Det nya årets första blogginlägg. Äntligen! 😎
Halva januari har redan gått men jag har inte haft nån energi att skriva nåt här på bloggen - förrän idag! Ja, så värst mycket energi har jag inte idag heller men lite skrivlust har jag iallafall!
Du som hängt med här ett tag vet ju att jag rätt ofta skrivit om hur himlans trött jag är hela tiden. Utbrändhet och sköldkörtelsjukdom är extremt tröttande även var för sig och tillsammans... ja, inte blir det bättre, så mycket kan vi konstatera!
Jag förstår ju att det måste vara jättesvårt för nån som är någotsånär frisk att förstå den här förlamande tröttheten. Jag har fått höra allt från "det är väl bara att skärpa sig" till "men du kanske behöver sova mera" eller "du kanske sover för mycket". 😕 För att försöka ge en liiiten inblick i hur det kan vara så tänkte jag berätta att härom dagen så sov jag i 11½ timmar i sträck (minus en kisspaus i halvtid)! Och jag vaknade inte för att jag var utsövd eller inte orkade ligga ner längre - nä, jag vaknade för att jag var kissnödig igen! Och sen var det ingen idé att lägga sig... men nåt piggare var jag inte.
Alltså; 11½ timmar är nästan ett halvt dygn! Jag blev alldeles chockad när jag såg hur länge jag sovit! Jag brukar aldrig tillåta mig själv att sova så länge utan sätter alltid ett alarm men denna gång hjälpte inte ens det! Jag snoozade några gånger när alarmet gick igång men det gick bara inte att vakna så jag stängde av det och då gick det som det gick! Välkommen till mitt liv! 😪
Men nu över till nånting helt annat, nämligen Yogitea! Dricker du sånt té? Jag gör det ganska ofta för det finns så många goda sorter!
På yogitea-påsarnas snöre sitter alltid en lite lapp med olika citat och visdomsord och på dagens tépåse satt denna:
Jag har inte alltid varit så accepterande av den jag är men har faktiskt blivit det. Vägen dit gick för min del genom att ge upp! När jag insåg att det i längden inte funkar att försöka vara nåt eller nån man inte är så... ja, gav jag upp att försöka! Och det var en befrielse! Jag insåg att massor av energi hade gått åt helt i onödan till att försöka eller låtsas vara nåt/nån jag egentligen inte var!
Det här är många år sen nu men det här med att "fokusera på den jag vill bli"... det har jag nog inte riktigt gjort! Efter att jag accepterade vem jag är (och det skedde inte över natten! Det var en process som tog några år!) så släppte jag liksom fokuset på mig själv och bara "var". Jag bara är... och försöker anpassa mig efter livets alla skiften. Efter att i livets yngre år ha planer på vad jag vill bli och sen blivit mycket av det (t ex mamma, någons fru, Amningsrådgivare, kurs- och cirkelledare, Medium mm, mm) så har jag slutat tänka på vad jag vill bli. Hmmm... Är det ett tecken på att man håller på att bli gammal? Jag vet inte. Men vad jag vet är att oavsett ålder så kommer jag aldrig sluta älska att lära mig nya saker och att utveckla mig på olika sätt! Men jag har ingen plan... Måste man ha det?
Äsch! Jag glider vidare i livet och improviserar! Jag tror att det viktigaste är att man är öppen för olika möjligheter och är villig att förändras! Men nån mer plan än så har jag inte!
Vad tänker DU om allt det här? Kommentera och diskutera gärna! Och tack för att du orkade läsa ända hit!
