Loppis i Logen

Igår var Käre Maken och jag med på Loppis i Logen här i byn! Det var ett tag sen jag var med på loppis och hade lite glömt hur jobbigt det är... men kul! 

I flera veckor har vi tänkt på vad vi skulle kunna sälja på Loppis och så smått börjat ta fram lite grejer men 2 dagar innan satte vi verkligen fart! Det tvättades och torktumlades gosedjur - kvar sen barnen var små och som de inte vill ha men som fortfarande är fina, skåp och lådor letades igenom och högar med grejer tornade upp sig i vardagsrummet, prissattes och packades in i lådor. Gamla DVD-filmer gicks igenom och sorterades i två högar: säljas och ha kvar. 
I fredags eftermiddag körde vi allting till Logen och gjorde iordning vårt bord och så här såg det ut: 

Vi hade så mycket saker att vi fick låna pianot och lite golvyta för att få plats med allt!

Så igår mellan kl 11.00 - 15.00 var loppiset öppet och vi satt där och hoppades på mycket folk och kommers. Fast det var väl lite si och så med det tyvärr... Första timmen var det rätt mycket folk men sen tunnades det ut och sista timmen var det inte en kotte där förutom vi som hade bord på loppisen. Käre Maken och jag sålde iallafall några grejer och fick ihop 390 kr! 

Jag var helt slut när vi kom hem, trots att Käre Maken gjorde allt tungt lyftande och bärande. Jag satt och halvslumrade lite framför TV:n efter middagen men piggnade till lite när programmet jag "tittade" på slutade och satt vid datorn en stund också. "Redan" straxt efter kl 02.00 kom jag i säng (det är tyvärr tidigt för mig...) och sen sov jag i 10 timmar!! Men även efter 10 timmars sömn tog det en halvtimme innan jag orkade gå upp! Heeelt slut med andra ord! Det är tur man inte är med på Loppis så ofta! (Fast jag tycker att det är jättekul!)

Det som är kvar av denna dag kommer att spenderas här vid datorn och så blir det kanske lite TV senare i kväll. Det är vad min energi räcker till efter gårdagen! Jag ska kolla i frysen om det finns nåt att bara värma för matlagning känns knappt görbart idag... 

Om en vecka är det 1:a advent(!) och vi får se vad min energi räcker till vad gäller städning och pyntning. Jag gör mig inga större förhoppningar men nåt ska jag väl orka göra. Mitt eget minimikrav är att få upp några stjärnor i fönstren och ta fram och sätta ljus i adventsljus-staken. Vi får väl se hur det går med det! Time will tell! Det blir väl som vanligt Käre Maken som gör det mesta! Det är en himla tur jag har honom! ♥

Anneli.

1:a Advent 2022

Tänk att vi redan gått in i adventstider! Det är 1:a advent idag!

Idag fick jag hjälp av Käre Maken att hänga upp adventsstjärnor i Da House; en i sovrummet och en i köket! Och så tände jag det första ljuset i... ja, vad ska man kalla det för..? Det är ju egentligen ingen adventsljusstake men den har 4 ljushållare...  Så här ser den ut iallafall så får du väl kalla den vad du vill! 

Jag fick den här av min kompis Katta för ett par år sen. ♥ 

Här inne i vårt just nu extremt stökiga hus satte Käre Maken upp ett par adventsstjärnor även här + ett par 7-armade elektriska ljusstakar. De ser lite malplacerade ut mitt i stöket men det får vara så just nu för vi håller på att röja och sortera här hemma så nån julstädning är det inte tu tal om i det Sjögrenska residenset!
Det här kommer antagligen att bli den stökigaste julen någonsin misstänker jag för ju mer vi röjer desto stökigare verkar det bli! Dessutom är jag ju min morfar skrothandlarens dotter-dotter och har svårt att slänga grejer... Jag kopplar ihop minnen och känslor med saker vilket gör det väldigt svårt att släppa taget om dem. Dessutom tycker jag att det är en dödssynd - eller borde iallafall vara - att slänga grejer som är fullt användbara! Ge bort eller sälja går bra. Om jag bara kan släppa taget om dem...

Vi skulle faktiskt ha varit med på en loppis förra helgen men den blev inställd så grejerna vi tänkt att sälja där står kvar här hemma. Och på den vägen är det...
Men det får vara så här i år! Det kommer förmodligen inte hem några barn till jul iallafall och då känns det viktigare att fortsätta röja än att ha julfint. Det kommer fler jular!

Nu får du ha en fortsatt fin advent så ses vi när vi ses!

Anneli.

Sagan om den ensamma chilin.

Det var en gång ett gäng chiliplantor som skulle säljas på ett loppis. En efter en blev sålda tills bara en var kvar. Men ingen verkade vilja köpa den! När loppiset stängde stod den ensam kvar på bordet i lokalen som loppisen hade varit i. Kvinnan som hade sått och drivit upp chiliplantorna ville inte behöva ta hem den sista chilin igen så hon gav bort den till en annan kvinna som också hade stått på loppiset.

Så den lilla chiliplantan fick ett nytt hem där den blev omplanterad i en större kruka och fick stå i ett köksfönster den första tiden och sen blev utflyttad till trädgården när det blev sommar. Chiliplantan blommade och satte röda, fina chilifrukter men kvinnan som hade fått chilin lät de flesta bara hänga kvar för hon tyckte att det röda liksom lös upp och såg fint ut! (Men några använde hon i matlagningen iallafall!)

När hösten kom fick chiliplantan flytta in till köksfönstret igen. Den hade växt ganska mycket och hade fortfarande både blommor och chilifrukter hängande från grenarna!

Vintern kom och gick och det blev vår och sen sommar men chiliplantan kom aldrig ut igen för kvinnan som fått den var väldigt sjuk och trött hela sommaren. Så chilin stod kvar i köksfönstret och fick vara tacksam att den iallafall fick vatten regelbundet. Det märkliga var att chiliplantan fortsatte att blomma lite då och då! Kvinnan provade att pollinera blommorna med en mjuk pensel och det fungerade faktiskt till kvinnans förtjusning! Nya, röda frukter bildades på chilin fast det egentligen inte var säsong för det!

Tiden gick och det blev sommar igen och nu - äntligen - fick chiliplantan komma ut i trädgården igen! Tunn och tanig efter så lång tid inomhus men fortfarande med chilifrukter hängande från de spensliga grenarna tänkte den lilla chilin att det enda som fattades nu var lite ny jord runt rötterna. En nåd att stilla bedja om! Och vem vet? Kanske får kvinnan som fick chilin lite energi till att plantera om den? Vi får hoppas det, för det är chilin värd!

~~~~ SLUT ~~~~

Den här sagan är alldeles sann och kvinnan som fick chiliplantan är förstås jag! Och nu ska jag gå ut och plantera om den! 

Anneli.

Det här går ju som på räls, del 3

Nu har jag fastat i 21 dagar! Idag är det dag 22. Bara 8 dagar + vad som är kvar av idag kvar med andra ord! 😊 Nedräkningen har börjat!

Den gångna veckan har flutit på bra förutom att jag kände mig lite yrslig i ett par dagar, vilket jag misstänker berodde på en kombination av utrensningssymptom och stress. Men nåt som har blivit bättre av fastan är att jag har börjat känna mig mycket mjukare i kroppen mot innan. Ja, det började till och med lite under 2:a fasteveckan, men nu är det en markant skillnad! Och min annars så onda fot gör inte ont längre - om jag inte överanstränger den... Då kommer värken som ett brev på posten! Men det är inte utan att jag nästan känner för att utbrista: "Halleluja! Det är ett mirakel"! 😜

Bilden fick jag av en fb-vän för att hjälpa till att göra reklam för Loppisen .

Igår hjälpte jag till på ett Loppis några timmar och jag stod upp och gick runt i lite över en timme innan jag kände att jag behövde sätta mig en stund, och så länge har jag inte klarat av att stå och gå på många år utan att det gjort svinont i foten! Det känns väldigt bra måste jag säga! Och fastän jag stod och gick omväxlande med att sitta en stund i ett par timmar till så fick jag nästan inte ont i foten alls!
Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte känner av foten alls, för det gör jag! Men jag kan inte påstå att det värker och jag kunde sova gott inatt till skillnad från om jag hade gått och stått lika mycket för 3 veckor sen. (Hur många nätter har jag inte legat mer eller mindre sömnlös på grund av att foten värker? Jag kan inte räkna dem! 😴 )

Men över till nåt annat som känns roligt: Igår morse ställde jag mig på vågen igen och jag hade gått ner 1,4 kilo den gångna veckan, så nu har jag gått ner sammanlagt 6,4 kilo! Det känns bra! 😎 Men jag kommer med största sannolikhet inte att slå förra sommarens 30-dagarsfasta då jag gick ner 9,1 kilo, men allt som är mindre än nu är bra! Sen gäller det att inte gå upp igen och helst fortsätta att gå ner... Hur det går med den saken får vi se... Kanske, kanske om jag klarar av att leva och äta enligt Medical Mediums kostrekommendationer att det fortsätter gå åt rätt håll både med vikt och hälsa...

Jag har ju faktiskt redan ändrat min kost ganska mycket efter hans rekommendationer; slutat äta det han kallad "no-foods": gluten, mjölkprodukter och ägg bland annat, och börjat äta mer bladgrönsaker och frukt. Men sen säger han att man bör minska drastiskt på fettintaget (det är svårt för levern att bryta ner fetter - speciellt när man inte är helt frisk) och jag har hittills inte lyckats så bra med det... äter för mycket nötter och steker i för mycket olja... Men jag ska se vad jag kan göra åt det när jag börjar äta igen.

Så... fortsättningen på denna min hälsoresa känns oviss men spännande! Vill du veta hur det går och även annat jag skriver om så är du välkommen att prenumerera på blogginläggen! Upptill i högermarginalen hittar du 2 olika sätt du kan göra det!

Anneli.