torsdag 19 maj 2022

Är det för tidigt att ropa Hej?

Man ska ju som bekant inte ropa Hej förrän man är över bäcken, och över bäcken är jag inte! Men... Det går äntligen åt rätt håll!

Som jag berättade i förra blogginlägget så äter jag Homeopatmedicin istället för den medicin läkarna vill att jag ska ta för min sköldkörtel. Jag har ju blivit diagnosticerad med Hypertyreos variant Graves.
Alla - och jag menar verkligen alla! - runt omkring mig tycker att jag ska äta läkarens medicin.
Utom jag...
Envis som en röd gris som jag är vägrar jag att ta den! Jag vill verkligen ge Homeopatmedicinen en chans först! 

Kali-Jod C30.

Nu har jag ätit Homeopatmedicin i först 11 dagar (D6) och sen hittills 14 dagar med den rätta potensen, d v s C30. Den ska jag fortsätta med tills vidare. Jag har en ny tid till min Homeopat Renée Rubin Bauer den 1/6 så får vi se vad hon hittar på då. 

Vad har hänt då?
Jo ser du. Det ska jag berätta! Men först ska jag tala om vad mina värden var från början:

När jag var på lasarettet var mitt T4 49 (referensintervall 11 - 23) och T3 28 (referensintervall 3,5 - 6,5). Gaaanska högt alltså! 2 veckor senare hade de värdena gått upp till 55 resp. 30,80! Till saken hör att de kan inte mäta T3-värden över 30 och läkaren sa att "vi kan inte veta om T3 är 30 eller 100"! Men iallafall var mina värden var så höga att jag riskerar att få bl a hjärtflimmer och stroke! Men envis som jag är sa jag till läkaren att jag ville fortsätta med Homeopatmedicinen.

Idag ringde min läkare upp mig och berättade att mina värden sjunkit lite! De är fortfarande på tok för höga, men det visar iallafall att Homeopatmedicinen gör vad den ska! Jag är på rätt väg!
Nu är T4 42 och T3 24! Tjohoo! (Eller hur var det där med att ropa Hej innan man är över bäcken..? Ja, ja! Jag måste väl få vara hoppfull iallafall!?!)
Så jag fortsätter som jag gjort hittills, det verkar ju vara ett vinnande koncept! 

Jag är fortfarande väääldigt trött och sover en stund (läs: ett par timmar) i soffan nästan varje dag plus 9 - 10 timmar på natten. Men det är nog bra. Den som sover syndar inte höll jag på att skriva... nä, men kroppen har nog lättare att läka när man vilar och är avslappnad.

Ja, nu har du fått en uppdatering om hur det går för Fru Sjögren i det Sjögrenska palatset (kråkslottet)! När nästa blogguppdatering kommer står skrivet i stjärnorna men håll utkik för rätt som det är dimper det ner!

Anneli.

lördag 23 april 2022

Vägen framåt

Imorgon är det en vecka sen jag kom hem från sjukhuset. Trots att jag avskyr att vara på sjukhus så ser jag med tacksamhet tillbaka på de 5 dygnen. Även om de famlade lite för att hitta vad som felas mig så fick jag tillslut den diagnos som förklarar allt! Men vem hade trott att den var Hypertyreos? Hade läkaren sagt Hypotyreos hade det varit logiskt men hyper? De som har det brukar ju vara trådsmala och det är ju det sista man kan säga om mig! Min kropp fattar visst inte att den ska vara smal! 😉 
Jag är iallafall liiite lydig och tar betablockerarna som tvinga hjärtat att slå normalt och jag tar även de vätskedrivande tabletterna (och får springa på toa stup i kvarten) som jag fick ordinerade men... den där läskiga medicinen mot just sköldkörteln och Hypertyreosen tar jag inte! Jag kanske borde... men nä. Jag vill prova naturliga metoder först! 
Medical Medium/Anthony William är nån jag litar på och just nu försöker jag läsa hans bok om sköldkörteln nämligen denna: 

Det är jobbigt att läsa för mig när jag är så trött och slut så det går långsamt... Nåt annat som går långsamt är att äta sig frisk så nåt annat måste göras parallellt! Och det är på gång! 😌 Fortsätt läs!

För 3 dagar sen jag var äntligen hos Homeopaten jag bokade tid hos flera veckor innan jag hamnade på lasarettet. Väl där ställde Renée Rubin Bauer som hon heter, massor av frågor om mig som person. Inom Homeopatin är det även viktigt att ta hänsyn till personligheten hos den som ska behandlas! När hon sammanställt alla mina svar skulle hon återkomma med vad hon rekommenderar för medel till mig. Det gjorde hon redan igår! Så idag ska Käre Maken åka till henne och hämta det (jag måste stanna hemma och pinka... det blir en jäkla fart med de urindrivande tabletterna)! 😁
Jag minns inte vad medlet hette som jag ska få men det skulle iallafall lugna ner hormonproduktionen vilket är precis det som måste göras! Renée sa att just det medlet hon hade hemma var det egentligen för låg potens på (ja, det kallas så inom Homeopatin) men tyckte ändå att jag kunde börja med det tills hon hunnit beställa det med rätt potens. 
Jag tyckte det var rätt bra att det var så låg potens (D6) för det är ett akutmedel och jag behöver ju få ner hormonnivåerna snabbt! Så nu håller jag tummar och tår att hon hittat rätt medel och att det hjälper snabbt! Fast... det här med att läka naturligt är typ aldrig snabbt... det går ju inte att jämföra med syntetiska läkemedel som inte tar hand om grundorsaken utan bara dövar symptomen! Men förhoppningsvis är det här medlet tillräckligt snabbt för att vid nästa blodprov visa att hormonnivåerna har sjunkit tillräckligt för att läkaren ska vara nöjd.

Igår var jag hos Jennifer på Juicy Healing och fick en mycket välbehövlig lymfmassage! 😌 Hon kände på min kropp att den blivit "sladdrigare" d v s att det har börjat försvinna vätska ur den! Det var ju bra! Det blev ju ett "kvitto" på att nånting funkar! Och på måndag ska jag dit igen! 😊

Ja ungefär så ser mina planer för tillfrisknande ut i dagsläget. 
Nu ska jag ut i köket och göra mig en "Thyroid Healing Smootie" - recept från boken här ovan!
Det ska bli spännande det här! Jag lovar att uppdatera dig på hur det går - på en blogg nära dig! 😏

Anneli.

måndag 18 april 2022

Akuten tur och re... Näää...

Nu vet jag varför jag är så in i vassen trött hela tiden! Det finns en helt logisk förklaring! Om du fortsätter läsa så får du också veta den!

Egentligen så skulle det här blogginlägget kunna vara hur långt som helst men jag ska försöka hålla det liiite kortare! 
Jag har ju för ca 7 - 8 år sen eller nåt blivit diagnosticerad med knölstruma och struma av alla de sorter är nåt man är trött när man har. Men på senaste kanske halvåret eller nåt så har jag ju varit så trött och orkeslös så det har känts bortom rim och reson! Men envisa Anneli går ju inte till doktorn!

I början på mars i år började mitt hjärta att fladdra - konstant i 3 veckor! Gick jag till doktorn? Nix!
Efter tre veckor slutade hjärtat fladdra och jag tänkte först att "va bra då! Det fixade sig själv"! Men det gjorde det inte..! Nä, för ungefär samtidigt märkte jag att så fort jag rörde mig det allra minsta så började jag flåsa som om jag sprungit tre varv runt kvarteret! Men hjärtat slog lugnt! Eller...? Nja, lite väl hårt slog det nog...
Gick jag till doktorn? Nix! Inte förrän i onsdags (13/4) bestämde jag mig för att låta Käre Maken köra in mig till Akuten - och det vara bara för att jag under natten till onsdag märkte att jag blev sämre. Även jag har gränser... och där var den nådd! Och tur var det för det visade sig vara i grevens tid!

På grund av Corona fick Käre Maken inte följa med in så jag fick sitta där på akuten och vänta på att det skulle bli min tur alldeles själv. Av 9 väntande personer så var det bara jag som inte hade mask på mig. Jag vägrar! För det första så tror jag att det är skadligt att använda mask (syrebrist), för det andra så hjälper det inte mot några jäkla virus! Virus är så små att de åker rakt igenom masken när man andas! Det är ungefär som att försöka stoppa en mygga med ett fotbollsnät! Så nej tack! Jag vill inte ha nån mask på mig!
Men inte bara det; när det känns som att man inte får tillräckligt med syre trots att man flåsar som en bälg, då går det inte att ha en mask på sig! Och dessutom får jag panik om nån försöker täcka mina andningsvägar! Så jag tycker att jag har legitima skäl.

Iallafall, det roliga var att efter att jag suttit i väntrummet nån timme så var det en av kvinnorna som också satt där och väntade som tog av sig sin mask! Det var modigt av henne för det är ett enormt tryck på en att man ska göra som "överheten" säger! Man får ofta sura blickar på sig när man inte gör som man "ska" och det är jobbigt att stå emot trycket! 

In till doktorn kom jag så småningom och han undersökte mig enligt konstens alla regler och konstaterade att jag inte var i nåt skick för att åka hem! Blodprover togs och bland annat ett som heter D-dimer som är till för att upptäcka blodproppar. Mitt D-dimer-test var skyhögt så de trodde att jag hade proppar i lungorna. Dagen efter (jag sov kvar på akuten) blev jag skickad på lungröntgen men inga proppar kunde ses. När jag frågade doktorn om det möjligtvis kunde finnas proppar nån annanstans så svarade han lite vagt att "ibland visar de där testerna fel... det är nog ingen fara..." Konstigt tänkte jag men protesterade inte. 

För att få komma upp till en avdelning så skulle man vara tvungen att ta ett PCR-test. Jag vägrade! Jag sa till sköterskorna och läkaren att det inte finns på kartan att nån sticker upp en sån där pinne och rotar runt uppe vid blod-hjärnbarriären på mig! Då åker jag hem, sa jag! Läkaren blev skitsur och stormade ut ur rummet men en sköterska stannade och försökte övertala mig. Men det hade hon ingenting för!
Efter en stund kom en annan sköterska in och frågade: "Men kan du inte ta ett sånt där anti-gentest då"?
Vad är det för nåt frågade jag och hon förklarade att då petar man bara precis innanför näsborrarna med den där testpinnen. Ok då sa jag och så fick hon göra det och jag fick åka upp till avdelning 3.

På avdelning 3 var alla - både sköterskor och läkare - supergulliga och jag kände mig lyssnad till och kanske inte alltid förstådd men ändå respekterad (jag är ju en sån jäkla motvallskäring som ska ifrågasätta allt)! Blev genast kopplad till hjärtövervakning som jag skulle ha dygnet runt. Jag avskyr att vara kopplad till massa sladdar och med en "skvallerdosa" (ena läkarens uttryck!) runt halsen! Särskilt på nätterna när man ska sova! Men jag fick ha det på hela tiden jag var på avd. 3. Suck...

Nu fortsatte pusselläggandet av min ohälsa. Den första doktorn jag träffade på avd. 3 höll med mig om att det borde letas efter blodproppar på andra ställen än i lungorna så han skickade mig på ultraljud av benen. Men inga proppar hittades där heller så det var väl testet det var fel på får man anta. Men det kändes skönt att de ändå fortsatte leta! 
När proppteorin inte höll var de tvungna att fortsätta klura på orsaker till mina symptom. Hjärtat hade de kollat med ultraljud redan när jag var på akuten men inga direkta fel hittades där heller. Bara att det var ansträngt.

En hel massa blodprov togs också. Sammanlagt tog de 18(!) rör blod!! Läkarna var fortfarande inne på att det måste vara nåt fel på mitt hjärta och ett av testen visade att hjärtat läckte samma ämne som vid hjärtinfarkt! Läskigt! Då trodde de att jag kunde ha kranskärlsförträngning och tänkte skicka mig till Falu lasarett nästa dag för magnetröntgen. 
Doktor Anders kom till mig sist på sin rond och satt och förklarade det här med kranskärlsförträngning och att det kunde förklara mina symptom. Och sen gick han hem för dagen. Men döm om min förvåning - och tacksamhet! - när han nån timme senare dyker upp vid min sjuksäng i civila kläder och glatt säger att NU har han kommit på vad som är fel med mig! "Det är inget fel på ditt hjärta" sa han, "du har hypertyreos, förmodligen den typ som heter Graves". Han hade helt plötsligt kommit på det medan han körde hem från jobbet! 
Så tiden för magnetröntgen i Falun avbeställdes och jag fick förutom hjärtmedicinen och de vätskedrivande tabletter jag fått tidigare även nån medicin för hypertyreosen. Men den har läskiga biverkningar så jag tog bara tre doser och förklarade för den läkare som var där då att jag var orolig för biverkningarna och ville avvakta med dem tills jag hade varit hos en Homeopat som jag ska till på onsdag. Till min förvåning var han ovanligt förstående!

Att jag måste fortsätta med hjärtmedicinen beror på att min sköldkörtel överproducerar (å det grövsta tydligen!) de sköldkörtelhormoner den är till för att producera men i de alldeles för stora mängderna ger de hjärtpåverkan. 

Allt det här tog 5 dygn så när som på några timmar. Men nu är jag hemma igen. Kom hem igår eftermiddag. Och VET du hur skönt det är att få sova i sin egen säng utan att vara kopplad till massa sladdar!?! 

Maten på sjukhuset var förvånansvärt god! Men det var ingen mat för sjuka människor som ska tillfriskna! De enda färska grönsaker jag fick var några stackars gurkskivor på frukostmackorna och frukt fanns överhuvudtaget inte! 

Jag fick vegansk mat minus gluten och soja. När jag påpekade att frukt är nyttigt när man ska läka så köpte de ett äpple, ett päron och en apelsin till mig! 

Hur mår jag nu då? Jag flåsar fortfarande så fort jag rör mig men aningens mindre (det skulle antagligen försvinna om jag tog den där förnicklade medicinen...) och mitt hjärta är lugnt. Trött som tusan fortfarande men det kommer jag att vara till min sköldkörtel på ena eller andra sättet har läkt. 
Ja, nu vet du lite hur jag har och haft det och kanske förstår varför det inte blir så mycket skrivet här på bloggen just nu. Men bättre tider stundar! Det har jag bestämt och då blir det så! 

Anneli. 

torsdag 24 februari 2022

Födelsedagssmaskens och en mycket ovanlig händelse!

Hallå alla mina bloggläsare! Nu har det hänt en del som jag vill skriva om här på bloggen så - TADA! - här är jag igen! 😃

Det går långt mellan blogginläggen, jag vet! Det är inte så jag vill ha det med det är så det får bli när den här tröttheten jag skrev om i förra blogginlägget inte vill ge sig.

Februari är ju månaden när jag fyller år och när jag fyller år så vill jag fira det ordentligt! Trött eller inte - finns det anledning att ställa till kalas så ska det banne mig också ställas till med kalas! Så det så! I år var ingen skillnad! Så jag bakade och stod i, lite i taget - orken fick bestämma takten. Tur jag har frys så att det blir lättare att förbereda allt! 😊

Jag fyller år den 8 februari och i år inföll den dagen på en tisdag. Kära Svärmor kom som vanligt och två kompisar som inte kunde komma när jag skulle ha själva kalaset. Jag bjöd på det jag hunnit baka men inga kort blev tagna tyvärr. 

Men söndagen den 13 februari, då jäklar! Då blev det kalas så det stod härliga till! Och då lyckades jag iallafall ta ett kort på go'sakerna jag bakat och här kommer det: 

100 % hembakat, allting (typ) veganskt och allting glutenfritt utom bullarna. Det var chokladmousse-tårta med vispad kokosgrädde i kannan, jordnötskakor, chocolate chip cookies, havrekakor med mandel, hemgjord wienernougat, havrebollar, Honey-Rice Crispies treats och kanelbullar. Ok. Jag vet; honung är inte veganskt men så är jag också bara "fusk-vegan"! 

Jag bjöd även på kanelpaj och jag fotade den också men de blev bara suddiga kort så jag jag föreslår att du klickar HÄR istället så kommer du till originalreceptet med tillhörande foto. Till mitt kalas nu hade jag avglutifierat receptet och gjort det vegansk men det blev lika gott som originalet! 

Vad har mer hänt då? Jo ser du: jag har gjort nånting som jag inte gjort på många år! Jag har klippt mig! 😮 Jag tror att senast nån satte en sax i mitt hår, ens för att toppa det, var 2014 eller nåt liknande! Men nu - inspirerad av min tvillingsyrra som klippte sig för nån månad sen och en kompis som klippte sig för några veckor sen bokade jag tid hos Eko-frisören här i Avesta - Salong Gaiaa - och i onsdags förra veckan var det dags! 
Naturligtvis bad jag Käre Maken att fota mig både före och efter så det finns bildbevis! Vill du se? Ok. Här kommer före-bilden: 

Och efter - nytvättat och inte riktigt torrt: 
Det är inte sååå stor skillnad... Jag hade funderingar på att kanske klippa nån frisyr men... nä, jag har faktiskt ångrat mig varje - varje! - gång jag har klippt mig så det fick räcka med att klippa bort de tunna topparna och lite till. 

Vill du läsa lite mer som jag har skrivit om Salong Gaiaa så klicka på fliken "Hud- & Hårvård" högst upp under headern här på bloggen. 

Det här får bli allt för denna gång! Dags att laga lite mat! Ha det så bra så ses vi i ett annat blogginlägg!

Anneli.

fredag 4 februari 2022

Helt färdig - äntligen färdig!

Nu har det gått så där lååång tid igen sen förra blogginlägget. Sorry about that! Men jag är heeelt färdig! Totalt slut! Jag har nog aldrig varit så trött förut i hela mitt liv! 
Nästan varje dag när mitt alarm går igång på den tid jag tycker att jag borde ha sovit färdigt (vilket är lite olika från dag till dag beroende på när jag kom i säng) så tar det mellan en och två timmar innan jag motvilligt lyckas svänga benen över sängkanten! Kroppen liksom vägrar att röra på sig, det är som att nån har klistrat fast mig i madrassen. Jag orkar oftast inte ens trycka på snooze på alarmet, men som tur är snoozar den själv om man inte gör nåt. Fast bara första timmen... Ja ja... Upp kommer jag till slut! Är jag inte pinknödig så är jag törstig! 😏 Det går ju inte att ligga kvar hur länge som helst!
När jag väl kommit upp och vaknat till ordentligt (vilket tar ytterligare en stund...) så känns det ok och ibland känner jag mig till och med ganska pigg en stund!

Ja, det här är mitt liv i ett nötskal. Men nu fyller jag år snart och har i vanlig ordning bjudit hit "gänget" så jag måste helt enkelt börja skärpa mig, för godsakerna bakar inte sig själva! 😋

Nåt annat som är färdigt är min sjal! Äntligen! Här kommer bildbevis: 

Den blev inte vidare vacker men den är riktigt varm och skön! Jag blir ofta så frusen när jag sitter framför datorn eller TV:n om kvällarna och brukar då lägga en filt på benen och dra upp den en bit på bröstet men då har jag blivit kall om ryggen istället... men det slipper jag nu! 😌 Nu kan jag hålla mig så där skööönt varm! 
Storleken på sjalen blev helt perfekt, men 6 garnnystan gick det åt! Men den går ner ända till där ryggen byter namn vilket var det jag strävade efter, och garnet räckte precis! Tjohoo! 😁

Jaha. Det är får bli allt för idag! Jag får ju inte förta mig nu när jag äntligen lyckades få till ett blogginlägg! 😜 Vi får väl se när jag får tid/ork/lust/möjlighet att skriva ett nytt inlägg men håll utkik för rätt som det är kommer det!

Anneli Da Super Snoozer.

lördag 1 januari 2022

2021 i backspegeln

Precis som förra året tänkte jag börja med en återblick på året som gått. 2021 blev ju inte som man tänkt sig precis... Covidskräcken hade sina klor i större del av världen och även i Sverige begränsades människors frihet även om det inte var lika illa som i vissa delar av världen. 
Tack och lov - för min del - så lät jag inte rädslan svepa med mig i den galenskap som kom i kölvattnet av skräckpropagandan som spreds av myndigheterna och main stream-nyheterna. Under hela året letade jag upp information från "alternativkällor" för att få en mer nyanserad bild av läget och insåg ganska snart att det fanns och finns välrenommerade forskare, läkare, professorer m.fl. som ger en helt annan bild av läget! Då Covid visserligen kan vara illa och t.o.m dödlig för gamla och sköra människor och de med underliggande sjukdomar så är den inte värre än en vanlig influensa för de flesta! Men rädsla och att inte umgås med människor, kramas, ta i hand o.s.v. sätter ner immunförsvaret vilket ju blir kontraproduktivt! Rädsla gör även att man inte längre tänker logiskt och med all propaganda (läs: hjärntvätt) så är det inte så konstigt att världen ser ut som den gör just nu... 

En sak som fick mig att tänka till ett par extra varv var att i stort sett allt som kom från "alternativhåll" blev censurerat! Varför? Varför kan vi inte ha en öppen debatt? Är inte det konstigt att vissa blir kategoriskt tystade, dumförklarade och karaktärsmördade för att de har en annan syn än det gängse narrativet? I min värld tål sanningen kritik och att skärskådas/synas i sömmarna, medan lögnen är den enda som behöver censur för att inte bli avslöjade! Det tål att funderas på faktiskt...

Här på min blogg har jag nästan inte skrivit nånting om detta för jag har velat ha den som en "frizon" från den "yttre världen" och mer fokusera på hälsa och mitt liv men nu kände jag att detta behövde skrivas! Men nog om det nu! Här kommer en återblick på mitt 2021!

Januari: Första blogginlägget var en återblick av 2020 och så skrev jag lite om min nya hälso"resa" och förstås om hur jag förberedde min födelsedag genom att bl a mala mjöl till allt det smaskens som jag skulle baka till mina gäster. 

Februari: Inte ett blogginlägg blev skrivet! Jag minns att jag var väldigt trött men fortsatte mina behandlingar hos Jennifer på Juicy Healing. Och så firade jag min födelsedag i flera dagar! 

Mars: Inte ett blogginlägg denna månad heller! Men jag minns att min tvillingsyrra Rosali var här och hälsade på och att vi gjorde varsin Fluid Art-tavla - den enda jag gjorde under hela förra året! 
April: Hela 8 blogginlägg blev postade denna månad! Bl.a. skrev jag om att jag bara åt fettfri, saltfri Raw Food i 2 veckor och att jag äntligen kunde börja bada igen i mitt badkar efter att en VVS-montör varit här och fixat badkarsblandaren så att det gick att vrida på varmvattnet ordentligt! Aaaaah! 😌 Och tack vare det så fick du även se en nakenchock här på bloggen! 😱 😂 
Maj: Två blogginlägg blev postade denna månad. Ett om att det var 1 år sen Käre Svärfar dog och ett om att Käre Maken och jag planterat ut mina plantor i mitt lilla grönsaksland. 

Juni: Denna månad firade vi både Sveriges Nationaldag och Midsommar vilka båda uppmärksammades här på bloggen men annars handlade blogginläggen mest om hur det gick med min lilla odling. 

Juli: Denna månad skrev jag en berättelse om en 2-krona! En av mina populärare blogginlägg visar statistiken! Om du missade den eller vill läsa den igen så kan du klicka HÄR! Annars var temat föga förvånande min lilla odling! Bl.a. skördade jag mina första tomater! 
Augusti: Mera odling och att mitt sista barn flyttade hemifrån med hjälp av sin storebror: 
September: Ett enda blogginlägg lyckades jag åstadkomma denna månad - men vilket blogginlägg! Också ett av de populärare blogginläggen enligt statistiken! Det handlade om min första potatisskörd någonsin! Från en skrynklig liten sättpotatis till det här: 
Oktober: Denna månad började med att jag var med på en utställning här i Nyhyttan med några av mina Fluid Art-tavlor. Det handlade även om att jag skördade mina tomater i grevens tid innan frosten och om min sjal som jag fortfarande virkar på (men den är snart klar). 
November: 2 blogginlägg denna månad som kan sammanfattas med: katt, sjal, moln och 1: advent! 
December: Månaden med flest postade blogginlägg på hela året; 9 stycken! Det var så klart advenstuppdateringar, jul och en Nyårshälsning men även om att vi fått nya fönster i huset och en för året sista uppdatering om min nya hälso"resa". 
Ja då har vi gått igenom hela 2021. Det känns rätt skönt att vara på denna sida nyår!
Ungefär nu - eller väldigt snart - börjar det bli dags att fundera på vad jag ska baka och bjuda på till min födelsedag... Det är drygt 5 veckor kvar, men brist på ork gör att jag vill förbereda mig i god tid och göra lite i taget, för som vanligt är det hembakat som gäller! 😋 Men det kommer jag att skriva om och visa vartefter det händer! Välkommen tillbaka om du vill fortsätta följa mina dåd och bravader! 😉

Anneli.

fredag 31 december 2021

Hej då 2021. Välkommen 2022!

Årets sista blogginlägg! 

2021 har varit ett jobbigt och osäkert år för många. För mig har det varit ett år då jag lärt känna många nya människor som jag numera kallar mina vänner! Visst har det varit tråkigt att många evenemang har ställts in p g a Corona men för mig som inte är det minsta rädd för nån smitta har det påverkat minimalt! Det är tur att många av mina vänner inte är rädda för nån smitta de heller så vi har kunnat träffats som vanligt! INGEN av oss har blivit sjuka av det! (Och ingen av oss har tagit nån spruta!)

2022 har jag på känn kommer bli ett betydligt trevligare år för mänskligheten! Kanske inte till att börja med men vänta bara till våren eller nåt sånt - då tror/hoppas jag att all den här galenskapen kommer vara över! Jag hoppas verkligen att min känsla stämmer! Time will tell!

Men nu ska jag njuta av de sista timmarna av detta år med lite gott att äta och varm, god, alkoholfri glögg!

Jag önskar dig ett Gott Slut och ett Riktigt Gott Nytt År! ♥ See you on the other side! 💕

Anneli.