Jakten på hälsa, del 1.

Ja men då så! Då är det dags att avslöja vad jag har sysslat med för att förbättra min hälsa de senaste typ 1½ åren! Det är ganska många saker så jag kommer dela upp det i olika blogginlägg, en sak i taget. Jag har funderat långt och länge på i vilken ordning jag ska ta allt och man kan ju tycka att kronologisk ordning borde vara det logiska. Men... jag kommer faktiskt börja med det senaste. 

Att jag i olika omgångar har använt mig av Homeopatmedicin tror jag att de flesta av er vet och också att jag inte har haft några stora framgångar med det (sen jag vara barn). Nu tror jag mig veta varför och om du läser vidare så får du också veta!

Vårt undermedvetna styr långt mycket mer än vad de flesta tror. Endast ca 5 % av en människas totala medvetande finns i det medvetna medvetandet, resten ligger i vårt undermedvetna. Det man inte vet kan man inte göra nånting åt, det tror jag att vi alla kan vara överrens om och har vi då en eller flera "sanningar" och föreställningar/trosuppfattningar som saboterar våra goda intentioner, ja då har vi inte så mycket att sätta emot. Det undermedvetna vinner varje gång - ända tills du kan ändra på dessa tankar och "sanningar".

(Bild ärligen snodd på internet nånstans men jag tyckte att den passade här för att även våra tankar är energi!)

Hur kan man göra åt det då - ändra tankar och underliggande "sanningar"?
Steg nr 1 är att se att du har dem!
För min del var det så att jag började ana att jag hade en saboterande "sanning" genom att iakta mina egna tankar och reaktioner. Jag har en övertygelse om att ALLT och ALLA kan läka och bli friska men sakta men säkert började jag märka att varje gång jag hörde eller läste om nån som blivit botad från nån sjukdom eller gått ner i vikt så var min reaktion och automatiska tanke att "vad bra då för henne/honom men JAG KAN INTE LÄKA ELLER GÅ NER I VIKT ", "I'M WEIGHT LOSS RESISTENT - JAG KOMMER ALDRIG ATT KLARA AV ATT GÅ NER I VIKT", "INGENTING FUNKAR PÅ MIG"! Ofta, men inte alltid, följt av "SÅ DET ÄR INGEN IDÉ ATT ENS FÖRSÖKA"!

Wait, what!?! HUR kan man ens tänka så och ännu mindre TRO så?? Ja, mitt medvetna medvetande fattade ju förstås att det var rent nonsens och helt omöjligt att jag skulle vara den enda människan på planeten som inte kunde läka eller gå ner i vikt men lik förbannat så låg den "sanningen" och skvalpade i mitt undermedvetna och sabboterade varje försök! Eller... nästan varje försök... Jag lyckades ju läka mitt hjärta för typ 10-ish år sen men det räknas tydligen inte..! En gång är ingen gång, typ. Heeelt galet, jag vet men de övertygelser som ligger i vårt undermedvetna styr våra liv!
Som tur är så är jag ju envis som en röd gris så när jag ibland ger upp så är det bara för en liten stund, sen tar jag nya tag igen! 
Var den här saboterande "sanningen" kommer ifrån har jag inte en susning om men tack och lov så spelar det ingen roll! Det gick att radera den "sanningen" ändå! 

Hur gjorde du då, undrar du kanske? Jo, med hypnos! (Det kanske du redan förstod om du såg förra blogginläggets ledtråd!)
När det kommer till hypnos så är det superviktigt att man är trygg med och litar på personen som ska hypnotisera och i början på året hittade jag äntligen den personen!
Han heter Dan Ahtola och hur det gick med våra 4 hypnossessioner tänker jag berätta om i nästa blogginlägg för nu har det här blogginlägget blivit så långt redan så det kan räcka så här för denna gång! Men håll utkik så får du hela den spännande berättelsen i ett blogginlägg på en blogg nära dig! Som vanligt alltså! 

Välkommen tillbaka!

Anneli. 

Yogitea-visdom

Det nya årets första blogginlägg. Äntligen! 😎
Halva januari har redan gått men jag har inte haft nån energi att skriva nåt här på bloggen - förrän idag! Ja, så värst mycket energi har jag inte idag heller men lite skrivlust har jag iallafall!

Du som hängt med här ett tag vet ju att jag rätt ofta skrivit om hur himlans trött jag är hela tiden. Utbrändhet och sköldkörtelsjukdom är extremt tröttande även var för sig och tillsammans... ja, inte blir det bättre, så mycket kan vi konstatera!
Jag förstår ju att det måste vara jättesvårt för nån som är någotsånär frisk att förstå den här förlamande tröttheten. Jag har fått höra allt från "det är väl bara att skärpa sig" till "men du kanske behöver sova mera" eller "du kanske sover för mycket". 😕 För att försöka ge en liiiten inblick i hur det kan vara så tänkte jag berätta att härom dagen så sov jag i 11½ timmar i sträck (minus en kisspaus i halvtid)! Och jag vaknade inte för att jag var utsövd eller inte orkade ligga ner längre - nä, jag vaknade för att jag var kissnödig igen! Och sen var det ingen idé att lägga sig... men nåt piggare var jag inte. 

Alltså; 11½ timmar är nästan ett halvt dygn! Jag blev alldeles chockad när jag såg hur länge jag sovit! Jag brukar aldrig tillåta mig själv att sova så länge utan sätter alltid ett alarm men denna gång hjälpte inte ens det! Jag snoozade några gånger när alarmet gick igång men det gick bara inte att vakna så jag stängde av det och då gick det som det gick! Välkommen till mitt liv! 😪

Men nu över till nånting helt annat, nämligen Yogitea! Dricker du sånt té? Jag gör det ganska ofta för det finns så många goda sorter! 
På yogitea-påsarnas snöre sitter alltid en lite lapp med olika citat och visdomsord och på dagens tépåse satt denna: 

"Acceptera den du är. Fokusera på den du vill bli". 

Jag funderade på detta medan jag satt och smuttade på mitt té. "Acceptera den du är"... Gör jag det? Gör DU det?
Jag har inte alltid varit så accepterande av den jag är men har faktiskt blivit det. Vägen dit gick för min del genom att ge upp! När jag insåg att det i längden inte funkar att försöka vara nåt eller nån man inte är så... ja, gav jag upp att försöka! Och det var en befrielse! Jag insåg att massor av energi hade gått åt helt i onödan till att försöka eller låtsas vara nåt/nån jag egentligen inte var! 
Det här är många år sen nu men det här med att "fokusera på den jag vill bli"... det har jag nog inte riktigt gjort! Efter att jag accepterade vem jag är (och det skedde inte över natten! Det var en process som tog några år!) så släppte jag liksom fokuset på mig själv och bara "var". Jag bara är... och försöker anpassa mig efter livets alla skiften. Efter att i livets yngre år ha planer på vad jag vill bli och sen blivit mycket av det (t ex mamma, någons fru, Amningsrådgivare, kurs- och cirkelledare, Medium mm, mm) så har jag slutat tänka på vad jag vill bli. Hmmm... Är det ett tecken på att man håller på att bli gammal? Jag vet inte. Men vad jag vet är att oavsett ålder så kommer jag aldrig sluta älska att lära mig nya saker och att utveckla mig på olika sätt! Men jag har ingen plan... Måste man ha det? 
Äsch! Jag glider vidare i livet och improviserar! Jag tror att det viktigaste är att man är öppen för olika möjligheter och är villig att förändras! Men nån mer plan än så har jag inte!

Vad tänker DU om allt det här? Kommentera och diskutera gärna! Och tack för att du orkade läsa ända hit! 

Anneli.

Min nya hälso"resa" del 7 + nya tavlor

Tänk så många gånger jag tänkt att "nu ger jag fan upp". Jag vet inte i hur många år, men det är mååånga! Men som mina trogna bloggläsare redan vet så finns det inte på kartan att jag nånsin ger upp! Jag är envisare än en röd gris när jag sätter den sidan till. Och jag måste få ge mig själv en klapp på axeln och tycka att jag är duktig med tanke på all motvind jag har stått i utan att faktiskt ge upp! 😌

Depression är en annan sak som "inte är min grej" om du missförstår mig rätt. Samtidigt har jag med åren insett att det är viktigt att tillåta sig känna det man känner, när man känner det! Jag vet inte hur jag ska uttrycka det här... men jag mår dåligt av att må dåligt! Det låter kanske knäppt, konstigt eller möjligtvis självklart, men som jag funkar så orkar jag inte må dåligt (psykiskt och emotionellt) längre stunder i taget! Jag har vad jag kallar för "10-minuters-depressioner" där jag låter mig bryta ihop och mycket längre än så brukar jag inte behöva. 

Jag hoppas att det här inte låter som att jag inte fattar att för andra som drabbas av riktiga depressioner ser liver väldigt annorlunda ut - för det gör jag! Men jag funkar som jag gör och kan inte göra så mycket åt det!

Vad jag försöker säga är att jag tror att tack vare att jag funkar som jag gör och är så envis så har jag lärt mig så himla mycket - både om mig själv och om hälsa, och det är jag väldigt tacksam för. Det har fört mig hit där jag är idag! Och trots krämpor och motvind tycker jag att jag befinner mig på en mycket bra plats i livet just nu! ♥ Jag har människor ikring mig som sett min kamp och som verkligen genuint vill hjälpa mig! En av dem är kompisen Jennifer på Juicy Healing! ♥

Sen jag skrev del 6 av min hälso"resa" har jag varit hos Jennifer 2 gånger; i onsdags på en behandling med Cavitation/Radiofrekvens och igår på lymfmassage så nu har jag fått 2 av varje behandling och fler ska det bli!
Ännu har jag inte märkt så värst mycket av behandlingarna mer än att jag är mjukare i kroppen och mjukare i hullet. Dessutom har några riktigt hårda "knutor" jag hade under huden försvunnit! Så nånting händer definitivt! Men vikten står än så länge och trampar. Jennifer förklarade att när Cavitation/Radiofrekvensmaskinen slår sönder fettcellerna i kroppen så frigörs deras innehåll av fett och i kroppsfettet lagras ju massa gifter, så det som kommer ut är ganska så giftigt och måste liksom späs ut med mer vätska för att kunna föras ut ur kroppen på ett säkert sätt och detsamma gäller för lymfmassagen, för lymfan är ju kroppens "avloppssystem" så efter båda dessa behandlingar kommer vätskan tillfälligt att öka i kroppen och därför tar det ett tag innan man märker att vikten går ner. 

Imorgon ska jag få ännu en behandling med Cavitation/Radiofrekvensmaskinen och då ska vi hårdköra i ett par timmar sa Jennifer! De två behandlingarna jag hittills fått har "bara" varit på 40 minuter vardera och det för att Jennifer vill se hur man reagerar innan hon lägger i nästa växel. Men eftersom jag tydligen klarat det bra så ska hon "köra järnet" med/på mig imorgon! 😱 Är det femmans växel då, eller? 😉

Meeen; som om detta inte var nog så har jag en annan spännande grej på gång, men det kommer jag berätta om i ett annat blogginlägg för nu tänker jag visa dig tavlorna som Katta och jag gjorde i fredags!

Jag gjorde bara en tavla och den blev så här: 

Den är 30 X 30 cm men jag har inte en susning om åt vilket håll den ska ses! Jag har vridit och vänt på den flera gånger men kan inte bestämma mig! Men det var så här jag fotade den iallafall! 

Katta gjorde två tavlor, först den här: 

Jag tror att den också är 30 X 30 cm.
När den tavlan var klar gjorde hon en sån där liten tavla på 12 X 18 cm och den blev så här: 

Ja, det var allt för idag! Jag tackar för visat intresse och hoppas att du vill fortsätta följa mina äventyr inom hälsa, Fluid art och annat jag skriver om för vilken dag som helst kommer ett nytt blogginlägg och kanske, kanske avslöjar jag redan nästa gång den nya spännande hälsogrejen jag ska testa! Den som lever får se! 😜

Anneli.