måndag 31 december 2018

Gott slut 2018 & Gott Nytt 2019!

Så här på nyårsaftons eftermiddag har jag suttit och tänk på året som om endast några ynka timmar tar slut.
Vad har varit bra? Vad har varit mindre bra? Vad har varit skit på ren svenska? Och vad är jag som mest stolt över med mig själv?
Här har ni Anneli In Da Greenhouse's årskrönika:

Jag tar det från "skit", via "mindre bra" så sparar vi det bästa till sist!

Det är främst 2 saker jag tänker på som verkligen har varit skitjobbiga:
1. Fyra veckors feber mitt under varmaste sommaren i mannaminne!
2. Sex veckor av spontana störtblödningar i näsan flera gånger per vecka under den perioden!

Mindre bra har förstås varit min hälsa, brist på ork för till och med roliga saker och att jag inte kunde semestra i Stockholm i somras på grund av att jag har så ont i fötterna att jag inte klarar av att gå några längre sträckor vilket jag behöver för att kunna vara där.
Mindre bra har det också känts att jag inte märker av nån direkt effekt av Frekvensmedicinen jag tar, och inte heller av att jag lagt om min kost till veganskt och glutenfritt men med mycket mera frukt och grönsaker än jag nånsin ätit i hela mitt liv! Varför märker jag så liten effekt? (Dagens 10 000 kronors-fråga!)
Sist under kategorin "mindre bra" är att jag inte orkat blogga så ofta som jag skulle vilja. Sorry about that! 😢

Det som varit bra och som jag bevarar med ett leende i minnet är allt roligt jag faktiskt orkat göra/vara med på! Framför allt tänker jag på:
1 Språkcaféet här i Nyhyttan. Det är så roligt och givande att hjälpa dessa underbara människor som på grund av olika hemskheter har tvingats fly från sina hemländer. Hjälpa dem med det svenska språket och att prata om svenska seder och bruk bland annat. De är så otroligt tacksamma för det vi på språkcaféet gör för dem! Det värmer ända in i hjärteroten bara av att tänka på det! ♥
2 Hantverk- & återbrukscaféet, också här i Nyhyttan. Jag lyckades sticka färdigt min halsduk som jag hållit på med i 2(!) år! 😃 Den blev inte som jag tänkt mig, men den blev iallafall klar!
3 Räven som kom på besök den 20 maj och som jag skrev om i ett blogginlägg.

4 Färskt i minnet har jag årets jul som var lugn och skön med bara Käre Maken, mina svärföräldrar och Käre Sonen (den yngste). Jag fick jättemycket beröm för maten jag gjort, vilket var extra roligt i och med att detta var min första veganska jul!
5 I mellandagarna åkte Maken, Sonen och jag ner till Stockholm och firade jul med resten av syskonen och deras respektive, vilket var väldigt trevligt! Det är inte så ofta alla kan samlas på samma plats samtidigt, men i år fick vi till det! ♥
6 Och så har jag fått några nya vänner under året! 😊

Mest stolt över mig själv är jag för att jag utan större problem klarat av att hålla mig till vegansk, glutenfri mat och att det funkat så bra när jag varit bortbjuden på t ex mat eller fika. Oftast har jag med mig "back up"-mat/fika så att jag alltid har något att äta när jag är bortbjuden. Då kan jag äta det som är inom mina preferenser av det som bjuds och sen "fylla på" med eget om det skulle behövas.
Särskilt tycker jag att jag kan vara stolt över mig själv för att jag klarat min nya kostregim TROTS att jag inte märkt några förbättringar av min hälsa, och ÄNDÅ har jag inte fuskat! Jag borde nästan få medalj! 😛
Men nu får det vara slutskrytet! Nu ska jag gå ut i köket och förbereda min sista måltid.
För i år alltså! 😉 Så då återstår det bara att önska er alla ett Gott Slut på 2018 och ett Riktigt Gott 2019!
Nä förresten... Det är ju ändå årets sista dag så jag tänkte att jag skulle bjuda lite på mig själv! Dessa foton tagna nu i eftermiddag av Käre Maken visar mig i halsduken jag kämpat med i 2 år! Garnet fick jag av min "Arch Dude" (Ärkepolare) i Stockholm och är väl inte riktigt i de färger jag skulle ha valt själv. Men eftersom jag egentligen inte kan sticka utan gör det mer som terapi så tog jag tacksamt emot garnet och resultatet ser ni här:
Som ni ser så råkade jag ha en gammal jacka i samma färger som halsduken!
Egentligen använder jag inte den jackan längre för den har liksom "krympt" lite i garderoben... 😀
Men eftersom färgerna passade så bra ihop med halsduken så tog jag på den bara för fotograferingens skull!
Och om nån undrar: Jag sydde ihop halsduken så det blev en sån där "infinity scarf".

Men NU ska jag gå ut i köket och se vad för smaskens jag kan göra till årets sista middag!

GOTT NYTT ÅR önskar jag alla mina bloggläsare! Tack för det här året!

Anneli.

lördag 29 december 2018

Fyrtiosjunde uppdateringen av Frekvensmedicinen.

Ja då var det dags igen! Igår tog jag sista dropparna av det nya Frekvensmedlet Anethum som jag fick av "min" Homeopat Kari Kokko när jag var upp till honom i Gävle i början på december.
One down - two to go!

Som jag skrev i förra uppdateringen om Frekvensmedicinen så har jag på sistone varit - och fortfarande är - fruktansvärt trött! Alltså sjukligt trött! Och jag har även känt mig väldigt stressad av nån anledning... Visst; före jul är det ju alltid mer att göra än annars men jag tycker att jag har sänkt mina "krav" på julfirande till ett minimum så att skylla på årstiden känns inte som hela sanningen. Men vad det beror på vet jag inte. 

Iallafall; En flaska Anethum har passerat genom min kropp på 25 dagar om jag räknat rätt, men jag kan inte påstå att jag känner nåt av den. Möjligtvis fryser jag inte riktigt lika mycket som innan, men det är marginellt. Jag tycker också att jag inte tappar lika mycket hår längre, men det hade redan börjat mattas av innan jag började med den nya Frekvensmedicinen. Så... Inte så mycket nytt under solen med andra ord! Men jag är känd för min envishet och ger inte upp i första taget! Och som jag också skrev i förra uppdateringen av Frekvensmedicinen så känner jag mig lite mer förhoppningsfull efter att Kari och jag pratade förra gången. Så det är bara att hålla i och hålla ut!

Anneli.

söndag 23 december 2018

Jul 2018

Mitt i julbestyren tittar jag in för att önska er alla
Här i Avesta ser det ut som att vi får en vit jul i år vilket alltid är kul! Men oavsett om det är snö ute eller inte så blir min jul som vanligt VIT - d v s utan alkohol! Och det hoppas jag att din också blir, särskilt om du har barn med på julfirandet!

GOD JUL! ♥

Anneli.

torsdag 20 december 2018

Julgodis i elfte timmen

Idag tog jag mig i kragen och gjorde lite julgodis. Jag har tänkt på det typ hela december men varit så vansinnigt trött och håglös och skjutit upp det hela tiden. Till idag! Trots att jag fortfarande är så trött och håglös... Men nåt smaskens vill jag ju ha när "alla andra" sitter och snaskar på sånt jag inte längre vill äta!

När jag gör julgodis så får det gärna vara ganska nyttigt - men gott! Och det jag gjorde idag är verkligen både och enligt mina smaklökar!

Vad gjorde jag då? Jo: Pepparkaksdadlar!
Detta är 30 dadlar, urkärnade och var och en delade i 4 delar. Sen rullade jag dem i pepparkakskrydda som jag blandat ihop av ca: 2 tsk ingefära, knappt 2 tsk nejlika, ca 3 tsk kanel och ca 2 tsk kardemumma.
Jag slängde ner de kryddoppade dadelbitarna i en stor sil som jag hängt över en skål och så skakade jag av överflödiga kryddor innan jag hällde ned dadlarna i en burk. Svårare än så var det inte! Och gott blev det!
De här dadlarna är de jag använde!

Nästa godisprojekt kommer bli samma sak fast dadlar doppade i rålakritspulver och dadlar doppade i kokosflingor! Det blir också jättegott! Och det är ju roligt med lite variation!

Ja, det var lite julgodistips från mig! Prova att göra egna vetja! De är väldigt lätta att göra! Kladdigt - ja visst, men gott! 😋 Och nyttigt! Vilken härlig kombo! 😊

Anneli.

söndag 16 december 2018

Antiklimax på 3:dje Advent

Idag var det meningen att jag skulle bli bjuden på julbord på en restaurang här i Avesta men när jag satte på mobilen nån gång på eftermiddagen (sätter den alltid på flygplansläge på natten för att slippa strålningen och ibland glömmer jag att ta bort det...) så hade jag fått ett sms att julbordet blir uppskjutet till nån kväll i veckan. Hmmm.... Jag undrar... Stefan  Löfven är i Avesta idag... Han är säkert hungrig och ska äta nånstans... Har det ett samband? Ingen aning, men omöjligt är det inte!

Men lite av ett antiklimax blev det att julbordet inte blev av. Jag hade verkligen sett fram emot både sällskapet och maten! Nu sitter jag här med en glutenfri pastasallad istället... Men den som väntar på nåt gott... 😛

Men då återstår bara att önska er alla en trevlig 3:dje Advent - det som är kvar av den!
Det här är sovrumsfönstret i Da House - samma fönster som jag fotade förra söndagen, men nu har det kommit några juliga snögubbar i fönstren också!
Så här ser det ut inifrån:
Inga julgardiner... men det får gå ändå! 😊

Ja men då så! Då får ni ha det så bra till nästa gång!

Anneli.

söndag 9 december 2018

Regnig 2:a Advent

Idag regnar det här i Avestatrakten. Men det gör inte så mycket för inne har vi det varmt och skönt!
Det här är sovrummet i Da House taget utifrån. Som ni ser; inga julgardiner, men väl en stjärna och en 7-armad ljusstake så lite juligt känns det iallafall!

Förresten ska jag inte vara hemma idag! Alldeles straxt ska jag åka till IOGTs lokal Logen här i byn för där ska det vara en "Ljuskväll" och jag ska vara med och duka och servera kaffe! Så då återstår det bara för mig att önska alla mina läsare en riktigt fin 2:a Advent innan jag drar iväg!

Anneli.

tisdag 4 december 2018

Fyrtiosjätte uppdateringen av Frekvensmedicinen.

Så var det dags igen för en ny uppdatering av hur det går med Frekvensmedicinen.
Det blev så perfekt den här gången att i söndags kväll tog jag sista dropparna av Frekvensmedlet Thall-nitr och igår hade jag ny tid hos "min" Homeopat Kari Kokko! 😎

Den sista flaskan Thall-nitr gjorde ingen som helst märkbar skillnad på min hälsa, och som jag gett uttryck för i några blogginlägg nu så känns det som att det har ingen av de andra flaskorna heller gjort. Men Kari är av annan åsikt. Igår när jag var upp till honom tog han ett foto på mitt ena öga för att med Irisdiagnostik se vad som hänt i min kropp sen sist. Han visade mig och pekade på olika områden i min iris och förklarade vad han kunde se; vad som blivit bättre och vad som var kvar att jobba på. Så enligt honom ser han tydliga tecken på att vissa saker blivit bättre! Vad minns jag faktiskt inte... Alltså, jag är så sjukt trött just nu (de senaste veckorna har jag gått som en zombie!) att jag har svårare än vanligt att koncentrera mig och minnas vad folk säger!

Iallafall: Jag berättade för Kari att jag fryser jättemycket, att jag börjat sova lite sämre igen och att jag har tappat en förfärligt massa hår de senaste månaderna (jag har tappat mer än hälften av håret! 😱 När jag borstar och tvättar håret så lossnar det drivor med hår!) och Kari frågade mig lite mer om hur jag mår och jag berättade och förklarade. När han bildat sig en uppfattning om hur det är med mig så sa han att jag skulle få ett nytt medel som heter Anethum.
Three down - three to go!

Min vana trogen så glömde jag förstås att fråga vad det nya medlet är för, men det visar sig väl - förhoppningsvis... För av nån underlig anledning så kände jag mig glad och förhoppningsfull när jag gick ut från Karis mottagning. Som att det finns ett ljus i slutet av tunneln, även om jag inte riktigt kan se det - än...
Ja, det sista som lämnar människan är hoppet säger man ju så jag får väl göra som loppan och leva på det! Hoppet alltså! 😉

Anneli.

söndag 2 december 2018

1:a advent i Da House!

Nu har advent kommit även till Da House!
Jag har inte orkat tvätta några fönster, men vet ni vad? Adventsstjärnor lyser även i skitiga fönster!
Och med detta rykande färska fotobevis på det vill jag önska alla mina bloggläsare en riktigt fin 1:a advent!

Anneli.

lördag 1 december 2018

Idag är det 3 år sen...

Idag har jag nåt slags "jubileum" eller vad man ska kalla det... För precis just idag är det 3 år sen jag blev förtidspensionerad för svår utbrändhet!

Precis som ett mynt har 2 sidor så har även min förtidspensionering olika sidor. Jag hade ju hellre velat jobba, men hade jag envisats med det hade jag gått under! Och nu har mitt liv fått  ett nytt - annorlunda - innehåll som jag inte hade haft om jag jobbat!

Då - när det begav sig - ville jag så gärna jobba! Jag har ju varit hemma många år med mina 5 barn och långtidssjukskriven i olika omgångar med vad ingen fattade då vad det egentligen var, men sett i backspegeln så ser jag att jag redan var utbränd fast det begreppet inte ens fanns då! Så när jag äntligen kom ut i arbetslivet igen så kändes det riktigt bra att få jobba! Och få bättre inkomst..! Men livet ville visst annorlunda...

Nu efter 3 år mår jag lite bättre, men tillbaka är jag inte och kommer förmodligen aldrig att bli! För även om jag nu har mycket mindre stress och mer lugn och ro i mitt liv så är 4 områden påverkade för alltid (som det verkar):
1. Stresskänslig. Så in i vassen! Jag bara "stänger ner" när det går över min gräns!
2. Dålig ork! Även om jag stundtals känner mig pigg och alert så tar energin slut låååångt innan jag är "färdig" med vad det nu är jag gör.
3. Koncentration och fokus. Jag måste hela tiden skärpa mig för att t ex lyssna och förstå, hänga med i filmer och liknande. Eller skriva ett blogginlägg... Det tar otroligt mycket energi att skärpa sig och jag kan bli alldeles slut efteråt!
4. Minnet... "Glöm inte bort att komma ihåg att du har dåligt minne" brukade min mamma skämta ibland. Men jag behöver hela tiden ha påminnelser på mobilen eller lappar på kylskåpsdörren eller en notering i väggalmanackan och ändå missar jag saker ibland!
Bilden ärligen stulen från facebook!

Livet som förtidspensionerad har verkligen flera sidor: å ena sidan har jag mindre stress och mer fritid, men å andra sidan är ekonomin nu helt fruktansvärt dålig! Tur jag är duktig på att sköta min ekonomi och inte har några dyra vanor!

Men, för att summera ihop det här blogginlägget så kommer här min slutkläm: Jag tror att alla människor vill känna sig nyttiga och behövda, och det är nog därför många tycker att det är svårt att bli pensionär. Men för mig är det precis tvärt om! Jag känner mig till mer nytta för samhället nu som förtidspensionär än vad jag var när jag jobbade! Om jag hade jobbat så hade jag t ex aldrig orkat vara med på språkcaféer och hjälpt invandrare och asylsökande att lära sig svenska och att komma in i samhället! Jag har också engagerat mig lite i IOGT här i byn där jag bor och är med och ordnar trevliga träffar för både medlemmar och bybor! På så sätt kan jag förena nytta med nöje, d v s tillfredsställa mitt sociala behov av att träffa människor för min egen skull samtidigt som jag verkligen gör nytta och blir uppskattad av dem jag hjälper!

Livet som förtidspensionerad är inte helt fel... Men jag får säga som Hasse Alfredsson: "Livet är som en påse: tomt och innehållslöst - om man inte fyller det med något. Karameller till exempel"! 😎
Mina "karameller" är andra människor - oavsett om de behöver hjälp och stöd eller bara vill umgås! Så länge jag får hålla det på en nivå som jag klarar av...

Anneli.