Här fortsätter nu min berättelse om min första session hos hypnotisör Anna:
I förra blogginlägget lämnade jag ju berättelsen precis som jag skulle lägga mig på Annas massagebänk för att påbörja hypnosen och har du inte läst förra blogginlägget - d.v.s. del 2 - så tycker jag att du ska klicka HÄR så kommer du dit och kan läsa det först! Och har du inte ens läst del 1 så rekommenderar jag dig att klicka HÄR för att läsa det, så du förstår vart jag "kommer ifrån" och varför jag valde att prova hypnos.
Men moving on till hur det gick med hypnosen denna den första gången jag var hos Anna:
Vår ingång till hypnosen var alltså känslan av skuld (och till viss del skam) och efter att Anna "snackat ner mig" i ett hypnotiskt tillstånd (Alfavågor = det stadie som hjärnan är i när man håller på att somna men ännu inte gör det. OBS! Detta är inget Anna har sagt, men jag har liiite koll på det här med hjärnvågor så min sisådär halvkvalificerade gissning är att vi inte gick djupare än Alfavågor och i det tillståndet får man liksom kontakt med det undermedvetna och kan plocka information därifrån och även "plantera" ny info.)
När jag nått ner i det hypnotiska tillståndet instruerade Anna mig att jag stod på en väg och bad mig beskriva vad jag såg; först genom att hon ställde frågor, typ: "är det en grusväg eller är den asfalterad"? "ser du något träd där du står"? och liknande.
Den här linden finns i Hörby, Skåne.
Sen sa hon att om jag tittade längre bort på vägen så skulle jag se en tunnel och jag skulle gå in i den. Väl inne i tunneln skulle jag se en dörr och ställa mig framför den, men inte gå igenom den än.
När jag upplevde mig stå framför dörren sa Anna nånting i stil med: "När du öppnar dörren så kommer du färdas långt, långt bak i tiden. Långt, långt bak i tiden, till första gången du kände skam och skuld. Är du redo att öppna dörren"? Jag nickade. "Ok" sa Anna. "Öppna dörren och kliv igenom och färdas långt, långt bak i tiden, till första gången du kände den här känslan av skam". Sen var hon tyst en stund för att låta mig färdas dit i min takt. Efter en stund frågade hon var jag befann mig. "Jag är på en äng" sa jag. Jag fick beskriva vad jag såg och Anna frågade vad jag hade för kläder på mig. "Jag har bara en brun klänning på mig. Inga skor" sa jag. "Hur gammal är du" frågade Anna. "Ungefär 10 år svarade jag". Till saken hör att jag har aldrig ägt en brun klänning och det här kändes som att jag färdats riktigt långt bak i tiden! Typ kanske till Vikingatiden eller lite tidigare! 😱
Här ska jag poängtera att regressionsterapi är inget som Anna sysslar med, men hon är öppen för att klienterna får tolka sina upplevelser som de vill utifrån sina egna trosföreställningar. Och samtidigt kan hon inte heller styra över hur klienterna upplever det de upplever! Hon får ju bara jobba med det som kommer upp för klienten! Och om det rör sig om ett tidigare liv eller om det är det undermedvetna som skapar en symbolisk upplevelse för att få fram det som behöver komma upp spelar ju egentligen ingen roll! Huvudsaken är ju att upplevelsen hjälper klienten med det som hen kom dit för! Och upplever klienten att hen kommit till ett föregående liv så är det naturligtvis helt Ok - jag menar; vad ska Anna göra? Hon kan ju inte gärna börja tjafsa om trosföreställningar med en klient som befinner sig i hypnotiskt tillstånd! 😂 (Men om nån undrar så är min tro att vi lever många liv, men det är jag det!)
Ok! Back to the story!
Jag kände mig alltså som den lilla flickan som satt på huk på en äng och jag kände hur hon kände sig! Det är svårt att förklara... men det KÄNDES som att jag hade varit den lilla flickan i en tidigare existens därför att upplevelsen kändes som minnen. Mysko... men så var det.
Anna ställde massa frågor men jag ska inte återge dem alla. Det blir bättre att jag bara berättar om min upplevelse!
Den lilla flickan hade sprungit hemifrån för hon hade gjort något som hon visste att hon inte fick - något som hennes föräldrar förbjudit henne att göra. Hon var rädd och kände sig övergiven. Först var det som att den lilla flickan inte ville känna/tänka på vad hon hade gjort, men med hjälp av Annas frågor kom det fram att flickan hade kikat i ett bylte som föräldrarna hade försökt gömma men sett att hon såg var de gömde det och då strängeligen förbjudit henne att titta i byltet, vilket hon alltså gjorde ändå. (Det här är sååå jag i detta liv! 😄)
Byltet innehöll en död baby och det var föräldrarna som hade dödat sitt eget barn! Flickan blev rädd att de skulle döda henne också och det var därför hon sprang hemifrån.
Med hjälp av fler frågor från Anna kom det fram att föräldrarna hade dödat babyn för de var så fattiga och hade inte råd med en mun till att mätta men att de inte hade för avsikt att döda även flickan då hon ju var stor nog att hjälpa till med försörjningen. Dock ville flickan inte gå tillbaka hem för hon skämdes så över att inte ha lytt föräldrarna och var rädd att de skulle straffa henne, och hon förstod också att hon avslöjat nåt som skulle anses skamligt även för föräldrarna. Så flickan kände skam för att ha varit olydig och skuld över att hon fick leva men hennes lilla syskon inte fick det.
Anna frågade vad den lilla flickan ville göra nu och jag kände instinktivt att jag/hon aldrig mer ville gå hem! Jag ville gå ut i världen och klara mig själv! Kanske ta jobb som piga nånstans för att få nån slags försörjning. Jag var ju en stor flicka nu; hela 10 år!
Anna frågade om jag kände mig klar med den här upplevelsen och jag nickade. Men innan det var dags att "komma tillbaka" till här och nu så frågade Anna frågor som var i kroppen min känsla av skam satt och vilken färg och konsistens den hade.
Min känsla av skam satt i hela magen och kändes svart och kletig! Så jag fick göra en "mental städning" för att få bort allt det svarta, kletiga och när det var gjort avslutade vi sessionen. Efteråt kände jag mig alldeles lätt i kroppen och speciellt i magen där min känsla av skam suttit. Det kändes verkligen att det var nåt som släppt!
Det här som jag upplevde med den lilla flickan var kanske - eller kanske inte - ett tidigare liv, men Anneli här och nu kan iallafall dra massor av paralleller till känslor som den lilla flickan hade och till känslor som jag har nu. Jag kunde se samband mellan de två existenserna och varför jag i vissa situationer känt skam i det här livet och till och med försatt mig i situationer som gett mig känslan av skam! Spännande som tusan!
Veckan efter - onsdagen den 7 oktober - hade jag en ny tid hos Anna och hur det gick tänkte jag berätta i nästa uppdatering om min nya hälso"resa". Men jag kan redan nu säga att den här känslan av lätthet som jag kände direkt efter hypnosen har hållit i sig! Synd att det inte syns på vågen bara... 😩 Ja, ja... allting kan ju inte hända på en gång! 😛
Anneli.
