tisdag 17 april 2018

Trettiosjunde uppdateringen av Frekvensmedicinen.

Innan jag började skriva på detta blogginlägg så läste jag vad jag skrev förra gången om hur det gått med Frekvensmedicinen och tyvärr kan jag meddela att lika glad och positiv som jag var då känner jag mig inte nu... Men det beror mest på att jag är sjuk... Feber, ont i halsen, huvudvärken från Helvetet och en envis hosta - det är min status sen i torsdags kväll.

Så jag tänkte försöka hålla detta blogginlägg kort och koncist så jag kan återgå till seriöst soffhäng i horisontalläge igen. Men jag tog ju sista dropparna ur första flaskan Opuntia idag, så ett blogginlägg vill jag ändå skriva!
One down - two to go!

Den här Frekvensmedicinen skulle ju bland annat stärka mitt näringsupptag och om den gör det är ju jättesvårt att avgöra... Men; det kanske skulle kunna förklara hur i hela friden jag helt plötsligt gick upp 1,8 kilo på en vecka trots att jag inte gjorde några förändringar från hur jag ätit på sista tiden. Jag har faktiskt gått ner några hekto i veckan den senaste dryga månaden - förutom veckan efter påsk då dessa nästan 2 kilo adderades till min lekamen. Och då kanske jag ska tillägga att jag inte sett röken av varken påskgodis eller påskmat utan bara ätit som vanligt, vilket sen nyår innebär vegansk mat med mycket frukt och grönt. 
Jag tänker att om tarmarna helt plötsligt började kunna ta upp näringen bättre så kanske kroppen blev så "chockad" att den för kroppen myckna näringen lades i depå... förstår ni hur jag tänker? Jag har förstås ingen som helst aning om det ens är fysiskt möjligt, men vad skulle det annars kunna bero på? Tilläggas kan att jag veckan efter hade gått ner 1,5 kilo, men då hade jag redan varit sjuk i drygt två dygn och levt på vatten och några päron...

Sen dess har jag varit lite duktigare på att äta trots att jag fortfarande är sjuk så på söndag ska det bli spännande att kliva på vågen igen! Eller inte så spännande... Den här kroppen jag har tycks ju trotsa fysikens lagar, så jag vet aldrig vad jag kan förvänta mig..! Men jag gör så gott jag kan och så blir det som det blir!

Nu hägrar soffkuddarna och den varma fleecefilten. Huvudet känns som uppstoppad med bomull och jag märker att jag liksom inte kan tänka... Så jag avslutar detta blogginlägg nu och hoppas att jag blir frisk snart!

Anneli.