Honey, I'm back!

Ja men kolla! Jag är tillbaka! 😃 

Jag har tänkt att skriva detta blogginlägg sen nån gång i förra veckan men nånting har kommit emellan hela tiden! Förutom min gamla vanliga trötthet har det bland annat varit telefonsamtal, blodprovstagning på lasarettet, kompisar på besök och fler telefonsamtal varav ett var ett "litet kort" samtal med min kära kompis C i Stockholm på dryga 5 timmar! 😏 Japp! Vi kan prata båda två och verkar alltid ha mycket att avhandla! 😄
Men... jag tror att den högsta tröskeln att komma över för att få till det här blogginlägget är det faktum att jag har en "ny" dator (ny för mig men skänkt av min äldsta son) och den har inget redigeringsprogram för foton. Jag har nämligen varit ute i trädgården och fotat mina odlingar och ibland vill jag beskära, ljusa upp eller få till bättre kontrast på mina foton och det kan jag alltså inte göra i den här datorn jag sitter vid nu. Så när jag vill redigera foton får jag först lägga in dem i min gamla trotjänare - alltså min gamla laptop - redigera dem där, lägga över fotona på ett externt minne och sen föra över dem till nya datorn och det innebär en del flyttande på sladdar dessutom så jag orkade inte göra allt det förrän igår kväll! 
Om nån har tips på ett bra redigeringsprogram som jag kan ladda ner så tipsa mig gärna genom att skriva i kommentarsfältet längst ner i blogginlägget! 

Men foton var det och här kommer de. De togs i måndags så det har nog växt lite till i odlingarna men jag orkar inte gå ut och ta nya foton och göra om samma procedur med redigeringen så du får hålla till godo med de jag har! Jag lovar att försöka skärpa mig och ta nya foton "i modern tid" för att visa här på bloggen! Men här kommer fotona:

Beskåda den första mogna lilla tomaten från busktomatplantan! Sen fotot togs har jag plockat (och ätit) ytterligare en! 

Busktomat.

Nästa lilla planta är snackpaprikan: 

Här är ingenting moget än som du ser. 

De två vanliga tomatplantorna har en del tomater men inget moget än:

De har fått lite för mycket vatten pga allt regnande så de ser inte så glada ut men Käre Maken ställde dem närmare väggen, delvis under tak så de ska hinna torka ut lite. 

Här ser man lite tomater som är på gång. Den som ser gulast ut (men kommer bli röd) är snart redo att plockas!

Sen har vi odlingslådan med olika salladssorter. Där växer det så det knakar! Jag plockar av lite sallad nästan varje dag men det syns knappt! 

I de två andra odlingslådorna frodas potatisen och växer så den knakar den med! 

Innan regnet kom såg det ju lite si och så ut bland potatisen. Vissa plantor var mindre och ljusgrönare än de andra och jag förstod först inte varför. När regnet kom så sa det bara kaa-boom och så sprakade det till i lådorna och växte så fort att man nästan kunde se hur det växte och nu tror jag att alla potatisar Käre Maken och jag satte har kommit upp och växt till sig! Ja, vad som är under jorden vet vi ju inte förrän till hösten med det ser onekligen lovande ut!

Den självsådda potatisen i den gamla odlingsplätten frodas den med: 

Ingen av potatisplantorna har börjat blomma än men har knoppar så det är på gång!

Kommande foton är liiite färskare än de föregående; i onsdags bad jag Käre Maken att fota lite nere i stora landet så det gjorde han. 

Så här stora har kronärtskockorna blivit: 

Och pumporna som nästan dog av shock när de blev utplanterade har börjat blomma igen: 

Hokaidopumpa.

Förutom allt det här så har jag även ätit flera nävar smultron från gamla odlingsplätten och fler är på gång: 

Det syns kanske inte så mycket smultron på fotot här ovan men tro mig; de är där! 😋

Vi fick inte så mycket jordgubbar från stora landet i år (heller...) men den plantan jag fick av min "bonusdotter" Adalet har gett några stycken och fortsätter att ge: 

Jag kan inte ens påstå att jag direkt har tagit hand om denna jordgubbsplanta! Jag ställde bara ut den på gräsmattan i sin kruka och sen har solen och regnet gjort resten! Ibland är det lätt att odla! 😉

Men nu har jag slut på (nästan) nytagna foton och ber att få återkomma när jag har fler och/eller nåt jag vill skriva om! Ha en riktigt trevlig helg!

Anneli.

Jag blir gaaalen X 2 + odling 2023

När jag trodde att jag inte kunde bli mera galen än vad jag redan är... så blev jag det!  😝😬

Jag tar det i kronologisk ordning:
I förra blogginlägget skrev jag ju att jag skulle iväg på målarcirkeln i Logen här i byn.
Tror du att jag kom iväg? Nix! (Och inte veckan efter heller!) 
Jag hade packat det jag skulle ha med mig och skulle bara in på toa innan jag skulle åka men... jag började tok-blöda näsblod - för andra gången den dagen! 😞 Så var den dagen förstörd... 😢 
Jag har kommit in i en sån där "blödar-period" igen - vilket var flera år sen sist! 
För dig som inte vet så har jag i hela mitt liv haft perioder när jag har helt oprovocerat börja stört-blöda näsblod och jag har kopplat det till stress och för lite sömn. Men nuförtiden sover jag ganska bra (om än på helt sjuka tider...) och stressen har ju minskat drastiskt sen jag blev förtidspensionär 2015... så varför nu? Ja... jo... Jag har ju mer stress i mitt liv igen... Allt stöket i o m köks- och tvättstugerenoveringen och all försening (återkommer till det) gör mig galen! Jag är så trött på att vi aldrig får ordning här nån gång! Jag är så trött på att hela tiden behöva leta efter olika saker jag behöver därför att det ligger i en kartong nånstans eller på en "tillfällig plats" som egentligen inte är logisk! Jag tror att det stressat och stressar mig mer än vad jag vill erkänna... 😩 Och de här störtblödnings-episoderna gör mig såå trött och slut! Som om jag inte redan är trött och slut ändå liksom... 😵 Så det är väl inte så konstigt att jag kommit in i en ny blödnings-episod just nu när jag tänker efter. Suck...

Iallafall: trots att jag har stört-blödit näsblod till och från i 3 veckor nu så mådde jag ganska Ok i tisdags och dristade mig att åka till Logen för att måla. Jag hade ju redan missat de två föregående målarcirklarna och ville verkligen inte missa en till! Så tisdag denna vecka - äntligen! - kom jag iväg! Det resulterade i två tavlor, nämligen den här: 

och den här: 

Inte mina bästa verk men roligt som tusan var det! 😄 Vi får se hur de torkar...
Tyvärr kommer det att vara uppehåll på målarcirkeln i två veckor nu. 😞 Jag som har längtat sååå himla mycket efter att kladda färg på canvasar! Men två gånger till ska det iallafall bli i slutet på denna månad och sen får vi hoppas att cirkeln drar igång igen till hösten. 

Och nu över till nästa grej jag blir galen på, nämligen köksrenoveringen! Ja, jag har ju redan varit in och nosat på det ämnet men här kommer senaste nytt:
Igår kom snickaren äntligen för att färdigställa köket. FÄRDIGSTÄLLA! Det betyder att det skulle ha blivit klart! Men som jag anar att du redan förstått så blev det inte klart. Inte det minsta! De nya luckorna som skulle ersätta de med fel nyans hade ännu mer fel nyans! Och det som behövdes för att göra kastrullskåpet användbart var felgjort så det gick inte att sätta in! Gaaaah!! Jag får fan krupp på det här!!! Köket skulle vara klart den 27 januari!!!
#*🔱＾⨻⨳⧥♯➴∗ (= så fula ord att jag inte kan skriva dem här...)

Jag vet inte hur länge vi måste vänta på att få de nya luckorna och det som fattades till kastrullskåpet men nu kan det nästan kvitta... så här års är det så mycket att göra i trädgården och med odlingarna så Käre Maken kommer antagligen inte ha varken tid eller ork över till allt som behövs göras för att få huset i presentabelt skick förrän skörden är inne i jordkällaren nån gång i höst. 😴 Och jag... jag har varken orken, musklerna eller kunskapen att göra särskilt mycket själv... 

Men här orkar jag inte sitta och deppa längre så nu över till något mycket roligare nämligen: ODLING 2023!
Käre Maken har köpt virke och skruvat ihop inte en, inte två, utan tre(!) odlingslådor till mig! 😃 Min lilla odlingslott som jag haft utanför vardagsrumsfönstret nu i några år har blivit övertagen av smultronplantor och jag har inte hjärta att ta bort dem eller flytta dem nu när de blommar och verkar trivas så bra! 

Smultronodling är inte heller helt fel! 😋

Här kommer bildbevis på Käre Makens insats till mina odlingslådor: 

Här har han satt ut två av lådorna och håller som bäst på att förbereda underlaget i den mindre lådan. Det ska på ett varv plankor till på den sen så den blir lite högre och lättare att jobba i.

I den lådan som Käre Maken förberett underlaget i tänkte jag odla sallad, kryddor och rädisor men den högre lådan - den utmed husväggen - har vi beslutat att flytta på till ett annat ställe. Jag har bestämt att de två tomatplantorna vi har i krukor ska stå där vid husväggen istället och potatis - som jag tänkt att odla i en av de andra två odlingslådorna - ska ju inte växa nära tomater, därav flytten en bit bort. Foton på det kommer i ett annat blogginlägg. Mina pumpaplantor kommer jag förmodligen ha i den tredje odlingslådan och Kronärtskocksplantorna kommer få växa nere på stora landet där Käre Maken odlar. Det är soligare där och jag tror att kronärtskockor behöver mer värme och sol för att trivas och växa. Tror alltså... Varken Käre Maken eller jag har odlat kronärtskockor förut så vi får väl se hur det går! Vi har förallandel inte odlat pumpor heller men det är kul att experimentera och se vad som funkar var! 😁

Notera på de två sista fotona; stolen och tofflorna! Medan Käre Maken jobbade och slet satt jag på stolen, barfota, och tittade på, pekade och förklarade hur jag ville ha det. Jag älskar arbete! Jag kan titta på i timmar! 😜😛😂 Och så älskar jag att vara barfota och känna gräset under mina fötter! ♥

Nu har jag bestämt att det officiellt är sommar! Så det så! 🌞 Först kommer vi bara att behöva ta in tomat- pumpa- och kronärtskocksplantorna en förhoppningsvis sista gång, för i natt skulle det bli ganska kallt! Men sen ser det ut som att de kalla nätterna är över för denna gång så vi kan plantera ut plantorna där de ska vara! Vi håller tummar och tår!

Och med det avslutar jag det här blogginlägget! Men jag kan ju lämna en liiiten cliffhanger: det var länge sen jag skrev en hälsouppdatering; hur går det, vad gör jag o s v men det kommer! Vilken dag som helst! Håll koll här på bloggen och välkommen tillbaka! Och ha en riktigt trevlig helg! 😎

Anneli.

Vad händer i trädgården?

Eller, jag kanske skulle kalla det här blogginlägget "Vad händer INTE i trädgården"... 😡 Fast liiite händer det ju förstås...

Till skillnad från förra årets fruktansvärt varma sommar har den här hittills varit ganska kall. Det hade varit mycket bättre att odla tomater och paprika förra sommaren! För det är bara att konstatera: tomatplantor och paprikaplantor älskar värme! Och inte bara älskar; behöver! Den här sommaren är ingen bra tomat- eller paprikasommar! (Det hade förra sommarn varit däremot! Just sayin'..!) Jag önskar att jag hade ett växthus...

Men som jag sa så händer det liiite iallafall! Till exempel har tomatplantorna äntligen börjat blomma!
Den här står i kruka:

och de här är nedgrävda i landet:

Jag har ju ett par jordgubbsplantor också och lagom till jordgubbarna som Käre Maken odlar nere på "riktiga" landet håller på att minska så håller de få jordgubbar som finns på mina plantor på att mogna:

De är inte många jordgubbar precis, men förhoppningsvis goda! Jag ser fram emot att få sätta tänderna i dem när de mognat!

Smultronen jag har i en kruka är desto fler:

Smultronet längst fram i bild ⇈ var väääldigt god kan jag meddela! 😋

Ja, goda var de allihop faktiskt! Dessa 7 smultron var min frukost! Plus en liten skål jordgubbar och en halv honungsmelon! Mums!

Det här var allt för denna gång! Vi ses nästa gång jag får lust, energi och inspiration till att skriva ett blogginlägg! Tills dess hoppas jag på lite högre temperaturer och mer soligt väder!

Anneli.

Jordgubbar och smultron

Jordgubbar och smultron är bland det godaste jag vet och just nu har vi båda i vår trädgård! 😋
En sån här står i köket varje dag jag kommer ner nuförtiden:

Käre Maken plockar jordgubbar varje förmiddag och ger hälften till sina föräldrar och hälften till Käre Sonen och mig! De finaste jordgubbarna fryser jag in och sen äter vi upp resten sonen och jag. Synd att säsongen är så kort! Det gäller att passa på att njuta så länge det varar!

Smultron växer vilt vid vårt garage - inte så många, men de som finns är väldigt goda!
För jättemånga år sen satte jag smultron i en kruka och under några år vattnade jag dem och barnen fick äta upp de smultron som blev. Sen glömde jag bort den där krukan; en höst hamnade den vid några buskar där det växer högt gräs (jag tänkte väl att de skulle stå skyddat under vintern) och när våren kom så hade jag inte en tanke på dem!

Åren gick och för några år sen (typ 3?) "råkade" jag hitta den där krukan igen. Döm om min förvåning när det fortfarande växte smultron i den! Jag ställde ut den på gräsmattan utanför Da House, rensade bort allt ogräs, hällde på lite ny jord och vattnade och sen dess har jag tagit hand om dem igen.
I år får krukan stå i min lilla inhägnad tillsammans med de andra plantorna. Jag var ut dit i eftermiddags för att fotografera dem:

De ser ut att trivas och flera av smultronen är mogna vilken dag som helst! Tänk vilken livskraft! Så negligerade som de varit och ändå fortsätter de att växa och ge smultron! Det tycker jag är ganska imponerande!

Och apropå ingenting: idag är det precis 26 år sen Käre Maken och jag förlovade oss! ♥ Tretton dagar efter att vi träffades för första gången... 😛 Så kan det gå när inte haspen är på! 😊

Anneli.

Sagan om den ensamma chilin.

Det var en gång ett gäng chiliplantor som skulle säljas på ett loppis. En efter en blev sålda tills bara en var kvar. Men ingen verkade vilja köpa den! När loppiset stängde stod den ensam kvar på bordet i lokalen som loppisen hade varit i. Kvinnan som hade sått och drivit upp chiliplantorna ville inte behöva ta hem den sista chilin igen så hon gav bort den till en annan kvinna som också hade stått på loppiset.

Så den lilla chiliplantan fick ett nytt hem där den blev omplanterad i en större kruka och fick stå i ett köksfönster den första tiden och sen blev utflyttad till trädgården när det blev sommar. Chiliplantan blommade och satte röda, fina chilifrukter men kvinnan som hade fått chilin lät de flesta bara hänga kvar för hon tyckte att det röda liksom lös upp och såg fint ut! (Men några använde hon i matlagningen iallafall!)

När hösten kom fick chiliplantan flytta in till köksfönstret igen. Den hade växt ganska mycket och hade fortfarande både blommor och chilifrukter hängande från grenarna!

Vintern kom och gick och det blev vår och sen sommar men chiliplantan kom aldrig ut igen för kvinnan som fått den var väldigt sjuk och trött hela sommaren. Så chilin stod kvar i köksfönstret och fick vara tacksam att den iallafall fick vatten regelbundet. Det märkliga var att chiliplantan fortsatte att blomma lite då och då! Kvinnan provade att pollinera blommorna med en mjuk pensel och det fungerade faktiskt till kvinnans förtjusning! Nya, röda frukter bildades på chilin fast det egentligen inte var säsong för det!

Tiden gick och det blev sommar igen och nu - äntligen - fick chiliplantan komma ut i trädgården igen! Tunn och tanig efter så lång tid inomhus men fortfarande med chilifrukter hängande från de spensliga grenarna tänkte den lilla chilin att det enda som fattades nu var lite ny jord runt rötterna. En nåd att stilla bedja om! Och vem vet? Kanske får kvinnan som fick chilin lite energi till att plantera om den? Vi får hoppas det, för det är chilin värd!

~~~~ SLUT ~~~~

Den här sagan är alldeles sann och kvinnan som fick chiliplantan är förstås jag! Och nu ska jag gå ut och plantera om den! 

Anneli.

Det här går ju som på räls, del 4

Wow! Nu har jag (fusk)fastat i hela 4 veckor! Idag är dag 29. Av 30! Wihoo! 😎
Nu längtar jag efter att få äta igen faktiskt! Alltså äta "riktig", lagad mat. Lite bär eller melon har jag ju ätit nästan varje dag jag fastat.

Det här var dagens lunch:

En liten skål med nyplockade krusbär och hallon.

Krusbären kunde ha fått mogna ett par dagar till, men jag kunde inte låta bli att plocka några där de hängde på sin krusbärsbuske!

Nästan helt mogna!

Igår ställde jag mig på vågen igen och under den gångna veckan hade jag gått ner 1,2 kilo. Jag hade hoppats på lite mer, men är glad så länge det går åt rätt håll! 😊 Under de här 4 veckorna har jag sammanlagt gått ner 7,6 kg. 

På onsdag - alltså den dagen jag ska bryta fastan - tänker jag väga mig igen för att se hur mycket jag gått ner på 30 dagar. Det lär ju inte vara nån stor skillnad mot igår, men ändå... 😛

När jag var ute i trädgården och plockade bären så var det 32,3 grader ute. Det är definitivt för varmt för min smak, men av nån underlig anledning så har jag klarat värmen bättre i år än nånsin i mitt liv! Vanligtvis brukar jag ligga som en blöt fläck nånstans i skuggan med nåt kallt att dricka när temperaturen går över 25 grader, men inte i år! Att jag orkade vara ute i solen och värmen den ca kvarten det tog att plocka bären känns som ett mirakel! Det var varmt och det var svettigt, men jag klarade det! 😅 Och; det har ingenting med fastan att göra för även när det var så himla varmt i maj så klarade jag värmen ovanligt bra! Jag kan inte annat tro än att det har med Frekvensmedicinen att göra! Men mer om det i ett blogginlägg i mycket snar framtid för snart är den flaskan jag nu håller på med slut! 😊

Over and out! 

Anneli.

I gott sällskap

Precis som jag skrev i förra blogginlägget så har jag suttit ute i trädgården varje dag och ätit frukost (och ibland middag också). Ibland sitter jag där alldeles för mig själv och njuter av fågelsången, det fina vädret och att känna det svala gräset mot mina bara fötter.

Men ibland får jag sällskap - oftast av en eller båda våra katter. Igår gjorde Käre Sonen mig sällskap också! Han slutade tidigt i skolan och som ni vet så äter jag ju inte frukost förrän vid 14-snåret... Så där satt vi i eftermiddagssolen - sonen och jag - när både Bella och Bagheera kom och gjorde oss sällskap.

♥ Det här är Bagheera. ♥

Alldeles innan jag lyckades hala fram mobilen för att ta några kort så hade Bagheera strukit sig mot Käre Sonens ben, hoppat upp i hans knä och varit så "tjålig" och gosnödig så han knappt visste till sig, men lagom till mobilen kom fram hade han tröttnat och lagt sig i gräset för att vila. 

Bella däremot...

♥ Bella och Käre Sonen. ♥

Bella hoppar helt sonika upp på bordet, lägger sig bekvämt tillrätta och tycker att hennes favoritmänniska AKA Käre Sonen ska klara av att både äta sin macka OCH kela med henne. Han har ju trots allt två händer! Och Käre Sonen (AKA "Kattmannen") kan förstås inte stå emot hennes bedjande ögon! ♥ 

Ja, som ni ser så är det inte speciellt synd om mig just nu! 😎 Jo förresten; liiite synd om mig är det faktiskt! Jag har varit ute i solen lite för mycket tydligen för jag har fått soleksem på armarna, så nu måste jag ha nåt långärmat på mig när jag är ute. Och så sitter jag i skuggan av ett träd också för säkerhets skull. Men jag hade en tub Aloe Vera-lotion hemma som tur var och efter att jag har börjat smörja in armarna med den så slutade det klia och har läkt ut lite grann. Så långärmad skjorta + Aloe Vera-lotion var ett framgångsrecept!

Förresten: Jag höll på att glömma bort! Jag spelade ju in en video också när Käre sonen och jag satt ute i trädgården och käkade! Vill ni se den? Ok! Då lägger jag upp den här! Men innan jag gör det så tänkte jag bara förklara för de som ev inte vet vad AKA betyder att det betyder "Also Known As", det vill säga "också känd som". Det är sånt som kidsen säger nuförtiden! 😜

Men Ok! Här kommer videon och med den säger jag Over and Out för denna gång!

Anneli.

Frukost i trädgården + finbesök

Tänk att det redan är sommar! I 5 dagar nu har jag ätit frukost i trädgården, och på kuppen har jag fått lite färg i ansiktet! 😎 (Och bara för att vara lite tydlig: jag äter inte frukost förrän vid 14.00-snåret).
Dagens frukost bestod av en halv liten vattenmelon.

Jättegott och läskande! 

Bäst jag satt där i solen med bara melonskalen kvar framför mig kom Käre Maken (som har bråda dagar ute i landet nu!) och pekade ut mot en del av vår trädgård som vi har använt som hage till en kompis hästar för några år sen, och där gick en räv!

♥ Jag älskar rävar! ♥

Det blåste väldigt mycket och jag hade motvind där jag stod så jag tänkte först att räven inte kände lukten av mig eller hörde mig och därför inte märkte mig, för han var helt oberörd, minding his own business! Fast vid nåt tillfälle tittade han rakt på mig men brydde sig fortfarande inte, så han kanske inte var så skygg?

Jag videofilmade lite också:

Jag pratar lite på videon, men det blåste så in i vassen och jag försökte skydda mobilen från blåsten så det hörs inte riktigt vad jag säger. Men det var inget viktigt så det gjorde inte så mycket!

Jag spelade in en kort videosnutt till:

Man ser tyvärr inte så mycket för räven var ju en bit bort - nästan vid grannens tomt, men det är ändå lite roligt att ha fått med den på video! Sätt på videon och klicka på den lilla fyrkanten i nedre högra hörnet så kommer videon upp i större format. Annars ser man inte räven...

Det är förmodligen den här räven som Käre Maken sett stå nos mot nos med vår katt Bella två gånger. Alltså verkligen nos mot nos! Man har ju hört talas om att rävar kan ta katter, men de har bara verkat vara nyfikna på varandra! Och ska man kunna ta Bella så får man vara riktigt snabb! Hon är snabbare än vinden den katten! Dessutom är hon fena på att klättra i träd och träd har vi gott om, så jag skulle vilja se den räv som lyckades fånga henne! Eller... det skulle jag förstås inte vilja se... men ni förstår vad jag menar. 

Apropå vädret och att äta frukost i trädgården så ska det tydligen fortsätta vara varmt i några dagar till. Skönt! Bara det inte blir FÖR varmt... Men jag kommer att passa på att äta ute vid mitt lilla cafébord så länge vädret tillåter! 🌞 

Anneli.

En hälsning från "Nyhyttan Wild life"!

Idag är kanske sista fina sommardagen på ett tag - åtminstone om man ska tro väderleksrapporten på TV. En dag att inte förspilla inomhus med andra ord!

På grund av att jag har så fördj*vligt ont i mina fötter (och knän) så blir jag sittande inomhus alldeles för mycket. Men en dag som denna... ja, det vore en dödssynd att bara sitta inne! Så jag gjorde mig en fruktsallad och gick ut i trädgården för att sitta i solskenet och äta den. Det blåser en del ute idag så jag tog min stol och satte mig vid sidan av huset där det var lite mer lä, sen åkte strumpor och skor av fort som 17! Jag älskar att gå barfota på gräsmattan, och att sitta på en stol med fötterna mot det mjuka gräset är inte helt fel det heller!

Så där satt jag i solskenet, blundande i det starka ljuset och tuggade i mig den goda fruktsalladen. Rätt som det var kände jag att det var nånting på min ena fot. Jag tänkte att det kanske var ett grässtrå som kittlade mig lite eller kanske en fluga, men när jag tittade ner på foten satt där en liten, jättesöt ödla! Alltså; jag ÄLSKAR ödlor! Jag ropade på Käre Maken att han skulle komma ut med min mobil så att han kunde ta ett foto, men när han kom tror jag att ödlan blev skrämd, för den började klättra uppför mitt ben. Den stannade upp strax under mitt knä, och där hann Käre Maken ta ett foto av den!

♥ Men hur söt får man vara!?! ♥

Sen klättrade den vidare upp för min T-shirt och mot min högra arm. Där lyckades Käre Maken få ett nytt kort:

Jag kände mig helt euforisk och lycklig för att denna lilla varelse kom och hälsade på mig, och till och med vågade sitta på min fot en lång stund innan den klättrade vidare upp på mig, för att till sist ta sig ner till gräset igen via min rygg. 

När jag kom in i huset igen hämtade jag Solögas lilla bok "Djurens språk", slog upp "ödla" och läste:
"Planera, ta god tid på dig, känn efter vad du vill, därefter kan du handla. Din gåva är att göra saker med lätthet. Ödlan anstränger sig inte i onödan, den agerar endast när den behöver agera. Genom att spara på sin energi och agera endast när den är helt i balans, uträttar den allt den behöver med ett minimum av energi."

Ja, det låter som ett gott råd, och precis vad jag behöver höra! Jag har ofta så bråttom när det är nåt jag vill, men under rådande omständigheter så är det nog bäst att ligga lågt och bara ta det lugnt och i den takt som min sviktande energi klarar av! Tids nog kommer jag att vara i balans, och då är det dags att agera! För planer har jag! Både för min blogg och mitt liv! Men jag blev ju förtidspensionerad av en anledning... och det spelar ingen roll vad jag tycker om det eller önskar att det var annorlunda; det är bara att ta det för vad det är och göra så gott jag kan!

Och vila... vilket är precis vad jag tänker göra nu! Jag tror att jag sätter mig ute på en stol och gräver ner tårna i gräsmattan! Sounds like a plan! Och Swisch! så försvann hon!

Anneli.

Brödbak och trädgårdspyssel

Vill ni veta vad jag gjort idag? Om inte så är det bara att sluta läsa, för jag tänker faktiskt berätta om min dag nu!

Den började sent... Jag sov ända till kl 12.00... Men efter mina vanliga "morgon"rutiner så har jag varit igång ända till nu!

Fast vänta lite... Min dag började faktiskt redan innan jag gick och lade mig, för vid 02-snåret inatt fick jag för mig att jag skulle sätta en bröddeg som skulle få jäsa under natten. Käre Sonen hade nämligen bett mig om hamburgerbröd till sina bönbiffar, "så jag bakar väl då" tänkte jag. Jag hade Kefirgryn i kylen som behövde silas av och få ny mjölk, så det var perfekt att baka på den avsilade Kefiren, och kl 03.30 stod degen äntligen på jäsning i ugnen med bara lampan på (= perfekt jästemperatur) och jag gick upp och borstade tänderna och lade mig.
Degen jag hade gjort var förresten glutenfri. Jag ska försöka avstå från gluten så mycket jag kan har jag bestämt. Alltså, efter att jag brutit min fasta... Det är dag 24 idag! 😊

Iallafall: Efter att jag druckit dagens första glas juice (hade kvar från igår) bakade jag ut degen och formade 6 hamburgerbröd och 6 korvbröd. De ska föreställa det iallafall...

Sen ställde jag in bröden i ugnen med bara lampan på och en handduk över och så fick det stå i 2 timmar och jäsa.
Under tiden tog jag hand om några Basilikaplantor jag har stående i köket i väntan på att jag ska plantera ut dem. Jag nöp av toppar och blad och lade dem på torkning. Sen gjorde jag samma sak med en Oreganoplanta jag har. Det är lite pilligt att hålla på med, men jag älskar att ha egenodlade kryddor i min mat! 😋

Sen gick jag ut i trädgården och vattnade mina plantor som växer i krukor där. Det är än så länge 3 krukor med jordgubbar och smultron, en kruka med Salvia och så en Chiliplanta. Och på Chilin har det kommit små chilifrukter! Tjohoo!! 😄

Ja jag vet att fasaden skulle behöva målas... men strunt i det! Chilin var det! Det är svårt att se nån Chilifrukt på bilden här ovan -  speciellt när man inte vet var man ska titta, men här kommer ett foto som är taget lite närmare:

😄😋😏

Det här är den största Chilin. Det finns några fler men de är ganska små än. Fler blommor finns det också, så fler Chilifrukter kommer det att bli om allt går väl! 

När jag ändå var ute så grävde jag ner min Lavendel i jorden så den slapp vara i den trånga krukan, och sen satt jag bara och njöt i solskenet en stund innan jag gick in igen för att grädda bröden.

Och hur blev de då? Ja... Det blev ju inte riktigt som jag tänkt mig... De blev lite platta tycker jag...

Men de doftar jättegott!! Nästa gång så ska jag ha lite mer mjöl i degen så kanske de jäser uppåt lite mer! Och sen när jag är nöjd med receptet så kan jag lägga ut det här så ni kan prova att baka det med om ni vill!

Käre sonen har inte smakat bröden än för han bestämde sig för att göra nåt annat till middag idag. Men de doftar vääääldigt gott kan jag meddela från en betrodd källa! 😜 När de kallnat helt lägger jag in dem i frysen, och där får de väl ligga till jag vill ha dem! Först ska jag bara fasta 6 dagar till, och efter det kommer det gå ganska långsamt innan jag kan börja äta normalt igen, så i några veckor får de ligga nerfrusna! Men sen så..! Det ska bli spännande att smaka, och att se om de funkar till hamburgerbröd och korvbröd!

Nu står det seriöst soffhäng på agendan. Och att rensa och frysa in lite jordgubbar! Och äta några av dem... Mums! 😋

Anneli.

Naturhealing

Idag har jag inte nåt speciellt hälsorelaterat att skriva om, men kände att jag ville visa er den vackra röda pionen som blommar nu (eftersom jag visade den vita härom dagen). 

Fast när man tänker efter så kan man väl ändå säga att saker man blir glad av - som vackra blommor till exempel - bidrar till hälsan på ett positivt sätt, och att vistas i naturen/trädgården är ju rena rama healingen, så lite om hälsa handlar det här blogginlägget om iallafall... 😏

Men pionen var det... Här kommer ett foto på den:

Den röda pionen är lite mindre än den vita, men den är lika vacker tycker jag!

Idag har Käre Storebror d.y. (den yngre) åkt hem till Stockholm till mammas (alltså min) stora sorg, men jag kan glatt konstatera så här på 19:de fastedagen att jag klarat av alla frestelser i form av god mat som Bröderna Bus lagat! Och innan han åkte så plockade han säkert 1½ - 2 liter rosenblad som nu ligger på torkning ute i Da House. ♥ Det är MIN pojke det! ♥ 

Nu är det 11 dagar kvar om jag ska fasta i 30 dagar. Tror ni att jag klarar det? Själv är jag ganska så säker på att jag gör det - om jag väljer det! Det är viljan som avgör! Som det känns nu så vill jag fasta tiden ut, för det känns fortfarande himla bra. Men nedräkningen har börjat - det kan man inte ta miste på! Det känns i hela kroppen på nåt vis... Som när man känner att hösten närmar sig de sista sommardagarna - så ungefär känns det! Det är iallafall det närmaste jag kan komma för att beskriva den känslan.

Jamensådåså! Då är det bara resten kvar! 😄

Anneli.

Ut i vår hage - igen!

Alltså... Trilla inte av stolen nu, men här kommer ett blogginlägg idag igen! 😂
Innan jag skriver om dagens ämne så ska jag bara göra några saker klara för er:

1. Jag är en asfaltsblomma. Visserligen har jag bott på landet i 24 år nu, men nån trädgårdspåtande "lantis" blir jag nog aldrig.
2. Käre Maken är "lantis" och månskensbonde, men nån trädgårdspåtande person är inte han heller. Han gillar mer att vara nere på landen och odla grönsaker, rotfrukter, ärtor, jordgubbar och lite blommor. Mest sånt man kan äta alltså!
3. Vår tomt är ingen snygg villatomt. Det är mer en naturtomt där olika buskar, träd och vilda och en gång i tiden planterade växter växer lite huller om buller. En gång var det nog en snygg villatomt, men det var innan Käre Maken köpte fastigheten 1986. Och speciellt innan undertecknad flyttade hit med sina då 3 barn 1994... 😜
4. Så länge vi bor här så kommer denna tomt aldrig att bli nån stylad, fin villatomt. Vi har helt enkelt inte det intresset!

Med det sagt ska jag berätta vad Käre Maken och jag sysslat med idag:
Jag hade ett par blomskott som behövde få komma i jord, och när jag ändå var i planteringstagen så passade jag på att sätta en chiliplanta jag fått av en bekant i en kruka och ställa ut den utomhus (vilket jag borde gjort för länge sen...).

För att ha några krukor att plantera i så var jag tvungen att leta reda på några.
Bland annat trodde jag mig veta att det stod några gamla plastblomkrukor i det höga gräset vid ett buskage och skickade ut Käre Maken för att leta. Mycket riktigt; han hittade 3 stycken. En så trasig att det bara var och slänga den, men de andra två skulle funka. I dessa krukor hade jag för många år sen planterat smultronplantor, men efter en vinter - också det för många år sen - glömde vi bort dem. Och sen har de stått där i det höga gräset i X antal år utan att nån tagit hand om dem. Så döm om min förvåning när bland allt ogräs som växte i krukorna även fanns några smultronplantor som fortfarande levde! Och inte bara levde; de hade några smultronkart också! Så Käre Maken hällde ut alltihop, räddade smultronplantorna och planterade dem i ny jord i en av krukorna:

Och medan han gjorde det flyttade jag över chiliplantan från sitt plasttråg till en kruka som jag sen ställde i lä vid huset:

Den här chilin har blommat ganska länge, men blommorna vissnar bara och ramlar av, så antagligen behöver de bli pollinerade för att det ska bli några chilis på den, och inomhus har vi inga pollinerare... Men nu när den ska stå ute hoppas jag att några humlor eller bin hittar den och pollinerar blommorna så det blir några chilifrukter på den!

Jag önskar ibland att jag var lite mer trädgårds- och odlingsintresserad, men det är jag inte. 😢 Att odla lite i krukor är perfekt nivå för mig och precis vad jag orkar med!
I den plastblomkrukan som blev över nu planerar jag att plantera några basilikaplantor - jag måste bara inhandla dem först! Sen är min "trädgård" klar! 😛

När jag ändå var ute i trädgården så kunde jag inte låta bli att fota den första vita pionen som slagit ut:

Den är så vacker tycker jag! Som ni ser i bakgrunden så har våra rosa pioner redan blommat ut. De är alltid de som blommar först, sen den vita och sist den röda pionen. Vet inte varför det är så, men det är lika varje år.

Och med en närbild på min vita pion avslutar jag detta blogginlägg! Visst ÄR den vacker!?!

Fortsätt ha en trevlig helg! Det tänker iallafall jag ha!

Anneli.

Sommarfrukost i det gröna

Det gäller att passa på! Både vad gäller det svenska sommarvädret och vad som är i säsong att äta!
Min frukost idag bestod av en fräsch, god fruktsallad bestående av mango, päron, nätmelon och jordgubbar från vårt eget jordgubbsland.

Till det gjorde jag en liknande sås som jag gjorde till midsommarafton, men den här blev ännu godare! Tror jag... den andra var ju också så god... Fast den jag gjorde idag fick mer kolasmak, vilket jag blev glatt överraskad av när jag smakade den.
Ingredienserna var detsamma som i midsommaraftonens vaniljsås, men förhållandet mellan ingredienserna var lite annorlunda. Receptet till dagens sås ser ut som följer:

VANILJ/KOLASÅS 1 portion

1 dl cashewnötter
3 mjuka dadlar
2 torkade aprikoser
1 krm vaniljpulver
1 liten nypa havssalt
vatten till lagom konsistens

Eftersom den här såsen blev till av en stundens ingivelse var varken nötterna eller den torkade frukten blötlagda. Men jag började med att skölja aprikoserna och dra isär dem i två halvor innan jag la dem i botten på min mixer. Därefter sköljde jag dadlarna, kärnade ur dem och delade även dessa i två halvor innan jag la ner dem i mixern. Sen hällde jag på cashewnötterna, vaniljpulvret, saltet och så mycket ljummet vatten att det knappt täckte nötterna. (Ta inte för mycket vatten. Det är bättre att spä lite vid behov så du inte får en för rinnig sås.) Sen fick det stå så medan jag rensade jordgubbarna och skar frukten till min fruktsallad. När det var gjort mixade jag såsen helt slät, och det visade sig att jag hade precis lagom mycket vatten redan från början! (Ibland ska man ju lyckas vid första försöket också!)

Ja, sen var det bara att ta med skålarna ut till trädgården, ta några foton och sen njuta av anrättningen! Och jag hade sån tur att precis när jag var färdig och tänkte gå in så kom de första regndropparna! Och efter en liten stund stod regnet som spön i backen! Så jag avslutar det här blogginlägget som jag började det: Det gäller att passa på! :o)

Anneli.