Hjälp! Det är en månad för tidigt!

Idag när jag gick ut till Da House för att vattna krukväxterna så passade jag på att ta ett par foton på vägen.

Från fönstret inne vid min dator i vårt boningshus såg jag att Käre Maken höll på att klippa gräset så jag skyndade mig ut för att hinna ta ett kort på vår gräsmatta som var översållad av gula blommor: 

De är som små minisolar! 🌞

Jag tog också ett foto på potatisodlingen i lådorna utanför huset vilket var en sorglig syn: 

Jag vet inte hur väl det syns på kortet med det ser för bedrövligt ut! Vänstra lådan har helt gett upp! Det är en endaste grön stjälk som fortfarande ser ok ut resten har vissnat ner!
I den högra lådan - som ju varit finast hela tiden - har blasten gulnat och håller på att vissna ner där också! Men... men... det är ju en månad för tidigt!!! 😨

För en vecka sen grävde Käre Maken upp en av potatisplantorna i den vänstra lådan för att se vad som fanns under den. Det var 6-7 rätt små potatisar som i och för sig var fina men... små! Jag borde väl ha tagit ett foto på dem men det kom jag på först efter att jag ätit upp dem. Sorry about that! 

Så, vilken dag som helst kommer åtminstone den vänstra lådan att grävas ur och som vanligt kommer jag att ta kort på det! Den plantan som redan är uppgrävd visade ju iallafall att det finns potatis där under blast och jord, bara inte så mycket som jag hoppats! Men man får vara glad för det som blir! 

Men nu tänkte jag avsluta med nåt roligare nämligen vad jag gjorde i söndags! Då träffade jag några av mina "homies"; mina tjejkompisar, på knytkalas och oj vad mycket gott vi käkade! Tyvärr har jag inga fotobevis på det - bara på mitt bidrag till kalaset: nämligen en jordgubbs- cheesecake: 

Tror du att den var nåt god då? 

Mmmm... Supergod!! 😋 

100 % ekologisk, kanske 50 % raw och bara nyttiga ingredienser! Så det är inte mycket att klaga på! Men det var det ingen som gjorde heller kan jag avslöja från säker källa! 😎

Men nu börjar det bli dags att masa sig ut i köket och laga middag så detta är allt för idag! 
Mors!

Anneli.

En tur i trädgården

Jag tog en tur i trädgården; barfota på gräsmattan och det var sååå härligt! 😌 Jag älskar att gå barfota! Jag hade min mobil med och passade på att fota min lilla odlingslott när jag ändå var "out and about".  Så det var inte min barfotapromenad på gräsmattan jag ville berätta om egentligen utan min lilla odlingslott utanför vardagsrumsfönstret! Men "En tur i trädgården" lät bättre som titel till detta blogginlägg än "En tur i odlingslotten"...! 😉 Och jag tog ju faktiskt en tur i trädgården! 😛

Det som föranledde att jag gick ut barfota just då var att Käre Maken kom in och sa att han skulle klippa gräsmattan och "förresten så har potatisen tittat upp"! (Ja, inte själva potatisen, men blasten! Jag hade ju hittat en stackars liten potatis som hade legat och fått långa groddar under diskbänken i köket och den petade Käre Maken ner i mitt lilla land den 25/5.) 

Att gå barfota i nyklippt gräs är inte kul! Man blir gräsligt 😜 grön om fötterna och gräsklippet fastnar på fötterna och mellan tårna! Inte kul alls! Och det är ju gröna fingrar man ska ha när man odlar - inte fötter! 😉 Men iallafall: nu ser det ut så här där Käre Maken grävde ner potatisen: 

Kanske inte så mycket till blast än så länge men potatisen tog sig iallafall och den kommer ju att växa om det går som det ska! Och som vi alla vet så är det ju inte blasten som är det viktiga utan det som är under jorden: potatisen! 😊

Moving on: I förra blogginlägget visade jag ju bl.a. ett foto på nätmelonplantan som hade farit illa på grund av kylan natten efter den blev planterad i landet och då såg det ju ut som att den trots allt hade klarat sig (till skillnad från gurkplantan). Och det hade den! 😄 

Till och med de stora bladen högst upp i bild hade klarat sig! Det hade jag inte trott! Så om bara sommaren blir tillräckligt varm så kanske jag får nätmeloner till hösten! 😋

Nåt roligt som jag ville visa är vad som hänt med stödpinnen till en av tomatplantorna. Käre Maken sågade ju av pinnarna alldeles innan han planterade tomaterna och tryckte ner stödpinnar till dem, och så här kan det gå då: 

Pinnen vill leva och har satt nya löv! 😃 Om den har börjat få rötter också vet jag inte, men troligtvis inte. Det räcker nog med fukten från jorden för att löven skulle börja växa!

Paprikaplantorna verkar trivas i sina hinkar och här kommer en bild på den ena: 

Det får bli sista bilden från min lilla odlingslott för denna gång! Men jag kan ju bjuda på ett foto till, nämligen ett foto på Käre Maken när han var i full gång med att klippa gräsmattan: 

Ja men då så! Då säger vi så! Detta får bli allt för idag!

På återseende (när det nu blir...)!

Anneli.

Jordgubbar och smultron

På gräsmattan utanför Da House står två krukor och en zinkhink med jordgubbsplantor och smultron. Idag när jag skulle gå ut och vattna blommorna i Da House möttes jag av detta:

Jag har inte kollat på dem på några dagar så jag hade ingen aning om att det fanns mogna bär där! Det var ju en trevlig - och god - överraskning! 😋

I den första krukan var det inte så många jordgubbar, men en var mogen och slank snabbt ner i min mage efter att jag tagit några foton!

Smultron var det desto fler av:

7 stycken var mogna och ligger förstås även de i min mage!

I zinkhinken var det lite fler jordgubbar än i krukan:

3 stycken var mogna och gissa vart de tog vägen!?! 😉 Om du gissade i min mage så gissade du rätt!

Tänk vilken ynnest att ha egna bär och sekunden efter man plockat av dem från plantan stoppa dem i munnen! Mmmm...!

Jag är verkligen lyckligt lottad! ♥

Anneli.

Finn tre fel...

När jag var liten brukade jag tycka om de där pysselsidorna med t ex korsord, rebusar och "finn fem fel" som fanns i olika tidningar. Och just den där "finn fem fel" tyckte jag var roligt att leta upp alla olikheterna - gärna snabbare än syrran och föräldrarna! 😛 Varför jag berättar just detta kommer jag snart att komma fram till. Bear with me a moment och fortsätt läsa så kommer förklaringen snart!

Igår kväll var jag ute på eftermiddagen/kvällen och planterade några av plantorna och idag planterade jag om alla resterande plantor så nu är alla de plantor jag tycker är nåt att satsa på omplanterade! De enda jag tyckte inte var nåt att spara på var dessa  paprikaplantor:

Jag tänkte att de får stå kvar så länge och skulle de mot förmodan växa på sig så får jag väl ge dem ny jord och större kruka sen!

Nu ser det ut så här på gräsmattan under eken:

Och HÄR kommer det: Finn tre fel! Tänk på vad jag skrivit här ovan och titta noga på fotot med alla omplanterade plantor här ovan. Svaret på vad som är fel kommer längre ner i texten.

När jag säger att jag planterat om alla plantorna så är det en sanning med modifikation. På fotot här ovan ser du de 18 paprikaplantorna och 21 tomatplantorna och alla är mycket riktigt omplanterade!
Men: jag satte ju ner 7 tomatplantor i ett rostfritt tråg i brist på krukor och de var de plantor jag trodde på minst att de skulle växa till sig ordentligt. Men döm om min förvåning! Nu ser de ut så här:

De växer så det knakar! 😊Men ska det bli nånting av dem så behöver de säras på och få egna krukor/platser! Så kanske var det bra att jag gjorde tre fel idag...

Listade du ut vad jag menade med "tre fel" på fotot på alla omplanterade plantorna? Titta till vänster på fotot med alla krukorna/hinkarna: där står tre tomma hinkar som jag hade tänkt plantera tre av paprikaplantorna i, men jag var lite stressad när jag skulle plantera om dem, så att jag hade de hinkarna föll helt bort! Men det kanske var bra!?! För paprikor är enligt min (mycket begränsade) erfarenhet inte riktigt lika petiga med mycket näring och stor egen yta som tomater är, så nu kan iallafall de tre största av de här tomatplantorna i tråget få stora krukor/hinkar. Ibland när det blir fel så blir det egentligen rätt! 😄

Men nu tänkte jag att du ska få slippa mina blogginlägg om alla turerna med plantor och omplanteringar på ett tag! Nu får de stå och växa till sig och när det händer nåt liiite mer drastiskt på växtlighetsfronten så kan jag återkomma till dem! Ska vi säga så? 😜

Anneli.

En hälsning från "Nyhyttan Wild life"!

Idag är kanske sista fina sommardagen på ett tag - åtminstone om man ska tro väderleksrapporten på TV. En dag att inte förspilla inomhus med andra ord!

På grund av att jag har så fördj*vligt ont i mina fötter (och knän) så blir jag sittande inomhus alldeles för mycket. Men en dag som denna... ja, det vore en dödssynd att bara sitta inne! Så jag gjorde mig en fruktsallad och gick ut i trädgården för att sitta i solskenet och äta den. Det blåser en del ute idag så jag tog min stol och satte mig vid sidan av huset där det var lite mer lä, sen åkte strumpor och skor av fort som 17! Jag älskar att gå barfota på gräsmattan, och att sitta på en stol med fötterna mot det mjuka gräset är inte helt fel det heller!

Så där satt jag i solskenet, blundande i det starka ljuset och tuggade i mig den goda fruktsalladen. Rätt som det var kände jag att det var nånting på min ena fot. Jag tänkte att det kanske var ett grässtrå som kittlade mig lite eller kanske en fluga, men när jag tittade ner på foten satt där en liten, jättesöt ödla! Alltså; jag ÄLSKAR ödlor! Jag ropade på Käre Maken att han skulle komma ut med min mobil så att han kunde ta ett foto, men när han kom tror jag att ödlan blev skrämd, för den började klättra uppför mitt ben. Den stannade upp strax under mitt knä, och där hann Käre Maken ta ett foto av den!

♥ Men hur söt får man vara!?! ♥

Sen klättrade den vidare upp för min T-shirt och mot min högra arm. Där lyckades Käre Maken få ett nytt kort:

Jag kände mig helt euforisk och lycklig för att denna lilla varelse kom och hälsade på mig, och till och med vågade sitta på min fot en lång stund innan den klättrade vidare upp på mig, för att till sist ta sig ner till gräset igen via min rygg. 

När jag kom in i huset igen hämtade jag Solögas lilla bok "Djurens språk", slog upp "ödla" och läste:
"Planera, ta god tid på dig, känn efter vad du vill, därefter kan du handla. Din gåva är att göra saker med lätthet. Ödlan anstränger sig inte i onödan, den agerar endast när den behöver agera. Genom att spara på sin energi och agera endast när den är helt i balans, uträttar den allt den behöver med ett minimum av energi."

Ja, det låter som ett gott råd, och precis vad jag behöver höra! Jag har ofta så bråttom när det är nåt jag vill, men under rådande omständigheter så är det nog bäst att ligga lågt och bara ta det lugnt och i den takt som min sviktande energi klarar av! Tids nog kommer jag att vara i balans, och då är det dags att agera! För planer har jag! Både för min blogg och mitt liv! Men jag blev ju förtidspensionerad av en anledning... och det spelar ingen roll vad jag tycker om det eller önskar att det var annorlunda; det är bara att ta det för vad det är och göra så gott jag kan!

Och vila... vilket är precis vad jag tänker göra nu! Jag tror att jag sätter mig ute på en stol och gräver ner tårna i gräsmattan! Sounds like a plan! Och Swisch! så försvann hon!

Anneli.