... med bara en enda etta! 😏
Jo men alltså... så här var det:
Som jag skrev i förra blogginlägget så skulle jag ju ta nya blodprover som i fredags och gå på läkarbesök igår. Och så blev det.
Läkarbesöket igår gick strålande! Jag gillar verkligen min läkare! Trots att han inte förstår det här med Homeopatmedicin och inte alltid håller med mig så är han väldigt respektfull och lyssnar tålmodigt när jag förklarar hur Homeopatmedicin fungerar, hur jag tänker och varför jag väljer att göra som jag gör. Fick han som han ville så skulle jag låta operera bort sköldkörteln, börja ta Levaxin och så skulle alla mina problem vara borta! Ja, inte alla kanske... men de som har med sköldkörteln att göra! 😊 Meeen... motvallskäringen Anneli har en annan plan! Jag vill ju bli frisk "på riktigt" - alltså utan att vara beroende av att ta mediciner! Jag är helt och fullt övertygad om att kroppen kan läka sig själv om den får rätt förutsättningar! Problemet är bara att hitta de där rätta förutsättningarna...
Maten är en stor och viktig del och jag kunde leva nyttigare än vad jag redan gör... men som det är nu så har jag ingen energi till det. Men maten är inte allt! Lika viktigt som vad man stoppar i sig är hur man mår psykiskt och emotionellt! Jag tror det är jätteviktigt att skratta och har roligt och att vara positiv och känna tillförsikt inför livet och framtiden! På de områdena gör jag så gott jag kan och är ganska duktig på det om jag får säga det själv! Men... jag har en STOR pågående sorg... den som gjorde så jag inte orkade blogga på min ursprungliga blogg Anneli In Da House. Denna sorg har jag haft i ganska precis 7 år nu och det har inte blivit bättre... snarare tvärtom. 😢 Men det är ingenting jag kan göra nåt åt tyvärr. Bollen ligger nån annansans. Så det är vad det är och jag får bara leva med det och göra så gott jag kan. Och det gör jag! Jag har alltid haft nära till skratt och bus och verkar tack och lov inte vara benägen till att bli deprimerad. Dessutom har jag en benfast tro på att allting har en mening och den tron hjälper mig att stå pall för det mesta! I'll be fine!
Men "besiktningen" var det ju! När jag var hos min doktor igår - vi kan kalla honom för "Doktor P" (för "Käre Doktorn" känns... hmmm... inte helt rätt att kalla honom... 😂 ) så förklarade han mina provsvar för mig. T.ex: mitt blodvärde hade gått upp från 114 i somras (efter allt näsblödande) till 138 nu. Mina bloddepåer hade gått upp från 7 i somras till 11 nu (vilket är lågt men inom referensvärdet). Levervärdena var finfina (minns inte siffrorna) och mitt hjärta slår så lugnt och fint så! Det enda är mina sköldkörtelvärden... men de är inte allarmerande höga nu längre! T4 är faktiskt inom det normala: 19 (referensvärde: 11-23) men T3 är fortfarande lite förhöjt; 10 (referensvärde: 3,5-6,5). Så på det hela taget är det rätt Ok. Trött som tusan är jag ju fortfarande men enligt Doktor P är det inget konstigt med tanke på utbrändhet, sköldkörteln och helt vansinnig dygnsrytm. Men som det verkar så får världen dras med mig ett tag till! 😁
Och nu över till nånting helt annat! Jag har glömt bort att berätta hur det gick med odlingen i somras - den som växte nere i Käre Makens stora land! Där hade jag ju kronärtskockor och hokaidopumpa på tillväxt! Av kronärtskockorna blev ingenting! Inte ens en tillstymmelse till kronärtskocks-knopp hann det bli innan frosten! Hokaidopumporna fick en chock när de blev utplanterade! Fast jag hade härdat dem innan så tappade de alla blad och fick börja om från börja igen. Men en ynka liten pumpa hann det trots allt bli! Den har legat på en köksbänk sen Käre Maken tog in den nån gång i månadsskiftet september-oktober men först idag tog jag kort på den och här kommer det:
För att vara en pumpa så är den pytteliten! Som en grapefruit ungefär! Jag borde ha ställt en tändsticksask brevdvid som jämförelse men det tänkte jag inte på när jag fotade.Den är lite söt tycker jag! Jag vet inte om den går att äta men jag hade tänkt att se om det går att göra pumpasoppa på den. Hoppas det!
Men det här är allt för idag! Ha det så bra alla mina kära bloggläsare!
Anneli.
