1:a Advent 2022

Tänk att vi redan gått in i adventstider! Det är 1:a advent idag!

Idag fick jag hjälp av Käre Maken att hänga upp adventsstjärnor i Da House; en i sovrummet och en i köket! Och så tände jag det första ljuset i... ja, vad ska man kalla det för..? Det är ju egentligen ingen adventsljusstake men den har 4 ljushållare...  Så här ser den ut iallafall så får du väl kalla den vad du vill! 

Jag fick den här av min kompis Katta för ett par år sen. ♥ 

Här inne i vårt just nu extremt stökiga hus satte Käre Maken upp ett par adventsstjärnor även här + ett par 7-armade elektriska ljusstakar. De ser lite malplacerade ut mitt i stöket men det får vara så just nu för vi håller på att röja och sortera här hemma så nån julstädning är det inte tu tal om i det Sjögrenska residenset!
Det här kommer antagligen att bli den stökigaste julen någonsin misstänker jag för ju mer vi röjer desto stökigare verkar det bli! Dessutom är jag ju min morfar skrothandlarens dotter-dotter och har svårt att slänga grejer... Jag kopplar ihop minnen och känslor med saker vilket gör det väldigt svårt att släppa taget om dem. Dessutom tycker jag att det är en dödssynd - eller borde iallafall vara - att slänga grejer som är fullt användbara! Ge bort eller sälja går bra. Om jag bara kan släppa taget om dem...

Vi skulle faktiskt ha varit med på en loppis förra helgen men den blev inställd så grejerna vi tänkt att sälja där står kvar här hemma. Och på den vägen är det...
Men det får vara så här i år! Det kommer förmodligen inte hem några barn till jul iallafall och då känns det viktigare att fortsätta röja än att ha julfint. Det kommer fler jular!

Nu får du ha en fortsatt fin advent så ses vi när vi ses!

Anneli.

En hälsning från "Nyhyttan Wild life"!

Idag är kanske sista fina sommardagen på ett tag - åtminstone om man ska tro väderleksrapporten på TV. En dag att inte förspilla inomhus med andra ord!

På grund av att jag har så fördj*vligt ont i mina fötter (och knän) så blir jag sittande inomhus alldeles för mycket. Men en dag som denna... ja, det vore en dödssynd att bara sitta inne! Så jag gjorde mig en fruktsallad och gick ut i trädgården för att sitta i solskenet och äta den. Det blåser en del ute idag så jag tog min stol och satte mig vid sidan av huset där det var lite mer lä, sen åkte strumpor och skor av fort som 17! Jag älskar att gå barfota på gräsmattan, och att sitta på en stol med fötterna mot det mjuka gräset är inte helt fel det heller!

Så där satt jag i solskenet, blundande i det starka ljuset och tuggade i mig den goda fruktsalladen. Rätt som det var kände jag att det var nånting på min ena fot. Jag tänkte att det kanske var ett grässtrå som kittlade mig lite eller kanske en fluga, men när jag tittade ner på foten satt där en liten, jättesöt ödla! Alltså; jag ÄLSKAR ödlor! Jag ropade på Käre Maken att han skulle komma ut med min mobil så att han kunde ta ett foto, men när han kom tror jag att ödlan blev skrämd, för den började klättra uppför mitt ben. Den stannade upp strax under mitt knä, och där hann Käre Maken ta ett foto av den!

♥ Men hur söt får man vara!?! ♥

Sen klättrade den vidare upp för min T-shirt och mot min högra arm. Där lyckades Käre Maken få ett nytt kort:

Jag kände mig helt euforisk och lycklig för att denna lilla varelse kom och hälsade på mig, och till och med vågade sitta på min fot en lång stund innan den klättrade vidare upp på mig, för att till sist ta sig ner till gräset igen via min rygg. 

När jag kom in i huset igen hämtade jag Solögas lilla bok "Djurens språk", slog upp "ödla" och läste:
"Planera, ta god tid på dig, känn efter vad du vill, därefter kan du handla. Din gåva är att göra saker med lätthet. Ödlan anstränger sig inte i onödan, den agerar endast när den behöver agera. Genom att spara på sin energi och agera endast när den är helt i balans, uträttar den allt den behöver med ett minimum av energi."

Ja, det låter som ett gott råd, och precis vad jag behöver höra! Jag har ofta så bråttom när det är nåt jag vill, men under rådande omständigheter så är det nog bäst att ligga lågt och bara ta det lugnt och i den takt som min sviktande energi klarar av! Tids nog kommer jag att vara i balans, och då är det dags att agera! För planer har jag! Både för min blogg och mitt liv! Men jag blev ju förtidspensionerad av en anledning... och det spelar ingen roll vad jag tycker om det eller önskar att det var annorlunda; det är bara att ta det för vad det är och göra så gott jag kan!

Och vila... vilket är precis vad jag tänker göra nu! Jag tror att jag sätter mig ute på en stol och gräver ner tårna i gräsmattan! Sounds like a plan! Och Swisch! så försvann hon!

Anneli.

What the hell...

Ni får ursäkta mitt språkbruk! Men förklaring till titeln på detta blogginlägg kommer lite längre ner i texten!

Jag har varit något som jag inte varit på länge: sjuk!! Hela den här julen har tyvärr gått i sjukdomens tecken. Vi har varit förkylda hela högen - utom min man som var den ende som klarade sig!
Först insjuknade Adrian (yngste sonen), sen Martin (näst yngste), tredjen ut var Rickard (äldste sonen) som kommit för att fira jul med oss, och han var nog den som blev sjukast av oss med bl a 40 graders feber, och sen var det jag som åkte på denna eländes förkylning from hell! Ylvali (yngsta dottern) som också var här och hälsade på var redan förkyld när hon kom, men slapp tack och lov vår förkylning.
Så denna jul blev för min del inte så lugn som jag hade planerat..! Först vart jag ju tvungen att serva sjuklingarna med mat, té, vatten och näsdukar tills jag själv stupade och sen var det bara för mig att däcka ihop i en fåtölj (soffan var upptagen av de andra)!
MEN: det var inte för att klaga som jag ville skriva detta blogginlägg, utan för att konstatera två saker:

1. När man är sjuk och som bäst skulle behöva riktigt nyttig mat som fullkomligt kryllar av vitaminer och andra nyttigheter; då orkar man inte fixa det, utan tar bara typ vad som helst som är lätt att stoppa i munnen för att bli mätt! DET blir man ju inte frisk av!!

2. Och nu kommer vi strax till förklaringen av titeln: Eftersom jag inte har kunnat/orkat äta ens i närheten av hur jag egentligen velat, så har jag ätit "som vanligt", d v s som jag åt innan jag för 3½ år sen började med min vegetariska variant av LCHF. Jag har alltså ätit kolhydrater på längden och på tvären!! Potatissallad, potatisgratäng, bröd och mackor, risgrynsgröt, makaroner, mimosasallad, ett 30-tal (små!) pepparkakor, 3 knäck, 2 kolor, 2 bitar supersött chokladgodis, och nog har jag druckit upp en hel flaska glögg alldeles själv...! Alkoholfri förstås - men ändå...!

Ja, jag förstår om detta för er inte verkar vara någon dödssynd, men i min värld är det ett enormt avsteg från hur jag vill äta!! Men det blir som "min gamla dietist" Sara kallade det: "What the hell-effekten"! (<--- Där kom förklaringen!) :P När jag ändå har ätit potatis så kan jag lika gärna ta några mackor också, what the hell - jag har ju redan börjat fuska... jag tar några knäck också när jag ändå håller på... Ja, ni fattar...!
Det gick så långt att jag t o m bad min man att han skulle köpa pizza när han ändå var in till stan för att handla igår!! Men klok som han är så kom han hem med massa grönsaker och falafel istället!!

Det är så här med mig att när jag äter för mycket kolhydrater så triggar det igång sug och hunger hos mig och jag vill ha ännu mera kolhydrater! När jag levde på "strikt" LCHF så försvann mitt sug efter "nånting gott" i stort sett helt, och det var sååå skönt att slippa det! Det är därför jag fortfarande vill vara restriktiv med kolhydrater i allmänhet och socker och vetemjöl i synnerhet. Jag vill INTE ha tillbaka det där suget! Men det har jag triggat igång nu...!
What to do, what to do..?
Ja, just nu tänker jag inte göra så mycket åt det! Brödet är uppätet, så det fixar sig själv och för övrigt så tänker jag äta det jag tycker är gott vad gäller mat! Godiset, glöggen och pepparkakorna kanske jag kommer unna mig nåt litet av - det är ju ändå nyår - men efter helgerna så får det banne mig vara slutfuskat!

Det gäller bara att hitta mitt nya sätt att äta..! Det här med att utesluta mjölkprodukter har ju inte gått något bra... och just nu känns det inte som att jag orkar med för mycket förändringar... men jag kommer dra ner på det i alla fall! Sen får vi se hur det blir och går!

Ha det nu så bra de sista 33½ timmarna av detta år! Det ska jag ha!! :D

Anneli.