Vi måste prata om det här!

Jag har träffat människor som på fullt allvar tror att bara man får i sig tillräckligt med kalorier så räcker det för att leva och hålla sig frisk. Samma människor tror att ålderskrämpor är nåt man bara får leva med. Många vet knappt skillnaden mellan protein och kolhydrater och än mindre vad makronäring och mikronäring är. Vitaminer och mineraler har väl alla hört talas om men mer exakt vad de gör i kroppen är för alltför många oklart.
Och så den här gamla klyschan: "Vi tar bättre hand om våra bilar än om våra kroppar". Vilket sorgligt nog är sant för de flesta... 😔

När man är ung lever de flesta som att de är odödliga och typ tror att pizza och hamburgare är basen i kostpyramiden. Och så länge man känner sig frisk och stark är näring inget de flesta ägnar just nån tanke på. Det är först när olika problem med kroppen och sjukdomar börjar smyga sig på som en del vaknar upp - men långt ifrån alla! Många går till doktorn och tror att lösningen till olika hälsoproblem ligger där - och för vissa kanske det gör det, iallafall om det gått tillräckligt långt med nån sjukdom.

Hemlagad man-tager-vad-man-haver-pytt, uppäten av undertecknad.

När jag var ung och frisk brukade min mamma (som redan förstått det här med hur viktigt det är med rätt näring i tillräckliga mängder) säga: "Om man har hälsan så är man miljonär"! Även om jag förstod orden så kunde jag inte föreställa mig hur jävla (ursäkta min dåliga Franska) rätt hon hade! Så här efteråt kan jag ångra som f*n att jag inte tog hand om mig bättre redan från unga år och kanske sluppit bli så här nedgången och sjuk! Men jag förstod inte bättre! 😞 Och det är jag inte ensam om... snarare tvärt om! 

Ni som följt mig här på bloggen kanske kommer ihåg mina diagnoser men för nytillkomna läsare ska jag berätta lite kort vad jag kämpar med:
I botten har jag svår utbrändhet med bl a extrem trötthet, hjärndimma och minnessvårigheter som följd och som gjorde att jag 2015 blev förtidspensionerad. 
Jag är rejält överviktig och ingenting verkar få min kropp att släppa på överflödskilona. 
2015-16(?) blev jag diagnosticerad med knölstruma och 2022 blev jag diagnosicerad med sköldkörtelsjukdomen Graves. Graves har i sin tur påverkat bl a mina muskler så de är försvagade, min andning/syreupptagningsförmåga så att jag flåsar av minsta lilla ansträngning och att jag är lika trött när jag vaknar som när jag gick och lade mig.
Så... utbränd (vidbränd... 😩 ) och med två olika sköldkörtelsjukdomar... då mår man inte så bra kan jag säga... Framför allt så är man väldigt, väldigt trött - alltid och hela tiden! Smärta i rygg, knän och anklar/fötter gör inte heller nånting direkt bättre... 

Jag skriver inte det här för att klaga! Att klaga har aldrig gjort nån friskare! Men innan jag berättar hur jag har förbättrat mitt mående så kan man behöva förstå vart jag kommer ifrån. Och nu gör ni det - åtminstone delvis. Det finns annat skit som tar min energi också men det vill jag inte gå in på här. Det är för privat.

Hemlagad Sag Paneer, uppäten av min Arch Dude "tantista"!

Men för att knyta ihop detta nu då: en kropp som saknar näring kan inte fungera helt som den ska. Det är egentligen självklart om man tänker efter! Men i den värld vi har skapat med "mat" utan nåt direkt näringsinnehåll (tänker på all fabriksframställd "mat") och det som är riktig mat - det som naturen själv producerar - inte heller innehåller lika mycket näring som innan våra jordar blev försurade och utarmade - det ger oss inte längre den näring våra kroppar behöver för att hålla oss friska och starka! Sad but true! För att få i sig lika mycket näring som från ett äpple för 50 år sen behöver man idag äta fem äpplen! 😱

Svaret på hur man får i sig tillräckligt med näring är inte kosttillskott - även om de kan hjälpa lite grann - eller att bara äta ekologisk mat, hemlagad från grunden - även om det också hjälper en del! Den bistra sanningen är att även om vi skulle äta ekologisk, hemlagad mat så skulle vi behöva äta i såna mängder så vi skulle inte få göra så mycket mer än att äta (och gå på toa...)! För så lite näring innehåller vår moderna mat nuförtiden och då pratar jag om rena råvaror; morötter och potatis, kött och fisk, frukt och sallad, baljväxter och rotfrukter, ägg och mjölk.
Nä, svaret är... att det ska jag skriva om i nästa blogginlägg! Så för alla er som vill åldras friska och vitala: håll ögonen öppna för nästa blogginlägg som jag ska försöka skriva så fort jag kan! 

Med hopp om en friskare framtid,

Anneli.

Hänt sen sist, del 3

Mysteriet med den försvunna stickningen.

Ja, det är verkligen ett mysterium! Jag kan inte hitta den någonstans! Och jag har letat!! Som jag har letat! Men den dyker väl upp så småningom får jag hoppas!

Ni som hängt här ett tag kommer säkert ihåg att under vår- och höstterminer brukar jag vara med på "öppet hus"/pyssel i vår IOGT-lokal Logen här i byn där jag bor. Det brukar vara veckans höjdpunkt! Vi är ett gäng som pysslar med lite olika saker som t ex måla, sticka, decoupage m.m, m.m. Och så fikar vi förstås! 😋🍪☕

Just nu är det sommaruppehåll men jag tänkte visa lite vad jag gjorde under vårterminen.
Eftersom min stickning är försvunnen och inte verkar vilja bli hittad (än) så har jag mest suttit och färglagt i min vuxenmålarbok. Det är rätt vilsamt, samtidigt som man kan vara social och prata med de andra. Liiite pilligt kan det vara men det får man leva med! Här kommer ett par fotobevis på de senaste bilderna: 

Den här var riktigt pillig att hålla på med! Det var mycket samma - samma: 

Förutom färgläggning så var det några i gänget som höll på med lera och jag fick en liten klump jag med och av den gjorde jag en liten skål som jag fick hjälp med att bränna och glasera: 

Ljuset fick jag av hon som brände och glaserade skålen. 😊

Den 26 augusti startar pysselcirkeln igång igen och det ser jag verkligen fram emot! Men vad ska jag göra denna termin? Ja, det återstår att se! I värsta fall så sitter jag väl bara där och är dekorativ! 😉😇😆 Och fikar förstås! Det är ju typ obligatoriskt! ☕👍

Till sist tänkte jag visa några foton jag tog på soluppgången den 20 juli kl 03.38 - 03.45. Jag hade som vanligt varit uppe och nattsuddat och var på väg att gå och lägga mig när jag tittade ut genom fönstret och fick se den vackra soluppgången och bara var tvungen att gå ut på gräsmattan och fota: 

När jag kom in igen och tittade ut genom fönstret var himlen ännu vackrare och genom fönstret tog jag detta foto: 

Det går tyvärr inte att fånga på foto med bara en mobilkamera hur himlans vackert det faktiskt var! Och genom ett skitigt köksfönster blir det inte lättare direkt... Men håll till godo med det som blev!

Men just nu blir det inte så mycket roligare än så här på bloggen! Jag har i vanlig ordning glömt bort att käka frukost... 😆😲 så det ska jag göra nu! Jag ska bara posta detta blogginlägg först och sen blir det äntligen frukost - eller vad man nu kan kalla det när klockan är straxt efter 4 på eftermiddagen... 
Ja, ja. Over and out och på återseende - på en blogg nära dig!

Anneli.

Hänt sen sist, del 2

Så... var var vi nu..? Jo, just det; min födelsedag!

Som mina trogna läsare förmodligen redan vet så brukar jag alltid baka till ett helt kompani till mina födelsedagskalas! I år däremot... not so much... För första gången i hela mitt liv bjöd jag på köpekakor! Ja, jag skäms att erkänna det - och jag skämdes när jag bjöd på nämnda kakor! Inte för att det på nåt sätt är fel att bjuda sina vänner på kakor från affären men för att det är inte jag!!! Min pappa var ju konditor (och bagare och kock) så jag tycker att jag liksom har ett rykte att leva upp till, nämligen att när man fikar hos Anneli så är det hembakat, ekologiskt, relativt lite onyttigt och jävligt gott! Men efter allt som varit med sjukdom och död - och för att inte nämna begravning med fika efteråt - så fanns det noll och ingen energi till att baka just nånting! 

Födelsedagsfika 2026

Det enda som var hembakat var chokladkakan till vänster i bild! Inte ens kanelbullarna (som inte kom med på nåt foto) var hembakade! Som tur är så är mina vänner väldigt förstående och mumsade i sig av det jag bjöd på utan att klaga! 😇
Ja, så det gick att fira födelsedag med köpekakor! Nu är det bevisat! Men jag hoppas att jag slipper göra om det för min stolthet fick sig en törn och till nästa födelsedag hoppas jag på upprättelse! Ja, jag är lite knäpp på det viset... också..! 😉

Vad har mer hänt då? Jo! Jag har klippt mig! Och inte bara toppat mig så där som jag brukar göra utan faktiskt klippt av en del på längden! Så här "kort" hår har jag inte haft sen jag vet 18 år! Vill ni se? Ok! 
Före: 

Och efter: 

Nu blev håret även lite uppklippt så det blev mer liv i det och jag trivs jättebra med det! Och självklart var det Avestas Ekofrissa Camilla på salong Gaiaa som klippte mig! 😄 

Orkar ni med lite till? För jag har en sak till jag tänkte berätta och visa er... Orkar ni? Vill ni? 
Ja, nu hör ju inte jag vad ni svarar men jag kör, för det är egentligen bara två foton!

Så här är det: Jag har gått och blivit med glasögon! Inte bara såna där läsglasögon man kan köpa billigt på t ex ÖoB eller bensinmackar, utan riktiga glasögon från optikern!
Det är två par: ett par glasögon till läsning och när jag sitter vid datorn och ett par som jag kan ha när jag tittar på TV eller går på bio. (När jag bara är ute och går behöver jag inga glasögon och jag brukar köra bil utan glasögon men jag måste erkänna att jag ser hastighetsskyltarna liiite bättre med mina nya glasögon! 😜)
Usch! Jag tycker inte om att vara med på kort but here we go - bara för er mina kära bloggläsare!

Så här ser jag ut med läsglasögonen på näsan: 

Och så här ser jag ut med mina "TV- & bioglasögon": 

Båda korten tagna för nån timme sen! Rykande färska med andra ord!

Ja, det är var allt för denna gång! Förutom att jag ska berätta att hädanefter kommer jag att skriva mer om hälsa har jag bestämt! Det var ju med det i tanken jag startade den här bloggen för många år sen. Men känner jag mig själv rätt så blir det mycket från mitt liv också - i vanlig ordning!

Så välkomna tillbaka; till en blogg nära dig!

Anneli.

Hänt sen sist, del 1

Det är inte riktigt klokt men det har snart gått ett år sen jag bloggade senast! Det vart lite mycket när Käre Maken blev sjuk och Kära Svärmor behövde mer och mer hjälp så jag bestämde mig för att inte pressa mig till att blogga mitt i alltihop. Jag visste inte då att uppehållet skulle bli så här långt... 

Jag har länge tänkt att jag skulle sätta igång med bloggandet igen men jag är ju en "allt eller inget-människa" och tvekade på grund av att jag inte visste om jag skulle orka/förmå mig till att blogga något sånär regelbundet och då föll det liksom på det... men nu har jag bestämt att jag struntar i det! Det blir som det blir och jag skriver när jag har nåt att skriva om, utan att piska mig till det. Ungefär som jag har gjort hela tiden med andra ord! Men jag VILL blogga med inte alltför långa mellanrum men vi får se hur det blir! Jag är här nu iallafall! 

Vad har då hänt sen sist? Ja, det är förstås massor av olika grejer och jag kan ju inte skriva om allt! Men en milstolpe - iallafall för mig som mamma - är att förra sommaren hjälpte vi Käre Sonen den yngste att flytta till sin första egna lägenhet med förstahandskontrakt! Ja, det var ju en milstolpe även för honom! 

Numera bor alla mina fem barn nästan som på rad med bara några kilometer från de två som bor längst bort ifrån varandra! Det känns bra i ett mammahjärta, för som syskon betraktat så är de ganska tighta allihopa och gör mycket tillsammans. Nu är det bara Käre Maken och jag som bor långt bort... Men kidsen bor iallafall på "rätt sida stan" så för oss att köra ner och hälsa på tar bara ca 2 timmar.

I det senaste blogginlägget innan uppehållet skrev jag om Käre Maken; att han fått ändtarmscancer och skulle försöka bli frisk utan sjukvården. Han började blogga om det på en egen blogg (Klicka HÄR för att komma dit) men... han är inte så duktig på att uppdatera... men jag kan berätta att inte mycket har hänt med cancern trots (tack vare?) de förändringar i kosten han gjort och de olika naturmedikamenterna han tar. Så det har iallafall inte blivit sämre och han mår bra och är full av energi! 

Men så var det Kära Svärmor... hon fick också cancer fast i halsen. En knöl som växte jättefort och på några månader blev otäckt stor! Hon ville inte bo hemma längre så vi ordnade ett boende åt henne där de har personal dygnet runt men efter bara tre veckor där dog hon - den 12 december -25! Käre Maken och jag satt i bilen på väg in för att hälsa på henne men vi hann inte ända fram; 1 minut (EN MINUT!) innan vi kom in på hennes rum tog hon sitt sista andetag! Jag tröstar mig med att hon iallafall inte dog ensam! En av personalen satt hos henne hela tiden! ♥ 

Begravningen hölls i Avesta Kapell den 8/1 -26.

Så här efteråt är jag så glad för det vi hann göra med Kära Svärmor innan hon blev för dålig! Bland annat följde hon med till Stockholm och hälsade på Käre Sonen den yngste i hans nya lägenhet och en gång var vi upp till Leksand och åt lunch på Hälsohemmet Masesgården.

Efter allt som behöver göras när någon har dött (bl.a. tömma lägenheten och gå igenom alla tillhörigheter, flyttstädning, planera begravningen och fikastunden efteråt m.m. m.m.) var jag heeelt slut! Fram till begravningen gick jag på ren vilja - jag hade lovat Kära Svärmor att ordna allt till hennes begravning så som jag gjorde till Käre Svärfars för några år sen - och det löftet ville jag hålla! Men det kom med en kostnad... Jag vet inte om jag riktigt repat mig än om jag ska vara riktigt ärlig! Ni som känner mig och/eller följt min blogg en tid vet ju att mitt mående inte var på topp (för att uttrycka sig försiktigt) redan innan så jag ser det mer eller mindre som ett mirakel att jag överlevt! 

Precis en månad efter Kära Svärmors begravning var det dags för mig att fylla år igen och att fira min födelsedag är obligatoriskt i min värld - även när jag är så trött att jag ser dubbelt och går på knäna! Men jag tror att jag får spara att berätta om det tills nästa blogginlägg för nu börjar detta bli lite långt. 

Ja, jag tror vi får säga så! På återseende på en blogg nära dig - och förhoppningsvis i "modern tid"!

Anneli.

Ändrade planer.

Som titeln redan avslöjat så har det blivit ändrade planer. Jag som har lovat... och så blir det inte så..! 

Planen var verkligen att jag skulle ha en gästbloggare här lite då och då men nu har personen i fråga gått och startat en egen blogg istället! Så oförskämt! 😡

Nä, jag skoja bara; det är inte det minsta oförskämt! ♥ Jag tycker att det är kul! Men vem är då den tilltänkte gästbloggaren? Jo, ingen mindre än Käre Maken!

Så här är det: den 22 april hittade jag Käre Maken på badrumsgolvet, för svag för att komma upp därifrån ens med min hjälp! "Vi måste ringa en ambulans" sa jag. "Nej" sa Käre Maken, "jag vill bara komma till sängen". "Men hur ska det gå till" undrade jag? Tystnad... Jag tror att han insåg att jag hade rätt (som vanligt 😉) och att ringa ambulansen var enda alternativet!

Sagt och gjort! Ambulansen var där på 20 minuter och jag hönsade runt och plockade ihop kläder, mobilladdare och toalettartiklar till Käre Maken och sen åkte ambulansen iväg med honom. Det tog 10 dagar innan han kom hem igen! Läkarna hade hittat en 13 cm lång tumör i ändtarmen som inte gick att operera bort! Men hur det gick och hur det går får ni läsa på hans blogg där han kommer att berätta vad han gör för att bli frisk igen! Han har tackat nej till traditionella behandlingar och har bestämt sig för att läka med helt naturliga medel! Och med Käre Makens envishet och Jävlar Anamma tror jag att han kommer att lyckas! Han har mitt fulla stöd! ♥ 

Kortet här ovan är taget när Käre Maken kom hem från Falu Lasarett och så här glad var han att få komma hem! Och skäggig... Jag hade glömt att packa ner rakhyveln... 😄

Vill ni titta in på hans blogg så kommer länken till den HÄR: 
https://alternativ123456789.blogspot.com/

Anneli.

Happy hair day och en cliffhanger!

Jag är känd för mycket men inte att jag klipper håret särskilt ofta! Nä, snarare tvärtom! Det är 2 år sen jag klippte mig senast och på den tiden har håret förstås vuxit en hel del. Närmare bestämt så här långt: 

Men jösses vilka slitna, torra, tråkiga hårtoppar! (Men av nån underlig anledning får jag inga kluvna toppar! Bara tunna och tråkiga!)

Som av en händelse så frågade Kära Svärmor om jag hade tänkt att klippa mig snart för isåfall ville hon följa med. Ja, det är typ såna saker som får mig att äntligen få tummen ur och ringa min favoritfrisör Camilla på Salong Gaiaa och beställa tid. Och i fredags hade hon tid för både Kära Svärmor och mig!
Om du tittar under fliken "Hud- & Hårvård" under headern så har jag skrivit om Camilla och hennes salong Gaiaa förut. Camilla är ju Avestas enda ekofrisör och trots att hon inte har kvar lokalen i stan längre utan har flyttat salongen hem till sig i Haltarsbo (ca 15 km öster om Avesta) så åker jag så gärna de kilometrarna till henne för jag vet att hon är duktig och bara har helt rena produkter - precis som jag vill ha det!

Jag funderade på hur jag ville ha håret klippt; d v s hur mycket hon skulle få klippa av! Jag älskar ju att ha långt hår och har haft det i stort sett hela mitt liv men liiite funderade jag på om jag ville ha nån frisyr annat än bara hängande "au naturel". Men ett krav jag har på eventuella frisyrer är att de ska vara "underhållsfria" - förutom att håret naturligtvis ska tvättas! "Wash and go" är min melodi! Inte orkar jag hålla på och föna och stajla mitt hår! Jag har varken ork eller intresse för sånt! Nä, det räcker fullständigt att bara tvätta, handdukstorka och gå vidare med sin dag! Wash and go alltså! Så det blir just inte nåt att välja på annat än att fortsätta ha relativt långt, fritt hängande hår som åtminstone går att sätta upp med en hårklämma varma dagar! Mer frisyr än så pallar jag inte att hålla på med!

Ja, men hur blev klippningen då? Jo, den blev ganska så precis som förra gången för 2 år sen! Så här: 

Det känns bra så här! Men nästa gång kanske, kanske jag vågar mig på nåt annorlunda... eller inte! Det får vi se då - när det nu blir! Jag är ju som sagt inte känd för att jag klipper mig särskilt ofta..!

Men från hårklippning till nåt hårresande! En sax är ju vass men vad som är ännu vassare är... en skalpell! Det och lite till kommer min gästbloggare att skriva om i nästa blogginlägg! Så kom tillbaka hit en annan dag för att läsa den hårresande - och helt sanna - berättelsen om vad en skalpell har använts till!

Anneli.

Jakten på hälsa, del 3: Vattenfasta

Ja men då så! Då är jag äntligen här igen! Efter drygt 3 månaders bloggtystnad... Det var verkligen inte planerat - snarare tvärtom! Jag har ganska många "presumtiva blogginlägg" i huvudet så det är inte av idétorka som blogginläggen lyst med sin frånvaro!
Nä, det är snarare brist på inspiration, oförutsedda händelser och att jag faktiskt haft ganska mycket att göra som har hållit mig borta från bloggen. 

Men här är jag nu och idag tänkte jag berätta om mina tre dagars vattenfasta! 💧

Ni som hängt med på bloggen här i några år kanske kommer ihåg att jag har juice- och smoothie-fastat i 30 dagar några gånger men det kände jag att jag inte ville göra i år. 

Jag kanske ska börja med att svara på frågan: Varför fastar man?
Det enkla svaret på det är att låta kroppen få lite semester från att lägga energi på att smälta mer eller mindre svårsmält mat (beroende på vad man äter), för att rena kroppen och ge den lättsmält näring.

Men vattenfasta då? Det är ju noll näring! Mmm... det är lite hard core... men har visat sig ha flera fördelar, framför allt att få kroppen i ketos och för att uppnå nåt som heter autofagi.
Ketos innebär att när det inte finns nån glukos för kroppen att använda som energi då använder kroppen fett som bränsle istället. Autofagi är när kroppen blir kannibal 😋 och börjar äta sig själv genom att använda sjuka och döda celler som "byggmaterial" till nya, friska celler. Ni kan läsa mer om det HÄR. (Länken öppnas i ett nytt fönster).

Som ni förmodligen vet så har jag ju flera... låt oss kalla det för hälsoutmaningar, och försöker på olika sätt bli frisk med naturliga metoder som Homeopati, örter, kosttillskott och näring. 
Jag lever ju under hot (som det känns för mig) att närsomhelt ringer de från Falu lasarett och ger mig en tid för att operera bort min skölkörtel! Jag kan visserligen neka - för jag vill verkligen, verkligen inte operera bort min sköldkörtel - men nån gång kanske jag måste inse att det är enda lösningen... eller är det det? Ja, det är det jag försöker ta reda på! Vattenfastan är ett led i detta.
Nån gång kanske jag skriver ett helt eget blogginlägg om vad jag gör för att försöka bota min sköldkörtel om nån är intresserad men nu vill jag bara berätta om vattenfastan, annars blir detta redan rätt långa blogginlägg ännu längre!

Jag är en person som inte är så där himla duktig på att plannera och ha framförhållning så denna vattenfasta "bara hände" - från en dag till den andra!
Förrförra lördagen tänkte jag att varför inte och lät Käre Maken muskeltesta mig (kinesologi) och låta kroppen svara på om vattenfasta var Ok och i hur många dagar. Kroppen sa ja till 3 dagar så sagt och gjort så bestämde jag mig att börja dagen därpå! Varför vänta liksom? 😉
Kl 23,15 på lördagskvällen tog jag sista skeden yoghurt och till kl 12.45 tre och en halv dag senare drack jag ingenting annat än vatten! Så det blev 3½ dygn + 1½ timmes fasta! Ja... jag kan ju inte göra nånting halvdant..! 😜

Det är viktigt att man bryter en fasta försiktigt och ju längre man har fastat desto försiktigare behöver man vara! Nu var det här ju bara 3 dagar men jag tog det lugnt ändå! Jag började första dagen med citronvatten med ingefära och honung (kroppen jublade! 😍) och sen åt jag en näve smultron som Käre Maken plockat till mig! Sen fortsatte jag att bara dricka fram till middagen som blev en halv Galiamelon. Till kvällsmat åt jag lite yoghurt med jordgubbssylt i och himlans va gott det var! ALLTING blir mycket godare efter man har fastat! Det är som att smaklökarna omkalibrerar sig på nåt vis!
Dag två fortsatte jag att ta det lugnt med ätandet; det blev citronvatten, den andra halvan galiamelon, en banan, lite yogurt och på kvällen en liten sallad. 
Dag tre såg ungefär lika dan ut men med lite större portioner och dag fyra (igår) åt jag i stort sett som vanligt igen. 

För mig var det ingen större grej att vattenfasta i tre dagar. Jag tyckte att det gick lätt! Visst kände jag mig hungrig ibland men det var bara att dricka lite vatten så gick det över! På dag två fick jag lite huvudvärk men jag tog några korn havssalt under tungan och vips var den borta! 😌 Det värsta med vattenfastan var väl att det var tråkigt att inte äta och är det inte värre än så så står man ju ut! 

Ja, det var det jag tänkt att skriva om vattenfastan men om nån har några frågor eller kommentarer så skriv dem i kommentarsfältet här under så ska jag svara så gott jag kan!

Ha det nu så bra alla mina bloggläsare! Jag lovar att försöka skriva lite oftare! Och kanske, kanske kommer jag ha en gästskribent här ibland! Vi får se - det är på planeringsstadiet!

Anneli.