Jag vet, jag vet...

... jag har inte skrivit ett enda blogginlägg på hela juli och här kommer jag i elfte timmen och tänkte få ihop nånting vettigt. Eller vettigt och vettigt... vi får se vad det blir. 

Förutom de vanliga gamla krämporna (som tyvärr varit sämre i några veckor - but let's not go there...) så har juli varit en rätt bra månad! Förutom när det varit för varmt... jag klarar inte för höga temperaturer!!! Om jag får bestämma så får det inte bli varmare än +24 grader - och då ska det helst blåsa så där lite skönt också! Meeen... det är inte jag som bestämmer vädret så det är bara att leva med att det blir som det blir! 

Vad har varit bra i juli då? Jo, bland annat att min schersmin blommade så vackert och doftade så helt fantastiskt!

Och att smultronen i min gamla odlingslott gett jättemycket bär! Det här fick jag till frukost en dag t ex: 

Mmmm... 😋 Sååå himla gott! Det finns fortfarande lite smultron att plocka men inte så många längre.

Nåt annat som varit bra denna månad är att Käre Sonen, den yngste, har varit här och hälsat på i några dagar! ♥ Men det blev tyvärr inga foton tagna!

Mindre bra är mina odlingar tyvärr! T ex potatisen; den ena lådan ser bra ut men den andra... jag vet inte vad som hänt! Ja, men kolla: 

Lådan till vänster ser ut som att den gett upp! Här en närbild: 

Vi har inte sett vad som finns under jorden än men antagligen är det lika dåligt där som ovan jord. Men vi låter båda potatislådorna stå ett tag till. Så länge det inte blir bladmögel så är det ingen brådska att gräva upp ev potatis.

Tomatplantorna blev det inga kort tagna på men det är lika bra det för så dåliga som de ser ut så lär det inte bli nåt av dem! Det är inte tomatplantornas fel - det är Käre Maken och jag som inte orkat ta hand om dem! Se la vie, se la vie!

Av de tre Hokaidopumpafröna jag satte så var det en som kom upp. Den planterade Käre Maken i en kruka så att vi kan ta in den när det varnas för frost. Men den stackars plantan är det inte mycket bevänt med heller. För lite vatten? För mycket vatten? Din gissning är lika bra som min! Så här ser den ut: 

Sist kommer ett kort på sallads- och lök-lådan: 

Här ser det inte alltför roligt ut heller, MEN; det är för att Käre Maken har sett rådjursklövsavtryck i lådan! 😱 Rådjur har alltså hoppat in i lådan och klivit omkring vid ett flertal tillfällen, så det är nästan ett mirakel att det växer nåt där överhuvudtaget! 

Ja, det här med att odla... det är nästan som att spela på lotto - fast lite bättre odds! Men man vet aldrig hur det blir förrän efteråt! 

Nu har jag kommit till slutklämmen på detta blogginlägg! Hur vettigt det blev får du som läsare avgöra! Jag signar ut nu iallafall och går och vattnar krukväxterna i Da House och sen ska jag laga middag!

Ha det så bra alla där ute i syberspace! Ha en riktigt fin augusti och så ses vi när vi ses! Bl a en uppdatering av odlingarna kommer att komma lite längre fram!

Anneli.

Stiltje och ett tråkigt besked

Nä, nu får det banne mig vara slut på den här jä-la Coronan! På grund av den fick jag ett tråkigt besked igår. 😢 Du vet, det här Hantverk- och Återbrukscaféet jag brukar vara på på torsdagskvällarna har blivit inställt! I och med att det drivs som en cirkel i IOGTs regi så gäller deras regler och de har ställt in alla fysiska cirklar tills vidare! Trots att vi brukar sitta i den stora salen med flera meter emellan oss vid egna bord och det finns handsprit o.s.v. så får vi inte träffas mer. 😭 Så nu är det lilla andningshålet i tillvaron borta! Suck... 😞

Jag åkte bort till Logen igår iallafall för att hämta min stickning och ett garn till så kanske jag kan få lite ro att sticka lite hemma. Det är det att när man är hemma så finns det så mycket annat att göra så risken är att stickningen inte blir av... Men vi får se! Nån liten stund kanske det kan bli ändå. 

Garnnystanet till höger är jag inte säker på är samma som det jag håller på att sticka med; jag tyckte att det var aaaaningens tjockare när jag kollade noggrannare när jag kom hem. Hmmm... det är ju inte så bra... Men jag tycker mig minnas att det finns ett exakt lika dant garn som det jag håller på att sticka med nu så jag åker nog till Logen nån dag och kollar. Men det får bli nästa vecka för nu ikväll kommer Käre Sonen den äldre hem och hälsar på sina "päron" och sin lillebror över helgen så då vill jag passa på att hänga så mycket som möjligt med honom! ♥ 

Nåt annat jag hoppas händer nästa vecka är att det blir fler behandlingar hos Jennifer på Juicy Healing, för den här veckan har det varit totalstiltje med det! Vi har inte lyckats hitta nån bra tid när vi båda har kunnat för Jennifer börjar bli ganska fullbokad (tror jag det, så duktig som hon är)! Ett litet tips om du vill boka tid hos henne är att det är lättare att få tid på förmiddagarna! Men då sover ju jag så det passar inte mig. 😛

Ja men då så! Då ska jag fixa med lite annat i väntan på Käre Sonen den äldres återkomst! I'll be back när det hänt nåt mer som jag vill berätta om, t ex att jag träffat Jennifer och fått en behandling igen eller nåt annat jag tycker passar att skriva om här på bloggen!
På återseende!

Anneli.

R.I.P. älskade svärfar.

Efter att jag publicerade gårdagens blogginlägg gick jag in till min svärfar i Da House, som jag ju hade skrivit att jag skulle göra. Svärmor och Käre Maken satt redan hos svärfar som låg i sängen - okontaktbar men fortfarande vid liv. Hans andning var regelbunden men ansträngd.
47 minuter senare gjorde han sin sista utandning och var sen borta...

♥ Jorma 1936-08-24 - 2020-05-09. ♥

Jag vill gärna berätta för dig lite om vad som hände, för även döendet kan vara ganska... ganska... vackert när det får gå så här lugnt och stilla som det gjorde för svärfar. 

Så här var det:
Innan jag gick ut till Da House bad jag Käre Sonen att ringa till sin storebror i Stockholm och höra med honom om han hade tid för ett videosamtal. Det hade han, för Käre Sonen kom ut med sin telefon och hade storebror i luren. Vi berättade för storebror att nu var det inte så långt kvar och han fick prata med och se oss alla genom telefonen. Jag sa till honom att "du kan hälsa på farfar - han kan höra dig" och storebror sa "hej farfar, det är XX" (vet inte om det är Ok att skriva hans namn så jag gör inte det) medan jag riktade mobilkameran så att han såg sin farfar. Direkt svärfar hörde sin förstfödde sonson började han andas lugnare... mindre ansträngt. Det var en markant skillnad! 

Vi pratade lite till men höll på att avsluta samtalet när Käre Maken ställde en fråga till sin pappa: "Var det det här du väntade på"? Han syftade på att förstfödde sonsonen skulle vara med - om än bara genom ett videosamtal. Svärfar nickade svagt och drog sen det som blev hans sista andetag. NU var han redo att släppa taget!

Alltså; det här KAN INTE vara en slump! Under hela det ca 1½ dygnet som svärfar varit okontaktbar så hade Käre Maken då och då sagt till sin pappa att det är Ok att släppa taget, att han inte behöver stanna längre. Men han höll envist kvar... tills han fått höra sitt första barnbarns röst. Sen kunde han släppa!

Svärfar och storebror har alltid haft ett särskilt band. Redan när storebror bara var 2 år så var han med sin farfar överallt! Ja, han till och med skulle följa med hem och "sova faffa" - trots att jag fortfarande ammade honom! Men farfar var bättre än tutten och han skulle absolut följa med och sova mellan farmor och farfar i deras säng! Punkt slut! Och det gjorde han - så ofta det gick!

Ja farfar och storebror var som "ler och långhalm" ända till storebror flyttade till Stockholm, så jag kan verkligen förstå att svärfar inte ville släppa taget innan sonsonen på nåt sätt kunde vara med och ta farväl! ♥

Som du förstår så blev det en hel del tårar... både av sorg och lättnad. En älskad människa har lämnat oss och han är mycket saknad! ♥ Vila i frid älskade Jorma! ♥

Anneli.

I gott sällskap

Precis som jag skrev i förra blogginlägget så har jag suttit ute i trädgården varje dag och ätit frukost (och ibland middag också). Ibland sitter jag där alldeles för mig själv och njuter av fågelsången, det fina vädret och att känna det svala gräset mot mina bara fötter.

Men ibland får jag sällskap - oftast av en eller båda våra katter. Igår gjorde Käre Sonen mig sällskap också! Han slutade tidigt i skolan och som ni vet så äter jag ju inte frukost förrän vid 14-snåret... Så där satt vi i eftermiddagssolen - sonen och jag - när både Bella och Bagheera kom och gjorde oss sällskap.

♥ Det här är Bagheera. ♥

Alldeles innan jag lyckades hala fram mobilen för att ta några kort så hade Bagheera strukit sig mot Käre Sonens ben, hoppat upp i hans knä och varit så "tjålig" och gosnödig så han knappt visste till sig, men lagom till mobilen kom fram hade han tröttnat och lagt sig i gräset för att vila. 

Bella däremot...

♥ Bella och Käre Sonen. ♥

Bella hoppar helt sonika upp på bordet, lägger sig bekvämt tillrätta och tycker att hennes favoritmänniska AKA Käre Sonen ska klara av att både äta sin macka OCH kela med henne. Han har ju trots allt två händer! Och Käre Sonen (AKA "Kattmannen") kan förstås inte stå emot hennes bedjande ögon! ♥ 

Ja, som ni ser så är det inte speciellt synd om mig just nu! 😎 Jo förresten; liiite synd om mig är det faktiskt! Jag har varit ute i solen lite för mycket tydligen för jag har fått soleksem på armarna, så nu måste jag ha nåt långärmat på mig när jag är ute. Och så sitter jag i skuggan av ett träd också för säkerhets skull. Men jag hade en tub Aloe Vera-lotion hemma som tur var och efter att jag har börjat smörja in armarna med den så slutade det klia och har läkt ut lite grann. Så långärmad skjorta + Aloe Vera-lotion var ett framgångsrecept!

Förresten: Jag höll på att glömma bort! Jag spelade ju in en video också när Käre sonen och jag satt ute i trädgården och käkade! Vill ni se den? Ok! Då lägger jag upp den här! Men innan jag gör det så tänkte jag bara förklara för de som ev inte vet vad AKA betyder att det betyder "Also Known As", det vill säga "också känd som". Det är sånt som kidsen säger nuförtiden! 😜

Men Ok! Här kommer videon och med den säger jag Over and Out för denna gång!

Anneli.