Visar inlägg med etikett vänner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vänner. Visa alla inlägg

lördag 25 juli 2026

Hänt sen sist, del 2

Så... var var vi nu..? Jo, just det; min födelsedag!

Som mina trogna läsare förmodligen redan vet så brukar jag alltid baka till ett helt kompani till mina födelsedagskalas! I år däremot... not so much... För första gången i hela mitt liv bjöd jag på köpekakor! Ja, jag skäms att erkänna det - och jag skämdes när jag bjöd på nämnda kakor! Inte för att det på nåt sätt är fel att bjuda sina vänner på kakor från affären men för att det är inte jag!!! Min pappa var ju konditor (och bagare och kock) så jag tycker att jag liksom har ett rykte att leva upp till, nämligen att när man fikar hos Anneli så är det hembakat, ekologiskt, relativt lite onyttigt och jävligt gott! Men efter allt som varit med sjukdom och död - och för att inte nämna begravning med fika efteråt - så fanns det noll och ingen energi till att baka just nånting! 

Födelsedagsfika 2026

Det enda som var hembakat var chokladkakan till vänster i bild! Inte ens kanelbullarna (som inte kom med på nåt foto) var hembakade! Som tur är så är mina vänner väldigt förstående och mumsade i sig av det jag bjöd på utan att klaga! 😇
Ja, så det gick att fira födelsedag med köpekakor! Nu är det bevisat! Men jag hoppas att jag slipper göra om det för min stolthet fick sig en törn och till nästa födelsedag hoppas jag på upprättelse! Ja, jag är lite knäpp på det viset... också..! 😉

Vad har mer hänt då? Jo! Jag har klippt mig! Och inte bara toppat mig så där som jag brukar göra utan faktiskt klippt av en del på längden! Så här "kort" hår har jag inte haft sen jag vet 18 år! Vill ni se? Ok! 
Före: 
Och efter: 
Nu blev håret även lite uppklippt så det blev mer liv i det och jag trivs jättebra med det! Och självklart var det Avestas Ekofrissa Camilla på salong Gaiaa som klippte mig! 😄 
Orkar ni med lite till? För jag har en sak till jag tänkte berätta och visa er... Orkar ni? Vill ni? 
Ja, nu hör ju inte jag vad ni svarar men jag kör, för det är egentligen bara två foton!

Så här är det: Jag har gått och blivit med glasögon! Inte bara såna där läsglasögon man kan köpa billigt på t ex ÖoB eller bensinmackar, utan riktiga glasögon från optikern!
Det är två par: ett par glasögon till läsning och när jag sitter vid datorn och ett par som jag kan ha när jag tittar på TV eller går på bio. (När jag bara är ute och går behöver jag inga glasögon och jag brukar köra bil utan glasögon men jag måste erkänna att jag ser hastighetsskyltarna liiite bättre med mina nya glasögon! 😜)
Usch! Jag tycker inte om att vara med på kort but here we go - bara för er mina kära bloggläsare!

Så här ser jag ut med läsglasögonen på näsan: 
Och så här ser jag ut med mina "TV- & bioglasögon": 
Båda korten tagna för nån timme sen! Rykande färska med andra ord!

Ja, det är var allt för denna gång! Förutom att jag ska berätta att hädanefter kommer jag att skriva mer om hälsa har jag bestämt! Det var ju med det i tanken jag startade den här bloggen för många år sen. Men känner jag mig själv rätt så blir det mycket från mitt liv också - i vanlig ordning!

Så välkomna tillbaka; till en blogg nära dig!

Anneli.

fredag 31 december 2021

Hej då 2021. Välkommen 2022!

Årets sista blogginlägg! 

2021 har varit ett jobbigt och osäkert år för många. För mig har det varit ett år då jag lärt känna många nya människor som jag numera kallar mina vänner! Visst har det varit tråkigt att många evenemang har ställts in p g a Corona men för mig som inte är det minsta rädd för nån smitta har det påverkat minimalt! Det är tur att många av mina vänner inte är rädda för nån smitta de heller så vi har kunnat träffats som vanligt! INGEN av oss har blivit sjuka av det! (Och ingen av oss har tagit nån spruta!)

2022 har jag på känn kommer bli ett betydligt trevligare år för mänskligheten! Kanske inte till att börja med men vänta bara till våren eller nåt sånt - då tror/hoppas jag att all den här galenskapen kommer vara över! Jag hoppas verkligen att min känsla stämmer! Time will tell!

Men nu ska jag njuta av de sista timmarna av detta år med lite gott att äta och varm, god, alkoholfri glögg!

Jag önskar dig ett Gott Slut och ett Riktigt Gott Nytt År! ♥ See you on the other side! 💕

Anneli.

torsdag 21 februari 2019

Tittut!

Nu blommar det i asfalten höll jag på att säga... 😉 Nä, men det spirar i Da House! (Och namnet på den här bloggen "Anneli In Da Greenhouse" känns mer relevant än att det bara skulle syfta på en grön livsstil! Greenhouse betyder ju växthus! 😎 )

Kommer ni ihåg mina födelsedagspresenter jag visade i förra blogginlägget, och speciellt tänker jag då på den fyndiga presenten; banankartongen innehållande alla krukorna med sådda frön som jag fick av en av kompisarna? Nu har det börjat hända grejer!

Den första tiden stod de lite för mörkt och varmt så rädisorna bara rände iväg! Den 16 februari - 1 vecka efter jag fick dem - tog jag dessa foton efter att jag skruvat ner värmen på elementet, hämtat ett bord, ställt det framför fönstret i sovrummet och lyft upp krukorna dit:
Kolla kolla!! 😏
Ja men kolla bara!! 😄
Men inget annat hade kommit upp än.

3 dagar senare (19/2) såg det ut så här:
Rädisorna hade det inte hänt så mycket med på de 3 dagarna som skiljer mellan fotona ovanför, men titta till höger i bild... 😊
Här kommer en närbild på det högra tråget:
Men va farao är det??

I det mittersta tråget hade det fortfarande inte kommit upp nåt men i det vänstra tittade nånting förutom rädisorna försiktigt upp i en av facken:
Det ska bli spännande att se vad det blir!

Moving on. Igår (20/2) var jag ut och fotade igen och då såg det ut så här:
Och tittar vi lite närmare så såg det ut så här i det högra tråget:
Och så här i det vänstra:
I det mittersta tråget och i tre av plastkrukorna har fortfarande ingenting kommit upp så där finns ingenting att visa... än! Vi får väl se när det händer nåt där!

Förresten så var Käre Maken med mig ut igår för att titta på mina odlingar och när han såg de nya skotten som kommit upp sa han tvärsäkert att det var bönor! Vilken sort kunde han dock inte säga, men bönor var det sa han! Ja, han borde ju veta som är "månskensbonde"! 😊

Jag vattnar lite försiktigt varje dag och håller tummarna för att det är så de vill bli skötta... Det här är ju första gången i hela mitt liv som jag tar hand om så här späda små växter! Har ni några tips så tar jag tacksamt emot! Sägas bör kanske att Käre Maken aldrig odlat på det här viset han heller! Han odlar ju på friland och det är bara vissa saker - som gurka och olika kålsorter t ex - som han först sätter i en drivbänk under glas (utomhus) innan han planterar ut dem på frilandet.

Förresten så fick jag en försenad present igår av två kompisar varav den ena inte hade kunnat komma på Chokladpartyt förra lördagen. Och presenten jag fick var såååå himla bra! Eller skön kanske jag skulle säga! Jag fick nämligen massage och Healing!
Aaaaaaah... 😌

Så nu är jag som en ny människa! 😉 Hade jag massa pengar som låg och drällde här så skulle jag unna mig minst en massage i veckan! Men... hur jag än letar i skåp och lådor och till och med i madrassen(!) så ligger det inga pengar och dräller här hos mig... Det är synd tycker jag! Men tur då att jag har så fina vänner som ger mig en behandling lite då och då! ♥

Anneli.

måndag 31 december 2018

Gott slut 2018 & Gott Nytt 2019!

Så här på nyårsaftons eftermiddag har jag suttit och tänk på året som om endast några ynka timmar tar slut.
Vad har varit bra? Vad har varit mindre bra? Vad har varit skit på ren svenska? Och vad är jag som mest stolt över med mig själv?
Här har ni Anneli In Da Greenhouse's årskrönika:

Jag tar det från "skit", via "mindre bra" så sparar vi det bästa till sist!

Det är främst 2 saker jag tänker på som verkligen har varit skitjobbiga:
1. Fyra veckors feber mitt under varmaste sommaren i mannaminne!
2. Sex veckor av spontana störtblödningar i näsan flera gånger per vecka under den perioden!

Mindre bra har förstås varit min hälsa, brist på ork för till och med roliga saker och att jag inte kunde semestra i Stockholm i somras på grund av att jag har så ont i fötterna att jag inte klarar av att gå några längre sträckor vilket jag behöver för att kunna vara där.
Mindre bra har det också känts att jag inte märker av nån direkt effekt av Frekvensmedicinen jag tar, och inte heller av att jag lagt om min kost till veganskt och glutenfritt men med mycket mera frukt och grönsaker än jag nånsin ätit i hela mitt liv! Varför märker jag så liten effekt? (Dagens 10 000 kronors-fråga!)
Sist under kategorin "mindre bra" är att jag inte orkat blogga så ofta som jag skulle vilja. Sorry about that! 😢

Det som varit bra och som jag bevarar med ett leende i minnet är allt roligt jag faktiskt orkat göra/vara med på! Framför allt tänker jag på:
1 Språkcaféet här i Nyhyttan. Det är så roligt och givande att hjälpa dessa underbara människor som på grund av olika hemskheter har tvingats fly från sina hemländer. Hjälpa dem med det svenska språket och att prata om svenska seder och bruk bland annat. De är så otroligt tacksamma för det vi på språkcaféet gör för dem! Det värmer ända in i hjärteroten bara av att tänka på det! ♥
2 Hantverk- & återbrukscaféet, också här i Nyhyttan. Jag lyckades sticka färdigt min halsduk som jag hållit på med i 2(!) år! 😃 Den blev inte som jag tänkt mig, men den blev iallafall klar!
3 Räven som kom på besök den 20 maj och som jag skrev om i ett blogginlägg.

4 Färskt i minnet har jag årets jul som var lugn och skön med bara Käre Maken, mina svärföräldrar och Käre Sonen (den yngste). Jag fick jättemycket beröm för maten jag gjort, vilket var extra roligt i och med att detta var min första veganska jul!
5 I mellandagarna åkte Maken, Sonen och jag ner till Stockholm och firade jul med resten av syskonen och deras respektive, vilket var väldigt trevligt! Det är inte så ofta alla kan samlas på samma plats samtidigt, men i år fick vi till det! ♥
6 Och så har jag fått några nya vänner under året! 😊

Mest stolt över mig själv är jag för att jag utan större problem klarat av att hålla mig till vegansk, glutenfri mat och att det funkat så bra när jag varit bortbjuden på t ex mat eller fika. Oftast har jag med mig "back up"-mat/fika så att jag alltid har något att äta när jag är bortbjuden. Då kan jag äta det som är inom mina preferenser av det som bjuds och sen "fylla på" med eget om det skulle behövas.
Särskilt tycker jag att jag kan vara stolt över mig själv för att jag klarat min nya kostregim TROTS att jag inte märkt några förbättringar av min hälsa, och ÄNDÅ har jag inte fuskat! Jag borde nästan få medalj! 😛
Men nu får det vara slutskrytet! Nu ska jag gå ut i köket och förbereda min sista måltid.
För i år alltså! 😉 Så då återstår det bara att önska er alla ett Gott Slut på 2018 och ett Riktigt Gott 2019!
Nä förresten... Det är ju ändå årets sista dag så jag tänkte att jag skulle bjuda lite på mig själv! Dessa foton tagna nu i eftermiddag av Käre Maken visar mig i halsduken jag kämpat med i 2 år! Garnet fick jag av min "Arch Dude" (Ärkepolare) i Stockholm och är väl inte riktigt i de färger jag skulle ha valt själv. Men eftersom jag egentligen inte kan sticka utan gör det mer som terapi så tog jag tacksamt emot garnet och resultatet ser ni här:
Som ni ser så råkade jag ha en gammal jacka i samma färger som halsduken!
Egentligen använder jag inte den jackan längre för den har liksom "krympt" lite i garderoben... 😀
Men eftersom färgerna passade så bra ihop med halsduken så tog jag på den bara för fotograferingens skull!
Och om nån undrar: Jag sydde ihop halsduken så det blev en sån där "infinity scarf".

Men NU ska jag gå ut i köket och se vad för smaskens jag kan göra till årets sista middag!

GOTT NYTT ÅR önskar jag alla mina bloggläsare! Tack för det här året!

Anneli.

tisdag 10 juli 2018

Trädgårdens röda guld

Idag blir det bara ett kort blogginlägg! Jag ville bara visa er (läs: skryta om... 😜) min frukost idag (förutom juice förstås):
Dessa supergoda hallon växer precis utanför huset så det var bara att ta med sig en skål och gå ut och plocka! Nu ligger de i min mage, allihop! 😋

När jag ändå var ute i trädgår'n så kollade jag hur mogna krusbären är, men de får nog hänga kvar några dagar till för krusbär ska vara riktigt mogna för att vara goda tycker jag!
Nu ska jag packa ner en thermos med té och åka in till stan för att träffa några vänner! De ska äta tårta de rackarna, men det är helt Ok för mig. Jag tar lite honung i mitt té och så får det vara bra med det! 😊
Om 8 dagar, d v s nästa onsdag, ska jag bryta fastan lite försiktigt, fast inte med tårta... Jag kommer nog att göra som förra sommaren; bryta fastan med lite soppa på potatis och morot. Men det blir då det!

Anneli.

lördag 31 december 2016

Gott Nytt År!

2016 års sista blogginlägg är här!
Jag befinner mig nu i Stockholm där jag stannar ända till nästa år! 😜
Nyår ska jag fira i glada vänners lag, lite så där som jag gjorde förr i tiden när jag bodde här i storstan. Fast det kommer nog gå lite lugnare till än vad det gjorde på den tiden...! 😂

När jag säger att det blir lugnare nu än då så kanske du tror att vi hade vilda suparpartyn, men icke! Vilda kanske, men alla var spik nyktra! Alltid! Jag är så glad att jag har växt upp med föräldrar som inte drack alkohol, och sen fick kompisar som inte gjorde det heller!
Alkohol är ju faktiskt ett gift för kroppen...

Nåja. Jag ska inte predika om alkoholens skadeverkningar - var och en gör som den vill. Men jag, jag fortsätter på min nyktra bana! Jag gillar att komma ihåg hur kul jag hade kvällen före! 😄

Tack 2016 för alla insikter och lärdomar! Du var ett sjuhelvetes tufft år på många sätt, men också ett år då jag har träffat många underbara nya vänner!
Och Välkommen 2017! Det ska bli spännande att se vad du har att komma med!
Och Tack till alla er bloggläsare! Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År!
Välkomna tillbaka 2017! ♥

Anneli.

måndag 24 december 2012

Julstress

Det blir inte mycket skrivet här som det är just nu!! Jag hade hoppats att jag bl a skulle hinna/orka experimentera fram nåt gott pepparkaksrecept utan vetemjöl och kanske några andra goda julrecept att lägga ut här - men icke!
Att starta upp ett företag när man redan är typ utbränd är inte att rekommendera egentligen, men nu har vi kommit till "the point of no return" så det är bara att fortsätta och göra det bästa man kan! Men att samtidigt föröka få till julen hemma är närmast att betraktas som överkurs! Jag har bara gjort det nödvändigaste - och där ingår varken städning eller fönsterputsning! Bröderna Bus och maken gör ju en hel del förstås, men inte blir det så mycket "julifierat" som jag skulle önska..! (Nej, det var inte ett klagomål! Jag bara konstaterar! Är det nåt jag absolut vill så får jag väl göra det själv, men jag kan inte komma på nåt just nu..!!)

Men det här med att jag är så vansinnigt trött hela tiden och därmed är tvungen att ge avkall på en massa saker har fått mig att tänka på vad som egentligen är viktigt! När jag gav upp på hela jul-stress-grejen och deklarerade för familjen att de inte kan räkna med mig vad gäller julmat och julpynt i år, så infann sig ett lugn och en acceptans på nåt vis, och helt plötsligt så tyckte jag att det skulle bli ganska kul att fira jul..! SLUTSATS: Stressen tar bort glädjen inför julen!

Vad är egentligen så himla viktigt i hela den här julhysterin? Städningen? Pyntet?? Maten? Godiset? Julklapparna? Julkorten? Familjen? Vännerna? Vad grannarna tycker? Vad man kan skriva för status på facebook? Eller..??
Jag har inte städat. Inte skickat ett enda julkort. Gjort ett enda sorts julgodis. Pyntat sparsamt.
Köpt och slagit in julklappar har jag förstås gjort, och handlat lite mat. Gjorde en pepparkaksdeg som sönerna bakade ut. Bakade lussebullar med ena dottern som kom på besök. En stor skål potatissallad har jag gjort med hjälp av ene sonen, och.... Ja... det är typ det som jag har gjort. Och utöver det har jag klart uttalat att vill någon ha nåt mer så får de göra det själva! Eventuellt kan jag hjälpa till - om jag orkar!

Den här julen ska jag ta det väldigt lugnt och hellre satsa på att orka umgås än att stressa ihjäl mig! Jag önskar att jag hade gjort så för flera år sen! För en sak som står väldigt klar för mig är att familjen och vännerna vill jag inte vara utan, men pynt, godis, överdåd av mat och framför allt stressen kan jag vara utan!
Den här fina granen har min man Janne huggit i våran lilla skog, och vår son Martin har klätt den alldeles själv medan jag bara tittade på! :D Nu är jag redo att fira jul!

En riktigt God Jul önskar jag alla mina läsare!

Anneli.