En hälsning från "Nyhyttan Wild life"!

Idag är kanske sista fina sommardagen på ett tag - åtminstone om man ska tro väderleksrapporten på TV. En dag att inte förspilla inomhus med andra ord!

På grund av att jag har så fördj*vligt ont i mina fötter (och knän) så blir jag sittande inomhus alldeles för mycket. Men en dag som denna... ja, det vore en dödssynd att bara sitta inne! Så jag gjorde mig en fruktsallad och gick ut i trädgården för att sitta i solskenet och äta den. Det blåser en del ute idag så jag tog min stol och satte mig vid sidan av huset där det var lite mer lä, sen åkte strumpor och skor av fort som 17! Jag älskar att gå barfota på gräsmattan, och att sitta på en stol med fötterna mot det mjuka gräset är inte helt fel det heller!

Så där satt jag i solskenet, blundande i det starka ljuset och tuggade i mig den goda fruktsalladen. Rätt som det var kände jag att det var nånting på min ena fot. Jag tänkte att det kanske var ett grässtrå som kittlade mig lite eller kanske en fluga, men när jag tittade ner på foten satt där en liten, jättesöt ödla! Alltså; jag ÄLSKAR ödlor! Jag ropade på Käre Maken att han skulle komma ut med min mobil så att han kunde ta ett foto, men när han kom tror jag att ödlan blev skrämd, för den började klättra uppför mitt ben. Den stannade upp strax under mitt knä, och där hann Käre Maken ta ett foto av den!

♥ Men hur söt får man vara!?! ♥

Sen klättrade den vidare upp för min T-shirt och mot min högra arm. Där lyckades Käre Maken få ett nytt kort:

Jag kände mig helt euforisk och lycklig för att denna lilla varelse kom och hälsade på mig, och till och med vågade sitta på min fot en lång stund innan den klättrade vidare upp på mig, för att till sist ta sig ner till gräset igen via min rygg. 

När jag kom in i huset igen hämtade jag Solögas lilla bok "Djurens språk", slog upp "ödla" och läste:
"Planera, ta god tid på dig, känn efter vad du vill, därefter kan du handla. Din gåva är att göra saker med lätthet. Ödlan anstränger sig inte i onödan, den agerar endast när den behöver agera. Genom att spara på sin energi och agera endast när den är helt i balans, uträttar den allt den behöver med ett minimum av energi."

Ja, det låter som ett gott råd, och precis vad jag behöver höra! Jag har ofta så bråttom när det är nåt jag vill, men under rådande omständigheter så är det nog bäst att ligga lågt och bara ta det lugnt och i den takt som min sviktande energi klarar av! Tids nog kommer jag att vara i balans, och då är det dags att agera! För planer har jag! Både för min blogg och mitt liv! Men jag blev ju förtidspensionerad av en anledning... och det spelar ingen roll vad jag tycker om det eller önskar att det var annorlunda; det är bara att ta det för vad det är och göra så gott jag kan!

Och vila... vilket är precis vad jag tänker göra nu! Jag tror att jag sätter mig ute på en stol och gräver ner tårna i gräsmattan! Sounds like a plan! Och Swisch! så försvann hon!

Anneli.