Mindre, smidigare, skönare

Vad i hela friden ska detta blogginlägg handla om kan man ju undra med den titeln..! 😏 Jo, undra på du men om du fortsätter läsa så får du straxt veta! 😊

Nu har jag varit upp till Falu lasarett igen, närmare bestämt till ortopeden. Från och med nu ska jag börja träna min hand och handled och har fått ett schema för det: 

Ja, det syns lite dåligt på fotot men huvudsaken är ju att jag ser vilka övningar jag ska göra!

Under de här 6 veckorna som gått efter att jag bröt handleden; 4 veckor med gips och två veckor med ortosen, har min hand och handled stelnat till nåt fruktansvärt! Jag fattade inte hur mycket förrän jag förökte göra övningarna på pappret! Nu är det som att handen har ETT läge; jag kan inte böja den vare sig framåt eller bakåt mer än nån centimeter! Att försöka knyta ihop handen till en knytnäve gör jätteont och går bara typ halva vägen! Att vrida handen (handflatan upp - handflatan ner) är väl det som går minst dåligt men att säga att det går bra är att överdriva! TÄNK att man kan stelna till så pass fort! 😱 Då börjar man ju fatta hur viktigt det är att röra på sig regelbundet!

Om jag förstått saken rätt så är det musklerna som liksom blir kortare/stummare när de inte regelbundet får sträcka ut sig och användas så som görs när man kan röra sig som vanligt. Men efter att ha gjort ovanstående övningar 3 gånger igår och hittills 2 gånger idag så märker jag att musklerna mjuknar mer och mer och jag kan ta ut rörelserna lite mer. Jag har fått lite ondare också men det är övergående så på det stora hela så känner jag mig hoppfull att jag ska få rörligheten i handen och handleden helt återställd. Men fyra gånger om dagen ska jag träna! Men det är det ju värt! Jag vill ju kunna spela trummor igen (och gitarr och piano)! 

Men vad är det nu som är "mindre, smidigare och skönare"? Jo, min nya ortos: 

Min nya "lilla svarta"!

Den här ortosen ger inte så mycket stöd åt handleden men det behövs inte heller. Nu är det tummen som behöver mest stöd för i den har jag jäää-ligt ont! Alltså, jag har ju artros i båda tummarna och det gör ont! Men efter att doktorn på akuten den 3/1 drog nåt så in i vassen i tummen när han skulle försöka dra benet rätt innan han gipsade armen så har det varit 7 resor värre! Jag har heller ingen kraft i tummen, jag kan nätt och jämt hålla ett litet papper mellan tummen och pekfingret som det är just nu! Men jag hoppas att även det ska bli bättre nu när jag tränar mina stackars muskler. Det känns som sagt hoppfullt! Det är skönt att äntligen få göra något! Och bara som ett bevis på att det faktiskt går åt rätt håll så kan jag avslöja att detta blogginlägg är skrivet med både höger och vänster hand! 😁 Japp!

Så, allting går åt rätt håll och snart så är det vår! Fast det kan vara svårt att tro när man tittar ut genom fönstret! Vi har jättemycket snö och det fortsätter snöa ännu mer! Det här är utsikten från mitt skrivbord: 

Hur mycket jag än längtar till våren så måste jag ändå erkänna att det är vackert med all den här snön! Och alla årstider har sin charm! Eller? Vad tycker du?

Ha nu en riktigt fin Alla ♥-ans dag oavsett om du spenderar den med nån du älskar eller inte! Det viktigaste är väl ändå att älska sig själv, och i värsta fall kan man köpa sig egna blommor!

Anneli.

Tionde uppdateringen av frekvensmedicinen.

Igår var det äntligen dags att åka till Gävle för ett nytt möte med "min" Homeopat Kari Kokko. 

För precis 2 veckor sen idag tog jag den sista skvätten av den sista flaskan med frekvensdroppar som jag hade hemma. Och idag tog jag den första dosen av min nya frekvensmedicin.

Precis som jag redan hade känt (och skrev redan i min förra-förra uppdatering om hur det gick med frekvensmedicinen) så tyckte Kari också att Calc-benz hade spelat ut sin roll och nu behövs nånting annat. Så den här gången fick jag ett medel som heter Fumaria.

Fumaria Officinalis - Jordrök på svenska - är en liten men vacker rosalila blomma som ser ut så här:

Bilden har jag ärligen stulit HÄRIFRÅN.

Det kanske är fånigt, men just att blomman har mina favoritfärger gjorde att jag blev lite extra hoppfull att det här medlet - berett av denna växt - är nåt som också kommer att hjälpa mig och min hälsa. Men om det verkligen blir så får tiden utvisa!

Med flit - för att jag inte vill att eventuella effekter av det här medlet bara ska vara placebo - så har jag inte läst nånting över huvud taget om vad den är bra för! Det gjorde jag inte om Calc-benz heller. Och Kari sa ingenting. Och jag frågade inte. Men det ska verkligen bli spännande att se vad som händer - eller inte händer - under tiden jag tar detta medel! Time will tell! 

Om ungefär 3 veckor kommer den första av dessa 3 flaskor att vara slut, och då är det dags att uppdatera bloggen och er på vad som hänt (eller inte hänt)! Men innan dess blir det förhoppningsvis fler blogguppdateringar om annat! Stay tuned, och prenumerera gärna på bloggen så missar du inget!

Anneli.

Hoppfullt

När jag hittade den här bilden på facebook för ett tag sen så blev jag väldigt hoppfull och glad! För när man tänker efter så har vi mer att säga till om vad gäller vår hälsa än många av oss tror!
När man tänker på att våra celler hela tiden förnyas - och repareras för den delen - så inser man att det går att bli frisk! Sen kanske det inte går lika snabbt som man skulle önska, för i våra kroppar finns mycket gifter lagrade - men det går!
Fast här vill jag lägga in en liten "brasklapp":
Min mamma - som var en mycket klok kvinna - brukade alltid säga "det är ingen idé att gråta över morötterna". Med det menade hon att det inte är någon större idé att tvinga i sig nyttig mat och samtidigt vara ledsen för att det inte smakar lika gott som hamburgare eller pizza eller vad man nu hellre hade velat äta.
Hur vi tänker och känner runt det vi stoppar i oss har minst lika stor betydelse som att maten är så giftfri det bara går och innehåller den näring vi behöver! Så förändringen behöver börja i huvudet och i hjärtat!

Och SKA man ändå stoppa i sig något som man vet att man egentligen inte borde äta/dricka, så gör det medvetet och säg till dig själv att det är Ok för den här gången - och så NJUT!! Utan skuldkänslor eller ånger! En annan gång kanske det känns helt Ok att tacka nej eller avstå ifrån något smaklökarna vill ha!
Jag tror ändå att det viktigaste är att man är genuint glad! Och med genuint glad menar jag glad på riktigt - inte den konstlade, tillfälliga glädjen man får när man egentligen bara trycker ner känslor man inte vill känna, t ex genom det man stoppar i munnen!

Ja, så tänker jag! Hur tänker du?

Anneli.