Hänt sen sist, del 2

Så... var var vi nu..? Jo, just det; min födelsedag!

Som mina trogna läsare förmodligen redan vet så brukar jag alltid baka till ett helt kompani till mina födelsedagskalas! I år däremot... not so much... För första gången i hela mitt liv bjöd jag på köpekakor! Ja, jag skäms att erkänna det - och jag skämdes när jag bjöd på nämnda kakor! Inte för att det på nåt sätt är fel att bjuda sina vänner på kakor från affären men för att det är inte jag!!! Min pappa var ju konditor (och bagare och kock) så jag tycker att jag liksom har ett rykte att leva upp till, nämligen att när man fikar hos Anneli så är det hembakat, ekologiskt, relativt lite onyttigt och jävligt gott! Men efter allt som varit med sjukdom och död - och för att inte nämna begravning med fika efteråt - så fanns det noll och ingen energi till att baka just nånting! 

Födelsedagsfika 2026

Det enda som var hembakat var chokladkakan till vänster i bild! Inte ens kanelbullarna (som inte kom med på nåt foto) var hembakade! Som tur är så är mina vänner väldigt förstående och mumsade i sig av det jag bjöd på utan att klaga! 😇
Ja, så det gick att fira födelsedag med köpekakor! Nu är det bevisat! Men jag hoppas att jag slipper göra om det för min stolthet fick sig en törn och till nästa födelsedag hoppas jag på upprättelse! Ja, jag är lite knäpp på det viset... också..! 😉

Vad har mer hänt då? Jo! Jag har klippt mig! Och inte bara toppat mig så där som jag brukar göra utan faktiskt klippt av en del på längden! Så här "kort" hår har jag inte haft sen jag vet 18 år! Vill ni se? Ok! 
Före: 

Och efter: 

Nu blev håret även lite uppklippt så det blev mer liv i det och jag trivs jättebra med det! Och självklart var det Avestas Ekofrissa Camilla på salong Gaiaa som klippte mig! 😄 

Orkar ni med lite till? För jag har en sak till jag tänkte berätta och visa er... Orkar ni? Vill ni? 
Ja, nu hör ju inte jag vad ni svarar men jag kör, för det är egentligen bara två foton!

Så här är det: Jag har gått och blivit med glasögon! Inte bara såna där läsglasögon man kan köpa billigt på t ex ÖoB eller bensinmackar, utan riktiga glasögon från optikern!
Det är två par: ett par glasögon till läsning och när jag sitter vid datorn och ett par som jag kan ha när jag tittar på TV eller går på bio. (När jag bara är ute och går behöver jag inga glasögon och jag brukar köra bil utan glasögon men jag måste erkänna att jag ser hastighetsskyltarna liiite bättre med mina nya glasögon! 😜)
Usch! Jag tycker inte om att vara med på kort but here we go - bara för er mina kära bloggläsare!

Så här ser jag ut med läsglasögonen på näsan: 

Och så här ser jag ut med mina "TV- & bioglasögon": 

Båda korten tagna för nån timme sen! Rykande färska med andra ord!

Ja, det är var allt för denna gång! Förutom att jag ska berätta att hädanefter kommer jag att skriva mer om hälsa har jag bestämt! Det var ju med det i tanken jag startade den här bloggen för många år sen. Men känner jag mig själv rätt så blir det mycket från mitt liv också - i vanlig ordning!

Så välkomna tillbaka; till en blogg nära dig!

Anneli.

Jakten på hälsa, del 2: Hypnos

Nu ni! Nu kommer äntligen det utlovade blogginlägget om de 4 hypnossessioner jag gjorde med Hypnoterapeuten Dan Ahtola (<=== Länk) i mars i år. 

Rent praktiskt; hur gick det till?
Jo, Dan bor nere i Simrishamn och jag, jag bor ju i Avesta. Lååångt att åka med andra ord! Men med lite hjälp av teknikens under så kunde jag stanna hemma framför datorn för allting skedde via zoom! Tur att jag har en så skön kontorsstol som går att luta lite bakåt så jag kunde hitta en skön och avslappnad ställning under hypnossessionerna och tur att jag önskade mig en webbkamera nån gång i höstas och att Käre Maken köpte en till mig! Och med hörlurar med mikrofon, en varm, skön filt och en fotpall hade jag allt jag behövde och ville ha till våra sessioner!

Varje session var 1½ timme och vi började alltid med att prata lite om vad vi skulle fokusera på och hur jag såg på de saker jag ville förändra. Och sen satte vi igång!

"Luta dig tillbaka och slappna av. Ta några djupa, långsamma andetag och för varje andetag går du mer och mer in i dig själv och blir mer och mer avslappnad. Ögonlocken blir tyngre och tyngre". Typ så började varje session. När jag var djupt inne i mig själv gav Dan mig instruktioner om vad jag skulle göra, t.ex: "Se dig själv på en plats där du är helt trygg. Det kan vara en plats som finns eller som skapas för dig här och nu".

Om jag ska vara helt ärlig så kommer jag inte ihåg i vilken ordning allting skedde eller i vilken av sessionerna en upplevelse hände så jag kommer "bunta ihop" alltihop - alla fyra sessionerna - helt utan inbördes ordning.

Men först: En kompis kom på fika igår och av henne fick jag krukan med de fina lila blommorna! Nu står de i fönstret vid min dator! Da House i bakgrunden. 

Intentionen med hypnossessionerna var ju att förändra min underliggande "sanning": "Allt och alla kan läka - utom jag. Ingenting funkar på mig". För att komma åt det fick olika delar av mig själv komma till tals. Jag fick t.ex. "plocka ut" min sköldkörtel och hålla den i handen(!) för att dels se den - och för mig såg den ut som en svart blobb, så där lite geléig/svampig - och jag fick fråga den vad i hela friden den höll på med och varför. Svaret jag fick till mig var att den är förgiftad (tungmetaller och andra miljögifter) och behöver hjälp att avgiftas och att den även tagit på sig svåra känslor som chock, förtvivlan och sorg för hade den inte gjort det så skulle nåt ännu värre än knölstruma och Graves sjukdom kunna skapas.
När sköldkörteln hade fått säga sitt så fick jag förändra den till nåt trevligare och vips så var det som att en sol gick in i den och fick bort allt det svarta och sen fick jag sätta tillbaka den på sin plats i min hals igen! 🌞

I flera av sessionerna fick jag se och prata med mitt framtida jag - den Anneli som redan är frisk! Jag kunde fråga hur hon/jag gjort och vad jag behövde och det var ju bland annat samma som min sköldkörtel behövde: avgiftning!
Jag fick en jättehäftig och för mig användbar bild av mina mer och mer friska framtida jag: det var som att massa olika versioner av mig själv stod framför mig; en ganska nära, nästa lite längre bort, den tredje ännu lite längre bort och så vidare, varje version friskare än den föregående. Och redan under den första sessionen där jag träffade mitt framtida jag kunde jag "kliva in i" den första i raden av framtida Anneli som var lite friskare! Det här bilden av alla mina framtida jag som var friskare och friskare för varje version har verkligen hjälpt mig att tro och t.o.m ha en inre vetskap om att jag kan läka, jag kommer att läka och jag läker redan i detta nu! Skithäftigt på ren svenska! 😎

Jag fick också be den delen av mig som höll fast i övertygelsen om att jag inte kan läka/ingenting funkar på mig att komma fram och vips så stod det en liten gumma till hälften gömd bakom ett träd! Hon var rädd för att jag skulle var arg på henne men kom till slut fram och ställde sig bredvid mig. Jag fick fråga varför hon med en dåres envishet hållit fast i denna icke-sanning och hon förklarade att hon bl.a. försökt skydda mig från att bli besviken. När jag fick berätta för henne att det inte har hjälp utan snarare tvärt om saboterat i mitt liv så såg hon skamsen och ångerfull ut och sa att hon bara ville mitt bästa! Jag kände verkligen kärleken och omsorgen från henne och hon kände min kärlek och förståelse för henne och då när hon inte var rädd för att få bannor längre förvandlades hon till en ung flicka, eller rättare sagt till mig i ungefär 10-årsåldern. Sen fick vi gå på bio! Japp! Min inre biograf! Jag hade ingen aaaning om att jag hade en sån! 😛 Jag kunde till och med känna doften av 🍿 popcorn! 😋 Inne i biografen satte vi oss i de skönaste fotöljer vi såg och Anneli 10 år satt ömsom bredvid mig, ömsom i mitt knä. Vi skulle se två filmer; först hur den ickestödjande "sanningen" påverkat mig, d.v.s. "jämmer och elände"! 😨 Vi skulle se samma lilla filmsekvens om och om igen, fortare och fortare och vid slutet på varje filmsekvens skulle en stopp-skylt dyka upp: STOPP! Så här vill vi inte ha det! Och så swisch bort med den! För mitt inre såg jag att för varje gång stoppskylten kom så slängdes den filmsekvensen ner i en låda vid mina fötter och när vi sett samma eländiga filmsnutt tillräckligt många gånger så stängde jag lådan, låste med ett hänglås och kastade bort nyckeln! 😄

Nästa film var mer positiv! Den handlade om Anneli - frisk och stark, och allt jag kunde och orkade göra! Även den filmsnutten spelades upp gång på gång, fortare och fortare men utan stoppskylten. När vi var färdiga med bioupplevelsen kom 10-åriga Anneli och jag överrens om att hon från och med nu skulle hjälpa mig "på riktigt"/med sånt som stärker mig och med det tog hon åter sin plats inuti mig.

Det här och mer hände under hypnossessionerna och det var riktigt häftigt! Jag känner även att det verkligen har hänt positiva saker tack vare dessa sessioner! Jag är gladare - helt "utan anledning", jag har mycket större framtidstro och jag har fått mer kraft på nåt sätt! 

Förutom de fyra hypnossessionerna fick jag hemläxor mellan gångerna! Frågor att tänka på och svara på. Det var ingenting jag behövde redovisa för Dan utan bara en hjälp för mig att se framsteg och hålla mig på spår. Bland annat fick jag efter första sessionen skriva ett brev till mitt framtida jag. Det ska jag läsa och svara på en månad efter sista sessionen vilket är nu i dagarna! Det ska bli spännande! 😊

Och som om inte allt det här var nog så har jag på livstid tillgång till flera olika ljudspår och ledd självhypnos som jag kan - och uppmanas - göra nu efteråt. De har också hjälpt mig väldigt mycket att dels befästa det vi gjorde under de fyra sessionerna och dels att bearbeta nya saker som kommer upp! Super-super-bra!! ♥

Allt som allt kan jag säga att detta är det bästa jag gjort för mig själv i hela mitt liv!!! Jag bara önskar att jag gjort det först... innan jag slängde ut massa pengar på annat - som naturligtvis inte funkade nåt värst på mig... Men mer om det i ett annat blogginlägg, för jag har testat en del riktigt häftiga grejer må du tro! Men det här - hypnosen med Dan - är det i särklass häftigaste och bästa jag gjort! Jag är så glad och tacksam så jag kan inte förklara det i ord! ♥

Ok. Nu kanske du undrar om det var läskigt på nåt vis? Nä, inte ett dugg! Jag kände hela tiden att jag var trygg och i full kontroll över mig själv och att jag om jag behövt hade kunnat öppna ögonen närsomhelst!

Om även du skulle vilja prova hypnos så kan jag varmt rekommendera Dan! Du kan boka ett gratis 20 minuters samtal med honom där du kan ställa frågor och känna in om detta är rätt för dig! Här kommer länken till Dans hemsida igen: ahtolavision.com.

Och med detta avslutar jag mitt blogginlägg om hypnosen! Har du frågor till mig så kan du skriva en kommentar här under.

Nästa blogginlägg (när jag nu hinner och orkar/prioriterar det... vågar inte lova när det blir) tror jag du också kommer tycka är ganska spännade så håll koll här så du inte missar det!

Ja men då säger vi så! Tack för att du läste hela vägen hit och Välkommen tillbaka!

Anneli - den aningens förbättrade versionen! 😃

Födelsedagsfirande på stan

Mitt motto brukar vara: "Allt som KAN firas, SKA firas"! Jag försöker hålla i det trots enorm trötthet och igår valde jag verkligen att skärpa mig och trotsa kudden som ropade så förföriskt på mig, för igår fyllde min bonusdotter Adalet år! 

Vi träffades på stan och gick och åt på Thairestaurangen "One Na" och sen var vi i Visentparken så mina bonusbarnbarn fick leka lite. 

Här hoppar "M"  på en studsmatta medans lillebror "Lilla A" sitter och hoppar med och skrattar av hjärtans lust! 
Sen klättrade de upp på en orange figur som står där i parken.

I bakgrunden på detta kort ser du varför denna park heter Visentparken! Visenten är ju Avestas symbol!

Efter en stund ville barnen ha glass så då åkte vi upp till Dalahästen (också en symbol för Avesta) och gick in på Burger King så de fick leka i lekhagen där och äta lite glass! Och det var det ingen som var ledsen för kan jag meddela! 

När vi kom ut därifrån tog jag lite fler kort och här kommer de: 

"M" och "Stora A" på en betong-dalahäst. 

Här nedan står Adalet och "Lilla A" och i bakgrunden kan man ana världens största dalahäst som också gett namn till denna del av Avesta. 

Till sist ett kort på alla fyra: 

Vilken trevlig och härlig dag vi hade! Alla var glada och nöjda - och trötta! Det tar på krafterna att vara ute i solen en halv dag! Själv kan jag meddela att jag somnade ovaggad när det var dags att krypa i säng och det misstänker jag att Adalet och barnen också gjorde!

Ok! Det här får bli allt för idag! Vi ses en annan dag!

Anneli. 

Historien om en docka

För 41 år sen jobbade jag som barnvårdare - en yrkesgrupp som inte finns längre men vi tog hand om sjuka barn i deras hem så föräldrarna kunde gå till jobbet. I lugnare perioder när det inte var så mycket sjuka barn fick vi istället jobba på en förskola eller som vikarie för dagbarnvårdare när de t ex skulle gå en kurs. En mycket rolig tid i mitt liv!
5 år in i jobbet var jag gravid med mitt första barn. Vi barnvårdare fick ibland gå olika kurser, och då - när jag var gravid - fick vi gå en kurs i att sy Waldorfdockor! Det passade ju mig bra som snart skulle få en liten! Så jag (som inte ens gillar att sy! Jag hade haft träslöjd hela högstadiet!) gick in med hull och hår för att lära mig att sy en Waldorfdocka! 

Att sy en sån docka tar lite tid; det är många moment, är rätt "pilligt" och man behöver vara ganska noga, så jag hann inte bli klar med min docka innan kursen var slut. Jag sydde väl lite hemma men det var inte lika roligt som när man sitter med sina arbetskamrater och babblar samtidigt som man syr, så dockan var fortfarande inte klar när bebisen gjorde entré. (Däremot så sydde jag två mindre Waldorfdockor som blev färdiga - en till min älskade dotter och en till min tvillingsyrras första barn.) 

När Kära Dottern var nästan 3 år flyttade vi till en större lägenhet och i min mage sparkade lillebror och tyckte väl att det började bli trångt! När Kära Dottern var 3 år och 9 dagar bestämde sig den lille parveln för att det var dags att komma ut och med 2 små barn blev det inte mycket tid för handarbete! Så den nästan färdiga dockan låg i en påse i en garderob och blev inte färdigare av det! Och det enda som var kvar var att sy det sista på håret... 

Tiden gick och dockan låg kvar i sin påse i garderoben. När Kära dottern och Käre sonen var 9 respektive 6 år fick de en lillasyster och jag tänkte att nu skulle jag sy klart dockan! Jag gjorde väl nåt lamt litet försök men klar blev den inte! Två år senare flyttade vi från Stockholm till Dalarna och dockan hamnade i en annan garderob och blev bortglömd. 

Åren gick. Vi hade flyttat till Avesta, jag fick 2 barn till och åren fortsatte att gå... Dockan låg i sin påse och jag visste på ett ungefär var den var men det blev inte av att jag sydde klart den. Men nu, igår, tog jag äntligen tag i det! Jag tog med mig påsen med dockan i till Hantverk- och återbruks-caféet vi har här i byn på torsdagarna och nu - äntligen - sydde jag klart dockan! Det tog alltså ganska precis 41 år att få den klar!!! Helt galet! Men så här ser den ut: 

Rätt söt om jag får säga det själv! Men; jag har ett problem som jag hoppas att mina kära bloggläsare kan hjälpa mig med! Vad ska hon heta?

Min tvillingsyrras och mina döttrar heter alla nåt med Li - antingen i början, slutet eller mitt i namnet.
Syrran heter Rosali och jag heter ju Anneli och så kom det sig att även våra döttrar fick namn med Li. Så jag tänker att även dockan ska få ett Li-namn, med vilket? Hjälp mig! Kom med förslag!
Bästa förslag vinner... äran och mitt Tack! 

Kom igen nu! Gnugga geniknölarna och skriv era förslag i kommentarerna - antingen här på bloggen eller på min facebooksida! 

Tack på förhand!

Anneli.

Glädjande besked till Midsommar

Jag har precis kommit hem från Avesta lasarett där jag tog nytt blodprov idag igen. Nu har de sammanlagt tagit 28(!) rör blod från det att jag åkte in på akuten den 13 april; 18 rör på akuten och avdelningen (på 5 dygn!) och 10 rör veckorna efter fram tills nu. Puh! Men: det är viktigt att hålla koll på hormonvärdena för om de fortsätter vara så höga riskerar jag bl a stroke och hjärtflimmer! DET vill man inte ha! 

När jag ändå var in för ett nytt blodprov bad jag samtidigt att få veta mina värden från förra veckans provtagning och det var glädjande besked! T4 har gått ner från 51 till 37 och T3 har gått ner från 30 till 14! Jippi och hurra! Och självklart måste jag påpeka att den här läskiga medicinen (Thacapzol) som jag verkligen, verkligen, verkligen INTE vill ta men såg mig nödgad att börja med förra onsdagen fast bara lågdos (2X1 tablett/dag) INTE har med det att göra för jag hade bara tagit den i 2 dagar och den tar 4 - 6 veckor att kicka in! Nä, det här tillskriver jag Homeopatmedicinen! 👍🙌

Nu ska man ju som bekant inte ropa Hej förrän man är över bäcken, mina värden har ju varit på väg ner och sen helt plötsligt stuckit iväg upp igen och det kanske kan hända igen men det känns ändå väldigt bra just nu! Nu kan jag vara glad hela Midsommaren! 😉 Ha ha ha! Jag är typ alltid glad ändå! Men det är klart att det här gör det ännu lättare att vara glad! 😁

Ja, det var det här jag ville berätta om idag så nu återstår det bara att önska alla mina bloggläsare en RIKTIGT GLAD OCH FIN MIDSOMMAR! 

Anneli.

Födelsedagssmaskens och en mycket ovanlig händelse!

Hallå alla mina bloggläsare! Nu har det hänt en del som jag vill skriva om här på bloggen så - TADA! - här är jag igen! 😃

Det går långt mellan blogginläggen, jag vet! Det är inte så jag vill ha det med det är så det får bli när den här tröttheten jag skrev om i förra blogginlägget inte vill ge sig.

Februari är ju månaden när jag fyller år och när jag fyller år så vill jag fira det ordentligt! Trött eller inte - finns det anledning att ställa till kalas så ska det banne mig också ställas till med kalas! Så det så! I år var ingen skillnad! Så jag bakade och stod i, lite i taget - orken fick bestämma takten. Tur jag har frys så att det blir lättare att förbereda allt! 😊

Jag fyller år den 8 februari och i år inföll den dagen på en tisdag. Kära Svärmor kom som vanligt och två kompisar som inte kunde komma när jag skulle ha själva kalaset. Jag bjöd på det jag hunnit baka men inga kort blev tagna tyvärr. 

Men söndagen den 13 februari, då jäklar! Då blev det kalas så det stod härliga till! Och då lyckades jag iallafall ta ett kort på go'sakerna jag bakat och här kommer det: 

100 % hembakat, allting (typ) veganskt och allting glutenfritt utom bullarna. Det var chokladmousse-tårta med vispad kokosgrädde i kannan, jordnötskakor, chocolate chip cookies, havrekakor med mandel, hemgjord wienernougat, havrebollar, Honey-Rice Crispies treats och kanelbullar. Ok. Jag vet; honung är inte veganskt men så är jag också bara "fusk-vegan"! 

Jag bjöd även på kanelpaj och jag fotade den också men de blev bara suddiga kort så jag jag föreslår att du klickar HÄR istället så kommer du till originalreceptet med tillhörande foto. Till mitt kalas nu hade jag avglutifierat receptet och gjort det vegansk men det blev lika gott som originalet! 

Vad har mer hänt då? Jo ser du: jag har gjort nånting som jag inte gjort på många år! Jag har klippt mig! 😮 Jag tror att senast nån satte en sax i mitt hår, ens för att toppa det, var 2014 eller nåt liknande! Men nu - inspirerad av min tvillingsyrra som klippte sig för nån månad sen och en kompis som klippte sig för några veckor sen bokade jag tid hos Eko-frisören här i Avesta - Salong Gaiaa - och i onsdags förra veckan var det dags! 
Naturligtvis bad jag Käre Maken att fota mig både före och efter så det finns bildbevis! Vill du se? Ok. Här kommer före-bilden: 

Och efter - nytvättat och inte riktigt torrt: 

Det är inte sååå stor skillnad... Jag hade funderingar på att kanske klippa nån frisyr men... nä, jag har faktiskt ångrat mig varje - varje! - gång jag har klippt mig så det fick räcka med att klippa bort de tunna topparna och lite till. 

Vill du läsa lite mer som jag har skrivit om Salong Gaiaa så klicka på fliken "Hud- & Hårvård" högst upp under headern här på bloggen. 

Det här får bli allt för denna gång! Dags att laga lite mat! Ha det så bra så ses vi i ett annat blogginlägg!

Anneli.

Tavlor på en annan utställning!

Ja, jag har ju redan haft ett blogginlägg som hette "Tavlor på en utställning" så då ville jag ju inte kalla detta blogginlägg för exakt samma sak! Men nu är det nämligen så att jag har haft några av mina Fluid Art-tavlor på en utställning igen! 
Förra gången var jag ju med på en amatörkonst-utställning här i Avesta med en tavla, men denna gång hade jag med mig hela 8 tavlor! 😎

Egentligen - om man ska vara petnoga - så var detta inte en "vanlig" konstutställning utan en utställning om de Globala målen/Agenda 2030 i IOGT-lokalen Logen här i byn där jag bor. 

Men när det ändå skulle vara en utställning där så fick jag ta med några tavlor och ställa ut där jag med! 😊 Så här såg min lilla hörna av utställningen ut: 

Tavlan som hänger högst upp är samma tavla som jag hade på amatörutställningen på Avesta Art här i stan. (Fotokvalitén är tyvärr inte den bästa men det får duga!)

Under hela det här året har jag bara gjort en enda Fluid Art-tavla! Det har liksom inte blivit av att göra fler... men jag längtar efter att komma igång igen! Fast först måste jag nog sälja av lite tavlor, för jag får inte plats med fler! 😱 Men man ska orka det också... 
Jag gjorde ju en "Fantasy Art Gallery-blogg" där meningen var att jag skulle lägga ut alla mina tavlor, och jag började ju att göra det! Men tyvärr är det ju som det är med min ork och energi och jag har inte haft så mycket av den varan på länge nu... Men nån gång på en lång stång ska jag väl ta tag i det där... hoppas jag... 

Ja, ja! Time will tell! 

Nu knorrar min mage och tycker att jag borde gå ut i köket och laga mat! Så det är väl bara att lyda då... När jag skriver ett nytt blogginlägg är det ingen människa som vet, men när jag gör så länkar jag till det nya blogginlägget på facebook som vanligt! Det går också att prenumerera på blogginlägg och kommentarer. Eller så får du helt enkelt titta in här lite då och då och kolla om det kommit nåt nytt!

På återseende!

Anneli.

Tavlor på en utställning

Tavlor på en utställning... Men det är inte Mussorgsky's musikstycke med det namnet jag menar här! Nä, det jag syftar på är en konstutställning - Amatörernas Höstsalong - på Verket här i Avesta som är öppen nu i helgen. På nämnda utställning finner man nämligen en av mina tavlor! 😊 Ja, och en av Käre Makens tavlor också! ♥

Det första man ser när man kliver in i den otroligt häftiga lokalen är detta: 

Och vad skådar mina mörkblå? Jo Makens och mina tavlor! De står allra först på utställningen! 

Här kommer ett par närbilder: 

Det här är min tavla "Obscured View".

Här kommer Käre Makens tavla: 

"Secret Passage" heter den här. Som du ser så målar Käre Maken "på riktigt", d.v.s. med pensel och han är riktigt duktig tycker jag! Själv klarar jag knappt att göra en streckgubbe, så Fluid art passar mig perfekt!

Jaha ja. Det här får bli allt för idag! Men jag har fler blogginlägg på gång... för nu har jag varit iväg till "hemlig ort" och gjort nåt "hemligt" hälsorelaterat som egentligen inte är nåt hemligt, men jag vill inte avslöja nåt i förväg! Så du får helt enkelt vänta tills jag kommer mig för att skriva om det! Men det blir snart - jag lovar!

Anneli.

Kladdigt och kul med Katta!

Jajjamensan! På't igen bara! 😎
Igår var jag iväg in till stan (Avesta) igen för mer kladdigt och kul med Katta! Jag pratar förstås om Fluid Art! Och denna gång hann jag göra TVÅ tavlor! 😊

Den första av tavlorna jag gjorde igår gjorde jag med precis samma teknik som den första tavlan (den jag gjorde i måndags och visade dig i tisdagens blogginlägg, d v s förra blogginlägget), fast nu hade jag svart bottenfärg men annars samma färger. Jag blev sjuuukt nöjd! Ja, det tycker jag att man kan få vara när slutresultatet blev så här:

Det är lite svårt att göra tavlan rättvisa och få färgerna rätt så som de faktiskt ser ut i verkligheten med bara en mobilkamera och dessutom är ljusförhållandena inte de bästa i Kattas lokal. Ett av de andra korten jag tog på samma tavla några sekunder senare fick rätt annorlunda färger:

Jag kan faktiskt inte med säkerhet säga vilken av korten som visar färgerna mest likt som de faktiskt är, men sen när tavlan torkat och jag sprejat sån där "fernissa" på den så ska jag ta nya foton när tavlan står mot en vägg och i dagsljus så det inte blir blänk från lysrören i taket. Då blir det nog lättare att få fram de rätta färgerna.

Den andra tavlan jag gjorde ser rätt annorlunda ut och jag använde också en helt annan teknik: jag använde bland annat en uppblåst ballong! Men jag började på samma sätt som med de andra tavlorna, det vill säga med att hälla ut grundfärgen - ljusblått i detta fall - och vicka runt kanvasen så färgen spred sig typ över hela. Sen hällde jag på lite andra färger och vickade runt dessa och sen använde jag ballongen: dutt, dutt, dutt! Sen droppade jag lite kopparfärgad färg i mitten på varje "dutt" och så duttade jag med ballongen där igen! Sen "ristade" jag slingor med en glasspinne(!) men det ångrade jag att jag gjorde, för färgen hade börjat torka för mycket så det blev inte alls som jag tänkt mig! Men gjort är gjort! Och jag är ganska nöjd ändå!

Resultatet? Så här:

Även här gör inte fotot tavlan rättvisa, bland annat för blänket från lysrören i taken, så jag tog ett nytt foto ur en annan vinkel där det inte blänkte lika mycket och det fotot ser ut så här:

På det här fotot ser man också lite bättre hur läckert det blir på kanterna när färgen rinner över!

Men Katta då? Vad gjorde hon? Jo hon satt och experimenterade med att hälla färg på gamla träskyltar för att se om det gick att göra nåt kul med dem!

Hon hade precis bara hunnit börja när detta kort togs!

Alltså; det här är sååå kul att hålla på med! Jag lääängtar till nästa gång vi kan ses Katta och jag för att fortsätta experimentera med olika färger och mönster! Men den här veckan hinner vi inte ses nåt mer så jag får tåla mig till nån gång nästa vecka! (Nån som har en tidsmaskin att låna ut? 😉 )
Ja, ni vet vad de säger: "Den som väntar på nåt gott väntar alltid för länge"!

Anneli den otåliga.

Blodad tand och mersmak!

Igår - äntligen! - träffade jag min kompis Katta! Fuck Corona! Det är bara SÅ länge man står ut utan sina kompisar!!! (Men hon var frisk och jag var frisk och så säger vi inget mer om det!)
Katta har en lokal inne i Avesta och det var där vi hade vår "dejt".

För inte så länge sen började Katta att göra tavlor med en teknik som kallas "Fluid art" och idag skulle även jag få prova att göra en egen tavla med nämnda teknik! Ååååååh! va roligt det var!

Hur målar man då med Fluid art? Jo, man målar inte! Inte som man i dagligt tal menar när man säger att måla! Det vill säga; penslar är inget man behöver (om man inte vill för vissa detaljer t ex) för man häller på färgen! Sen tippar man kanvasen fram och tillbaka så färgerna glider runt och över kanterna. Sååå kladdigt och sååå kul!

Katta in action!

Man använder akrylfärg och det finns massor med härliga färger och nyanser!

Jämför tavlorna på bilderna! Det är samma tavla en stund senare!

Hur blev min tavla då? Jo som tur var så dokumenterade jag processen så gott jag kunde!
Jag började med att sätta maskeringstejp så den stack upp och bildade en kant runt om hela kanvasen. Det är inget man måste göra, men Katta sa att man kan spara på lite färg på det viset och så har man lite bättre koll på när man väljer att låta färgerna rinna över kanten. Iallafall: sen hällde och droppade jag på de färger jag ville ha och då såg den ut så här:

Än ser det inte mycket ut för världen, och det går inte att ana slutresultatet!

Sen tog jag bort maskeringstejpen och vickade runt färgerna så de skulle blandas och sträckas ut, och då såg det ut så här:

Snacka om skillnad!

När jag kommit så här långt slog experimentlusten till BIG TIME och jag klippte till några garnlängder som jag "krusidullade" runt ovanpå den våta färgen. Så här:

Ok... Hur i hela friden ska det här bli då?

Observera att garnändarna hänger ut över kanten nertill. Detta för att jag skulle kunna dra ut garnet för att skapa mönster.
Jag tryckte ner garnet i färgen försiktigt med hjälp av en spatel och sen drog jag sakta ut alla garnlängderna och resultatet ser du här:

Ja men wow (om jag får säga det själv)! Vilken skillnad!

Nu ska tavlan få torka i några dagar och sen ska vi ha nån slags "fernissa" på sa Katta. Och sen när det har torkat så är tavlan klar!
Är det bara jag som tycker att det blev jättehäftigt? Och typ rätt snyggt... Ja, du får tycka vad du vill! JAG är iallafall nöjd! Väldigt nöjd!

Det här gav blodad tand och mersmak kan jag säga! Jag längtar efter att göra en tavla till! Och sen en till... och en till... (Det känns som att det kan bli rätt dyrt det här... 😱 )

Hur blev Kattas tavla då? Jo det kan jag visa! Så här:

Det kunde man inte trott när man först såg den!

Äh! Vi tar en sista bild på min tavla! Fotot taget när den hade torkat nån timme eller två:

Ingen stor skillnad.

Vi får se när vi kan träffas igen, Katta och jag. Hoppas det inte tar alltför många dagar! Läääängtar!

Anneli Da Artist! 😛

Den som väntar på nåt gott...

"Den som väntar på nåt gott... väntar ALLTID för länge"! 😉

Ända sen mina tre första barn och jag flyttade hit till Nyhyttan, Avesta för drygt 25 år sen så har vi (läs: Käre Maken) försökt plantera och få att överleva plommonträd. Min äldsta dotter älskar plommon och hon ville så gärna att vi skulle ha ett. Jag vet inte hur många plommonträd vi köpt och planterat under de här 25 åren men de klarade sig aldrig tillräckligt länge för att sätta frukt. Varför vet jag inte. Trots att äldsta dottern flyttat hemifrån redan så bestämde vi oss för några år sen att göra ett sista försök och nu minsann - nu klarade sig trädet! Fast först såg det ut att INTE klara sig. En stor gren tvärdog för ett par år sen och vi trodde att hela trädet skulle gå samma öde till mötes, men icke! Det här trädet bestämde sig tydligen för att göra en kraftansträngning och hålla sig kvar i livet! Det tackar vi för! 

Förra sommaren var första gången vi hade plommonkart på trädet, men de tvärdog i den extremvärmen som var då. 😢 I våras blommade plommonträdet med massor av blommor, men jag vågade inte riktigt hoppas... Men ta min sjutton! Det blev plommon på trädet! 😊

Jag hade totalt glömt bort om det var gula eller blåa plommon det här trädet skulle få men det visade sig vara gula!

Idag plockade Käre Maken det allra första mogna plommonet och gav till mig!

Och jag delade det med Käre Sonen. Mmmm... Det var himmelskt gott! 😋 Nu längtar jag till att fler plommon mognar så jag får äta fler! Det här (halva) plommonet gav verkligen mersmak!

Nåt annat himla smaskigt kom Käre Maken in med också:

Kantareller och röksvamp; plockade i vår egen lilla skog! Dessa tänkte jag rensa nu medan jag tittar och lyssnar på "The 5G summit - 5G crisis, awareness and acountability" på nätet. 5G är ju väldigt omtvistat där industrin (som tjänar pengar på den nya tekniken) säger att det är helt ofarligt medans många, många experter hävdar motsatsen och varnar för fruktansvärda konsekvenser om 5G lanseras. Idag är dag 3 (av 7 tror jag) och det är 6 olika intervjuer med olika experter varje dag. Varje intervju är ca 1 timme lång(!) så det blir sammanlagt 6 timmar om man vill se alla! Och det vill jag! Så det är bästa jag sätter fart! Man har bara 24 timmar på sig att se alla intervjuerna.
Vill du också veta mer om 5G så kan du gå in på den här länken och registrera dig. Det kostar ingenting!

Over and out för denna gång!

Anneli.

Femtionde(!) och sista uppdateringen av Frekvensmedicinen.

Ååååh.... Nu har jag inte skrivit nåt på bloggen på flera veckor igen! Sorry about that, men jag har varit så himla slut och trött och haft ganska mycket att göra. Mycket med mina mått mätt alltså. Men mest har jag varit trött... och helt slut... 😪

Nåja! Nu är jag här iallafall och idag är det ju typ nästan ett "jubileum": Femtionde - 50:nde! - uppdateringen om hur det går med Frekvensmedicinen!
Och den sista... Jag har nämligen tagit ett beslut! Jag kommer inte att gå hos "min" Homeopat Kari Kokko längre. Jag skulle egentligen dit idag - Käre Maken har varit där och är säkert på väg hem nu. Men jag kommer inte att åka dit igen.

Five down - none to go! Sista dosen tog jag igår kväll!

Anledningen tror jag nästan att ni som hängt med här på bloggen ett tag kan lista ut själva: det händer ju ingenting! Inte som jag märker av. Kari säger att han både ser och märker förbättringar av min hälsa, men jag gör ju inte det själv!

Den 9 maj var det precis 3 år sen jag började gå hos Kari och från början sa han att det skulle ta 2 år att bli frisk och när vi närmade oss de 2 åren sa han att det skulle ta 3 år. Nu har de 3 åren gått och jag är långt ifrån frisk! Jag märker just ingenting! Åtminstone inte som jag kan säga att den HÄR förbättringen den är tack vare Frekvensmedicinen. Inget jag gick dit för har läkt; knölstruman är oförändrad, vikten lika så, mina ögonlock är lika svullna som när jag började min behandling och jag har lika ont i mina fötter som jag har haft de senaste 12 åren! Visst: jag har inte lika mycket hjärndimma längre, periodvis sover jag bättre och jag har fått lite mer energi, men om det beror på Frekvensmedicinen eller bara att tiden har gått och jag vilat mer och ätit nyttigare... ja hur ska jag kunna veta det?  Och quite frankly: jag kan inte ta mig råd att gå där längre! Om jag märkte att jag blev friskare och friskare för varje gång skulle jag fortsätta att försöka få ihop vad han kostar, men under rådande omständigheter så känns det inte värt det längre!

Jag känner mig väldigt besviken som ni kan förstå! Jag vet ju att Homeopatmedicin fungerar - det har funkat på mig i hela mitt liv! Men den här formen av Homeopatmedicin - Frekvensmedicin - verkar INTE funka på mig... 😢 Dags att komma på det nu 3 år och ca 18 000 kronor senare (och då har jag inte räknat med bensinkostnaden! Det är ju rätt många mil mellan Avesta och Gävle)... 😭
Ja, ingen kan anklaga mig för att prova nåt halvdant iallafall..! 😂 😎

För rättvisans skull ska jag också säga att för Käre Maken är det tvärt om: Homeopatmedicin tycker inte han har funkat på honom men Frekvensmedicinen gör det! Han har iallafall blivit mycket bättre på de drygt 2½ år som han har gått hos Kari!

Jaha ja. Vad göra nu? Jag orkar inte må så här "crappy" längre! Men jag ska nog komma på nåt - det gör jag alltid! Och tills dess ska jag försöka njuta av våren och den annalkande sommaren! Och försöka blogga lite oftare... 😅 Och ja just det: Odla lite! Och bland annat DET kommer jag förstås blogga om framöver!

Anneli.

Antiklimax på 3:dje Advent

Idag var det meningen att jag skulle bli bjuden på julbord på en restaurang här i Avesta men när jag satte på mobilen nån gång på eftermiddagen (sätter den alltid på flygplansläge på natten för att slippa strålningen och ibland glömmer jag att ta bort det...) så hade jag fått ett sms att julbordet blir uppskjutet till nån kväll i veckan. Hmmm.... Jag undrar... Stefan  Löfven är i Avesta idag... Han är säkert hungrig och ska äta nånstans... Har det ett samband? Ingen aning, men omöjligt är det inte!

Men lite av ett antiklimax blev det att julbordet inte blev av. Jag hade verkligen sett fram emot både sällskapet och maten! Nu sitter jag här med en glutenfri pastasallad istället... Men den som väntar på nåt gott... 😛

Men då återstår bara att önska er alla en trevlig 3:dje Advent - det som är kvar av den!

Det här är sovrumsfönstret i Da House - samma fönster som jag fotade förra söndagen, men nu har det kommit några juliga snögubbar i fönstren också!

Så här ser det ut inifrån:

Inga julgardiner... men det får gå ändå! 😊

Ja men då så! Då får ni ha det så bra till nästa gång!

Anneli.

Regnig 2:a Advent

Idag regnar det här i Avestatrakten. Men det gör inte så mycket för inne har vi det varmt och skönt!

Det här är sovrummet i Da House taget utifrån. Som ni ser; inga julgardiner, men väl en stjärna och en 7-armad ljusstake så lite juligt känns det iallafall!

Förresten ska jag inte vara hemma idag! Alldeles straxt ska jag åka till IOGTs lokal Logen här i byn för där ska det vara en "Ljuskväll" och jag ska vara med och duka och servera kaffe! Så då återstår det bara för mig att önska alla mina läsare en riktigt fin 2:a Advent innan jag drar iväg!

Anneli.

Glad Midsommar!

En riktigt Glad Midsommar önskar jag er alla, trots att vädret inte är det bästa!

Här i Nyhyttan, Avesta, Dalarna där jag bor har vinden ganska bråttom men det regnar iallafall inte! Men det är ganska kallt! 15,6 grader står det på vår utetermometer!
Ja, jag hade i och för sig inte tänkt att gå nånstans utan kommer sitta hemma och smutta på dagens färskpressade juice, inlindad i en varm filt, så mig gör det inte så mycket! Men för alla som vill ut och dansa kring en midsommarstång kan det nog bli lite kallt! Ni får klä på er ordentligt!

Men ha det nu så bra, vad ni än gör idag, och än en gång önskar jag er en riktigt Glad Midsommar!

Anneli.

Vår i vår trädgård?

Idag har det varit en jättehärlig och varm dag här i Avesta! Det har nästan känts som att det är vår! För bara en liten stund sen kom jag hem ifrån språk- och stickcaféet här i Nyhyttan, och på väg in i huset kunde jag inte låta bli att ta några kort på smultronplantan som står alldeles under vardagsrumsfönstret. Jag vet att jag visade några foton på den i somras, närmare bestämt den 8 juli och då var den betydligt mindre!
Men varför jag ville visa er den nu beror på att den blommar igen! Och inte bara blommar: den har några små smultronkart också!

Jag vet inte om de syns riktigt på bilden här ovan, så här kommer en närbild tagen från ett annat håll:

Och bara för att, så kommer här ytterligare en bild ännu lite närmare (men från samma håll):

Klicka på bilderna så kommer de upp lite större!

Om det varma och soliga vädret håller i sig så kanske, kanske hinner det bli några mogna smultron! Det vore ju roligt! Men blir det kallare igen så får jag väl göra som jag gjorde med min chiliplanta, d.v.s. ta in den i huset!

Chiliplantan visade jag ju också kort på samtidigt som smultronplantan (den 8 juli), och så här ser den ut nu:

Det är 16 chilifrukter i varierande storlek på min planta; 4 mogna/röda och 12 omogna/gröna. Jag tänkte att jag ska torka dem vartefter de mognar och sen mixa dem till ett pulver som jag kan ha i maten när jag känner för nåt med lite sting!

Jag tog in chiliplantan för nån vecka sen, för det märktes att den inte gillade att det blivit så kallt ute. Speciellt var/är nätterna väldigt kalla, även om det inte varit under nollan hos oss än. Men chili kommer ju ursprungligen från ett betydligt varmare klimat, så jag tror att den frös! Och jag tror att den blev glad av att få komma in i stugvärmen! Den såg gladare ut iallafall. Hur man nu ser att en chili ser glad ut... 😉

Men det här får bli allt för idag! Nu ska jag ut i köket och laga lite mat - utan chili! Den spar jag till en annan dag!

Anneli.