Räven och lyktan

Titeln på dagens blogginlägg; Räven och lyktan... det låter som att jag ska berätta en saga... meeen, det ska jag inte! Nope! Jag ska berätta om en räv och jag ska berätta om en lykta! 

För nån vecka sen när jag drog upp rullgardinen i sovrummet så var det en räv utanför i trädgården! Alltså, jag äääälskar rävar! Enda sen jag var liten har jag velat ha en tam räv men det har jag naturligtvis aldrig fått! 😞

Jag växte ju upp i Stockholm och trots det såg jag ganska många vilda djur där! Vilda djur som bor i storstäder är inte lika rädda som vilda djur på landet. Stadsdjuren är ju vana med människor och diverse mer eller mindre konstiga ljud från bilar, bussar, tunnelbanor och massa annat människorelaterat så de blir ofta lite mindre skygga! Så under de första 34 åren av mitt liv såg jag fler vilda djur utanför fönstret än när jag flyttade ut på landet här i Södra Dalarna!

När jag flyttade hemifrån fick jag min första egna lägenhet i en förort som heter Björkhagen och nästan utanför fönstret började Nackareservatet (<-- Länk till wikipedia) och Sörmlandsleden (<-- Länk till wikipedia)! Där kunde jag stå i mitt köksfönster och inte så sällan se rådjur, älgar, rävar, harar, ekorrar och t.o.m. tjädrar ibland! 😮
Här ute på landet har jag tur om jag ser rådjur - vilket jag i och för sig gör ganska ofta! Och Ekorrar! De är ju också såååå söta!!! ♥

Men räv var det ju!
Där stod jag i mitt sovrumsfönster och där stod räven på gräsmattan och såg ut som den hittat nåt att äta. Först stod jag bara där och njöt av utsikten men sen kom Käre Maken och då bad jag honom att hämta min mobil så jag kunde ta några foton. 

OBS! Kortet är taget genom fönstret så kvalitén är därefter! Och fotot är även beskuret för att kunna se honom/henne bättre.
Käre Maken tyckte att vi skulle försöka öppna fönstret försiktigt för att få bättre bilder men jag sa att det inte går att göra så tyst och att räven skulle bli rädd och springa iväg men han försökte ändå - och jag fick rätt..! 😒

Han/hon drog som en pil men stannade upp och liksom undrade var ljudet hade kommit ifrån och då hann jag ta ett foto till - fortfarande genom fönstret. Visst är den fin! 😍

Ja, det var räven det. Lyktan då? Jo, ser ni: på onsdagspysslet i Logen här i byn har jag tillfälligt gett upp på min vuxenmålarbok och gett mig på lera! Att jobba med lera är inget jag är duktig på men jag tycker att det är kul! Och kul är ju själva grejen! 😀Så de två senaste onsdagarna har jag knepat och knåpat och åstadkommit den här: 

Kanske inte en lykta som ni tänkte er men en ljuslykta är det - en slags konstig svampljuslykta! 😛🍄 Eller; håller på att bli! Den är inte färdig än!
Här är den från ett annat håll: 

Nästa gång ska den brännas och målas och sen är den klar! 
Cernitlera, som detta är, ska brännas i en vanlig ugn på 110 grader i 2 timmar och förhoppningsvis hinner den svalna så jag kan måla den för nästa onsdag är sista pysslet för i år! Men i värsta fall kan jag måla den hemma så det ordnar sig! Foto på slutresultatet kommer på en blogg nära dig!

Men ok! Då säger vi så! Välkommen tillbaka för att se vad jag hittar på härnäst och hur svamplyktan blev!

Anneli.