Jakten på hälsa, del 2: Hypnos

Nu ni! Nu kommer äntligen det utlovade blogginlägget om de 4 hypnossessioner jag gjorde med Hypnoterapeuten Dan Ahtola (<=== Länk) i mars i år. 

Rent praktiskt; hur gick det till?
Jo, Dan bor nere i Simrishamn och jag, jag bor ju i Avesta. Lååångt att åka med andra ord! Men med lite hjälp av teknikens under så kunde jag stanna hemma framför datorn för allting skedde via zoom! Tur att jag har en så skön kontorsstol som går att luta lite bakåt så jag kunde hitta en skön och avslappnad ställning under hypnossessionerna och tur att jag önskade mig en webbkamera nån gång i höstas och att Käre Maken köpte en till mig! Och med hörlurar med mikrofon, en varm, skön filt och en fotpall hade jag allt jag behövde och ville ha till våra sessioner!

Varje session var 1½ timme och vi började alltid med att prata lite om vad vi skulle fokusera på och hur jag såg på de saker jag ville förändra. Och sen satte vi igång!

"Luta dig tillbaka och slappna av. Ta några djupa, långsamma andetag och för varje andetag går du mer och mer in i dig själv och blir mer och mer avslappnad. Ögonlocken blir tyngre och tyngre". Typ så började varje session. När jag var djupt inne i mig själv gav Dan mig instruktioner om vad jag skulle göra, t.ex: "Se dig själv på en plats där du är helt trygg. Det kan vara en plats som finns eller som skapas för dig här och nu".

Om jag ska vara helt ärlig så kommer jag inte ihåg i vilken ordning allting skedde eller i vilken av sessionerna en upplevelse hände så jag kommer "bunta ihop" alltihop - alla fyra sessionerna - helt utan inbördes ordning.

Men först: En kompis kom på fika igår och av henne fick jag krukan med de fina lila blommorna! Nu står de i fönstret vid min dator! Da House i bakgrunden. 

Intentionen med hypnossessionerna var ju att förändra min underliggande "sanning": "Allt och alla kan läka - utom jag. Ingenting funkar på mig". För att komma åt det fick olika delar av mig själv komma till tals. Jag fick t.ex. "plocka ut" min sköldkörtel och hålla den i handen(!) för att dels se den - och för mig såg den ut som en svart blobb, så där lite geléig/svampig - och jag fick fråga den vad i hela friden den höll på med och varför. Svaret jag fick till mig var att den är förgiftad (tungmetaller och andra miljögifter) och behöver hjälp att avgiftas och att den även tagit på sig svåra känslor som chock, förtvivlan och sorg för hade den inte gjort det så skulle nåt ännu värre än knölstruma och Graves sjukdom kunna skapas.
När sköldkörteln hade fått säga sitt så fick jag förändra den till nåt trevligare och vips så var det som att en sol gick in i den och fick bort allt det svarta och sen fick jag sätta tillbaka den på sin plats i min hals igen! 🌞

I flera av sessionerna fick jag se och prata med mitt framtida jag - den Anneli som redan är frisk! Jag kunde fråga hur hon/jag gjort och vad jag behövde och det var ju bland annat samma som min sköldkörtel behövde: avgiftning!
Jag fick en jättehäftig och för mig användbar bild av mina mer och mer friska framtida jag: det var som att massa olika versioner av mig själv stod framför mig; en ganska nära, nästa lite längre bort, den tredje ännu lite längre bort och så vidare, varje version friskare än den föregående. Och redan under den första sessionen där jag träffade mitt framtida jag kunde jag "kliva in i" den första i raden av framtida Anneli som var lite friskare! Det här bilden av alla mina framtida jag som var friskare och friskare för varje version har verkligen hjälpt mig att tro och t.o.m ha en inre vetskap om att jag kan läka, jag kommer att läka och jag läker redan i detta nu! Skithäftigt på ren svenska! 😎

Jag fick också be den delen av mig som höll fast i övertygelsen om att jag inte kan läka/ingenting funkar på mig att komma fram och vips så stod det en liten gumma till hälften gömd bakom ett träd! Hon var rädd för att jag skulle var arg på henne men kom till slut fram och ställde sig bredvid mig. Jag fick fråga varför hon med en dåres envishet hållit fast i denna icke-sanning och hon förklarade att hon bl.a. försökt skydda mig från att bli besviken. När jag fick berätta för henne att det inte har hjälp utan snarare tvärt om saboterat i mitt liv så såg hon skamsen och ångerfull ut och sa att hon bara ville mitt bästa! Jag kände verkligen kärleken och omsorgen från henne och hon kände min kärlek och förståelse för henne och då när hon inte var rädd för att få bannor längre förvandlades hon till en ung flicka, eller rättare sagt till mig i ungefär 10-årsåldern. Sen fick vi gå på bio! Japp! Min inre biograf! Jag hade ingen aaaning om att jag hade en sån! 😛 Jag kunde till och med känna doften av 🍿 popcorn! 😋 Inne i biografen satte vi oss i de skönaste fotöljer vi såg och Anneli 10 år satt ömsom bredvid mig, ömsom i mitt knä. Vi skulle se två filmer; först hur den ickestödjande "sanningen" påverkat mig, d.v.s. "jämmer och elände"! 😨 Vi skulle se samma lilla filmsekvens om och om igen, fortare och fortare och vid slutet på varje filmsekvens skulle en stopp-skylt dyka upp: STOPP! Så här vill vi inte ha det! Och så swisch bort med den! För mitt inre såg jag att för varje gång stoppskylten kom så slängdes den filmsekvensen ner i en låda vid mina fötter och när vi sett samma eländiga filmsnutt tillräckligt många gånger så stängde jag lådan, låste med ett hänglås och kastade bort nyckeln! 😄

Nästa film var mer positiv! Den handlade om Anneli - frisk och stark, och allt jag kunde och orkade göra! Även den filmsnutten spelades upp gång på gång, fortare och fortare men utan stoppskylten. När vi var färdiga med bioupplevelsen kom 10-åriga Anneli och jag överrens om att hon från och med nu skulle hjälpa mig "på riktigt"/med sånt som stärker mig och med det tog hon åter sin plats inuti mig.

Det här och mer hände under hypnossessionerna och det var riktigt häftigt! Jag känner även att det verkligen har hänt positiva saker tack vare dessa sessioner! Jag är gladare - helt "utan anledning", jag har mycket större framtidstro och jag har fått mer kraft på nåt sätt! 

Förutom de fyra hypnossessionerna fick jag hemläxor mellan gångerna! Frågor att tänka på och svara på. Det var ingenting jag behövde redovisa för Dan utan bara en hjälp för mig att se framsteg och hålla mig på spår. Bland annat fick jag efter första sessionen skriva ett brev till mitt framtida jag. Det ska jag läsa och svara på en månad efter sista sessionen vilket är nu i dagarna! Det ska bli spännande! 😊

Och som om inte allt det här var nog så har jag på livstid tillgång till flera olika ljudspår och ledd självhypnos som jag kan - och uppmanas - göra nu efteråt. De har också hjälpt mig väldigt mycket att dels befästa det vi gjorde under de fyra sessionerna och dels att bearbeta nya saker som kommer upp! Super-super-bra!! ♥

Allt som allt kan jag säga att detta är det bästa jag gjort för mig själv i hela mitt liv!!! Jag bara önskar att jag gjort det först... innan jag slängde ut massa pengar på annat - som naturligtvis inte funkade nåt värst på mig... Men mer om det i ett annat blogginlägg, för jag har testat en del riktigt häftiga grejer må du tro! Men det här - hypnosen med Dan - är det i särklass häftigaste och bästa jag gjort! Jag är så glad och tacksam så jag kan inte förklara det i ord! ♥

Ok. Nu kanske du undrar om det var läskigt på nåt vis? Nä, inte ett dugg! Jag kände hela tiden att jag var trygg och i full kontroll över mig själv och att jag om jag behövt hade kunnat öppna ögonen närsomhelst!

Om även du skulle vilja prova hypnos så kan jag varmt rekommendera Dan! Du kan boka ett gratis 20 minuters samtal med honom där du kan ställa frågor och känna in om detta är rätt för dig! Här kommer länken till Dans hemsida igen: ahtolavision.com.

Och med detta avslutar jag mitt blogginlägg om hypnosen! Har du frågor till mig så kan du skriva en kommentar här under.

Nästa blogginlägg (när jag nu hinner och orkar/prioriterar det... vågar inte lova när det blir) tror jag du också kommer tycka är ganska spännade så håll koll här så du inte missar det!

Ja men då säger vi så! Tack för att du läste hela vägen hit och Välkommen tillbaka!

Anneli - den aningens förbättrade versionen! 😃

Honey, I'm back!

Ja men kolla! Jag är tillbaka! 😃 

Jag har tänkt att skriva detta blogginlägg sen nån gång i förra veckan men nånting har kommit emellan hela tiden! Förutom min gamla vanliga trötthet har det bland annat varit telefonsamtal, blodprovstagning på lasarettet, kompisar på besök och fler telefonsamtal varav ett var ett "litet kort" samtal med min kära kompis C i Stockholm på dryga 5 timmar! 😏 Japp! Vi kan prata båda två och verkar alltid ha mycket att avhandla! 😄
Men... jag tror att den högsta tröskeln att komma över för att få till det här blogginlägget är det faktum att jag har en "ny" dator (ny för mig men skänkt av min äldsta son) och den har inget redigeringsprogram för foton. Jag har nämligen varit ute i trädgården och fotat mina odlingar och ibland vill jag beskära, ljusa upp eller få till bättre kontrast på mina foton och det kan jag alltså inte göra i den här datorn jag sitter vid nu. Så när jag vill redigera foton får jag först lägga in dem i min gamla trotjänare - alltså min gamla laptop - redigera dem där, lägga över fotona på ett externt minne och sen föra över dem till nya datorn och det innebär en del flyttande på sladdar dessutom så jag orkade inte göra allt det förrän igår kväll! 
Om nån har tips på ett bra redigeringsprogram som jag kan ladda ner så tipsa mig gärna genom att skriva i kommentarsfältet längst ner i blogginlägget! 

Men foton var det och här kommer de. De togs i måndags så det har nog växt lite till i odlingarna men jag orkar inte gå ut och ta nya foton och göra om samma procedur med redigeringen så du får hålla till godo med de jag har! Jag lovar att försöka skärpa mig och ta nya foton "i modern tid" för att visa här på bloggen! Men här kommer fotona:

Beskåda den första mogna lilla tomaten från busktomatplantan! Sen fotot togs har jag plockat (och ätit) ytterligare en! 

Busktomat.

Nästa lilla planta är snackpaprikan: 

Här är ingenting moget än som du ser. 

De två vanliga tomatplantorna har en del tomater men inget moget än:

De har fått lite för mycket vatten pga allt regnande så de ser inte så glada ut men Käre Maken ställde dem närmare väggen, delvis under tak så de ska hinna torka ut lite. 

Här ser man lite tomater som är på gång. Den som ser gulast ut (men kommer bli röd) är snart redo att plockas!

Sen har vi odlingslådan med olika salladssorter. Där växer det så det knakar! Jag plockar av lite sallad nästan varje dag men det syns knappt! 

I de två andra odlingslådorna frodas potatisen och växer så den knakar den med! 

Innan regnet kom såg det ju lite si och så ut bland potatisen. Vissa plantor var mindre och ljusgrönare än de andra och jag förstod först inte varför. När regnet kom så sa det bara kaa-boom och så sprakade det till i lådorna och växte så fort att man nästan kunde se hur det växte och nu tror jag att alla potatisar Käre Maken och jag satte har kommit upp och växt till sig! Ja, vad som är under jorden vet vi ju inte förrän till hösten med det ser onekligen lovande ut!

Den självsådda potatisen i den gamla odlingsplätten frodas den med: 

Ingen av potatisplantorna har börjat blomma än men har knoppar så det är på gång!

Kommande foton är liiite färskare än de föregående; i onsdags bad jag Käre Maken att fota lite nere i stora landet så det gjorde han. 

Så här stora har kronärtskockorna blivit: 

Och pumporna som nästan dog av shock när de blev utplanterade har börjat blomma igen: 

Hokaidopumpa.

Förutom allt det här så har jag även ätit flera nävar smultron från gamla odlingsplätten och fler är på gång: 

Det syns kanske inte så mycket smultron på fotot här ovan men tro mig; de är där! 😋

Vi fick inte så mycket jordgubbar från stora landet i år (heller...) men den plantan jag fick av min "bonusdotter" Adalet har gett några stycken och fortsätter att ge: 

Jag kan inte ens påstå att jag direkt har tagit hand om denna jordgubbsplanta! Jag ställde bara ut den på gräsmattan i sin kruka och sen har solen och regnet gjort resten! Ibland är det lätt att odla! 😉

Men nu har jag slut på (nästan) nytagna foton och ber att få återkomma när jag har fler och/eller nåt jag vill skriva om! Ha en riktigt trevlig helg!

Anneli.

God Jul 2022!

Da'n före doppareda'n! Och en så vacker dag sen! Sol på vit snö - det blir inte mycket vackrare!

Idag har jag varit på lasarettet och tagit ett nytt blodprov för att se hur sköldkörtelhormon-värdena ligger nu och nån gång i mellandagarna tänkte jag ringa dit och höra vad provsvaren visar. Det ska bli spännande att se om de blivit bättre nu när jag minskat på min sköldkörtelmedicin!

Imorgon firar Käre Maken och jag jul i lugn och ro med Kära Svärmor! Jag har inte orkat laga nån julmat men det ska iallafall bli risgrynsgröt, vörtbröd och pepparkakor som vi sköljer ner med lite glögg! Och så blir det väl Kalle Anka på TV kl 15.00!  Men juligare än så blir det inte i det Sjögrenska residenset! Men det duger! 💝

Och med det återstår det bara för mig att önska en riktigt God Jul med ett helt pinfärskt kort, taget precis utanför vår ytterdörr! 

Anneli.

Fyra små överlevare

Idag blir det bara en kortis för att visa och berätta om förunderligheter i naturen - eller rättare sagt i mitt lilla potatisland!

Förra sommaren hade jag ju tomatplantor där min potatis nu växer så fint. När Käre Maken skulle ta bort lite ogräs där så märkte han att viss grönska inte var ogräs alls utan självsådda tomatplantor! Han hann ta bort några stycken men 4 blev kvar och dem satte han i en kruka som han ställde på altanen. Tomater och potatis trivs ju inte ihop och ska odlas långt ifrån varandra har jag lärt mig. 

Det är väl egentligen lite väl trångt med fyra tomatplantor i den krukan men de stod faktiskt trängre när de stod ute i landet, så det får gå!

Som det tränade ögat ser så har de inte kommit särskilt långt - de flesta som odlar tomater har redan frukt på sina plantor och det dröjer innan dessa får! Men fördelen med de här tomatplantorna är att de blivit härdade från början (till skillnad från när de drivits upp i växthus) och att när det blir för kallt ute så kan jag alltid ta in dem!
De står tyvärr inte optimalt på altanen för där är inte tillräckligt mycket sol egentligen men vi kanske kommer på ett bättre ställe om vi får tänka efter!

Det ska bli kul att se vad det blir av det här och hur det än blir så blir det en ny erfarenhet att lägga till mina odlingserfarenheter! Tänk, jag som inte tänkte odla några tomater i år! Men de här tomatplantorna ville annorlunda! Och då får det vara så! Live and let live! Inte hade jag samvete att bara slänga dessa plantor i komposten!

Anneli.

Mina goa gubbar

"Ömsom vin, ömsom vatten" finns det ett talesätt som säger men i min del av landet är det "ömsom sol, ömsom regn" idag! Och lite åska! Käre Maken sa att det skulle vara risk för regn i tre dagar på raken från och med imorgon så innan jag ens ätit frukost gick jag ut till min lilla odling för att nypa av sidoskott och grenar som var för långt ner mot marken på mina tomatplantor. När det regnar stänker det nämligen upp jord under bladen och är det sen fuktig några dagar så kan det bli olika sjukdomar på plantorna. Sidoskott nyper man av för att de tar kraft från plantan som bättre behövs till att växa starka rötter och sätta blommor som kan bli tomater.
Allt jag vet om att sköta tomat- och paprikaplantor har jag lärt mig från olika youtubers som lagt ut videor i ämnet. Tänk vad fantastiskt att man kan lära sig så mycket bara av att titta och lyssna på videor på youtube! 😎

När jag ändå var ute i spenaten så plockade jag de två jordgubbar som var mest röda (som syntes på foto i gårdagens blogginlägg). De kunde egentligen ha fått mogna nån dag till, men med tanke på regnet så tog jag det säkra före det osäkra! Och jag inte bara plockade dem - jag åt upp dem också! Men jag hejdade mig tillräckligt länge för att fota dem först:

Men sen åt jag upp dem! Och herre jösses va goda de var! Jag tyckte att de till och med var strået vassare än Käre Makens jordgubbar! Kanske tyckte jag det bara för att det här var mina goa gubbar som jag odlat alldeles själv eller så var det verkligen ännu godare. Jag vet faktiskt inte. Men det spelar ingen roll! Goda var de och goda är Käre Makens jordgubbar också!

Det är en ynnest att kunna odla (en del av) sin egen mat och jag känner mig väldigt lyckligt lottad som får ha det så här bra; bo på landet, ha en man som odlar, ha en egen skogsplätt där det växer kantareller (hoppas de kommer snart!) och kunna ha mitt eget lilla land! För att inte tala om att jag har min lilla lägenhet AKA Da House! Skillnaden i hur jag bor och lever nu är milsvid mot när jag bodde i Stockholm (som känns som "mitt förra liv")! Visst kan jag ibland sakna lite av mitt forna liv som Stockholmare, men jag skulle inte vilja ha tillbaka det livet! Jag har det så bra där jag är och trivs som fisken i vattnet! Vad som händer i framtiden är det ingen som vet. Kanske vill jag flytta tillbaka när jag blir för gammal för att orka bo så här men... Nä, det är ingenting jag tänker på i nuläget! Jag har full sjå att njuta av min tillvaro här och nu!

Anneli.