Provsvar, Jasmin och potatisblast

Idag har jag varit på lasarettet igen och tagit ett nytt blodprov för att se hur det står till med mina sköldkörtelhormonvärden. När jag ändå var där så passade jag på att fråga om mina provsvar från förra veckans provtagning. (Nä, jag har inget Bank-ID och vill inte ha heller!)
Nä, sa undersköterskan i receptionen, vi får inte skriva ut provsvaren, det måste en sjuksköterska göra. Men va fan... sa jag inte - men jag tänkte! Istället sa jag: Jag fick dem ju utskrivna förra veckan! Men nej. Den här undersköterskan vägrade!
Kan nån ringa till mig då? frågade jag och se det gick bra! Så alldeles för en stund sen ringde en sjuksköterska upp och berättade mina värden! Och... jag vet inte vad jag ska säga... annat än TJOHOO! De hade gått ner ännu mer! (Jag älskar Homeopatmedicin!) 

Ja, men kolla här: T4 (som ska vara mellan 11 - 23) har gått ner från som högst 55 och från veckan innan: 37, till helt normala 19!
T3 (som ska vara mellan 3,5 - 6,5) har gått ner från som högst 30 (eller mer... går ju inte att mäta högre) och från veckan innan: 14, till nästan normala 8,3! Ja vad ska man säga? Glad som en lärka i skyn är bara förnamnet! 😃
Men jag ÄR INTE riktigt i hamn än! Först måste värdena (speciellt T3) ner lite till och sen måste det bli stabilt! Sen hoppas jag att min sköldkörtel återgår till normal storlek för annars är kanske risk att värdena stiger igen. Men so far so good! ♥ 

Jag mår också lite bättre! Jag sover inte längre middag i soffan som jag gjorde förut och min muskelstyrka har blivit bättre! Jag har mer lust att göra saker och orkar träffa folk lite mer vilket jag inte riktigt gjort när det vara som värst. Så... jag har inga speciella klagomål för tillfället! 😛

Över till ämnet Jasmin! Idag den 1 Juli har den börjat blomma! 

Den doftar så gott!

Även min lilla Schersmin har börjat blomma idag: 

Den doftar ännu godare tycker jag! 

Och så var det det här med potatisblast... Det växer så det knakar! Här kommer några rykande färska foton! Först på de som är i mitt lilla land: 

Alla potatisar har kommit upp! Den plantan som är närmast kameran till höger har t.o.m. fått små blomknoppar! Men det syns inte på den här bilden.
Så här ser det ut från sidan: 

Och sen har vi de 8 odlingssäckarna: 

Även här har alla potatisarna kommit upp! 
Från sidan: 

Ju högre och kraftigare blasten växer desto mer spännande blir det att se vad som finns under! Men det känns lååångt till slutet av augusti då de är redo att skördas... Men å andra sidan hoppas jag att sommaren känns och blir lång för nån höst och vinter vill jag inte höra talas om på länge!
Men jag vet av erfarenhet att sommaren bara brukar svischa förbi så det är bäst att passa på och njuta medan man kan! Varför inte nu, innan nästa regnskur kommer? Ja, jag tor att jag går ut och gör det! Njuter alltså! 😊

Anneli.

PS. Fastan går som på räls! Dag 5 idag! Men mer om det i ett annat blogginlägg en annan dag! DS.

Ensam hemma!

Idag är jag ensam hemma, men det går ingen nöd på mig! Snarare tvärtom! Jag njuter av att få vara själv ett tag!

När det är så här varmt så är det smaskens med vattenmelon till frukost! Det är så läskande och gott! Speciellt när den är ekologisk som den här som jag äter är!

När jag satt där i trädgården så passade jag på att filma en liten video också! Tyvärr försvann ljudet några sekunder mitt i, men det enda som inte hörs är att jag säger "Käre Maken (har åkt till Stockholm)". Här kommer videon:

Och apropå varmt: Våra katter brukar älska värme, men till och med de tycker att det är lite väl varmt! Här ligger Silva utsträckt på golvet i tvättstugan:

Och här ligger Lovisa:

Och Lovisa förresten; i kväll/natt är det 1 vecka sen hon födde 6 små ljuvliga kattbebisar! Vill du se dem? Ok! Här kommer ett rykande färskt foto:

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ 

Det var allt för idag! Nu ska jag fortsätta njuta av att vara ensam, för det står inte på förrän Käre Maken är hemma igen! (Och när han kommer ska jag njuta av att han är hemma igen! ♥ )

Anneli.

Mina goa gubbar

"Ömsom vin, ömsom vatten" finns det ett talesätt som säger men i min del av landet är det "ömsom sol, ömsom regn" idag! Och lite åska! Käre Maken sa att det skulle vara risk för regn i tre dagar på raken från och med imorgon så innan jag ens ätit frukost gick jag ut till min lilla odling för att nypa av sidoskott och grenar som var för långt ner mot marken på mina tomatplantor. När det regnar stänker det nämligen upp jord under bladen och är det sen fuktig några dagar så kan det bli olika sjukdomar på plantorna. Sidoskott nyper man av för att de tar kraft från plantan som bättre behövs till att växa starka rötter och sätta blommor som kan bli tomater.
Allt jag vet om att sköta tomat- och paprikaplantor har jag lärt mig från olika youtubers som lagt ut videor i ämnet. Tänk vad fantastiskt att man kan lära sig så mycket bara av att titta och lyssna på videor på youtube! 😎

När jag ändå var ute i spenaten så plockade jag de två jordgubbar som var mest röda (som syntes på foto i gårdagens blogginlägg). De kunde egentligen ha fått mogna nån dag till, men med tanke på regnet så tog jag det säkra före det osäkra! Och jag inte bara plockade dem - jag åt upp dem också! Men jag hejdade mig tillräckligt länge för att fota dem först:

Men sen åt jag upp dem! Och herre jösses va goda de var! Jag tyckte att de till och med var strået vassare än Käre Makens jordgubbar! Kanske tyckte jag det bara för att det här var mina goa gubbar som jag odlat alldeles själv eller så var det verkligen ännu godare. Jag vet faktiskt inte. Men det spelar ingen roll! Goda var de och goda är Käre Makens jordgubbar också!

Det är en ynnest att kunna odla (en del av) sin egen mat och jag känner mig väldigt lyckligt lottad som får ha det så här bra; bo på landet, ha en man som odlar, ha en egen skogsplätt där det växer kantareller (hoppas de kommer snart!) och kunna ha mitt eget lilla land! För att inte tala om att jag har min lilla lägenhet AKA Da House! Skillnaden i hur jag bor och lever nu är milsvid mot när jag bodde i Stockholm (som känns som "mitt förra liv")! Visst kan jag ibland sakna lite av mitt forna liv som Stockholmare, men jag skulle inte vilja ha tillbaka det livet! Jag har det så bra där jag är och trivs som fisken i vattnet! Vad som händer i framtiden är det ingen som vet. Kanske vill jag flytta tillbaka när jag blir för gammal för att orka bo så här men... Nä, det är ingenting jag tänker på i nuläget! Jag har full sjå att njuta av min tillvaro här och nu!

Anneli.

Jordgubbar och smultron

Jordgubbar och smultron är bland det godaste jag vet och just nu har vi båda i vår trädgård! 😋
En sån här står i köket varje dag jag kommer ner nuförtiden:

Käre Maken plockar jordgubbar varje förmiddag och ger hälften till sina föräldrar och hälften till Käre Sonen och mig! De finaste jordgubbarna fryser jag in och sen äter vi upp resten sonen och jag. Synd att säsongen är så kort! Det gäller att passa på att njuta så länge det varar!

Smultron växer vilt vid vårt garage - inte så många, men de som finns är väldigt goda!
För jättemånga år sen satte jag smultron i en kruka och under några år vattnade jag dem och barnen fick äta upp de smultron som blev. Sen glömde jag bort den där krukan; en höst hamnade den vid några buskar där det växer högt gräs (jag tänkte väl att de skulle stå skyddat under vintern) och när våren kom så hade jag inte en tanke på dem!

Åren gick och för några år sen (typ 3?) "råkade" jag hitta den där krukan igen. Döm om min förvåning när det fortfarande växte smultron i den! Jag ställde ut den på gräsmattan utanför Da House, rensade bort allt ogräs, hällde på lite ny jord och vattnade och sen dess har jag tagit hand om dem igen.
I år får krukan stå i min lilla inhägnad tillsammans med de andra plantorna. Jag var ut dit i eftermiddags för att fotografera dem:

De ser ut att trivas och flera av smultronen är mogna vilken dag som helst! Tänk vilken livskraft! Så negligerade som de varit och ändå fortsätter de att växa och ge smultron! Det tycker jag är ganska imponerande!

Och apropå ingenting: idag är det precis 26 år sen Käre Maken och jag förlovade oss! ♥ Tretton dagar efter att vi träffades för första gången... 😛 Så kan det gå när inte haspen är på! 😊

Anneli.