En tur i trädgården

Jag tog en tur i trädgården; barfota på gräsmattan och det var sååå härligt! 😌 Jag älskar att gå barfota! Jag hade min mobil med och passade på att fota min lilla odlingslott när jag ändå var "out and about".  Så det var inte min barfotapromenad på gräsmattan jag ville berätta om egentligen utan min lilla odlingslott utanför vardagsrumsfönstret! Men "En tur i trädgården" lät bättre som titel till detta blogginlägg än "En tur i odlingslotten"...! 😉 Och jag tog ju faktiskt en tur i trädgården! 😛

Det som föranledde att jag gick ut barfota just då var att Käre Maken kom in och sa att han skulle klippa gräsmattan och "förresten så har potatisen tittat upp"! (Ja, inte själva potatisen, men blasten! Jag hade ju hittat en stackars liten potatis som hade legat och fått långa groddar under diskbänken i köket och den petade Käre Maken ner i mitt lilla land den 25/5.) 

Att gå barfota i nyklippt gräs är inte kul! Man blir gräsligt 😜 grön om fötterna och gräsklippet fastnar på fötterna och mellan tårna! Inte kul alls! Och det är ju gröna fingrar man ska ha när man odlar - inte fötter! 😉 Men iallafall: nu ser det ut så här där Käre Maken grävde ner potatisen: 

Kanske inte så mycket till blast än så länge men potatisen tog sig iallafall och den kommer ju att växa om det går som det ska! Och som vi alla vet så är det ju inte blasten som är det viktiga utan det som är under jorden: potatisen! 😊

Moving on: I förra blogginlägget visade jag ju bl.a. ett foto på nätmelonplantan som hade farit illa på grund av kylan natten efter den blev planterad i landet och då såg det ju ut som att den trots allt hade klarat sig (till skillnad från gurkplantan). Och det hade den! 😄 

Till och med de stora bladen högst upp i bild hade klarat sig! Det hade jag inte trott! Så om bara sommaren blir tillräckligt varm så kanske jag får nätmeloner till hösten! 😋

Nåt roligt som jag ville visa är vad som hänt med stödpinnen till en av tomatplantorna. Käre Maken sågade ju av pinnarna alldeles innan han planterade tomaterna och tryckte ner stödpinnar till dem, och så här kan det gå då: 

Pinnen vill leva och har satt nya löv! 😃 Om den har börjat få rötter också vet jag inte, men troligtvis inte. Det räcker nog med fukten från jorden för att löven skulle börja växa!

Paprikaplantorna verkar trivas i sina hinkar och här kommer en bild på den ena: 

Det får bli sista bilden från min lilla odlingslott för denna gång! Men jag kan ju bjuda på ett foto till, nämligen ett foto på Käre Maken när han var i full gång med att klippa gräsmattan: 

Ja men då så! Då säger vi så! Detta får bli allt för idag!

På återseende (när det nu blir...)!

Anneli.

Sommarfrukost i det gröna

Det gäller att passa på! Både vad gäller det svenska sommarvädret och vad som är i säsong att äta!
Min frukost idag bestod av en fräsch, god fruktsallad bestående av mango, päron, nätmelon och jordgubbar från vårt eget jordgubbsland.

Till det gjorde jag en liknande sås som jag gjorde till midsommarafton, men den här blev ännu godare! Tror jag... den andra var ju också så god... Fast den jag gjorde idag fick mer kolasmak, vilket jag blev glatt överraskad av när jag smakade den.
Ingredienserna var detsamma som i midsommaraftonens vaniljsås, men förhållandet mellan ingredienserna var lite annorlunda. Receptet till dagens sås ser ut som följer:

VANILJ/KOLASÅS 1 portion

1 dl cashewnötter
3 mjuka dadlar
2 torkade aprikoser
1 krm vaniljpulver
1 liten nypa havssalt
vatten till lagom konsistens

Eftersom den här såsen blev till av en stundens ingivelse var varken nötterna eller den torkade frukten blötlagda. Men jag började med att skölja aprikoserna och dra isär dem i två halvor innan jag la dem i botten på min mixer. Därefter sköljde jag dadlarna, kärnade ur dem och delade även dessa i två halvor innan jag la ner dem i mixern. Sen hällde jag på cashewnötterna, vaniljpulvret, saltet och så mycket ljummet vatten att det knappt täckte nötterna. (Ta inte för mycket vatten. Det är bättre att spä lite vid behov så du inte får en för rinnig sås.) Sen fick det stå så medan jag rensade jordgubbarna och skar frukten till min fruktsallad. När det var gjort mixade jag såsen helt slät, och det visade sig att jag hade precis lagom mycket vatten redan från början! (Ibland ska man ju lyckas vid första försöket också!)

Ja, sen var det bara att ta med skålarna ut till trädgården, ta några foton och sen njuta av anrättningen! Och jag hade sån tur att precis när jag var färdig och tänkte gå in så kom de första regndropparna! Och efter en liten stund stod regnet som spön i backen! Så jag avslutar det här blogginlägget som jag började det: Det gäller att passa på! :o)

Anneli.