Jag gick igenom besiktningen...

... med bara en enda etta! 😏 

Jo men alltså... så här var det: 
Som jag skrev i förra blogginlägget så skulle jag ju ta nya blodprover som i fredags och gå på läkarbesök igår. Och så blev det. 
Läkarbesöket igår gick strålande! Jag gillar verkligen min läkare! Trots att han inte förstår det här med Homeopatmedicin och inte alltid håller med mig så är han väldigt respektfull och lyssnar tålmodigt när jag förklarar hur Homeopatmedicin fungerar, hur jag tänker och varför jag väljer att göra som jag gör. Fick han som han ville så skulle jag låta operera bort sköldkörteln, börja ta Levaxin och så skulle alla mina problem vara borta! Ja, inte alla kanske... men de som har med sköldkörteln att göra! 😊 Meeen... motvallskäringen Anneli har en annan plan! Jag vill ju bli frisk "på riktigt" - alltså utan att vara beroende av att ta mediciner! Jag är helt och fullt övertygad om att kroppen kan läka sig själv om den får rätt förutsättningar! Problemet är bara att hitta de där rätta förutsättningarna... 
Maten är en stor och viktig del och jag kunde leva nyttigare än vad jag redan gör... men som det är nu så har jag ingen energi till det. Men maten är inte allt! Lika viktigt som vad man stoppar i sig är hur man mår psykiskt och emotionellt! Jag tror det är jätteviktigt att skratta och har roligt och att vara positiv och känna tillförsikt inför livet och framtiden! På de områdena gör jag så gott jag kan och är ganska duktig på det om jag får säga det själv! Men... jag har en STOR pågående sorg... den som gjorde så jag inte orkade blogga på min ursprungliga blogg Anneli In Da House. Denna sorg har jag haft i ganska precis 7 år nu och det har inte blivit bättre... snarare tvärtom. 😢 Men det är ingenting jag kan göra nåt åt tyvärr. Bollen ligger nån annansans. Så det är vad det är och jag får bara leva med det och göra så gott jag kan. Och det gör jag! Jag har alltid haft nära till skratt och bus och verkar tack och lov inte vara benägen till att bli deprimerad. Dessutom har jag en benfast tro på att allting har en mening och den tron hjälper mig att stå pall för det mesta! I'll be fine!

Men "besiktningen" var det ju! När jag var hos min doktor igår - vi kan kalla honom för "Doktor P" (för "Käre Doktorn" känns... hmmm... inte helt rätt att kalla honom... 😂 ) så förklarade han mina provsvar för mig. T.ex: mitt blodvärde hade gått upp från 114 i somras (efter allt näsblödande) till 138 nu. Mina bloddepåer hade gått upp från 7 i somras till 11 nu (vilket är lågt men inom referensvärdet). Levervärdena var finfina (minns inte siffrorna) och mitt hjärta slår så lugnt och fint så! Det enda är mina sköldkörtelvärden... men de är inte allarmerande höga nu längre! T4 är faktiskt inom det normala: 19 (referensvärde: 11-23) men T3 är fortfarande lite förhöjt; 10 (referensvärde: 3,5-6,5). Så på det hela taget är det rätt Ok. Trött som tusan är jag ju fortfarande men enligt Doktor P är det inget konstigt med tanke på utbrändhet, sköldkörteln och helt vansinnig dygnsrytm. Men som det verkar så får världen dras med mig ett tag till! 😁

Och nu över till nånting helt annat! Jag har glömt bort att berätta hur det gick med odlingen i somras - den som växte nere i Käre Makens stora land! Där hade jag ju kronärtskockor och hokaidopumpa på tillväxt! Av kronärtskockorna blev ingenting! Inte ens en tillstymmelse till kronärtskocks-knopp hann det bli innan frosten! Hokaidopumporna fick en chock när de blev utplanterade! Fast jag hade härdat dem innan så tappade de alla blad och fick börja om från börja igen. Men en ynka liten pumpa hann det trots allt bli! Den har legat på en köksbänk sen Käre Maken tog in den nån gång i månadsskiftet september-oktober men först idag tog jag kort på den och här kommer det: 

För att vara en pumpa så är den pytteliten! Som en grapefruit ungefär! Jag borde ha ställt en tändsticksask brevdvid som jämförelse men det tänkte jag inte på när jag fotade.
Den är lite söt tycker jag! Jag vet inte om den går att äta men jag hade tänkt att se om det går att göra pumpasoppa på den. Hoppas det!

Men det här är allt för idag! Ha det så bra alla mina kära bloggläsare!

Anneli.

1 år av saknad!

Idag är det precis 1 år sen min käre svärfar dog i sovrummet ute i Da House! 

När jag tog ovanstående foto hade begravningsbyrån precis burit ut hans kropp. 😢

Det är med stor kärlek och saknad jag tänker lite extra på honom idag. ♥ 

Sen begravningen har jag inte sett Käre Maken gråta eller vara ledsen en enda gång och för en tid sen frågade jag honom hur han känner när han tänker på sin pappa. Han tänkte en stund och så svarade han: "Jag känner mest tacksamhet för allt han gjorde för mig och för oss"! Det tyckte jag var fint! ♥ 

Det svåraste med sorg är när man har något osagt till den som dött; det kan vara ett tack, en ursäkt eller något man önskade att man sagt/talat om till exempel. Men det verkar inte finnas nåt sånt mellan far och son i det här fallet (och inte mellan Käre Svärfar eller mig heller) och när den delen av sorgen inte finns blir den lättare att bära och det blir lättare att se allt fint och bra i relationen!

Har du en sorg du inte kommit över eller bearbetat kan jag varmt rekommendera handlingsprogrammet Sorgbearbetning (som bl a jag är kursledare i).

Men nu har jag inte tid att sitta här längre! Vi ska bjuda Kära Svärmor på fika! Hon ska inte behöva sitta ensam en dag som denna och jag har bullar i frysen som inte äter upp sig själva!

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Vilken dag som helst kommer ett nytt blogginlägg om vad som händer med min hälsa och i mitt liv. Jag har inte haft nån energi att skriva nåt om det sen sist, men ska försöka "skärpa mig", så håll utkik!

Anneli.

Ett sista farväl

Dagen jag har fruktat men samtidigt längtat efter har nu äntligen kommit - och gått; igår hade vi begravning för min älskade svärfar!

Jag måste säga att jag är riktigt stolt över mig själv som mer eller mindre själv har roddat hela begravningen - från planering, tillverkning av programblad/folder, manus till vad jag skulle säga, letat upp och fixat till foto på svärfar och printat ut alltihop och vikt alla programbladen och så bakning av kakor, bullar och rabarber- & jordgubbspaj. Det jag fick hjälp med var musiklistan och alla inköp av ingredienser och blommor. Ja, och så allt det begravningsbyrån gjorde förstås!

Så här såg programbladet ut (klicka på bilden för att den ska komma upp i större format).

Framsidan             uppslaget             baksidan

På själva begravningen var det jag som fick vara istället för en officiant som det heter när man har en borgerlig begravning (istället för en präst), för hade nån från begravningsbyrån varit officiant hade det kostat 3 800 kr!!! Himlans dyrt om nån frågar mig!!!

Jag tror ingen förstår hur mycket jobb och engagemang jag har lagt ner... men jag gjorde det med glädje och kärlek! ♥ Det jag är mest stolt över är att jag har gjort allt utan att stressa!
Jag begriper inte hur det gick till men så var det iallafall! (Nån gång ska man väl lyckas!?!)

När vi kom till kapellet hade Sophie på Folkare Begravningsbyrå gjort så här fint vid kistan så det enda jag gjorde var att sätta dit fotot på svärfar.

När alla hade kommit så fick de som ville ta ett kort och skriva en hälsning till svärfar och för det ändamålet hade vi gjort i ordning ett bord där också blommorna som skulle läggas på kistan när vi skulle ta farväl stod:

Korten skulle Sophie lägga i kistan efter att vi gått.

En programpunkt var att de som ville kunde gå fram och säga några ord till/om svärfar och det var det några som gjorde!

Här står Käre Maken och läser upp det han själv hade skrivit till sin pappa. Det var jättefint och inte ett öga var torrt! ♥

♥ Här står mina två yngsta söner och tröstar varandra! ♥ Mitt hjärta svämmade över både av kärlek till dem båda och smärta över deras sorg! Men det var så fint på nåt vis... ♥

Efter ceremonin åkte vi hem och fikade i Da House. Men inte ett enda kort blev taget då! Vi fokuserade på att umgås och prata med varandra istället! Ja, och så göra heder åt anrättningarna förstås! Och jag kan stolt säga att allt var 100 % hembakat, ekologiskt och enligt gästerna väldigt, väldigt gott!

Både begravningen och minnesstunden efteråt var mycket lyckade om jag får säga det själv! Jag är så nöjd med allting! Och det hoppas jag att Käre Svärfar också är! Jag kände nog av honom när vi satt och fikade kan ni tro (eller inte...) och han var även med mig när jag bakade allt smaskens! Och jag är ganska så säker på att även han var nöjd med allting! ♥

Anneli.

R.I.P. älskade svärfar.

Efter att jag publicerade gårdagens blogginlägg gick jag in till min svärfar i Da House, som jag ju hade skrivit att jag skulle göra. Svärmor och Käre Maken satt redan hos svärfar som låg i sängen - okontaktbar men fortfarande vid liv. Hans andning var regelbunden men ansträngd.
47 minuter senare gjorde han sin sista utandning och var sen borta...

♥ Jorma 1936-08-24 - 2020-05-09. ♥

Jag vill gärna berätta för dig lite om vad som hände, för även döendet kan vara ganska... ganska... vackert när det får gå så här lugnt och stilla som det gjorde för svärfar. 

Så här var det:
Innan jag gick ut till Da House bad jag Käre Sonen att ringa till sin storebror i Stockholm och höra med honom om han hade tid för ett videosamtal. Det hade han, för Käre Sonen kom ut med sin telefon och hade storebror i luren. Vi berättade för storebror att nu var det inte så långt kvar och han fick prata med och se oss alla genom telefonen. Jag sa till honom att "du kan hälsa på farfar - han kan höra dig" och storebror sa "hej farfar, det är XX" (vet inte om det är Ok att skriva hans namn så jag gör inte det) medan jag riktade mobilkameran så att han såg sin farfar. Direkt svärfar hörde sin förstfödde sonson började han andas lugnare... mindre ansträngt. Det var en markant skillnad! 

Vi pratade lite till men höll på att avsluta samtalet när Käre Maken ställde en fråga till sin pappa: "Var det det här du väntade på"? Han syftade på att förstfödde sonsonen skulle vara med - om än bara genom ett videosamtal. Svärfar nickade svagt och drog sen det som blev hans sista andetag. NU var han redo att släppa taget!

Alltså; det här KAN INTE vara en slump! Under hela det ca 1½ dygnet som svärfar varit okontaktbar så hade Käre Maken då och då sagt till sin pappa att det är Ok att släppa taget, att han inte behöver stanna längre. Men han höll envist kvar... tills han fått höra sitt första barnbarns röst. Sen kunde han släppa!

Svärfar och storebror har alltid haft ett särskilt band. Redan när storebror bara var 2 år så var han med sin farfar överallt! Ja, han till och med skulle följa med hem och "sova faffa" - trots att jag fortfarande ammade honom! Men farfar var bättre än tutten och han skulle absolut följa med och sova mellan farmor och farfar i deras säng! Punkt slut! Och det gjorde han - så ofta det gick!

Ja farfar och storebror var som "ler och långhalm" ända till storebror flyttade till Stockholm, så jag kan verkligen förstå att svärfar inte ville släppa taget innan sonsonen på nåt sätt kunde vara med och ta farväl! ♥

Som du förstår så blev det en hel del tårar... både av sorg och lättnad. En älskad människa har lämnat oss och han är mycket saknad! ♥ Vila i frid älskade Jorma! ♥

Anneli.