Det var på tiden!

Nu är det bråda dagar för mig! Imorgon fyller jag år och jag har städat, bakat, diskat och bakat lite till de senaste dagarna! Just imorgon kommer "bara" Kära Svärmor och kompisen Helene - själva festen är på söndag, så jag har lite mer tid på mig att bli klar med allt. Helene ska hjälpa mig att städa mer ute i Da House där vi ska hålla till med firandet. Redan förra veckan hjälpte hon mig att städa och möblera om i sovrummet där ute men nu är det vardagsrummet, köket och toan som ska fixas till. Och hallen. Det är skönt att få hjälp med sånt! Städning är det tråkigaste jag vet men med en kompis som hjälper till blir det roligare och går mycket fortare! Tack Helene! ♥ 

Jag har inte berättat här på bloggen om att jag faktiskt "bor" ute i Da House sen drygt tre veckor tillbaka! Käre Maken får sova själv i stora huset och jag sover i sovrummet i Da House! Nä, det är inget tjall mellan oss, vi har inte fått nog av varandra men... kommer du ihåg att jag i en video från i höstas när vi tog upp min potatis berättade att vi skulle få vårat tak fixat och att det kommer att bli byggnadsställningar runt huset som gjorde att potatisen behövde komma upp innan det hände? Men... det hände ju inte... inte då iallafall! Men nu; nu händer det! Det var på tiden! (Varför får man alltid vänta så länge på hantverkare?)
Iallafall: de började för drygt tre veckor sen och det var då jag flyttade ut till Da House! Anledningarna till det är två:
1. I vårat badrum har vi ett takfönster och jag har ingen lust att ha okända karlar klivandes runt på taket medan jag sitter på muggen eller duschar! Tänk om de tittar in precis när jag är där!?! 😱 Men; Fun fact: när jag sitter på muggen i Da House så har jag ett litet fönster med en spetsgardin framför mig och kan sitta där och spana genom gardinen på takläggarna när de jobbar! 😛 Hahaha! De har nog inte en tanke på att jag kan se dem när jag sitter där! 😂
2. Det bankar och låter som fasen när de håller på uppe på taket och eftersom hantverkare ofta är morgonpigga och det är inte jag... 😝 så valde jag att sova ute i Da House så länge de är här.

Nu efter tre veckor så är de fortfarande inte klara så jag lär få sova där ute några nätter till! Men det går ingen nöd på mig! Det är väldigt sköna sängar i Da House! 

Jag vet inte varför det ska behöva ta så lång tid att byta ett tak! Käre Maken och jag trodde att det skulle ta typ en vecka men tji vad vi bedrog oss! Fast i ärlighetens namn så är de inte här varje dag och ibland bara halva dagar när de väl är här. Klart att det tar lång tid då! Men nu ska det inte vara många dagar kvar tycker jag! Fotot här ovan tog jag för tre dagar sen så de har ju hunnit lite längre än vad man ser där.

Jag är förstås inne i stora huset på dagarna (när jag inte bakar, för det gör jag i Da House! Jag gillar den ugnen bättre än den vi har i stora huset!) och nån gång vid kl 02.00 - 03.30 på natten går jag ut till Da House för att lägga mig.
Lagom till jag "flyttade" ut till Da House fick jag veta att vi har vargar runt byn där vi bor! Bara ungefär 250 - 300 meter från vårat hus brukar en granne se vargarna vid skogsbrynet! Jag tänker på det ibland när jag går mellan husen i mörkret mitt i natten... det är lite läskigt faktiskt och trots att jag älskar vargar får de gärna hålla sig på avstånd tycker jag! Som tur är har jag varken sett varg eller ens tassavtryck från nån varg runt vårt hus och så får det gärna förbli!

Nu ska jag förbereda en kladdkaka som jag ska grädda imorgon så vi har nåt smaskens till fikat! Bullar och två sorters kakor (havrekakor och bondkakor) har jag i frysen så det är bara att ta fram en stund innan vi ska fika. Det kommer bli en bra födelsedag - och god! Som vanligt alltså! 😊😋

Anneli.

1 år av saknad!

Idag är det precis 1 år sen min käre svärfar dog i sovrummet ute i Da House! 

När jag tog ovanstående foto hade begravningsbyrån precis burit ut hans kropp. 😢

Det är med stor kärlek och saknad jag tänker lite extra på honom idag. ♥ 

Sen begravningen har jag inte sett Käre Maken gråta eller vara ledsen en enda gång och för en tid sen frågade jag honom hur han känner när han tänker på sin pappa. Han tänkte en stund och så svarade han: "Jag känner mest tacksamhet för allt han gjorde för mig och för oss"! Det tyckte jag var fint! ♥ 

Det svåraste med sorg är när man har något osagt till den som dött; det kan vara ett tack, en ursäkt eller något man önskade att man sagt/talat om till exempel. Men det verkar inte finnas nåt sånt mellan far och son i det här fallet (och inte mellan Käre Svärfar eller mig heller) och när den delen av sorgen inte finns blir den lättare att bära och det blir lättare att se allt fint och bra i relationen!

Har du en sorg du inte kommit över eller bearbetat kan jag varmt rekommendera handlingsprogrammet Sorgbearbetning (som bl a jag är kursledare i).

Men nu har jag inte tid att sitta här längre! Vi ska bjuda Kära Svärmor på fika! Hon ska inte behöva sitta ensam en dag som denna och jag har bullar i frysen som inte äter upp sig själva!

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Vilken dag som helst kommer ett nytt blogginlägg om vad som händer med min hälsa och i mitt liv. Jag har inte haft nån energi att skriva nåt om det sen sist, men ska försöka "skärpa mig", så håll utkik!

Anneli.

En kak-knyckarförbrytare!

Precis som jag hade planerat för helgen så har jag skrivit ett "manus" för vad jag ska säga på Käre Svärfars begravning, bakat lite till minnesstunden efteråt, städat och med hjälp av Käre Maken och Käre Sonen ställt möblerna på plats ute i Da House! Igår kväll när vi var färdiga var jag heeelt slut!

Jag har inte bakat färdigt än, men det här bakade jag i lördags:

Skurna havrekakor! Men kolla! Det är en kak-knyckarförbrytare som varit framme och käkat upp kakorna från alla fyra hörnen! 😱 😜

Men som tur är så märks inte det nu när jag lagt alla havrekakorna i en kakburk! 😉

Förutom havrekakor så bakade jag bullar också, och tro't den som vill, men en bull-knyckarförbrytare har varit framme och tagit ett par stycken här också! 😲

Meeen... jag råkar veta vilka de här knyckarförbrytarna är! Det är förstås jag som käkat upp de fyra hörnkakorna och Käre Sonen som fick två av bullarna. 😊 Ja, man måste ju kolla om det är godkänt för att bjuda på! 👍
Bullarna blev inte så vackra precis för degen var superkladdig och knappt hanterbar! Men det är så man får såna där goda, fluffiga bullar; genom att snåla på mjölet! Och jag har hellre goda bullar än estetiskt snygga! Jag tror att Käre Sonen håller med för inte ett enda klagomål fick jag på bullarna! 😋 Jo det skulle vara att de var för små då möjligtvis, för han fick de två bullarna som var minst. Men nu ligger de resterande 18 bullarna i frysen i väntan på gästerna.

Det jag har kvar att göra är att printa ut programbladen för begravningen + manuset till det jag ska säga och Käre Makens tal som han ska (försöka) hålla. Sen har jag bestämt mig för att baka Chocolate Chip Cookies också och så den där rabarber- och jordgubbspajen som Kära Svärmor bad mig baka. Men det orka jag inte nu! Nu ska jag försöka ta mig ut i köket och laga mig lite mat istället!

Och precis som jag hade kommit så här långt och skulle posta detta blogginlägg så försvann vårt internet! Så jag gick ut i köket och lagade mat och när internet inte kommit tillbaka efter jag ätit färdigt så gick jag faktiskt ut i Da House och bakade de där Chocolate Chip Cookisarna! Så nu är det en sak mindre att göra! 😌

Anneli.

3:dje advent 2017

Önskar alla mina bloggläsare en fin 3:dje advent!

Igår försökte jag mig på att baka glutenfria lussekatter efter DET HÄR receptet, men de blev inget bra... Fast jag följde receptet så noga (eller kanske trodde mig följa receptet så noga...) så blev degen alldeles för lös. Jag fick ha i 3 dl extra mjöl innan degen gick att hantera, men det blev ändå inte bra. Smaken var det väl inget större fel på förutom att glutenfritt bröd ofta blir så torrt och tråkigt - så även det här. Men lussekatterna blev fula som stryk och platta och tråkiga... De ville liksom inte jäsa upp på plåten trots en hel timmes jästid. 😢 Och... quite frankly så tyckte jag att de blev... tråkiga! Jag menar; ska man lyxa till det ibland och äta nåt smaskens så ska det banne mig vara smaskens! De här lussekatterna var INTE smaskens! Jag får provbaka dem en gång till nån gång och vara extra noga med att följa receptet, för jag har svårt att tro att det var receptet det var fel på...

Iallafall, jag frös in några av lussebullarna och resten delade jag på mitten, pillade ur russinen, åt upp dem och la tillbaka de halverade bullarna på plåten. Sen rostade jag dem i ugnen och lät dem stå kvar på låg värme hela natten. Så nu har jag lusseskorpor istället! 😊

Lusseskorporna var betydligt godare än lussekatterna! Ja de var så goda att jag tänkte inte ens på att de var glutenfria! (Och det är SÅ mina vänner man vänder ett misslyckande till succé! 😜 Hihihi!)

Det roliga är att jag har längtat efter skorpor och funderat på om jag inte skulle ta och experimentera fram ett bra, glutenfritt skorprecept, men nu vet jag ju att det funkar, så experimenterandet blev väldigt mycket lättare helt plötsligt! Perfekt! 😋

Jaha hörrni, om en vecka är det både 4:de advent och julafton. Känner ni er redo för det? Det gör INTE jag... 😵 Men det får gå ändå!

Anneli.

Kvinndomsprovet

Idag - på min 27:de fastedag - kommer jag utsätta mig för det ultimata kvinndomsprovet; d.v.s. den kvinnliga motsvarigheten till mandomsprov. 😉

Kommer ni ihåg när jag hade fått min beställning från Adlibris med bl a boken "Medial Läkning" som jag skrev en recension på igår, att jag med den också fick två grejer som skulle bli presenter?

Idag är dagen som dessa ska lämnas över till födelsedagsbarnen. Jag ska på barnkalas! 😄

Det är mina två "bonus-barnbarn" (barn till min språkkompis, AKA bonusdotter) som har fyllt år och ska ha kalas.
Och där kommer jag att sitta och dricka vatten... och örtté... För av alla dagar man kan bestämma sig för att vattenfasta i 24 timmar så har jag valt idag... 😱

Visst skulle jag kunna ändra mig och ta vattenfastan imorgon istället, men det ändrar ju egentligen ingenting eftersom jag ändå kommer att fasta! Juice eller vatten spelar ju ingen roll - jag kommer ändå inte kunna smaka på varken tårta, bullar och annat smaskens som det kommer att bjudas på!
Men det är luuuugnt! Det kommer att gå så bra så! Och det kommer egentligen inte ens att handla om karaktär! Nä, för jag vet att om jag skulle smaka nåt av kalasgotterna efter att ha fastat i 26 dagar skulle jag få så himla ont i magen och i värsta fall tarmvred, så det skulle absolut inte vara värt det! Efter en så här lång fasta måste man börja äta mycket försiktigt, och börja med nåt lättsmält som t ex lite bär eller frukt. Så tårta finns inte på världskartan att jag kommer att smaka på! Men jag kommer nog att lukta lite... 😛

Jamendåså! Då ska jag göra mig i ordning och komma iväg då! 😊

Anneli.