2:a Advent 2024

Så har vi då kommit fram till 2:a Advent! Tiden går fort tycker jag! Fast det kanske är för att jag sover så mycket..? Det är ju ingen nyhet att jag är trött som tusan hela tiden och nu har jag tagit det till en helt ny nivå! Igen... 😪 Som tur är har jag minimalt med krav på mig vad gäller julfirande - med största sannolikhet kommer inga barn hem; jag tror att de har egna planer - så det är bara Kära Svärmor vi behöver tänka på och hon kräver inte mycket!
Jag vet ärligt inte om jag ens kommer orka göra nåt julgodis - eller nån julmat! Kanske risgrynsgröt för det är så himla gott! Vi får se hur det går. Det blir jul oavsett! 🎄🎅

Som ni vet så har jag iallafall plockat fram adventsljusstaken och nu har jag tänt det andra ljuset: 

Så till alla mina bloggläsare vill jag säga: 

ha en riktigt fin 2:a Advent!

Anneli.

Frågor, svar och nåt jag glömde igår

Min kompis som kallar sig "tantista" när hon kommenterar här på bloggen hade ett par frågor på gårdagens inlägg och jag tänkte att jag besvarar dem i ett nytt blogginlägg för andra kanske också har samma frågor. Och så glömde jag bort att berätta om det första som hände när jag kom in på akuten i onsdags. Nånting tråkigt faktiskt men som var nödvändigt. Jag börjar med att visa och berätta det så har vi det överstökat!

Jo, när jag kom in på akuten så var min hand och mina fingrar jättesvullna. Inget konstigt med det - snarare förväntat efter vad som hänt. Sjuksköterskan som tog emot mig när det var min tur insåg direkt att mina vigselringar måste bort så att jag inte skulle riskera att förlora ringfingret. Att få av dem med tvål och vatten var uteslutet så det fanns inget annat att göra än att kapa av dem! 😱😢 

Alltså, förlovningsringen hade suttit på mitt finger i exakt på dagen 30 år och 6 månader när de sågades av och vigselringen har suttit på mitt finger i nästan 30 år; vi gifte oss den 3 april 1994. Det gjorde nästan ont i hjärtat när sjuksköterskan sågade itu ringarna men jag måste hålla med henne om att det trots allt var viktigare att få ha fingret kvar! 
När jag tittar på mina fingrar på vänsterhanden nu så är de minst lika svullna idag som i onsdags så det är bara att inse att det var nödvändigt att få bort ringarna - även om jag kan känna sorg över att de inte sitter där de brukar. När min handled är läkt och återställd så får vi gå till en guldsmed och laga ringarna så att jag kan ha dem igen. Allting ordnar sig så småningom! 

Nu till tantistas frågor:
1. Varför gick jag baklänges? Ja, en helt legitim fråga som enkelt kan besvaras så här: ibland när jag vänder mig om - speciellt om det är på en begränsad yta, som t ex på ett trappsteg - blir jag lite yr i huvudet och rädd för att ramla (jag skyller på mitt låga blodtryck för det). Så at the time kändes det säkrare att gå försiktigt baklänges, och det gick ju bra... tills jag missbedömde antal trappsteg och trodde att jag stod på golvet när jag i själva verket hade ett trappsteg kvar. Och hur det gick vet vi ju redan...
2. Vad ska ortopeden i Falun göra? Svar: Ingen aning! Men läkaren på akuten sa nåt om att det eventuellt kan behövas en operation om det inte läker som det ska så jag antar att det är det de vill kolla. Det måste ju vara bättre att göra den ev. operationen så fort som möjligt och inte vänta tills gipset tas bort om 4-6 veckor tänker jag.

Nåt som känns lite positivt är att trots gips, smärta och att jag ska ha handen i högläge, vilket jag har med hjälp av kuddar, så sov jag riktigt gott i natt! Visst vaknar jag massor av gånger för att få med mig kudden i rätt läge när jag vänder mig i sängen men jag har lyckats somna om direkt jag hittat en ny skön sovställning och fått kudden på plats!
Och nåt Käre Maken tycker är positivt är att jag inte kan nattsudda längre för jag behöver ju hjälp med massa saker inför sänggåendet så jag får helt enkelt gå och lägga mig när han är trött! Jag är ju trött alltid och hela tiden så det har egentligen inte varit nåt problem! Men jag sa till honom att han inte ska hoppas för mycket för det är inte säkert att jag lyckas hålla min nya, tidigare läggtid sen när jag klarar mig själv igen... men han kan ju få njuta medan det varar iallafall, eller hur! 😏😊

Ja, inget ont som inte har nått gott med sig! Och allting har en ände (och korven den har två 😉)! Jag hoppas att jag läker snabbt så jag slipper ha gips på min födelsedag men det får tiden utvisa! Jag har ju aldrig i hela mitt liv brutit nån kroppsdel förut så jag har inte en susning om min läkningsförmåga i detta sammanhang! Jag gör som loppan och lever på hoppet! Och ni som kan skicka Healing får gärna skicka en skvätt till mig så kommer läkningen att gå som en dans! 💃 Tack! ♥

Anneli.

På resande fot + hälsouppdatering

Long time - no see! Sorry about that! 😌
Meeen... jag ska försöka hålla mig till det svenska språket! Ibland tycker jag bara att det är lättare att uttrycka mig på engelska... Om jag inte skärpte mig skulle hela den här bloggen vara skrivet på "svengelska"! 😏

Som jag har för mig att jag skrev i ett tidigare blogginlägg för en tid sedan så betyder bloggtystnad från mig oftast att jag inte mår så bra. Det är inte som att jag känner mig sjuk - jag är bara såååå in i vassen trött och orkeslös! Utbrändhet och två sköldkörteldiagnoser har den effekten... men jag har bättre och sämre dagar. Men minsta motståndets lag har blivit min paroll tyvärr och det tar mindre energi att sitta vid datorn och titta på filmer, lyssna till musik och liknande än att skriva ett blogginlägg... True story... Oops! Nu var jag där igen... 😜

Förutom att jag varit extra trött och extra stressad så har jag också varit på resande fot - två gånger i oktober! Den 13/10 åkte jag till Stockholm och spenderade 4 dagar med min tvillingsyrra Rosali och den 23/10 åkte jag med två av mina kusiner till Småland för att hälsa på min faster (och kusinernas moster) Irma. Vi sov två nätter på vandrarhemmet i Målerås.

Vandrarhemmet i Målerås. Kusin Annika tog fotot. Rummen på gaveln var våra rum!

Dagen mellan dessa två nätter spenderades i Lessebo med faster/moster Irma. Irma är 91 år men pigg i både kropp och sinne, klarar sig utan hemtjänst (lite städhjälp bara) och hon har en så härlig humor (som alla pappas syskon)! Hon är dessutom den sista av fyra syskon som fortfarande lever och jag hade inte träffat henne på 14 år så det var verkligen dags! Rosali skulle också ha följt med med hon blev sjuk samma morgon som vi skulle åka! 😥 Jättetråkigt tyckte vi alla! 

Hemma hos faster Irma lagade kusinerna en jättegod blomkålssoppa: 

Gun och Annika har soppa på gång!

Och efter maten blev det fika: 

Irma, Annika och Gun.

Jag är så glad att vi åkte ner till Småland och hälsade på Irma! Eventuellt kommer vi åka ner igen till våren och då hoppas vi verkligen att Rosali är med också!

Så här i slutet på detta blogginlägg tänkte jag bara göra en snabb hälsouppdatering också: 
Den 22 augusti ringde min läkare och sa att mina sköldkörtelvärden var på tok för låga (tack vare Homeopatmedicinen jag åt. Min anmärkning) så vi kom överrens om att jag skulle hålla upp helt med medicinen Thacapzol ett tag. Men efter 9 dagar utan var mina skölkärtelvärden jättehöga så det var bara att börja ta medicinen igen! Och sedan dess har mina värden legat lite för högt trots både Thacapzol och Homeopatmedicin. 

Jag har  pratat med min Homeopat i Falun och hon ska skicka ett nytt medel till mig; ett medel som har högre potens (hittills har jag bara fått potensen D6 på de olika Homeopatmedel jag fått. D6 räknas som akutmedel. Ju högre potens ett Homeopatmedel har desto mer på djupet går det). Men: hon vill inte att jag ska veta vilket det nya medel jag får är - antagligen för att det inte ska bli nån placeboeffekt! Smart tycker jag! 😎 Men det tar ett tag innan det nya medlet kommer och medan jag väntar ska jag inte ta nån Homeopatmedicin alls så jag tog sista dosen av medlet Globuli D6 idag. 
På fredag ska jag ta nya sköldkörtelprover och om en vecka ska jag till lasarettet och träffa min läkare igen, så allt är under kontroll! 👍

Tro vad du vill om Homeopatmedicin men enligt läkarvetenskapen kan en förstorad sköldkörtel inte gå tillbaka vare sig av sig själv eller med medicin men min sköldkörtel HAR blivit lite mindre! 😄

Som jag ser det så finns all anledning att återkomma till detta i ett annat blogginlägg framöver men nu blir det inte mer från mig för denna gång!

Anneli.

Trött, tröttare, tröttast!

Jo då, jag lever. Jag är bara sååå himla trött hela tiden! 😴 

Det här med att ha inte bara en utan två sköldkörtelsjukdomar är minst sagt en utmaning! Jag är så trött! Det går liksom inte att förklara för nån som inte har egen erfarenhet av det! Så av förklarliga skäl blir det inte mycket gjort, varken här hemma eller på bloggen. 

Vi har fortfarande kaos här hemma. De köksluckor som fattades när köket renoverades fattas fortfarande! Det är inte klokt att det får gå till så här! Köket skulle först bli klart till jul, sen i slutet på januari i år men det är alltså inte klart än! Morr som fan! Det tar så mycket energi att det aldrig blir klart och det blir som "grädde på moset" till den tröttheten som beror på sköldkörteln. Och det extrema regnandet som varit i ungefär 2 månader har ju inte gjort saken bättre precis! Suck... 😧

Det är tur att det finns lite ljusglimtar i tillvaron iallafall! Den ena ljusglimten är att Hantverk- och Återbrukscirkeln startade igen i torsdags efter sommaruppehållet! Jag stickade ju rutor som ska monteras ihop till en barnfilt (Klicka HÄR så kommer du till ett blogginlägg där jag bl.a. visade de rutor som var färdiga då). Under sommaren har jag bara stickat kanske 3 - 4 varv så jag är långt ifrån färdig! Och frågan är när jag blir färdig med den stickningen för på torsdag denna vecka kommer Målarcirkeln att köra samtidigt som Hantverk- och Återbrukscirkeln - samma tid, samma plats - så jag kommer antagligen att sticka ibland och måla ibland!

Nåt annat som är en ljusglimt är nåt som Käre Maken filmade idag: 

https://www.youtube.com/shorts/EgqfAFF6Jow

Att ha egna kantareller på tomten är inte bara en ljusglimt - det är ren och skär lyx! 😋 Fast... de ska ju rensas också förstås... inte världens roligaste jobb men trots allt sååå värt det! 😊

Ja, då är det väl bara för mig att pallra mig ut i köket för att rensa kantareller då! DET ska jag väl orka iallafall! Och särskilt så kommer jag att orka äta upp dem sen när de är stekta! Mums! Det är faktiskt inte ett enda dugg synd om mig! 😉😊

Anneli.

3 nya tavlor!

I väntan på att jag ska orka ladda upp de där videorna jag skrev om i förra blogginlägget så tänkte jag visa foton på mina senaste Fluid Art-tavlor - först den jag glömde att fota förra tisdagen och sen de två jag gjorde igår. Igår var för övrigt sista Målarcirkeln på ett tag men förhoppningsvis startar den igen i slutet av augusti.

Men tavlor var det! Här kommer den jag gjorde förra tisdagen, då när min tvillingsyrra Rosali var med: 

Det var  Rosali som fick bestämma färgerna på denna tavla! ⤴

Igår var det nära att jag inte åkte iväg till Målarcirkeln... jag mådde inte så bra och var trött som tusan! Men faktiskt tack vare denna min blogg och alla ni som läser den så bestämde jag mig i sista stund för att åka! Jag hade ju lovat att fota tavlan här ovan för att visa här och jag tänkte att kanske får jag ork och lust att göra åtminstone en liten tavla! Och det fick jag ju! Och inte bara en, utan två!
Här kommer foton på dem: 

Den här tavlan gjorde jag först. Jag tyckte att den blev rätt läcker så jag ville göra en till. Men jag hade så pyttelite kvar av den guld-orangea färgen så jag blandade den med en rosa färg och detta blev resultatet: 

Rätt läcker den med om jag får säga det själv! 

En tavla som jag inte var nöjd med av dem jag gjort på Målarcirkeln var denna: 

Så jag blötte ner tavlan, tog en diskborste och "diskade" bort färgen så gott det gick. När Målarcirkeln drar igång igen ska jag göra nåt annat på den. Så kan det bli!

Men då avslutar jag här och önskar dig välkommen tillbaka för att läsa fler, rafflande blogginlägg som i dagsläget ännu inte är skrivna!

Anneli.

Jag blir gaaalen X 2 + odling 2023

När jag trodde att jag inte kunde bli mera galen än vad jag redan är... så blev jag det!  😝😬

Jag tar det i kronologisk ordning:
I förra blogginlägget skrev jag ju att jag skulle iväg på målarcirkeln i Logen här i byn.
Tror du att jag kom iväg? Nix! (Och inte veckan efter heller!) 
Jag hade packat det jag skulle ha med mig och skulle bara in på toa innan jag skulle åka men... jag började tok-blöda näsblod - för andra gången den dagen! 😞 Så var den dagen förstörd... 😢 
Jag har kommit in i en sån där "blödar-period" igen - vilket var flera år sen sist! 
För dig som inte vet så har jag i hela mitt liv haft perioder när jag har helt oprovocerat börja stört-blöda näsblod och jag har kopplat det till stress och för lite sömn. Men nuförtiden sover jag ganska bra (om än på helt sjuka tider...) och stressen har ju minskat drastiskt sen jag blev förtidspensionär 2015... så varför nu? Ja... jo... Jag har ju mer stress i mitt liv igen... Allt stöket i o m köks- och tvättstugerenoveringen och all försening (återkommer till det) gör mig galen! Jag är så trött på att vi aldrig får ordning här nån gång! Jag är så trött på att hela tiden behöva leta efter olika saker jag behöver därför att det ligger i en kartong nånstans eller på en "tillfällig plats" som egentligen inte är logisk! Jag tror att det stressat och stressar mig mer än vad jag vill erkänna... 😩 Och de här störtblödnings-episoderna gör mig såå trött och slut! Som om jag inte redan är trött och slut ändå liksom... 😵 Så det är väl inte så konstigt att jag kommit in i en ny blödnings-episod just nu när jag tänker efter. Suck...

Iallafall: trots att jag har stört-blödit näsblod till och från i 3 veckor nu så mådde jag ganska Ok i tisdags och dristade mig att åka till Logen för att måla. Jag hade ju redan missat de två föregående målarcirklarna och ville verkligen inte missa en till! Så tisdag denna vecka - äntligen! - kom jag iväg! Det resulterade i två tavlor, nämligen den här: 

och den här: 

Inte mina bästa verk men roligt som tusan var det! 😄 Vi får se hur de torkar...
Tyvärr kommer det att vara uppehåll på målarcirkeln i två veckor nu. 😞 Jag som har längtat sååå himla mycket efter att kladda färg på canvasar! Men två gånger till ska det iallafall bli i slutet på denna månad och sen får vi hoppas att cirkeln drar igång igen till hösten. 

Och nu över till nästa grej jag blir galen på, nämligen köksrenoveringen! Ja, jag har ju redan varit in och nosat på det ämnet men här kommer senaste nytt:
Igår kom snickaren äntligen för att färdigställa köket. FÄRDIGSTÄLLA! Det betyder att det skulle ha blivit klart! Men som jag anar att du redan förstått så blev det inte klart. Inte det minsta! De nya luckorna som skulle ersätta de med fel nyans hade ännu mer fel nyans! Och det som behövdes för att göra kastrullskåpet användbart var felgjort så det gick inte att sätta in! Gaaaah!! Jag får fan krupp på det här!!! Köket skulle vara klart den 27 januari!!!
#*🔱＾⨻⨳⧥♯➴∗ (= så fula ord att jag inte kan skriva dem här...)

Jag vet inte hur länge vi måste vänta på att få de nya luckorna och det som fattades till kastrullskåpet men nu kan det nästan kvitta... så här års är det så mycket att göra i trädgården och med odlingarna så Käre Maken kommer antagligen inte ha varken tid eller ork över till allt som behövs göras för att få huset i presentabelt skick förrän skörden är inne i jordkällaren nån gång i höst. 😴 Och jag... jag har varken orken, musklerna eller kunskapen att göra särskilt mycket själv... 

Men här orkar jag inte sitta och deppa längre så nu över till något mycket roligare nämligen: ODLING 2023!
Käre Maken har köpt virke och skruvat ihop inte en, inte två, utan tre(!) odlingslådor till mig! 😃 Min lilla odlingslott som jag haft utanför vardagsrumsfönstret nu i några år har blivit övertagen av smultronplantor och jag har inte hjärta att ta bort dem eller flytta dem nu när de blommar och verkar trivas så bra! 

Smultronodling är inte heller helt fel! 😋

Här kommer bildbevis på Käre Makens insats till mina odlingslådor: 

Här har han satt ut två av lådorna och håller som bäst på att förbereda underlaget i den mindre lådan. Det ska på ett varv plankor till på den sen så den blir lite högre och lättare att jobba i.

I den lådan som Käre Maken förberett underlaget i tänkte jag odla sallad, kryddor och rädisor men den högre lådan - den utmed husväggen - har vi beslutat att flytta på till ett annat ställe. Jag har bestämt att de två tomatplantorna vi har i krukor ska stå där vid husväggen istället och potatis - som jag tänkt att odla i en av de andra två odlingslådorna - ska ju inte växa nära tomater, därav flytten en bit bort. Foton på det kommer i ett annat blogginlägg. Mina pumpaplantor kommer jag förmodligen ha i den tredje odlingslådan och Kronärtskocksplantorna kommer få växa nere på stora landet där Käre Maken odlar. Det är soligare där och jag tror att kronärtskockor behöver mer värme och sol för att trivas och växa. Tror alltså... Varken Käre Maken eller jag har odlat kronärtskockor förut så vi får väl se hur det går! Vi har förallandel inte odlat pumpor heller men det är kul att experimentera och se vad som funkar var! 😁

Notera på de två sista fotona; stolen och tofflorna! Medan Käre Maken jobbade och slet satt jag på stolen, barfota, och tittade på, pekade och förklarade hur jag ville ha det. Jag älskar arbete! Jag kan titta på i timmar! 😜😛😂 Och så älskar jag att vara barfota och känna gräset under mina fötter! ♥

Nu har jag bestämt att det officiellt är sommar! Så det så! 🌞 Först kommer vi bara att behöva ta in tomat- pumpa- och kronärtskocksplantorna en förhoppningsvis sista gång, för i natt skulle det bli ganska kallt! Men sen ser det ut som att de kalla nätterna är över för denna gång så vi kan plantera ut plantorna där de ska vara! Vi håller tummar och tår!

Och med det avslutar jag det här blogginlägget! Men jag kan ju lämna en liiiten cliffhanger: det var länge sen jag skrev en hälsouppdatering; hur går det, vad gör jag o s v men det kommer! Vilken dag som helst! Håll koll här på bloggen och välkommen tillbaka! Och ha en riktigt trevlig helg! 😎

Anneli.

Kaos och katastrof!

Japp! Du läste rätt! Kaos och katastrof! Det har varit min (och Käre Makens) tillvaro det senaste dryga halvåret! Och jag har fotobevis!

I förra blogginlägget hintade jag ju om att nästkommande blogginlägg skulle handla om min "hemlighet" och varför jag varit så stressad senaste halvåret. Och här kommer nu det blogginlägget!

Anledningen till att det var hemligt var för att mina barn inte hade en aaaaning om vad som hände i föräldrahemmet och så ville jag ha det tills allt var klart här hemma. Nu blev det inte riktigt så för vi har haft (och har) gruvliga förseningar! Det som skulle vara klart i slutet på januari är fortfarande inte helt klart och det har varit sååå jääävla jobbigt! Det ÄR fortfarande rätt jobbigt..!

Vad är det nu jag pratar om? Innan jag berättar det så ska jag visa ett foto på vårat vardagsrum taget i januari i år: 

Ganska precis så här stökigt har vårat vardagsrum sett ut sen i mitten av oktober förra året! Kaos och katastrof alltså - jag sa ju det! 😮 Men varför i hela friden bor man i detta kaos? Jo serru! För att Käre Maken blåst ut hela köket och tagit upp ett dörrhål i väggen till ett intilliggande rum!

Vi har alltså totalrenoverat köket (och tvättstugan + lilltoa) och när jag säger att köket är utblåst så menar jag TOTALUTBLÅST! Golv, väggar och tak - inte en pinal kvar förutom spisen och vedspisen! Och sen spikade Käre Maken nya väggar och nytt tak, la nytt golv och tapetserade. Sen oktober har möblerna och allting som var i köksskåp och lådor drällt runt i kartonger i hela huset - inte bara vardagsrummet! Men inte bara det... När alla nya skåp, kyl och frys och tvättmaskin och torktumlare bl.a. kom lååångt före hantverkarna... ja då hade vi bara gångar mellan allting! Jag har foton på det med! Kolla här: 

Det här är rummet mellan vardagsrummet och köket. "Kaminrummet" kallat. Jag har grejer till höger om mig också som inte syns på fotot... och på och bredvid pianot som är till vänster om mig där jag står och tar detta foto.

Det här är rummet bredvid köket där Käre Maken tog upp ett dörrhål i väggen. Det ska vi ha som matrum nu. 

Här står Käre Maken och tapetserar så gott han kan i köket bland alla kartonger med skåpdelar i. 

Här en titt in till tvättstugan och lilltoa efter att vi fått tvättmaskinen och torktumlaren ur sina förpackningar. Här har även handfat med underskåp på toan och tvätthon i tvättstugan kommit ur sina förpackningar och på plats.
Torktumlaren ska stå på tvättmaskinen sen och när den gör det ska vi ha skåp i hörnan bakom toadörren är det tänkt. 

Den här katastrofen har vi alltså haft större delen av hösten, över hela jul- och nyårshelgen och delvis fortfarande! Men ännu värre: vi hade inget vatten på undervåningen i 3 månader - bl.a. över jul och nyår! Käre Maken fick hämta vatten i badrummet på övervåningen och vi hade två stora termosar; en med varmt och en med kallt vatten, stående på diskbänken för att ha nåt vatten på undervåningen och disken fick vi gå ut med till Da House för att handdiska! Efter ett tag var Käre Maken tvungen att ta bort diskbänken också för att rörmokaren skulle komma... då var det ingen idé att ens ha termosarna, för var skulle vi hälla ut det vattnet? Det var riktigt jobbigt! Särskilt för mig som har svårt för att gå i trappor... 

Trots att allt inte är klart ännu - först p.g.a. att det fattades några skåpdörrar + ett hyllplan till kastrullskåpet och sen för att när de grejerna äntligen kom så var det fel nyans på färgen så vi måste vänta på nya (och väntar fortfarande...) - så har vi ändå ett fungerande kök nu! Vi kan laga mat, diskmaskinen funkar, vi har en ny diskbänk och skåpen är på plats!
Vi har börjat ställa in lite saker i skåpen och lådorna men är långt ifrån färdiga! Allting går med snigelfart för vi är båda rätt slitna och det finns saker som vi inte lyckats lokalisera än. Alla té- och kaffekoppar till exempel... Vi har letat som galningar efter den kartongen men hittills utan framgång... Men den lär väl dyka upp så småningom. Så fort vi inte hittar nåt så säger vi att den förmodligen är där kopparna är...! 😉

Nåt jag är väldigt nöjd med är tapeterna vi har valt! De i kök och matrum är nog min favorit: 

Fast de i tvättstugan och lilltoa är också jättefina tycker jag: 

Det blir iallafall himla fint när allt blir klart! Men jag är både less på och ledsen för dessa jä*la förseningar! Särskilt är jag ledsen för att det inte (som utlovat) blev klart i slutet på januari så det hade varit färdigt och fint här när barnen kom den 19 februari. Det känns jättetråkigt att det var så halvfärdigt men vad skulle vi göra? 😞

Nu väntar vi bara på de nya köksluckorna och på hyllplanet till kastrullskåpet så vi kan ställa kastrullerna på sin rätta plats och ställa in annat där kastrullerna nu tillfälligt står. Det ena ger det andra hela tiden i nån slags dominoeffekt så vi KAN INTE göra färdig innan alla köksdelarna är på plats! 😩
Dessutom är vårt nya kök så annorlunda mot det gamla så det kommer ta tid innan vi klurat ut var olika saker ska vara för det går inte att ha samma system som förut. Allting - utom mitt téskåp och där jag har mina bakattiraljer - är på andra platser i det nya köket. Där skafferiet stod är nu den nya dörröppningen och skafferierna (Japp! Det är två! Fast mindre...) är i ett hörn där det förut var en underskåp med ett överskåp och på bänken däremellan hade jag mina hushållsapparater och var jag ska ställa dem nu har jag inte en susning om! 😱 Det är färre bänkytor i det nya köket... Fast vi har en köksö! 😁

Ja, ja... Det blir nog bra så småningom! 😊 Men är det NÅN som är förvånad över att jag varit så stressad och ännu tröttare än vanligt? Det här kaoset tar verkligen musten ur en! 😩

I nästa blogginlägg tänkte jag visa lite foton på när det nya köket kom på plats. Håll utkik efter det och välkommen tillbaka!

Anneli.

Yogitea-visdom

Det nya årets första blogginlägg. Äntligen! 😎
Halva januari har redan gått men jag har inte haft nån energi att skriva nåt här på bloggen - förrän idag! Ja, så värst mycket energi har jag inte idag heller men lite skrivlust har jag iallafall!

Du som hängt med här ett tag vet ju att jag rätt ofta skrivit om hur himlans trött jag är hela tiden. Utbrändhet och sköldkörtelsjukdom är extremt tröttande även var för sig och tillsammans... ja, inte blir det bättre, så mycket kan vi konstatera!
Jag förstår ju att det måste vara jättesvårt för nån som är någotsånär frisk att förstå den här förlamande tröttheten. Jag har fått höra allt från "det är väl bara att skärpa sig" till "men du kanske behöver sova mera" eller "du kanske sover för mycket". 😕 För att försöka ge en liiiten inblick i hur det kan vara så tänkte jag berätta att härom dagen så sov jag i 11½ timmar i sträck (minus en kisspaus i halvtid)! Och jag vaknade inte för att jag var utsövd eller inte orkade ligga ner längre - nä, jag vaknade för att jag var kissnödig igen! Och sen var det ingen idé att lägga sig... men nåt piggare var jag inte. 

Alltså; 11½ timmar är nästan ett halvt dygn! Jag blev alldeles chockad när jag såg hur länge jag sovit! Jag brukar aldrig tillåta mig själv att sova så länge utan sätter alltid ett alarm men denna gång hjälpte inte ens det! Jag snoozade några gånger när alarmet gick igång men det gick bara inte att vakna så jag stängde av det och då gick det som det gick! Välkommen till mitt liv! 😪

Men nu över till nånting helt annat, nämligen Yogitea! Dricker du sånt té? Jag gör det ganska ofta för det finns så många goda sorter! 
På yogitea-påsarnas snöre sitter alltid en lite lapp med olika citat och visdomsord och på dagens tépåse satt denna: 

"Acceptera den du är. Fokusera på den du vill bli". 

Jag funderade på detta medan jag satt och smuttade på mitt té. "Acceptera den du är"... Gör jag det? Gör DU det?
Jag har inte alltid varit så accepterande av den jag är men har faktiskt blivit det. Vägen dit gick för min del genom att ge upp! När jag insåg att det i längden inte funkar att försöka vara nåt eller nån man inte är så... ja, gav jag upp att försöka! Och det var en befrielse! Jag insåg att massor av energi hade gått åt helt i onödan till att försöka eller låtsas vara nåt/nån jag egentligen inte var! 
Det här är många år sen nu men det här med att "fokusera på den jag vill bli"... det har jag nog inte riktigt gjort! Efter att jag accepterade vem jag är (och det skedde inte över natten! Det var en process som tog några år!) så släppte jag liksom fokuset på mig själv och bara "var". Jag bara är... och försöker anpassa mig efter livets alla skiften. Efter att i livets yngre år ha planer på vad jag vill bli och sen blivit mycket av det (t ex mamma, någons fru, Amningsrådgivare, kurs- och cirkelledare, Medium mm, mm) så har jag slutat tänka på vad jag vill bli. Hmmm... Är det ett tecken på att man håller på att bli gammal? Jag vet inte. Men vad jag vet är att oavsett ålder så kommer jag aldrig sluta älska att lära mig nya saker och att utveckla mig på olika sätt! Men jag har ingen plan... Måste man ha det? 
Äsch! Jag glider vidare i livet och improviserar! Jag tror att det viktigaste är att man är öppen för olika möjligheter och är villig att förändras! Men nån mer plan än så har jag inte!

Vad tänker DU om allt det här? Kommentera och diskutera gärna! Och tack för att du orkade läsa ända hit! 

Anneli.

Julen kom tidigt i år!

3 blogginlägg på lika många dagar! Ja, ibland händer det men jag skulle inte vänja mig om jag var du! Det bara "råkade" bli så! Dels så har jag tid att skriva ett blogginlägg idag igen och så råkar jag även ha ork! Och så var det ju det där med att det har kommit ett paket till mig idag... 😊

Jag visste att paketet var på väg och även vad det innehöll men det känns kul ändå när ett paket dyker upp! Just detta paket kommer från bokklubben Livsenergi som jag precis blivit medlem i. Igen... 😊 För om man blir medlem nu så kan man välja just den boken som jag längtat efter att ha i min ägo! Det plus en gratis present! Så jag slog till och blev medlem och hem kom det här: 

Boken Medial Läkning av Anthony William a k a Medical Medium var den första bok Anthony skrev och den första jag köpte bland alla de böcker han givit ut och denna jag fick idag är en reviderad och utökad version av den första boken. Jag vet inte riktigt vad som är annorlunda för jag har inte börjat titta i den nya än men jag ser verkligen fram emot att göra det!
Den första Medial Läkning-boken är faktiskt den enda av alla böcker jag har av MM/AW som jag har läst från pärm till pärm och som jag även recenserat här på bloggen (det blogginlägget kan du läsa HÄR). De andra böckerna har jag bara bläddrat i och läst i lite här och lite där. Som det är just nu med min trötthet och mina ögon (är trött och "grusig" i ögonen och ser lite suddigt 😩 vilket delvis är orsakat av min sköldkörtelsjukdom; Graves) så orkar jag inte läsa knappt nånting tyvärr. Det är jättetråkigt för jag älskar verkligen att läsa! Men det är som det är. Jag hoppas att jag ska orka läsa snart igen för jag har så många böcker jag vill läsa!

Orakelleken "The Spirit Animal Oracle" av Colette Baron-Reid var den jag valde som present. Jag har ju hur mycket Tarotlekar och Orakelkortlekar som helst (nån dag ska jag räkna dem för just nu har jag inte en susning hur många det är!) men man kan aldrig ha för många! 😇😏 

Och på tal om Tarotlekar... Jag fick faktiskt ett annat paket för precis 3 veckor sen som jag inte har skrivit om här på bloggen! Paketet kom från min Arch Dude (Ärkepolare) Catharina i Stockholm och innehöll...Tadaaa: en Tarotlek! 😄

The Wild Unknown Tarot! En helt för mig ny och okänd Tarotlek som jag inte har hunnit bekanta mig så mycket med än. Just nu har jag inte ro i kroppen att sitta ner med varken böcker eller Tarotlekar men så fort det lugnat ner sig i vårt hus och i mitt liv, d.v.s. nån gång efter nyår, så ska jag sätta mig ner och både försöka läsa lite och "leka" med min nya Tarotlek och min nya Orakellek!

Kanske jag till och med skulle kunna skriva ett blogginlägg om Tarot- och Orakel-lekar!?! Är det nåt som skulle vara intressant? Säg till isåfall för det gör jag så gärna om intresse finns!

Men nu avslutar jag detta blogginlägg! Vi får se när det blir nåt nytt! Men när det än blir så är du välkommen tillbaka!

Anneli.

Är det för tidigt att ropa Hej?

Man ska ju som bekant inte ropa Hej förrän man är över bäcken, och över bäcken är jag inte! Men... Det går äntligen åt rätt håll!

Som jag berättade i förra blogginlägget så äter jag Homeopatmedicin istället för den medicin läkarna vill att jag ska ta för min sköldkörtel. Jag har ju blivit diagnosticerad med Hypertyreos variant Graves.
Alla - och jag menar verkligen alla! - runt omkring mig tycker att jag ska äta läkarens medicin.
Utom jag...
Envis som en röd gris som jag är vägrar jag att ta den! Jag vill verkligen ge Homeopatmedicinen en chans först! 

Kali-Jod C30.

Nu har jag ätit Homeopatmedicin i först 11 dagar (D6) och sen hittills 14 dagar med den rätta potensen, d v s C30. Den ska jag fortsätta med tills vidare. Jag har en ny tid till min Homeopat Renée Rubin Bauer den 1/6 så får vi se vad hon hittar på då. 

Vad har hänt då?
Jo ser du. Det ska jag berätta! Men först ska jag tala om vad mina värden var från början:

När jag var på lasarettet var mitt T4 49 (referensintervall 11 - 23) och T3 28 (referensintervall 3,5 - 6,5). Gaaanska högt alltså! 2 veckor senare hade de värdena gått upp till 55 resp. 30,80! Till saken hör att de kan inte mäta T3-värden över 30 och läkaren sa att "vi kan inte veta om T3 är 30 eller 100"! Men iallafall var mina värden var så höga att jag riskerar att få bl a hjärtflimmer och stroke! Men envis som jag är sa jag till läkaren att jag ville fortsätta med Homeopatmedicinen.

Idag ringde min läkare upp mig och berättade att mina värden sjunkit lite! De är fortfarande på tok för höga, men det visar iallafall att Homeopatmedicinen gör vad den ska! Jag är på rätt väg!
Nu är T4 42 och T3 24! Tjohoo! (Eller hur var det där med att ropa Hej innan man är över bäcken..? Ja, ja! Jag måste väl få vara hoppfull iallafall!?!)
Så jag fortsätter som jag gjort hittills, det verkar ju vara ett vinnande koncept! 

Jag är fortfarande väääldigt trött och sover en stund (läs: ett par timmar) i soffan nästan varje dag plus 9 - 10 timmar på natten. Men det är nog bra. Den som sover syndar inte höll jag på att skriva... nä, men kroppen har nog lättare att läka när man vilar och är avslappnad.

Ja, nu har du fått en uppdatering om hur det går för Fru Sjögren i det Sjögrenska palatset (kråkslottet)! När nästa blogguppdatering kommer står skrivet i stjärnorna men håll utkik för rätt som det är dimper det ner!

Anneli.

Akuten tur och re... Näää...

Nu vet jag varför jag är så in i vassen trött hela tiden! Det finns en helt logisk förklaring! Om du fortsätter läsa så får du också veta den!

Egentligen så skulle det här blogginlägget kunna vara hur långt som helst men jag ska försöka hålla det liiite kortare! 
Jag har ju för ca 7 - 8 år sen eller nåt blivit diagnosticerad med knölstruma och struma av alla de sorter är nåt man är trött när man har. Men på senaste kanske halvåret eller nåt så har jag ju varit så trött och orkeslös så det har känts bortom rim och reson! Men envisa Anneli går ju inte till doktorn!

I början på mars i år började mitt hjärta att fladdra - konstant i 3 veckor! Gick jag till doktorn? Nix!
Efter tre veckor slutade hjärtat fladdra och jag tänkte först att "va bra då! Det fixade sig själv"! Men det gjorde det inte..! Nä, för ungefär samtidigt märkte jag att så fort jag rörde mig det allra minsta så började jag flåsa som om jag sprungit tre varv runt kvarteret! Men hjärtat slog lugnt! Eller...? Nja, lite väl hårt slog det nog...
Gick jag till doktorn? Nix! Inte förrän i onsdags (13/4) bestämde jag mig för att låta Käre Maken köra in mig till Akuten - och det vara bara för att jag under natten till onsdag märkte att jag blev sämre. Även jag har gränser... och där var den nådd! Och tur var det för det visade sig vara i grevens tid!

På grund av Corona fick Käre Maken inte följa med in så jag fick sitta där på akuten och vänta på att det skulle bli min tur alldeles själv. Av 9 väntande personer så var det bara jag som inte hade mask på mig. Jag vägrar! För det första så tror jag att det är skadligt att använda mask (syrebrist), för det andra så hjälper det inte mot några jäkla virus! Virus är så små att de åker rakt igenom masken när man andas! Det är ungefär som att försöka stoppa en mygga med ett fotbollsnät! Så nej tack! Jag vill inte ha nån mask på mig!
Men inte bara det; när det känns som att man inte får tillräckligt med syre trots att man flåsar som en bälg, då går det inte att ha en mask på sig! Och dessutom får jag panik om nån försöker täcka mina andningsvägar! Så jag tycker att jag har legitima skäl.

Iallafall, det roliga var att efter att jag suttit i väntrummet nån timme så var det en av kvinnorna som också satt där och väntade som tog av sig sin mask! Det var modigt av henne för det är ett enormt tryck på en att man ska göra som "överheten" säger! Man får ofta sura blickar på sig när man inte gör som man "ska" och det är jobbigt att stå emot trycket! 

In till doktorn kom jag så småningom och han undersökte mig enligt konstens alla regler och konstaterade att jag inte var i nåt skick för att åka hem! Blodprover togs och bland annat ett som heter D-dimer som är till för att upptäcka blodproppar. Mitt D-dimer-test var skyhögt så de trodde att jag hade proppar i lungorna. Dagen efter (jag sov kvar på akuten) blev jag skickad på lungröntgen men inga proppar kunde ses. När jag frågade doktorn om det möjligtvis kunde finnas proppar nån annanstans så svarade han lite vagt att "ibland visar de där testerna fel... det är nog ingen fara..." Konstigt tänkte jag men protesterade inte. 

För att få komma upp till en avdelning så skulle man vara tvungen att ta ett PCR-test. Jag vägrade! Jag sa till sköterskorna och läkaren att det inte finns på kartan att nån sticker upp en sån där pinne och rotar runt uppe vid blod-hjärnbarriären på mig! Då åker jag hem, sa jag! Läkaren blev skitsur och stormade ut ur rummet men en sköterska stannade och försökte övertala mig. Men det hade hon ingenting för!
Efter en stund kom en annan sköterska in och frågade: "Men kan du inte ta ett sånt där anti-gentest då"?
Vad är det för nåt frågade jag och hon förklarade att då petar man bara precis innanför näsborrarna med den där testpinnen. Ok då sa jag och så fick hon göra det och jag fick åka upp till avdelning 3.

På avdelning 3 var alla - både sköterskor och läkare - supergulliga och jag kände mig lyssnad till och kanske inte alltid förstådd men ändå respekterad (jag är ju en sån jäkla motvallskäring som ska ifrågasätta allt)! Blev genast kopplad till hjärtövervakning som jag skulle ha dygnet runt. Jag avskyr att vara kopplad till massa sladdar och med en "skvallerdosa" (ena läkarens uttryck!) runt halsen! Särskilt på nätterna när man ska sova! Men jag fick ha det på hela tiden jag var på avd. 3. Suck...

Nu fortsatte pusselläggandet av min ohälsa. Den första doktorn jag träffade på avd. 3 höll med mig om att det borde letas efter blodproppar på andra ställen än i lungorna så han skickade mig på ultraljud av benen. Men inga proppar hittades där heller så det var väl testet det var fel på får man anta. Men det kändes skönt att de ändå fortsatte leta! 
När proppteorin inte höll var de tvungna att fortsätta klura på orsaker till mina symptom. Hjärtat hade de kollat med ultraljud redan när jag var på akuten men inga direkta fel hittades där heller. Bara att det var ansträngt.

En hel massa blodprov togs också. Sammanlagt tog de 18(!) rör blod!! Läkarna var fortfarande inne på att det måste vara nåt fel på mitt hjärta och ett av testen visade att hjärtat läckte samma ämne som vid hjärtinfarkt! Läskigt! Då trodde de att jag kunde ha kranskärlsförträngning och tänkte skicka mig till Falu lasarett nästa dag för magnetröntgen. 
Doktor Anders kom till mig sist på sin rond och satt och förklarade det här med kranskärlsförträngning och att det kunde förklara mina symptom. Och sen gick han hem för dagen. Men döm om min förvåning - och tacksamhet! - när han nån timme senare dyker upp vid min sjuksäng i civila kläder och glatt säger att NU har han kommit på vad som är fel med mig! "Det är inget fel på ditt hjärta" sa han, "du har hypertyreos, förmodligen den typ som heter Graves". Han hade helt plötsligt kommit på det medan han körde hem från jobbet! 
Så tiden för magnetröntgen i Falun avbeställdes och jag fick förutom hjärtmedicinen och de vätskedrivande tabletter jag fått tidigare även nån medicin för hypertyreosen. Men den har läskiga biverkningar så jag tog bara tre doser och förklarade för den läkare som var där då att jag var orolig för biverkningarna och ville avvakta med dem tills jag hade varit hos en Homeopat som jag ska till på onsdag. Till min förvåning var han ovanligt förstående!

Att jag måste fortsätta med hjärtmedicinen beror på att min sköldkörtel överproducerar (å det grövsta tydligen!) de sköldkörtelhormoner den är till för att producera men i de alldeles för stora mängderna ger de hjärtpåverkan. 

Allt det här tog 5 dygn så när som på några timmar. Men nu är jag hemma igen. Kom hem igår eftermiddag. Och VET du hur skönt det är att få sova i sin egen säng utan att vara kopplad till massa sladdar!?! 

Maten på sjukhuset var förvånansvärt god! Men det var ingen mat för sjuka människor som ska tillfriskna! De enda färska grönsaker jag fick var några stackars gurkskivor på frukostmackorna och frukt fanns överhuvudtaget inte! 

Jag fick vegansk mat minus gluten och soja. När jag påpekade att frukt är nyttigt när man ska läka så köpte de ett äpple, ett päron och en apelsin till mig! 

Hur mår jag nu då? Jag flåsar fortfarande så fort jag rör mig men aningens mindre (det skulle antagligen försvinna om jag tog den där förnicklade medicinen...) och mitt hjärta är lugnt. Trött som tusan fortfarande men det kommer jag att vara till min sköldkörtel på ena eller andra sättet har läkt. 
Ja, nu vet du lite hur jag har och haft det och kanske förstår varför det inte blir så mycket skrivet här på bloggen just nu. Men bättre tider stundar! Det har jag bestämt och då blir det så! 

Anneli. 

Midsommar 2021

En mycket trött Anneli tittar in som hastigast för att önska er alla en Glad Midsommar! 

Det har varit mycket på sistone och jag har varken haft tid eller ork att blogga! Men jag återkommer så fort det låter sig göras!

Tills dess hoppas jag att ni njuter av sommaren och att ni får en riktigt fin Midsommar!

Anneli.

Min nya hälso"resa" del 18 + födelsedagsfix

Seeegt... Jäkligt seeegt... Zzzzz... Trött... 😪

Alltså; jag fattar inte hur man kan vara så trött hela tiden! Från jag vaknar tills det är dags att gå och lägga sig - och DÅ piggar jag på mig minsann! Sen sitter jag uppe hela natten och kommer inte i säng förrän vid 5 - 6-tiden på morgonen! Upp-och-ner-vända världen!! Och ingenting får jag gjort... Jo, jag lyckades städa bort de få julsaker jag tagit fram - typ en dryg vecka efter tjugondag knut... Bättre sent än aldrig! 😛

Men hälso"resan" var det!
Sen senast jag skrev har jag varit hos Jennifer på Juicy Healing och fått behandling 3 gånger. Alla gångerna har vi fokuserat på njurarna och levern och behandlat med Jennifers Cavitation/radiofrekvens-apparat. Jag kanske borde ha kissat i en burk för att kolla hur njurarna ser ut att funka nu mot första gången jag kollade, men jag har inte orkat... Men det är inte kissandet i en burk som är jobbigt - det är att torrfasta 12 timmar innan. Men jag ska skärpa mig endera dagen och göra det för det är ju bra att få ett kvitto på vad som (förhoppningsvis) händer.

Sen vi bestämde oss för att hålla upp med lymfmassagen för en månad sen och bara fokusera på njurarna och levern har jag blivit sämre i fötterna och anklarna igen. De senaste dagarna har jag haft så ont att jag till och med vaknat av det! 😢 Och fötterna/anklarna har börjat bli mer svullna igen. Imorgon ska jag till Jennifer igen och ska prata med henne om det så får vi se om vi ändrar nåt i hur vi jobbar med mig.
Jag har iallafall varit duktig och gjort den där självmassagen som jag skrev om i det HÄR blogginlägget. Inte riktigt varje dag, men alla dagar utom de då jag har fått behandling; hela januari + några dagar innan nyår! (Klappar mig själv stolt på ena axeln!) Men det ger inte i närheten av så bra effekt som riktigt lymfmassage! Men vi får se vad som händer. Följ min blogg så missar du ingenting! 😊

Födelsedagsfix skulle jag ju skriva om också! Om precis 2 veckor är det dags att fira att jag blir ett år äldre igen! Det är väl inte nåt att fira kanske du tänker, men i min värld ska allt som kan firas firas! Så i vanlig ordning ställer jag till kalas! Hur många vi blir vet jag inte än, men i vanlig ordning kommer jag att baka för ett helt kompani! 😉 Det är ju inte heller omöjligt att firandet dras ut över några dagar då jag har ganska många kompisar! 😊

Numera bakar jag i stort sett bara glutenfritt och alltid veganskt. Jag har tänkt ganska länge på vad jag ska hitta på att baka i år men inte riktigt bestämt mig än. Men jag vet att några av de recept jag är lite sugen på att testa innehåller rismjöl så idag tog jag fram råris jag hade i skafferiet, sköljde det noggrant och hällde upp det på en plåt efter att ha torkat det så bra jag kunnat i en kökshandduk: 

I skrivande stund håller det på att torka i ugnen. 

Riset måste bli riktigt snustorrt och när det är det så kommer jag att mala det till mjöl. Jag har en sädeskvarn till min gamla Bosch hushållsmaskin som jag är så himla glad att jag har!

Nu kanske du undrar varför i hela friden jag inte bara köper färdigmalt rismjöl, men då kan jag tala om att ris (och all annan säd) är så in i he-te skitigt och jag är inte säker på att det riset är sköljt innan det malts! (Förmodligen inte.) Dessutom blir mitt mjöl så mycket godare så jag tycker att det är värt besväret! Jag gör mycket på en gång så har jag ju sen så det räcker rätt länge!
Jag gör förresten likadant med allt som jag ska mala till mjöl! Men nöt/mandelmjöl mal jag förstås inte på min sädeskvarn utan på en vanlig gammal hederlig mandelkvarn eller så mixar jag det med mixern. 

Ja, så har jag inte jobb så skaffar jag mig! 😉 Men det är det värt! Jag vill ju att det jag bakar till mina gäster ska bli maximalt gott!

Men det här får bli allt för idag! Jag återkommer så fort jag orkar! Men håll inte andan under tiden, för nu kommer jag försöka komma igång med bakningen och så måste Da House städas, så det kan ta ett tag! But I'll be back! Promise!

Anneli.

Min nya hälso"resa" del 17 + lite om sprutan

Här har inte blivit bloggat på 10 dagar som du kanske märkt. Jag har varit så erbarmligt trött och orkeslös! Det kan i och för sig ha sin förklaring i behandlingarna men också i att jag försökt att sätta mig ordentligt in i den här nya Covid-sprutan (som INTE är ett vaccin!*) och dess ev skadeverkningar. Måååånga timmar, nätter och dagar har det tagit! Och ett är då säkert; jag tänker på inga villkor ta den! Och alla som väljer att göra det måste vara medvetna om att de är försökskaniner - varken mer eller mindre!
Men nog sagt om detta!

När jag vaknat från min skönhetssömn idag och drog upp rullgardinen möttes jag av denna syn:

Inte helt fel att börja sin dag med! 😊

Igår var jag hos Jennifer på Juicy Healing igen och det var 4:de behandlingen sen jag skrev här sist. Förra söndagen fick jag lymfmassage men sen beslöt vi oss för att hålla upp med den ett tag och bara köra på Cavitation/Radiofrekvens. Anledningen till det är att både Jennifer och jag tycker att det är konstigt att jag står still i vikt. En "normal" människa hade förmodligen gått ner flera kilo i vätskevikt av samma behandlingar som jag har fått, men inte undertecknad! Här står vikten still på äckligt höga siffror! 😭 
Förklaringen är förmodligen alla stagnationer jag har i hela kroppen och att mina njurar inte klarar av att filtrera ut alla gifter som frigörs av behandlingarna. Därför har vi de tre senaste gångerna fokuserat på att behandla njurarna och också levern. För funkar inte dessa organ som de ska så kommer det inte hända så värst mycket mer! Fungerande njurar och lever är nyckeln till hälsa skulle jag vilja säga! Och i mitt fall - som ändå lever så himla nyttigt som jag faktiskt gör - så är det verkligen av högsta vikt att få dessa organ att fungera!

Förutom behandlingarna hos Jennifer så försöker jag vara "duktig" och dricka mycket varje dag. Jag dricker njurreningsté + andra örttéer, persiljeavkok och citronvatten; sammanlagt ca 2½ liter eller lite drygt det per dygn. DET är en bedrift kan jag säga! Jag har alltid varit så dålig på att dricka ordentligt men har ju blivit tvungen att skärpa mig! I början var det jättejobbigt att få i sig så mycket vätska varje dag men nu har jag vant mig och det går riktigt bra! 😌 Det gäller att få in en rutin!

Så jag tragglar på med mitt tédrickande och behandlingarna hos Jennifer och väntar, längtar och hoppas på att det ska lossna snart!

*Jag skrev ju en liten asterix här ovan och tänkte förklara det lite närmare här:
Vaccin är en lagligt definierad term och för att få kallas för vaccin så måste 2 kriterier vara uppfyllda:
1. Stimulera en immunitet i personen.
2. Stoppa smitta.
De nya Covid-sprutorna gör inget av det! I bästa fall blir den som tagit sprutan mindre sjuk om den blir smittad och kanske smittar lite mindre. Men ingen vet säkert än! Lägg till det massa olika biverkningar som kan uppstå... Tänk dig noga för innan du tar sprutan! Gör din egen research! Kolla in varför de som vägrar den här sprutan faktiskt gör det! Med mer heltäckande information kan du sen göra ett mer informerat val!

Det var allt för denna gång! Stay well folks!

Anneli.

Min nya hälso"resa" del 13 + Händelserik vecka.

Nu tyckte jag att det var dags för en ny uppdatering om hur det går med min hälso"resa" så här kommer den! Sen jag skrev om den senast så har jag hunnit med hela 3 behandlingar hos Jennifer på Juicy Healing! 

Förra måndagen gav sig Jennifer på min mage, i torsdags bröstet (nej, inte brösten! 😛 Bröstet!), överarmarna och halsen, och igår magen igen - allt med sin Cavitation/Radiofrekvensmaskin. Hon körde även lite på ryggslutet; över njurarna, för att stimulera dessa och på magen körde hon lite extra över levern för att hjälpa den i sitt jobb med att avgifta kroppen.
Som vanligt känns det så himla bra efter behandlingarna; jag blir märkbart mjukare i kroppen och hullet. 

Här står Jennifer och rengör apparaten efter behandlingen igår. 

Men... Jag är såå trött hela tiden! Jag har noll och ingen ork till just nånting! Jennifer säger att det med största sannolikhet beror på att kroppen jobbar stenhårt nu efter alla behandlingar och det är klart att det måste ta på krafterna! Men; jag har slutat känna mig så där gråtmild som jag gjorde i början! 😌 Visst; jag har alltid haft nära till mina känslor, men efter de första behandlingarna jag fick så hade jag typ alla känslorna utanpå så att säga och kunde få tårar i ögonen av allra minsta lilla jag blev berörd av! (Att det kan bli så har Jennifer förklarat med att i det fett och de slaggprodukter som frigörs i behandlingarna  sitter också cellminnen som kommer upp till ytan och kan få effekten av att man blir mer känslosam).
Så medan Käre Maken far runt som en Duracell-kanin och röjer och städar för att vi ska få lite fint till jul så sitter jag mest och tittar på, gör några punktinsatser och sätter mig och vilar igen. 😪

Men det har hänt fler saker här än mina behandlingar och Käre Makens Duracell-kanin-fasoner! Jag har blivit Bonus-mormor för tredje gången! ♥ Min språkkompis/bonusdotter fick en liten pojke i torsdags och de två större barnen sov här hos oss så mamma och pappa kunde vara kvar på BB över natten! Och igår fick jag träffa mitt lilla bonus-barnbarn för första gången! ♥ Guuuu'! Han är sååå söt!! ♥ (Men jag har inte frågat om jag får lägga ut några foton så jag gör inte det).

Men Ok! Nu behöver jag laga middag så det här får bli allt för denna gång! Men precis som en bumerang så kommer jag tillbaka! Håll utkik efter nästa blogginlägg! Man vet aldrig när det dyker upp! 😉

Anneli.

2:a advent

 En riktigt fin 2:a advent önskar jag er alla! 

Som du märker så har jag inte bloggat sen förra söndagen. Flera gånger har jag tänkt att nu, nu ska det bli ett blogginlägg, men jag har varit så fruktansvärt trött den gångna veckan! Trött och orkeslös! Om det beror på behandlingarna hos Jennifer på Juicy Healing eller nåt annat ska jag låta vara osagt, men trött har jag varit! Och är...

Imorgon ska jag på en ny behandling förresten så på tisdag planerar jag att skriva en ny uppdatering om hur det går med min nya hälso"resa". Men tills dess får du njuta av 2:a advent, tända lite ljus och mysa! Eller vad du nu ägnar dig åt en dag som denna! 
I'll be back!

Anneli.

Trött! Men inte på att göra Fluid art-tavlor!

Som titeln redan avslöjat så är jag trött. Väldigt trött! Inte sån där trötthet som avhjälps med en god natts sömn utan det här är... vad ska jag kalla det..? "Utbrändhetströtthet" kanske, för det är precis vad det är!

Det här med att vara utbränd kan vara väldigt svårt att förklara; ja, det kan till och med vara svårt att förstå även för mig själv! I perioder kan jag känna mig ganska mycket som "mig själv", d.v.s. som jag var innan jag smackade in i väggen, men det behövs inte mycket för att jag ska "tippa över kanten" och falla tillbaka till en mer akut fas av utbrändhet. Och det är precis vad som hänt. Vad som gjort det är svårt att säga... Jag tror det är flera saker. Det har ju varit en del jobb med att flytta hit alla målarsaker från Kattas lokal och att göra i ordning ute i Da House... Och något så simpelt som att baka svärmors födelsedagstårta förra veckan och bjuda hit henne på fika tar ganska mycket energi av mig... Så även om det är roliga saker så kan det bli för mycket för mig. Suck... 😩

Även att hålla på med Fluid art tar mycket energi av mig, men som tur är så får jag massa energi av det också! Och trots att jag var trött redan när jag vaknade och under dagen fick mer och mer ont i mina fötter så är det ju sååå himla roligt med Fluid art! Att jag dessutom blev jag så nöjd och glad när jag tittade på mina nya tavlor gjorde ju inte saken sämre! 😌
Jag hade lyckats blanda till en superläcker turkos färg som jag var sååå nöjd med och jag använde den i varierande grad i alla de 5 tavlor jag gjorde! Nån som vill se? Ok! Men först vill jag bara berätta att Katta, Carina och en ny kompis som heter Jennifer också var i Da House och målade med mig! Fast Jennifer satt och färglade bilder i en vuxenmålarbok (som ju jag gjorde också en period) men vi ska nog övertala henne att testa Fluid art också nån gång! 😛

Men tavlorna var det! Ja men då kommer de väl här nu då! Jag börjar med mina eftersom det är dem jag skrivit om!

Den första jag gjorde var en ganska stor tavla på 40 X 40 cm och den blev så här:

Här kan man snacka om färgklick! 

Nästa tavla jag gjorde är nog den jag är mest nöjd med tror jag... 

Med sina 20 X 20 cm är den inte lika stor som första tavlan, men jag bara älskar de olika turkosa nyanserna på den!

Sen gjorde jag den här som jag har för mig är 21 X 30 cm:

Här blev den lila färgen mer framträdande vilket jag tycker var snyggt till det turkosa!

Den fjärde tavlan jag gjorde tror jag är ca 24 X 30 cm och den blev blev så här:

Sista tavlan är en sån där liten en på 12 X 18 cm. Jag använde samma färger men i lite annan kombination. Den lilla mängd lila jag använde hamnade visst under de andra färgerna, men den blev fin ändå! Så här blev den:

Det var mina tavlor det! Här kommer Carinas och Kattas. Jag är inte helt säker på vem som gjorde vilken men jag tror att den längst ner till vänster är Carinas och de andra två är Kattas.

Den sista tavlan är iallafall Kattas! Och den blev sååå snygg tycker jag! (Fotot gör den inte riktigt rättvisa!)

Jaha, det här var gårdagens alla tavlor! Vad tycker du? Fick du nån favorit?

Nu ska jag vila resten av kvällen för mina fötter värker fortfarande efter allt gående och stående igår! 😢 Men det ska väl bli bättre vad det lider! På onsdag hoppas jag vara återställd för vi funderar på att måla lite mer då Katta och jag och ev. några andra. Vi får se hur det blir!

Men nu blir det seriöst soffhäng för min del!

Anneli.

1 stor och 6 små

Precis som jag berättade igår så åkte jag iväg till Kattas lokal direkt efter att jag postat gårdagens blogginlägg. Och precis som jag också skrev så satt hon och väntade på mig!

Till att börja med blev det inga tavlor gjorda för vi satt och blandade till våra färger, pratade om hur vi skulle få plats med allt i Da House och så gav Katta mig en liten behandling för min onda axel och arm. Ja, jag har nog inte berättat nåt om det, men i ganska precis 6 månader har jag haft ont i vänstra axeln och armen och det verkar inte vilja gå över... Men efter Kattas behandling kände jag mig åtminstone mjukare och rörligare!

Efter behandlingen började Katta packa ihop färgflaskor och burkar, olika muggar vi har till pouringen och annat smått och gott vi använder, medan jag gjorde min största tavla hittills: 65 X 54 cm! Kanvasen var så stor så att bara en av oss fick plats att hålla på i taget och tanken var att Katta skulle göra sin (i samma storlek) när jag var färdig. Tyvärr hann hon inte det för hon var tvungen att åka till sin svärmor som behövde hennes hjälp. Men min tavla blev iallafall så här:

Om du tittar runt om tavlan så ser du ganska mycket färg som har runnit av från kanvasen. Mycket av färgen är bakom och under tavlan också så det är mer färg än vad som syns på bilden.
Jag skrapade ihop all färgen och det blev en ordentlig pöl! Katta föreslog att jag skulle göra en "reversed dip" i färgpölen med en sån där liten kanvas, så det gjorde jag. Och inte bara en... hela 6 stycken blev det!

En "reversed dip" är när man har färgerna på bordet och doppar/trycker ner kanvasen i färgen. Sen lyfter man försiktigt upp den och tittar hur det blev! Det blir en överraskning varje gång! 😮

Jag spelade faktiskt in en liten video där jag filmade alla tavlorna! Vill du se?
Här kommer den:

Jag var sååå trött när jag spelade in den här videon!! 😪 Man hör det på min röst tycker jag...
Ja, ja... Jag är inte den som håller på att förställa mig! Man får ju va' som man e' när man inte blev som man skulle, som jag skämtsamt brukar säga! 😉

Jag tog faktiskt några kort på de små tavlorna också... jag kunde förstås inte låta bli! Men mer än vanligt tycker jag blev det konstiga vinklar för att få så lite reflektioner från lysrören som möjligt... Speciellt på sista fotot. Men jag lägger ut dem här ändå nu när jag ändå fotat dem!

 De här ovan är 12 X 18 cm.

 De här är lite större! Om jag minns rätt är de 18 X 24 cm. 

Vi får se hur de här ser ut när de torkat! Jag misstänker att jag kommer att vilja jobba vidare med några av dem - lägga på lite mer färg t ex, men det vet jag inte förrän jag sett dem torra! Kanske testar jag att göra en "string pull" på nån/några. Jag vet inte om det ens funkar på torra tavlor men det kan ju vara kul att experimentera! Ja vi får se vad det blir! Men vad det än blir så kommer jag som vanligt att visa resultatet på en blogg nära dig! 😊

Välkommen tillbaka!

Anneli.

Morgonpigg? Näe... inte särskilt!

Vet du vad jag gjorde natten till idag? Ja, inte sov jag iallafall! Det gör jag ju typ aldrig förrän nån gång frampå morgonkvisten nattsuddare av rang som jag (tyvärr) är.

Men vad gjorde jag då? Jo: jag var ute i trädgården och filmade en liten video! Här är den:

Skruva upp volymen! Fåglarna kvittrade så vackert och det kan man höra om man spetsar öronen! ♪♫ På videon råkar jag säga solnedgång när jag naturligtvis menade solUPPgång, men så kan det bli när man är trött och borde legat i sängen för länge sen! 😛

Alldeles nyss kollade jag utomhustemperaturen och idag är det hela 27 grader varmt här hos mig! Det är SOMMAR!!! 😎 Bäst att jag går ut och kollar om mina plantor behöver vattnas!

Anneli.

Krasch, bom, bang!

Efter att allting med begravningen av Käre Svärfar har lagt sig så har jag totalt kraschat! Jag är så trött som jag inte varit sen jag var i värsta fasen av utbrändheten för ca 5 år sen! Och jag har haft en huvudvärk av "Guds nåde" som höll i sig i flera dagar! Bläää! Det har nästan känts som att smacka in i väggen igen! Krasch, bom, bang! Jag vill bara sova...

Tack-och-lov så verkar det åtminstone inte bli lika långvarigt som när jag blev utbränd (och som jag inte ens är helt återställd från än idag), för idag mår jag redan lite bättre! Men det gäller att försöka respektera sina gränser och att vila mycket.

För en stund sen gick jag ut till Da House för jag behövde vattna blommorna och tomat- och paprikaplantorna. Jag har tänkt ända sen jag köpte tomatplantorna att speciellt en av dem behövde planteras om - helst i förrgår, för den hade en alldeles för liten kruka! Så när jag ändå hade släpat mig ut till Da House så letade jag på en lite större kruka och så tog jag ut den, en påse jord och själva tomatplantan på gräsmattan och skred till verket!

Just den här tomatsorten - som jag inte minns vad den heter - är jag lite extra rädd om, för det är en gammal sort från Ryssland som kommer att få typ brunaktiga tomater! Jag tilltalas av att det är en gammal sort vilket ju innebär att den inte är manipulerad och inte en hybrid som nån biolog har tagit fram i ett laboratorium. På engelska kallas såna här gamla, ursprungliga sorter för "Heirloom" vilket kan översättas med "släktklenod" eller "arvegods" men svenskan har inget sånt passande namn vad jag vet.
Om det blir goda tomater på den så tänkte jag spara frön och sätta nästa år! Så som du förstår så vurmar jag liiite extra för just denna planta!

Om du vill veta hur det går med den och de andra plantorna så är det bara att komma tillbaka hit, för det är här du kommer kunna läsa om det! Och varför inte ta och prenumerera på blogginläggen så missar du ingenting! Då får du dem rakt in till din mail! Högst upp till höger har du två alternativ för att prenumerera!

På återseende!

Anneli.