Hänt sen sist, del 1

Det är inte riktigt klokt men det har snart gått ett år sen jag bloggade senast! Det vart lite mycket när Käre Maken blev sjuk och Kära Svärmor behövde mer och mer hjälp så jag bestämde mig för att inte pressa mig till att blogga mitt i alltihop. Jag visste inte då att uppehållet skulle bli så här långt... 

Jag har länge tänkt att jag skulle sätta igång med bloggandet igen men jag är ju en "allt eller inget-människa" och tvekade på grund av att jag inte visste om jag skulle orka/förmå mig till att blogga något sånär regelbundet och då föll det liksom på det... men nu har jag bestämt att jag struntar i det! Det blir som det blir och jag skriver när jag har nåt att skriva om, utan att piska mig till det. Ungefär som jag har gjort hela tiden med andra ord! Men jag VILL blogga med inte alltför långa mellanrum men vi får se hur det blir! Jag är här nu iallafall! 

Vad har då hänt sen sist? Ja, det är förstås massor av olika grejer och jag kan ju inte skriva om allt! Men en milstolpe - iallafall för mig som mamma - är att förra sommaren hjälpte vi Käre Sonen den yngste att flytta till sin första egna lägenhet med förstahandskontrakt! Ja, det var ju en milstolpe även för honom! 

Numera bor alla mina fem barn nästan som på rad med bara några kilometer från de två som bor längst bort ifrån varandra! Det känns bra i ett mammahjärta, för som syskon betraktat så är de ganska tighta allihopa och gör mycket tillsammans. Nu är det bara Käre Maken och jag som bor långt bort... Men kidsen bor iallafall på "rätt sida stan" så för oss att köra ner och hälsa på tar bara ca 2 timmar.

I det senaste blogginlägget innan uppehållet skrev jag om Käre Maken; att han fått ändtarmscancer och skulle försöka bli frisk utan sjukvården. Han började blogga om det på en egen blogg (Klicka HÄR för att komma dit) men... han är inte så duktig på att uppdatera... men jag kan berätta att inte mycket har hänt med cancern trots (tack vare?) de förändringar i kosten han gjort och de olika naturmedikamenterna han tar. Så det har iallafall inte blivit sämre och han mår bra och är full av energi! 

Men så var det Kära Svärmor... hon fick också cancer fast i halsen. En knöl som växte jättefort och på några månader blev otäckt stor! Hon ville inte bo hemma längre så vi ordnade ett boende åt henne där de har personal dygnet runt men efter bara tre veckor där dog hon - den 12 december -25! Käre Maken och jag satt i bilen på väg in för att hälsa på henne men vi hann inte ända fram; 1 minut (EN MINUT!) innan vi kom in på hennes rum tog hon sitt sista andetag! Jag tröstar mig med att hon iallafall inte dog ensam! En av personalen satt hos henne hela tiden! ♥ 

Begravningen hölls i Avesta Kapell den 8/1 -26.

Så här efteråt är jag så glad för det vi hann göra med Kära Svärmor innan hon blev för dålig! Bland annat följde hon med till Stockholm och hälsade på Käre Sonen den yngste i hans nya lägenhet och en gång var vi upp till Leksand och åt lunch på Hälsohemmet Masesgården.

Efter allt som behöver göras när någon har dött (bl.a. tömma lägenheten och gå igenom alla tillhörigheter, flyttstädning, planera begravningen och fikastunden efteråt m.m. m.m.) var jag heeelt slut! Fram till begravningen gick jag på ren vilja - jag hade lovat Kära Svärmor att ordna allt till hennes begravning så som jag gjorde till Käre Svärfars för några år sen - och det löftet ville jag hålla! Men det kom med en kostnad... Jag vet inte om jag riktigt repat mig än om jag ska vara riktigt ärlig! Ni som känner mig och/eller följt min blogg en tid vet ju att mitt mående inte var på topp (för att uttrycka sig försiktigt) redan innan så jag ser det mer eller mindre som ett mirakel att jag överlevt! 

Precis en månad efter Kära Svärmors begravning var det dags för mig att fylla år igen och att fira min födelsedag är obligatoriskt i min värld - även när jag är så trött att jag ser dubbelt och går på knäna! Men jag tror att jag får spara att berätta om det tills nästa blogginlägg för nu börjar detta bli lite långt. 

Ja, jag tror vi får säga så! På återseende på en blogg nära dig - och förhoppningsvis i "modern tid"!

Anneli.

Ändrade planer.

Som titeln redan avslöjat så har det blivit ändrade planer. Jag som har lovat... och så blir det inte så..! 

Planen var verkligen att jag skulle ha en gästbloggare här lite då och då men nu har personen i fråga gått och startat en egen blogg istället! Så oförskämt! 😡

Nä, jag skoja bara; det är inte det minsta oförskämt! ♥ Jag tycker att det är kul! Men vem är då den tilltänkte gästbloggaren? Jo, ingen mindre än Käre Maken!

Så här är det: den 22 april hittade jag Käre Maken på badrumsgolvet, för svag för att komma upp därifrån ens med min hjälp! "Vi måste ringa en ambulans" sa jag. "Nej" sa Käre Maken, "jag vill bara komma till sängen". "Men hur ska det gå till" undrade jag? Tystnad... Jag tror att han insåg att jag hade rätt (som vanligt 😉) och att ringa ambulansen var enda alternativet!

Sagt och gjort! Ambulansen var där på 20 minuter och jag hönsade runt och plockade ihop kläder, mobilladdare och toalettartiklar till Käre Maken och sen åkte ambulansen iväg med honom. Det tog 10 dagar innan han kom hem igen! Läkarna hade hittat en 13 cm lång tumör i ändtarmen som inte gick att operera bort! Men hur det gick och hur det går får ni läsa på hans blogg där han kommer att berätta vad han gör för att bli frisk igen! Han har tackat nej till traditionella behandlingar och har bestämt sig för att läka med helt naturliga medel! Och med Käre Makens envishet och Jävlar Anamma tror jag att han kommer att lyckas! Han har mitt fulla stöd! ♥ 

Kortet här ovan är taget när Käre Maken kom hem från Falu Lasarett och så här glad var han att få komma hem! Och skäggig... Jag hade glömt att packa ner rakhyveln... 😄

Vill ni titta in på hans blogg så kommer länken till den HÄR: 
https://alternativ123456789.blogspot.com/

Anneli.

Happy hair day och en cliffhanger!

Jag är känd för mycket men inte att jag klipper håret särskilt ofta! Nä, snarare tvärtom! Det är 2 år sen jag klippte mig senast och på den tiden har håret förstås vuxit en hel del. Närmare bestämt så här långt: 

Men jösses vilka slitna, torra, tråkiga hårtoppar! (Men av nån underlig anledning får jag inga kluvna toppar! Bara tunna och tråkiga!)

Som av en händelse så frågade Kära Svärmor om jag hade tänkt att klippa mig snart för isåfall ville hon följa med. Ja, det är typ såna saker som får mig att äntligen få tummen ur och ringa min favoritfrisör Camilla på Salong Gaiaa och beställa tid. Och i fredags hade hon tid för både Kära Svärmor och mig!
Om du tittar under fliken "Hud- & Hårvård" under headern så har jag skrivit om Camilla och hennes salong Gaiaa förut. Camilla är ju Avestas enda ekofrisör och trots att hon inte har kvar lokalen i stan längre utan har flyttat salongen hem till sig i Haltarsbo (ca 15 km öster om Avesta) så åker jag så gärna de kilometrarna till henne för jag vet att hon är duktig och bara har helt rena produkter - precis som jag vill ha det!

Jag funderade på hur jag ville ha håret klippt; d v s hur mycket hon skulle få klippa av! Jag älskar ju att ha långt hår och har haft det i stort sett hela mitt liv men liiite funderade jag på om jag ville ha nån frisyr annat än bara hängande "au naturel". Men ett krav jag har på eventuella frisyrer är att de ska vara "underhållsfria" - förutom att håret naturligtvis ska tvättas! "Wash and go" är min melodi! Inte orkar jag hålla på och föna och stajla mitt hår! Jag har varken ork eller intresse för sånt! Nä, det räcker fullständigt att bara tvätta, handdukstorka och gå vidare med sin dag! Wash and go alltså! Så det blir just inte nåt att välja på annat än att fortsätta ha relativt långt, fritt hängande hår som åtminstone går att sätta upp med en hårklämma varma dagar! Mer frisyr än så pallar jag inte att hålla på med!

Ja, men hur blev klippningen då? Jo, den blev ganska så precis som förra gången för 2 år sen! Så här: 

Det känns bra så här! Men nästa gång kanske, kanske jag vågar mig på nåt annorlunda... eller inte! Det får vi se då - när det nu blir! Jag är ju som sagt inte känd för att jag klipper mig särskilt ofta..!

Men från hårklippning till nåt hårresande! En sax är ju vass men vad som är ännu vassare är... en skalpell! Det och lite till kommer min gästbloggare att skriva om i nästa blogginlägg! Så kom tillbaka hit en annan dag för att läsa den hårresande - och helt sanna - berättelsen om vad en skalpell har använts till!

Anneli.

Jakten på hälsa, del 3: Vattenfasta

Ja men då så! Då är jag äntligen här igen! Efter drygt 3 månaders bloggtystnad... Det var verkligen inte planerat - snarare tvärtom! Jag har ganska många "presumtiva blogginlägg" i huvudet så det är inte av idétorka som blogginläggen lyst med sin frånvaro!
Nä, det är snarare brist på inspiration, oförutsedda händelser och att jag faktiskt haft ganska mycket att göra som har hållit mig borta från bloggen. 

Men här är jag nu och idag tänkte jag berätta om mina tre dagars vattenfasta! 💧

Ni som hängt med på bloggen här i några år kanske kommer ihåg att jag har juice- och smoothie-fastat i 30 dagar några gånger men det kände jag att jag inte ville göra i år. 

Jag kanske ska börja med att svara på frågan: Varför fastar man?
Det enkla svaret på det är att låta kroppen få lite semester från att lägga energi på att smälta mer eller mindre svårsmält mat (beroende på vad man äter), för att rena kroppen och ge den lättsmält näring.

Men vattenfasta då? Det är ju noll näring! Mmm... det är lite hard core... men har visat sig ha flera fördelar, framför allt att få kroppen i ketos och för att uppnå nåt som heter autofagi.
Ketos innebär att när det inte finns nån glukos för kroppen att använda som energi då använder kroppen fett som bränsle istället. Autofagi är när kroppen blir kannibal 😋 och börjar äta sig själv genom att använda sjuka och döda celler som "byggmaterial" till nya, friska celler. Ni kan läsa mer om det HÄR. (Länken öppnas i ett nytt fönster).

Som ni förmodligen vet så har jag ju flera... låt oss kalla det för hälsoutmaningar, och försöker på olika sätt bli frisk med naturliga metoder som Homeopati, örter, kosttillskott och näring. 
Jag lever ju under hot (som det känns för mig) att närsomhelt ringer de från Falu lasarett och ger mig en tid för att operera bort min skölkörtel! Jag kan visserligen neka - för jag vill verkligen, verkligen inte operera bort min sköldkörtel - men nån gång kanske jag måste inse att det är enda lösningen... eller är det det? Ja, det är det jag försöker ta reda på! Vattenfastan är ett led i detta.
Nån gång kanske jag skriver ett helt eget blogginlägg om vad jag gör för att försöka bota min sköldkörtel om nån är intresserad men nu vill jag bara berätta om vattenfastan, annars blir detta redan rätt långa blogginlägg ännu längre!

Jag är en person som inte är så där himla duktig på att plannera och ha framförhållning så denna vattenfasta "bara hände" - från en dag till den andra!
Förrförra lördagen tänkte jag att varför inte och lät Käre Maken muskeltesta mig (kinesologi) och låta kroppen svara på om vattenfasta var Ok och i hur många dagar. Kroppen sa ja till 3 dagar så sagt och gjort så bestämde jag mig att börja dagen därpå! Varför vänta liksom? 😉
Kl 23,15 på lördagskvällen tog jag sista skeden yoghurt och till kl 12.45 tre och en halv dag senare drack jag ingenting annat än vatten! Så det blev 3½ dygn + 1½ timmes fasta! Ja... jag kan ju inte göra nånting halvdant..! 😜

Det är viktigt att man bryter en fasta försiktigt och ju längre man har fastat desto försiktigare behöver man vara! Nu var det här ju bara 3 dagar men jag tog det lugnt ändå! Jag började första dagen med citronvatten med ingefära och honung (kroppen jublade! 😍) och sen åt jag en näve smultron som Käre Maken plockat till mig! Sen fortsatte jag att bara dricka fram till middagen som blev en halv Galiamelon. Till kvällsmat åt jag lite yoghurt med jordgubbssylt i och himlans va gott det var! ALLTING blir mycket godare efter man har fastat! Det är som att smaklökarna omkalibrerar sig på nåt vis!
Dag två fortsatte jag att ta det lugnt med ätandet; det blev citronvatten, den andra halvan galiamelon, en banan, lite yogurt och på kvällen en liten sallad. 
Dag tre såg ungefär lika dan ut men med lite större portioner och dag fyra (igår) åt jag i stort sett som vanligt igen. 

För mig var det ingen större grej att vattenfasta i tre dagar. Jag tyckte att det gick lätt! Visst kände jag mig hungrig ibland men det var bara att dricka lite vatten så gick det över! På dag två fick jag lite huvudvärk men jag tog några korn havssalt under tungan och vips var den borta! 😌 Det värsta med vattenfastan var väl att det var tråkigt att inte äta och är det inte värre än så så står man ju ut! 

Ja, det var det jag tänkt att skriva om vattenfastan men om nån har några frågor eller kommentarer så skriv dem i kommentarsfältet här under så ska jag svara så gott jag kan!

Ha det nu så bra alla mina bloggläsare! Jag lovar att försöka skriva lite oftare! Och kanske, kanske kommer jag ha en gästskribent här ibland! Vi får se - det är på planeringsstadiet!

Anneli.

Jakten på hälsa, del 2: Hypnos

Nu ni! Nu kommer äntligen det utlovade blogginlägget om de 4 hypnossessioner jag gjorde med Hypnoterapeuten Dan Ahtola (<=== Länk) i mars i år. 

Rent praktiskt; hur gick det till?
Jo, Dan bor nere i Simrishamn och jag, jag bor ju i Avesta. Lååångt att åka med andra ord! Men med lite hjälp av teknikens under så kunde jag stanna hemma framför datorn för allting skedde via zoom! Tur att jag har en så skön kontorsstol som går att luta lite bakåt så jag kunde hitta en skön och avslappnad ställning under hypnossessionerna och tur att jag önskade mig en webbkamera nån gång i höstas och att Käre Maken köpte en till mig! Och med hörlurar med mikrofon, en varm, skön filt och en fotpall hade jag allt jag behövde och ville ha till våra sessioner!

Varje session var 1½ timme och vi började alltid med att prata lite om vad vi skulle fokusera på och hur jag såg på de saker jag ville förändra. Och sen satte vi igång!

"Luta dig tillbaka och slappna av. Ta några djupa, långsamma andetag och för varje andetag går du mer och mer in i dig själv och blir mer och mer avslappnad. Ögonlocken blir tyngre och tyngre". Typ så började varje session. När jag var djupt inne i mig själv gav Dan mig instruktioner om vad jag skulle göra, t.ex: "Se dig själv på en plats där du är helt trygg. Det kan vara en plats som finns eller som skapas för dig här och nu".

Om jag ska vara helt ärlig så kommer jag inte ihåg i vilken ordning allting skedde eller i vilken av sessionerna en upplevelse hände så jag kommer "bunta ihop" alltihop - alla fyra sessionerna - helt utan inbördes ordning.

Men först: En kompis kom på fika igår och av henne fick jag krukan med de fina lila blommorna! Nu står de i fönstret vid min dator! Da House i bakgrunden. 

Intentionen med hypnossessionerna var ju att förändra min underliggande "sanning": "Allt och alla kan läka - utom jag. Ingenting funkar på mig". För att komma åt det fick olika delar av mig själv komma till tals. Jag fick t.ex. "plocka ut" min sköldkörtel och hålla den i handen(!) för att dels se den - och för mig såg den ut som en svart blobb, så där lite geléig/svampig - och jag fick fråga den vad i hela friden den höll på med och varför. Svaret jag fick till mig var att den är förgiftad (tungmetaller och andra miljögifter) och behöver hjälp att avgiftas och att den även tagit på sig svåra känslor som chock, förtvivlan och sorg för hade den inte gjort det så skulle nåt ännu värre än knölstruma och Graves sjukdom kunna skapas.
När sköldkörteln hade fått säga sitt så fick jag förändra den till nåt trevligare och vips så var det som att en sol gick in i den och fick bort allt det svarta och sen fick jag sätta tillbaka den på sin plats i min hals igen! 🌞

I flera av sessionerna fick jag se och prata med mitt framtida jag - den Anneli som redan är frisk! Jag kunde fråga hur hon/jag gjort och vad jag behövde och det var ju bland annat samma som min sköldkörtel behövde: avgiftning!
Jag fick en jättehäftig och för mig användbar bild av mina mer och mer friska framtida jag: det var som att massa olika versioner av mig själv stod framför mig; en ganska nära, nästa lite längre bort, den tredje ännu lite längre bort och så vidare, varje version friskare än den föregående. Och redan under den första sessionen där jag träffade mitt framtida jag kunde jag "kliva in i" den första i raden av framtida Anneli som var lite friskare! Det här bilden av alla mina framtida jag som var friskare och friskare för varje version har verkligen hjälpt mig att tro och t.o.m ha en inre vetskap om att jag kan läka, jag kommer att läka och jag läker redan i detta nu! Skithäftigt på ren svenska! 😎

Jag fick också be den delen av mig som höll fast i övertygelsen om att jag inte kan läka/ingenting funkar på mig att komma fram och vips så stod det en liten gumma till hälften gömd bakom ett träd! Hon var rädd för att jag skulle var arg på henne men kom till slut fram och ställde sig bredvid mig. Jag fick fråga varför hon med en dåres envishet hållit fast i denna icke-sanning och hon förklarade att hon bl.a. försökt skydda mig från att bli besviken. När jag fick berätta för henne att det inte har hjälp utan snarare tvärt om saboterat i mitt liv så såg hon skamsen och ångerfull ut och sa att hon bara ville mitt bästa! Jag kände verkligen kärleken och omsorgen från henne och hon kände min kärlek och förståelse för henne och då när hon inte var rädd för att få bannor längre förvandlades hon till en ung flicka, eller rättare sagt till mig i ungefär 10-årsåldern. Sen fick vi gå på bio! Japp! Min inre biograf! Jag hade ingen aaaning om att jag hade en sån! 😛 Jag kunde till och med känna doften av 🍿 popcorn! 😋 Inne i biografen satte vi oss i de skönaste fotöljer vi såg och Anneli 10 år satt ömsom bredvid mig, ömsom i mitt knä. Vi skulle se två filmer; först hur den ickestödjande "sanningen" påverkat mig, d.v.s. "jämmer och elände"! 😨 Vi skulle se samma lilla filmsekvens om och om igen, fortare och fortare och vid slutet på varje filmsekvens skulle en stopp-skylt dyka upp: STOPP! Så här vill vi inte ha det! Och så swisch bort med den! För mitt inre såg jag att för varje gång stoppskylten kom så slängdes den filmsekvensen ner i en låda vid mina fötter och när vi sett samma eländiga filmsnutt tillräckligt många gånger så stängde jag lådan, låste med ett hänglås och kastade bort nyckeln! 😄

Nästa film var mer positiv! Den handlade om Anneli - frisk och stark, och allt jag kunde och orkade göra! Även den filmsnutten spelades upp gång på gång, fortare och fortare men utan stoppskylten. När vi var färdiga med bioupplevelsen kom 10-åriga Anneli och jag överrens om att hon från och med nu skulle hjälpa mig "på riktigt"/med sånt som stärker mig och med det tog hon åter sin plats inuti mig.

Det här och mer hände under hypnossessionerna och det var riktigt häftigt! Jag känner även att det verkligen har hänt positiva saker tack vare dessa sessioner! Jag är gladare - helt "utan anledning", jag har mycket större framtidstro och jag har fått mer kraft på nåt sätt! 

Förutom de fyra hypnossessionerna fick jag hemläxor mellan gångerna! Frågor att tänka på och svara på. Det var ingenting jag behövde redovisa för Dan utan bara en hjälp för mig att se framsteg och hålla mig på spår. Bland annat fick jag efter första sessionen skriva ett brev till mitt framtida jag. Det ska jag läsa och svara på en månad efter sista sessionen vilket är nu i dagarna! Det ska bli spännande! 😊

Och som om inte allt det här var nog så har jag på livstid tillgång till flera olika ljudspår och ledd självhypnos som jag kan - och uppmanas - göra nu efteråt. De har också hjälpt mig väldigt mycket att dels befästa det vi gjorde under de fyra sessionerna och dels att bearbeta nya saker som kommer upp! Super-super-bra!! ♥

Allt som allt kan jag säga att detta är det bästa jag gjort för mig själv i hela mitt liv!!! Jag bara önskar att jag gjort det först... innan jag slängde ut massa pengar på annat - som naturligtvis inte funkade nåt värst på mig... Men mer om det i ett annat blogginlägg, för jag har testat en del riktigt häftiga grejer må du tro! Men det här - hypnosen med Dan - är det i särklass häftigaste och bästa jag gjort! Jag är så glad och tacksam så jag kan inte förklara det i ord! ♥

Ok. Nu kanske du undrar om det var läskigt på nåt vis? Nä, inte ett dugg! Jag kände hela tiden att jag var trygg och i full kontroll över mig själv och att jag om jag behövt hade kunnat öppna ögonen närsomhelst!

Om även du skulle vilja prova hypnos så kan jag varmt rekommendera Dan! Du kan boka ett gratis 20 minuters samtal med honom där du kan ställa frågor och känna in om detta är rätt för dig! Här kommer länken till Dans hemsida igen: ahtolavision.com.

Och med detta avslutar jag mitt blogginlägg om hypnosen! Har du frågor till mig så kan du skriva en kommentar här under.

Nästa blogginlägg (när jag nu hinner och orkar/prioriterar det... vågar inte lova när det blir) tror jag du också kommer tycka är ganska spännade så håll koll här så du inte missar det!

Ja men då säger vi så! Tack för att du läste hela vägen hit och Välkommen tillbaka!

Anneli - den aningens förbättrade versionen! 😃

Glad Påsk!

I väntan på att jag ska skriva blogginlägget om mina hypnossessioner kikar jag in här för att önska alla mina bloggläsare en Riktigt Glad Påsk! 

🌻🐇🐥🐣🌼

 

Nu hoppas vi på fint väder, god påskmat och ett och annat påskägg till barnen!

Anneli.

Jakten på hälsa, del 1.

Ja men då så! Då är det dags att avslöja vad jag har sysslat med för att förbättra min hälsa de senaste typ 1½ åren! Det är ganska många saker så jag kommer dela upp det i olika blogginlägg, en sak i taget. Jag har funderat långt och länge på i vilken ordning jag ska ta allt och man kan ju tycka att kronologisk ordning borde vara det logiska. Men... jag kommer faktiskt börja med det senaste. 

Att jag i olika omgångar har använt mig av Homeopatmedicin tror jag att de flesta av er vet och också att jag inte har haft några stora framgångar med det (sen jag vara barn). Nu tror jag mig veta varför och om du läser vidare så får du också veta!

Vårt undermedvetna styr långt mycket mer än vad de flesta tror. Endast ca 5 % av en människas totala medvetande finns i det medvetna medvetandet, resten ligger i vårt undermedvetna. Det man inte vet kan man inte göra nånting åt, det tror jag att vi alla kan vara överrens om och har vi då en eller flera "sanningar" och föreställningar/trosuppfattningar som saboterar våra goda intentioner, ja då har vi inte så mycket att sätta emot. Det undermedvetna vinner varje gång - ända tills du kan ändra på dessa tankar och "sanningar".

(Bild ärligen snodd på internet nånstans men jag tyckte att den passade här för att även våra tankar är energi!)

Hur kan man göra åt det då - ändra tankar och underliggande "sanningar"?
Steg nr 1 är att se att du har dem!
För min del var det så att jag började ana att jag hade en saboterande "sanning" genom att iakta mina egna tankar och reaktioner. Jag har en övertygelse om att ALLT och ALLA kan läka och bli friska men sakta men säkert började jag märka att varje gång jag hörde eller läste om nån som blivit botad från nån sjukdom eller gått ner i vikt så var min reaktion och automatiska tanke att "vad bra då för henne/honom men JAG KAN INTE LÄKA ELLER GÅ NER I VIKT ", "I'M WEIGHT LOSS RESISTENT - JAG KOMMER ALDRIG ATT KLARA AV ATT GÅ NER I VIKT", "INGENTING FUNKAR PÅ MIG"! Ofta, men inte alltid, följt av "SÅ DET ÄR INGEN IDÉ ATT ENS FÖRSÖKA"!

Wait, what!?! HUR kan man ens tänka så och ännu mindre TRO så?? Ja, mitt medvetna medvetande fattade ju förstås att det var rent nonsens och helt omöjligt att jag skulle vara den enda människan på planeten som inte kunde läka eller gå ner i vikt men lik förbannat så låg den "sanningen" och skvalpade i mitt undermedvetna och sabboterade varje försök! Eller... nästan varje försök... Jag lyckades ju läka mitt hjärta för typ 10-ish år sen men det räknas tydligen inte..! En gång är ingen gång, typ. Heeelt galet, jag vet men de övertygelser som ligger i vårt undermedvetna styr våra liv!
Som tur är så är jag ju envis som en röd gris så när jag ibland ger upp så är det bara för en liten stund, sen tar jag nya tag igen! 
Var den här saboterande "sanningen" kommer ifrån har jag inte en susning om men tack och lov så spelar det ingen roll! Det gick att radera den "sanningen" ändå! 

Hur gjorde du då, undrar du kanske? Jo, med hypnos! (Det kanske du redan förstod om du såg förra blogginläggets ledtråd!)
När det kommer till hypnos så är det superviktigt att man är trygg med och litar på personen som ska hypnotisera och i början på året hittade jag äntligen den personen!
Han heter Dan Ahtola och hur det gick med våra 4 hypnossessioner tänker jag berätta om i nästa blogginlägg för nu har det här blogginlägget blivit så långt redan så det kan räcka så här för denna gång! Men håll utkik så får du hela den spännande berättelsen i ett blogginlägg på en blogg nära dig! Som vanligt alltså! 

Välkommen tillbaka!

Anneli.