Idag är det 3 år sen...

Idag har jag nåt slags "jubileum" eller vad man ska kalla det... För precis just idag är det 3 år sen jag blev förtidspensionerad för svår utbrändhet!

Precis som ett mynt har 2 sidor så har även min förtidspensionering olika sidor. Jag hade ju hellre velat jobba, men hade jag envisats med det hade jag gått under! Och nu har mitt liv fått  ett nytt - annorlunda - innehåll som jag inte hade haft om jag jobbat!

Då - när det begav sig - ville jag så gärna jobba! Jag har ju varit hemma många år med mina 5 barn och långtidssjukskriven i olika omgångar med vad ingen fattade då vad det egentligen var, men sett i backspegeln så ser jag att jag redan var utbränd fast det begreppet inte ens fanns då! Så när jag äntligen kom ut i arbetslivet igen så kändes det riktigt bra att få jobba! Och få bättre inkomst..! Men livet ville visst annorlunda...

Nu efter 3 år mår jag lite bättre, men tillbaka är jag inte och kommer förmodligen aldrig att bli! För även om jag nu har mycket mindre stress och mer lugn och ro i mitt liv så är 4 områden påverkade för alltid (som det verkar):
1. Stresskänslig. Så in i vassen! Jag bara "stänger ner" när det går över min gräns!
2. Dålig ork! Även om jag stundtals känner mig pigg och alert så tar energin slut låååångt innan jag är "färdig" med vad det nu är jag gör.
3. Koncentration och fokus. Jag måste hela tiden skärpa mig för att t ex lyssna och förstå, hänga med i filmer och liknande. Eller skriva ett blogginlägg... Det tar otroligt mycket energi att skärpa sig och jag kan bli alldeles slut efteråt!
4. Minnet... "Glöm inte bort att komma ihåg att du har dåligt minne" brukade min mamma skämta ibland. Men jag behöver hela tiden ha påminnelser på mobilen eller lappar på kylskåpsdörren eller en notering i väggalmanackan och ändå missar jag saker ibland!

Bilden ärligen stulen från facebook!

Livet som förtidspensionerad har verkligen flera sidor: å ena sidan har jag mindre stress och mer fritid, men å andra sidan är ekonomin nu helt fruktansvärt dålig! Tur jag är duktig på att sköta min ekonomi och inte har några dyra vanor!

Men, för att summera ihop det här blogginlägget så kommer här min slutkläm: Jag tror att alla människor vill känna sig nyttiga och behövda, och det är nog därför många tycker att det är svårt att bli pensionär. Men för mig är det precis tvärt om! Jag känner mig till mer nytta för samhället nu som förtidspensionär än vad jag var när jag jobbade! Om jag hade jobbat så hade jag t ex aldrig orkat vara med på språkcaféer och hjälpt invandrare och asylsökande att lära sig svenska och att komma in i samhället! Jag har också engagerat mig lite i IOGT här i byn där jag bor och är med och ordnar trevliga träffar för både medlemmar och bybor! På så sätt kan jag förena nytta med nöje, d v s tillfredsställa mitt sociala behov av att träffa människor för min egen skull samtidigt som jag verkligen gör nytta och blir uppskattad av dem jag hjälper!

Livet som förtidspensionerad är inte helt fel... Men jag får säga som Hasse Alfredsson: "Livet är som en påse: tomt och innehållslöst - om man inte fyller det med något. Karameller till exempel"! 😎
Mina "karameller" är andra människor - oavsett om de behöver hjälp och stöd eller bara vill umgås! Så länge jag får hålla det på en nivå som jag klarar av...

Anneli.

Trettiofemte uppdateringen av Frekvensmedicinen.

Hallå! Jag lever!
På de här 4 veckornas bloggtystnad har jag sååå många gånger tänkt att nu; nu ska jag skriva ett blogginlägg! Men så har nånting kommit i emellan. Allt ifrån trötthet/utmattning till telefonsamtal har hindrat mig att skriva de där blogginläggen jag hade i huvudet. Allra oftast är det nog ren och skär utmattning som stoppat mig... Sen sist jag skrev har jag varit extremt trött och... ja, utmattad! Jag hittar inget annat ord för det. Det är som att jag inte repat mig från kurshelgen för lite drygt 4 veckor sen.

Jag är medlem i några olika föreningar och så här års brukar föreningar ha sina årsmöten. I år har jag känt att jag velat engagera mig lite mer och har därför också gått på årsmötena och till och med gått med i styrelsen på nån liten post i två av föreningarna - allt för att få mig ut ur huset och träffa lite folk! Jag är trött på att leva större delen av mitt liv på facebook och youtube, vilket är precis vad jag gjort de senaste åren, och vilket i praktiken innebär att jag är hemma typ jämt! Visst; ett och annat språkcafé har jag ju gått på men för mig som egentligen är väääldigt social räcker inte det. Dessutom tror jag att de allra flesta människorna vill bidra och känna att de gör nån nytta; att nån blir glad för att man finns och det man gör - så också jag! Så att hjälpa till lite med vad jag orkar i föreningslivet känns som vad jag behöver!

Ja, det blev en lång utläggning för att förklara bloggtystnaden, men det var ju frekvensmedicinen det här blogginlägget skulle handla om, och idag tog jag sista dropparna ur sista flaskan med Calc-benz.

Tree down - none to go!

Om jag ska vara riktigt ärlig så har jag allvarligt funderat på att sluta gå hos "min" Homeopat Kari Kokko! Han är ganska dyr och de pengarna skulle kunna göra nytta på andra håll i min ekonomi...
Och medan Käre Maken går från klarhet till klarhet och gör mätbara framsteg med sin hälsa tack vare de Frekvensdroppar Kari ger honom så tycker jag att det står still eller till och med går lite bakåt med min hälsa, och det TROTS att jag även gjort andra förbättringar/förändringar som jag skrev lite om i förra blogginlägget. Det känns - om ni ursäktar min dåliga franska - JÄVLIGT jobbigt!!!

Men jag har (som vanligt!) en plan! Jag tänker inte skriva om den riktigt än, men det är nåt som känns hoppfullt iallafall! Och sen tänkte jag att Kari ska få en chans till, så nästa vecka åker jag dit igen. Men sen får vi se hur det blir...

Välkomna tillbaka till min blogg för att se hur det går och vad det är för nytt som känns hoppfullt! Prenumerera gärna så missar du ingenting!

Anneli.

Surprise, surprise!

Hallå alla bloggläsare! Blev ni förvånade nu när det kom blogginlägg två dagar på raken? Det är ni ju inte direkt bortskämda med! 😜 Jo men ser ni, jag hade egentligen mer jag ville berätta redan igår, men det blogginlägget blev så långt så jag bestämde mig för att spara det till idag, och här kommer det! 😎

Jag vet att jag har skrivit det nån gång förut; det här med att när jag får lite mer energi så kanske jag inte upplever det därför att jag börjar göra mer saker som tar energi, så känslan blir att det är "Status Quo". MEN: jag får ju saker gjorda! Igår var just en sån dag!

Om det är Frekvensmedicinen som lagt in en ny växel eller om det är juicefastan som gjort mig lite piggare vet jag inte. (Fast jag tror att det är juicefastan!) Men det får vara hur det vill med den saken, piggare måste jag iallafall ha blivit, för igår fick jag fler saker gjorda än vanligt!

Först tränade jag på att spela trummor i en halvtimme och sen gick jag ner till köket och drack frukost (hade färdig juice från igår). Efter det gick Käre Maken och jag igenom vår ekonomi - nåt som vi pratat länge om att göra, men som inte blivit av. Förrän igår!

Käre Maken hade redan innan jag klev upp ur snarkofagen plockat pepparmynta som växer utanför huset och min nästa uppgift fick bli att repa av alla bladen, ta med dem ut till Da House och strö ut dem över ett rent lakan där de ska ligga och torka. Där låg redan sen tidigare både svartvinbärsblad och hallonblad, och när allt har torkat ska jag blanda ihop dem och göra örtté av dem!

Iallafall: när pepparmyntan var jämt fördelad över lakanet så gick jag ut i trädgården och planterade några jordgubbsplantor som jag fick av en kompis igår när hon var här och hälsade på. De här jordgubbarna är mina - bara mina! 😜 Moahahahahahahaha!!! Så därför planterade jag dem inte nere på landet bland de andra jordgubbsplantorna vi har, utan jag satt dem i krukor som jag ställde utanför Da House!

Lavendeln som jag köpte till humlorna fick också vara med på kortet som ni ser!

Efter att jag tvättat av mina mycket jordiga händer så drack jag lite välförtjänt juice, skickade iväg ett par sms och plockade i ordning lite på köksbordet. Diskade lite gjorde jag också, men sen var energin slut - och fötterna också! Men lite energi hade jag allt kvar, för det blev ju ett blogginlägg skrivet också! 😊

För att vara mig - nu för tiden - så måste jag säga att det blev en produktiv dag! Jag känner mig mycket nöjd! Fler såna här dagar, tack! 😇

Ja, så kan det går när undertecknad får en liten extrados energi! 😄

Anneli.

Grönt va' de' här!

Ärtpesto... kan det va nåt?
Jag har hittat en blogg som i första hand vänder sig till studenter med skral kassa och som har tröttnat på nudlar. Nyttig och billig mat är vad "Skippa nudlarna" handlar om, och där hittade jag (bland många härliga, inspirerande recept) ett recept på just ärtpesto.
Min vana trogen kunde jag inte låta bli att "pimpa" det lite, för trots att jag tyvärr inte har nån ekonomi att tala om så är den i alla fall liiite bättre än de flesta studenters och jag råkade ha både cashewnötter och färsk basilika hemma, så min variant på receptet blev så här:
3½ dl frysta ärtor (= 200 g)
1 knapp dl cashewnötter (= 50 g)
2 nävar färska basilikablad (eller 2 tsk torkade)
2 vitlöksklyftor (stora)
Trocomare örtsalt, lökpulver, pepparblandning, cayennepeppar
1 knapp dl vatten
Tina upp ärtorna. Lägg allt i en mixer och häll i vattnet lite i taget medan du kör till det blir en slät smet. Smaka av så det är lagom kryddat. Klart! Hur lätt som helst alltså! :D
Och snacka om att det blev grönt:

Bilden till vänster är tagen utan blixt och stämmer bäst överens med hur färgen verkligen blev, och den till höger är tagen med blixt.
Ärtpesto kan du ha som dipp, smörgåspålägg, till pasta... ja vad som helst nästan! Den blev jättegod och nåt mer snabbt och lättlagat får man leta efter!
I sommar tänker jag prova att göra den med färska ärtor så det bli Raw food! Tror det kan bli riktigt gott! :D

Anneli.