Ringa en Homeopat kanske inte är det första man gör när man bryter ett ben nånstans i kroppen. Har man brutit nåt vill man till akuten och träffa en utbildad doktor! Det gäller även för mig! Men sen - under läkningen - kan man få bra hjälp med Homeopatmedicin!
De första två veckorna efter att jag ramlade och bröt vänstra handleden orkade jag av nån anledning inte ringa min Homeopat och inte kunde jag hitta den Homeopatmedicin jag vet att jag har hemma heller. Vid alla slags slag och stötar så är medlet Arnica det rekommenderade medlet (med undantag för om det blöder) och nånstans här i huset finns Arnica både i potenserna D6 och D12 - men var?
En av de första saker jag gjorde efter att jag opererade handleden för 6 dagar sen var att ringa min Homeopat. Jag berättade vad som hänt och hon lovade att skicka några Homeopatmedel till mig.
Tack vare Post Nords INTE så eminenta postgång kom de fram först idag.
Arnica ska hjälpa med läkningen av mjukdelarna och snabba på läkningen av blåmärken och hematom och Symph. ska hjälpa själva benet att läka snabbare. Ja, tack! Jag tar all hjälp jag kan få! (Jag är sjukt trött på att vara gipsad!)
Andra läkande faktorer är näringsrik mat och att skratta och ha roligt! Det är jag rätt bra på som tur är!
So far so good. Men jag har kommit på en sak som jag egentligen redan visste men inte riktigt kopplat: när man får smärtlindring (eller blir sövd) så betyder inte det att kroppen inte har ont! Det är bara att smärtsignalerna till hjärnan är blockerade så man inte känner/registrerar att man har ont! När jag kom på det insåg jag att min kropp är i CHOCK! Min kropp har ju känt ALLT som hänt den! Allt från fallet och benet som bröts till den smärtsamma blockaden, de otaliga försöken att få till en infart, till skalpellen som skar upp handleden och stygnen när operationssåret syddes ihop! Men stackars kropp!!! Inte konstigt att jag sover så in i vassen länge! Varje natt sen fallet i trappen har jag sovit 10-11 timmar per natt och för några nätter sen till och med i 12 timmar och 15 minuter! Klart som korvspad att min kropp behöver all vila den kan få!
Missförstå mig rätt: jag är otroligt tacksam för akutvården och smärtlindring! Men att inse vad kroppen gått igenom och tillåta sig att vila så mycket som man behöver är också viktigt! Det var himla skönt att få syn på det! Och viktigt (vilket är varför jag ville skriva om det)!
Men nu går vi mot ljusare tider - inte bara rent årstidsmässigt utan för min del också för att det bara är en dryg vecka kvar tills jag ska bli av med stygn och gips! Tjohoo!
Förresten; nåt annat jag är glad över är att jag inte behövt ta en enda Alvedon! Jag har haft asken framme hela tiden men nu åker den in i medicinskåpet! Har jag inte behövt dem hittills så lär jag inte behöva dem nu heller!
På det hela taget så är livet rätt bra! Snart fyller jag år och Käre Maken har lovat att hjälpa mig att baka till kalaset! Det ska bli kul!
Anneli.
