Visar inlägg med etikett känsla. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett känsla. Visa alla inlägg

tisdag 13 oktober 2020

Min nya hälso"resa", del 2.

Nu sitter jag här vid datorn mitt i natten. Jag borde egentligen gått och lagt mig för länge sen, men jag kände att om jag inte åtminstone påbörjar detta blogginlägg så kommer det bara bli svårare och svårare att faktiskt komma igång! Men jag tänker inte skriva färdigt blogginlägget nu; bara börja lite grann så jag liksom "kommer över tröskeln"!

Nu kanske det låter som att jag egentligen inte vill skriva om det jag har upplevt på denna nya hälso"resa" som jag har påbörjat, men så är det verkligen inte! Jag brinner av iver att berätta för dig! Problemet är snarare att försöka hålla mig lagom detaljerad så blogginlägget inte blir för långt men jag ändå får med allt. Kanske inte varje detalj, men åtminstone i stora drag!
Om du inte läste blogginlägget "Min nya hälso"resa" del 1" så föreslår jag att du gör det först genom att klicka på länken, läsa det och sen komma tillbaka hit. (Länken kommer att öppnas i ett nytt fönster). Men Ok. Nu börjar jag berätta om det nya hälsoäventyret!

Det hela började för ca 1½ månad sen. Jag satt och pratade med Käre Maken om hur jag skulle komma tillrätta med min vikt, hälsa och sovtider bland annat. Jag tycker ju att jag typ provat allt och att jag trots allt lever väldigt sunt! Men det har ju inte gett de resultat jag längtar efter att få! Länge har jag velat prova hypnos men problemet har varit två:
1. Pengar... Både Käre Maken och jag är ju "fattig(förtids)pensionärer"...
2. Man måste hitta nån man verkligen kan lita på! Och liksom "klickar" med, fast det vet man ju i och för sig inte förrän efteråt... Men det måste kännas bra när man bestämmer sig för den man vill gå till!

Käre Maken - som redan satt vid datorn - började genast att googla på hypnotisörer och hittade en i Stockholm som han fick förtroende för. Han visade mig hennes hemsida och jag kände direkt att henne kan jag gå till! Jag gillade både det hon skrev på sin hemsida och känslan jag fick när jag "gick in i" de energier som hemsidan utstrålade!
Tyvärr kostar det ganska mycket... Men funkar det så är det värt varenda krona, för jag är sååå trött på att vara mig just nu! Det har jag varit ganska länge och inget annat har ju funkat!

Där satt vi i vardagsrummet, maken och jag. Jag tittade på honom och han tittade på mig...
Men vi behövde inte tänka särskilt länge! Vi har försökt att spara lite pengar varje månad för vi har så mycket i huset som behöver repareras, men huset får vänta!
Jag plockade upp min telefon och ringde telefonnumret som stod på hemsidan! 

Den här bilden (snodd från internet) kändes passande till detta blogginlägg!

Jag behövde inte prata många minuter med Anna förrän jag kände till 100 % att henne skulle jag gå till, så hon förklarade hur jag skulle boka tid via hennes hemsida! Sagt och gjort! Jag bokade första bästa eftermiddagstid som fanns och så en till veckan efter! Det var drygt en månad till en tid som passade mig, men onsdagen den 30 september åkte jag ner till Stockholm, redo för min första session. 

Var jag nervös? Nä, inte det minsta! Jag hade ingen aning om hur det hela skulle gå till men jag kände sån tillit till att jag nu äntligen hade kommit rätt! Det enda jag var orolig för var hur i hela friden jag skulle komma upp för alla trapporna, för jag har så svårt att gå i trappor p.g.a. att jag har så ont i fötter och anklar. Men det gick bra! Nu var jag äntligen där och nu skulle jag se till att få ut mesta möjliga av denna erfarenhet!

Efter att jag hade bokat tid hos Anna då i slutet av augusti fyllde jag i ett frågeformulär som finns på hennes hemsida. Det var en massa frågor som jag försökte svara på så utförligt som möjligt och det första vi gjorde när jag kommit in till henne var att prata kring mina svar. Anna ställde fler frågor och jag svarade och berättade om hur det varit i mitt liv så att hon kunde bilda sig en uppfattning om hur hon kunde hjälpa mig på bästa sätt. Vi satt och pratade ganska länge. Bland annat pratade vi om min "sanning" om att ingenting funkar på mig. Anna förklarade att den "sanningen" i sig inte var själva grundorsaken till att jag omedvetet motarbetar mig själv, utan att den i sin tur blivit skapad av några olika händelser. Det låter ju logiskt, för enligt forskning blir det man hör minst tre gånger till en "sanning" som fastnar i det undermedvetna! Och när en "sanning"/trosföreställning väl slagit rot så söker hjärnan hela tiden efter "bevis" på att det man tror faktiskt är sant! 

Men Ok. Min "sanning" om att ingenting funkar på mig har skapats av flera händelser i mitt liv. Förmodligen började det rätt tidigt i livet eftersom jag inte har något medvetet minne av vad det skulle kunna vara...  Anna sa att de här olika händelserna var som "ben" som "sanningen" om att inget funkar på mig vilar på. För att kunna komma tillrätta med det här så behöver vi "slå undan benen" på min "sanning" så kommer den att rasa av sig själv sa hon. Det låter logiskt tycker jag! 

Efter lite mer prat om vilka känslor som kan ha skapat min "sanning" bestämde vi oss för att jobba på känslan av skuld och till viss del skam som ju är en närliggande känsla. Och så blev det då dags att lägga sig på massagebänken och påbörja hypnosen!
Men hur det gick tänker jag inte berätta i detta blogginlägg! Det är långt så det räcker nu! Men jag lovar att skriva ett nytt blogginlägg väldigt snart så du får höra vad som hände!

(Och om du undrar så "råkade" jag skriva färdigt hela blogginlägget i ett svep... 😇 😛 😀 Oops... Jag kom visst in i flödet, och nu är klockan lite över 4 på morgonen... Men nu ska jag gå och lägga mig och när jag vaknat så ska jag korrekturläsa vad jag skrivit innan jag postar det! Go' natt!)

Anneli.

fredag 14 juli 2017

Naturhealing

Idag har jag inte nåt speciellt hälsorelaterat att skriva om, men kände att jag ville visa er den vackra röda pionen som blommar nu (eftersom jag visade den vita härom dagen). 
Fast när man tänker efter så kan man väl ändå säga att saker man blir glad av - som vackra blommor till exempel - bidrar till hälsan på ett positivt sätt, och att vistas i naturen/trädgården är ju rena rama healingen, så lite om hälsa handlar det här blogginlägget om iallafall... 😏

Men pionen var det... Här kommer ett foto på den:
Den röda pionen är lite mindre än den vita, men den är lika vacker tycker jag!

Idag har Käre Storebror d.y. (den yngre) åkt hem till Stockholm till mammas (alltså min) stora sorg, men jag kan glatt konstatera så här på 19:de fastedagen att jag klarat av alla frestelser i form av god mat som Bröderna Bus lagat! Och innan han åkte så plockade han säkert 1½ - 2 liter rosenblad som nu ligger på torkning ute i Da House. ♥ Det är MIN pojke det! ♥ 

Nu är det 11 dagar kvar om jag ska fasta i 30 dagar. Tror ni att jag klarar det? Själv är jag ganska så säker på att jag gör det - om jag väljer det! Det är viljan som avgör! Som det känns nu så vill jag fasta tiden ut, för det känns fortfarande himla bra. Men nedräkningen har börjat - det kan man inte ta miste på! Det känns i hela kroppen på nåt vis... Som när man känner att hösten närmar sig de sista sommardagarna - så ungefär känns det! Det är iallafall det närmaste jag kan komma för att beskriva den känslan.

Jamensådåså! Då är det bara resten kvar! 😄

Anneli.

fredag 11 oktober 2013

Hoppfullt

När jag hittade den här bilden på facebook för ett tag sen så blev jag väldigt hoppfull och glad! För när man tänker efter så har vi mer att säga till om vad gäller vår hälsa än många av oss tror!
När man tänker på att våra celler hela tiden förnyas - och repareras för den delen - så inser man att det går att bli frisk! Sen kanske det inte går lika snabbt som man skulle önska, för i våra kroppar finns mycket gifter lagrade - men det går!
Fast här vill jag lägga in en liten "brasklapp":
Min mamma - som var en mycket klok kvinna - brukade alltid säga "det är ingen idé att gråta över morötterna". Med det menade hon att det inte är någon större idé att tvinga i sig nyttig mat och samtidigt vara ledsen för att det inte smakar lika gott som hamburgare eller pizza eller vad man nu hellre hade velat äta.
Hur vi tänker och känner runt det vi stoppar i oss har minst lika stor betydelse som att maten är så giftfri det bara går och innehåller den näring vi behöver! Så förändringen behöver börja i huvudet och i hjärtat!

Och SKA man ändå stoppa i sig något som man vet att man egentligen inte borde äta/dricka, så gör det medvetet och säg till dig själv att det är Ok för den här gången - och så NJUT!! Utan skuldkänslor eller ånger! En annan gång kanske det känns helt Ok att tacka nej eller avstå ifrån något smaklökarna vill ha!
Jag tror ändå att det viktigaste är att man är genuint glad! Och med genuint glad menar jag glad på riktigt - inte den konstlade, tillfälliga glädjen man får när man egentligen bara trycker ner känslor man inte vill känna, t ex genom det man stoppar i munnen!

Ja, så tänker jag! Hur tänker du?

Anneli.