Jakten på hälsa, del 2: Hypnos

Nu ni! Nu kommer äntligen det utlovade blogginlägget om de 4 hypnossessioner jag gjorde med Hypnoterapeuten Dan Ahtola (<=== Länk) i mars i år. 

Rent praktiskt; hur gick det till?
Jo, Dan bor nere i Simrishamn och jag, jag bor ju i Avesta. Lååångt att åka med andra ord! Men med lite hjälp av teknikens under så kunde jag stanna hemma framför datorn för allting skedde via zoom! Tur att jag har en så skön kontorsstol som går att luta lite bakåt så jag kunde hitta en skön och avslappnad ställning under hypnossessionerna och tur att jag önskade mig en webbkamera nån gång i höstas och att Käre Maken köpte en till mig! Och med hörlurar med mikrofon, en varm, skön filt och en fotpall hade jag allt jag behövde och ville ha till våra sessioner!

Varje session var 1½ timme och vi började alltid med att prata lite om vad vi skulle fokusera på och hur jag såg på de saker jag ville förändra. Och sen satte vi igång!

"Luta dig tillbaka och slappna av. Ta några djupa, långsamma andetag och för varje andetag går du mer och mer in i dig själv och blir mer och mer avslappnad. Ögonlocken blir tyngre och tyngre". Typ så började varje session. När jag var djupt inne i mig själv gav Dan mig instruktioner om vad jag skulle göra, t.ex: "Se dig själv på en plats där du är helt trygg. Det kan vara en plats som finns eller som skapas för dig här och nu".

Om jag ska vara helt ärlig så kommer jag inte ihåg i vilken ordning allting skedde eller i vilken av sessionerna en upplevelse hände så jag kommer "bunta ihop" alltihop - alla fyra sessionerna - helt utan inbördes ordning.

Men först: En kompis kom på fika igår och av henne fick jag krukan med de fina lila blommorna! Nu står de i fönstret vid min dator! Da House i bakgrunden. 

Intentionen med hypnossessionerna var ju att förändra min underliggande "sanning": "Allt och alla kan läka - utom jag. Ingenting funkar på mig". För att komma åt det fick olika delar av mig själv komma till tals. Jag fick t.ex. "plocka ut" min sköldkörtel och hålla den i handen(!) för att dels se den - och för mig såg den ut som en svart blobb, så där lite geléig/svampig - och jag fick fråga den vad i hela friden den höll på med och varför. Svaret jag fick till mig var att den är förgiftad (tungmetaller och andra miljögifter) och behöver hjälp att avgiftas och att den även tagit på sig svåra känslor som chock, förtvivlan och sorg för hade den inte gjort det så skulle nåt ännu värre än knölstruma och Graves sjukdom kunna skapas.
När sköldkörteln hade fått säga sitt så fick jag förändra den till nåt trevligare och vips så var det som att en sol gick in i den och fick bort allt det svarta och sen fick jag sätta tillbaka den på sin plats i min hals igen! 🌞

I flera av sessionerna fick jag se och prata med mitt framtida jag - den Anneli som redan är frisk! Jag kunde fråga hur hon/jag gjort och vad jag behövde och det var ju bland annat samma som min sköldkörtel behövde: avgiftning!
Jag fick en jättehäftig och för mig användbar bild av mina mer och mer friska framtida jag: det var som att massa olika versioner av mig själv stod framför mig; en ganska nära, nästa lite längre bort, den tredje ännu lite längre bort och så vidare, varje version friskare än den föregående. Och redan under den första sessionen där jag träffade mitt framtida jag kunde jag "kliva in i" den första i raden av framtida Anneli som var lite friskare! Det här bilden av alla mina framtida jag som var friskare och friskare för varje version har verkligen hjälpt mig att tro och t.o.m ha en inre vetskap om att jag kan läka, jag kommer att läka och jag läker redan i detta nu! Skithäftigt på ren svenska! 😎

Jag fick också be den delen av mig som höll fast i övertygelsen om att jag inte kan läka/ingenting funkar på mig att komma fram och vips så stod det en liten gumma till hälften gömd bakom ett träd! Hon var rädd för att jag skulle var arg på henne men kom till slut fram och ställde sig bredvid mig. Jag fick fråga varför hon med en dåres envishet hållit fast i denna icke-sanning och hon förklarade att hon bl.a. försökt skydda mig från att bli besviken. När jag fick berätta för henne att det inte har hjälp utan snarare tvärt om saboterat i mitt liv så såg hon skamsen och ångerfull ut och sa att hon bara ville mitt bästa! Jag kände verkligen kärleken och omsorgen från henne och hon kände min kärlek och förståelse för henne och då när hon inte var rädd för att få bannor längre förvandlades hon till en ung flicka, eller rättare sagt till mig i ungefär 10-årsåldern. Sen fick vi gå på bio! Japp! Min inre biograf! Jag hade ingen aaaning om att jag hade en sån! 😛 Jag kunde till och med känna doften av 🍿 popcorn! 😋 Inne i biografen satte vi oss i de skönaste fotöljer vi såg och Anneli 10 år satt ömsom bredvid mig, ömsom i mitt knä. Vi skulle se två filmer; först hur den ickestödjande "sanningen" påverkat mig, d.v.s. "jämmer och elände"! 😨 Vi skulle se samma lilla filmsekvens om och om igen, fortare och fortare och vid slutet på varje filmsekvens skulle en stopp-skylt dyka upp: STOPP! Så här vill vi inte ha det! Och så swisch bort med den! För mitt inre såg jag att för varje gång stoppskylten kom så slängdes den filmsekvensen ner i en låda vid mina fötter och när vi sett samma eländiga filmsnutt tillräckligt många gånger så stängde jag lådan, låste med ett hänglås och kastade bort nyckeln! 😄

Nästa film var mer positiv! Den handlade om Anneli - frisk och stark, och allt jag kunde och orkade göra! Även den filmsnutten spelades upp gång på gång, fortare och fortare men utan stoppskylten. När vi var färdiga med bioupplevelsen kom 10-åriga Anneli och jag överrens om att hon från och med nu skulle hjälpa mig "på riktigt"/med sånt som stärker mig och med det tog hon åter sin plats inuti mig.

Det här och mer hände under hypnossessionerna och det var riktigt häftigt! Jag känner även att det verkligen har hänt positiva saker tack vare dessa sessioner! Jag är gladare - helt "utan anledning", jag har mycket större framtidstro och jag har fått mer kraft på nåt sätt! 

Förutom de fyra hypnossessionerna fick jag hemläxor mellan gångerna! Frågor att tänka på och svara på. Det var ingenting jag behövde redovisa för Dan utan bara en hjälp för mig att se framsteg och hålla mig på spår. Bland annat fick jag efter första sessionen skriva ett brev till mitt framtida jag. Det ska jag läsa och svara på en månad efter sista sessionen vilket är nu i dagarna! Det ska bli spännande! 😊

Och som om inte allt det här var nog så har jag på livstid tillgång till flera olika ljudspår och ledd självhypnos som jag kan - och uppmanas - göra nu efteråt. De har också hjälpt mig väldigt mycket att dels befästa det vi gjorde under de fyra sessionerna och dels att bearbeta nya saker som kommer upp! Super-super-bra!! ♥

Allt som allt kan jag säga att detta är det bästa jag gjort för mig själv i hela mitt liv!!! Jag bara önskar att jag gjort det först... innan jag slängde ut massa pengar på annat - som naturligtvis inte funkade nåt värst på mig... Men mer om det i ett annat blogginlägg, för jag har testat en del riktigt häftiga grejer må du tro! Men det här - hypnosen med Dan - är det i särklass häftigaste och bästa jag gjort! Jag är så glad och tacksam så jag kan inte förklara det i ord! ♥

Ok. Nu kanske du undrar om det var läskigt på nåt vis? Nä, inte ett dugg! Jag kände hela tiden att jag var trygg och i full kontroll över mig själv och att jag om jag behövt hade kunnat öppna ögonen närsomhelst!

Om även du skulle vilja prova hypnos så kan jag varmt rekommendera Dan! Du kan boka ett gratis 20 minuters samtal med honom där du kan ställa frågor och känna in om detta är rätt för dig! Här kommer länken till Dans hemsida igen: ahtolavision.com.

Och med detta avslutar jag mitt blogginlägg om hypnosen! Har du frågor till mig så kan du skriva en kommentar här under.

Nästa blogginlägg (när jag nu hinner och orkar/prioriterar det... vågar inte lova när det blir) tror jag du också kommer tycka är ganska spännade så håll koll här så du inte missar det!

Ja men då säger vi så! Tack för att du läste hela vägen hit och Välkommen tillbaka!

Anneli - den aningens förbättrade versionen! 😃

Jakten på hälsa, del 1.

Ja men då så! Då är det dags att avslöja vad jag har sysslat med för att förbättra min hälsa de senaste typ 1½ åren! Det är ganska många saker så jag kommer dela upp det i olika blogginlägg, en sak i taget. Jag har funderat långt och länge på i vilken ordning jag ska ta allt och man kan ju tycka att kronologisk ordning borde vara det logiska. Men... jag kommer faktiskt börja med det senaste. 

Att jag i olika omgångar har använt mig av Homeopatmedicin tror jag att de flesta av er vet och också att jag inte har haft några stora framgångar med det (sen jag vara barn). Nu tror jag mig veta varför och om du läser vidare så får du också veta!

Vårt undermedvetna styr långt mycket mer än vad de flesta tror. Endast ca 5 % av en människas totala medvetande finns i det medvetna medvetandet, resten ligger i vårt undermedvetna. Det man inte vet kan man inte göra nånting åt, det tror jag att vi alla kan vara överrens om och har vi då en eller flera "sanningar" och föreställningar/trosuppfattningar som saboterar våra goda intentioner, ja då har vi inte så mycket att sätta emot. Det undermedvetna vinner varje gång - ända tills du kan ändra på dessa tankar och "sanningar".

(Bild ärligen snodd på internet nånstans men jag tyckte att den passade här för att även våra tankar är energi!)

Hur kan man göra åt det då - ändra tankar och underliggande "sanningar"?
Steg nr 1 är att se att du har dem!
För min del var det så att jag började ana att jag hade en saboterande "sanning" genom att iakta mina egna tankar och reaktioner. Jag har en övertygelse om att ALLT och ALLA kan läka och bli friska men sakta men säkert började jag märka att varje gång jag hörde eller läste om nån som blivit botad från nån sjukdom eller gått ner i vikt så var min reaktion och automatiska tanke att "vad bra då för henne/honom men JAG KAN INTE LÄKA ELLER GÅ NER I VIKT ", "I'M WEIGHT LOSS RESISTENT - JAG KOMMER ALDRIG ATT KLARA AV ATT GÅ NER I VIKT", "INGENTING FUNKAR PÅ MIG"! Ofta, men inte alltid, följt av "SÅ DET ÄR INGEN IDÉ ATT ENS FÖRSÖKA"!

Wait, what!?! HUR kan man ens tänka så och ännu mindre TRO så?? Ja, mitt medvetna medvetande fattade ju förstås att det var rent nonsens och helt omöjligt att jag skulle vara den enda människan på planeten som inte kunde läka eller gå ner i vikt men lik förbannat så låg den "sanningen" och skvalpade i mitt undermedvetna och sabboterade varje försök! Eller... nästan varje försök... Jag lyckades ju läka mitt hjärta för typ 10-ish år sen men det räknas tydligen inte..! En gång är ingen gång, typ. Heeelt galet, jag vet men de övertygelser som ligger i vårt undermedvetna styr våra liv!
Som tur är så är jag ju envis som en röd gris så när jag ibland ger upp så är det bara för en liten stund, sen tar jag nya tag igen! 
Var den här saboterande "sanningen" kommer ifrån har jag inte en susning om men tack och lov så spelar det ingen roll! Det gick att radera den "sanningen" ändå! 

Hur gjorde du då, undrar du kanske? Jo, med hypnos! (Det kanske du redan förstod om du såg förra blogginläggets ledtråd!)
När det kommer till hypnos så är det superviktigt att man är trygg med och litar på personen som ska hypnotisera och i början på året hittade jag äntligen den personen!
Han heter Dan Ahtola och hur det gick med våra 4 hypnossessioner tänker jag berätta om i nästa blogginlägg för nu har det här blogginlägget blivit så långt redan så det kan räcka så här för denna gång! Men håll utkik så får du hela den spännande berättelsen i ett blogginlägg på en blogg nära dig! Som vanligt alltså! 

Välkommen tillbaka!

Anneli. 

Summering och återblick av 2020

Ett nytt år har sett dagens ljus - det lilla ljus som nu är denna mörka årstid! (Men vi går mot ljusare tider! Yey! 🙌)
2020 var året som verkligen inte blev som man trodde - för många och även för mig! Även om jag personligen inte drabbats nåt speciellt av den farsot som drar genom världen - jag menar, jag har inte satt mig en enda sekund i karantän som några av mina vänner sett sig nödgade att göra, men på grund av andras bestämmelser har några av mina aktiviteter ändå blivit påverkade! Jag tänker närmast på Hantverks- och Återbrukscaféet vi brukar ha i Logen här i byn där jag bor och även andra aktiviteter vi brukar ha där som nu blev inställda. 

Men många roliga och positiva saker har hänt mig under året som gått och även lite jobbigare saker... men jag tänkte att jag ska gå igenom dem här månad för månad! Återanvändning ligger ju i tiden och varför inte även "återanvända" det som hänt - då får man ju minnas och glädjas åt samma händelser fler gånger än när de hände! 😊

Så! Då kör vi!

Januari hände väl inte så mycket, men jag hade ju en plan för det nykläckta året: jag hade ju tänkt mig att börja ta hand om mig själv genom att gå ut till Da House och meditera, göra Tapping, måla i min vuxenmålarbok och sånt där och liksom göra det som att det var mitt jobb. Första målet var att komma över min övertygelse att "ingenting funkar på mig". 

Jag började väl så där lite käckt, men fick aldrig till nån rutin så det blev inte så mycket mer med det...

Februari bakade jag massor till min födelsedag (och en del smarriga recept la jag upp!) + att jag satte ner tomat- och paprikafrön i små krukor inför "odling 2020"! 

Mars var en rätt händelselös månad men jag skrev om och visade de små plantor som kommit upp av min sådd + att jag gjorde egen handsprit; Då hade ju Covid-19 slagit klorna i världen. 

April var månaden som min Kära Svärfar flyttade hem till oss för att få spendera sina sista veckor i livet med sin familj istället för på ett korttidsboende där han vantrivdes och där vi inte fick komma och hälsa på (p g a Corona). 
Och så blev det ett blogginlägg om hur mina plantor artade sig. 

Maj handlade om både liv och död och var en sorgens månad här hos oss. Käre Svärfar dog i sin säng ute i Da House efter att ha bott hos oss i lite drygt 5 veckor. Jag fick bråda dagar med att göra ett programblad och att baka till begravningen och rådda med lite annat som behöver tas om hand när någon lämnar jordelivet. Och sen hade vi själva begravningen där hela familjen var med och det blev en jättefin stund i kapellet och här hos oss (ute i Da House) för en minnesstund med fika. 
Men maj månad handlade också om liv; både i form av mina plantor och att vi hade fått kattungar! 

Juni handlade mycket om min odling men bäst av allt var att ärkepolar'n Katta "lurade" mig att börja med Fluid Art! Och som du vet har det verkligen gett mersmak! Många tavlor har det blivit sen dess! Den här var en av de första jag gjorde: 

Juli bestod av massor av Fluid Art-tavlor och min lilla odling + Käre Makens lite större odling! Jag skördade mina första tomater från den ampeltomatplantan jag hade köpt från en handelsträdgård och de var jättegoda! 

Men allra mest handlade Juli om Fluid Art! Det är ju sååå roligt!! 

Augusti... No surprise there; det blev många Fluid Art-tavlor gjorda! Och inte bara av mig; nä, vi var ju ett litet gäng som satt tillsammans och målade! I slutet av augusti flyttade vi dessutom från Kattas lokal till Da House med målningen så jag fick en hel del att göra för att vi skulle få plats! Men det blev himla bra och här kommer ett foto från första gången polarna Carina, Katta och Kattis kom för att måla: 

September handlade i stort sett bara om Fluid Art! Min lilla odling blev katastrofalt dålig så den skrev jag inte om överhuvudtaget! Den enda tomatplantan som faktiskt gav riktigt bra med tomater var ampeltomatplantan! Så det enda det blev riktigt mycket av i september var tavlor! 

Oktober - månaden när jag påbörjade min nya hälso"resa"; först hos Anna i Stockholm där jag provade hypnos för första gången i mitt liv och lite senare hos polaren Jennifer på Juicy Healing där jag provade på Cavitation/Radiofrekvensbehandling och lymfmassage! En spännande och bra månad med andra ord! Dessutom som grädde på moset kom Hantverks- och Återbrukscaféet igång också vilket inte gjorde saken sämre! Att det tyvärr bara blev 3 (eller var det 4?) gånger var den här jäkla Covid 19's fel! Morr för den! 

November var också en extra bra månad! I början av månaden var jag på 50-årskalas och jäklar vilket party!! Där var ingen rädd för Covid 19 och tur var väl det för vi var typ 80 pers!!! Visserligen i en stor lokal, men ändå!
Fler behandlingar hos Jennifer och några nya Fluid Art-tavlor blev det också och så stickade jag vidare på min sjal: 

December - hela månaden var jag supertrött och orkade just ingenting! Plockade fram lite - med betoning på lite! - julpynt och bakade lussebullar till Käre Sonen. På julafton bjöd jag hit Kära Svärmor och hade lyckats med bedriften att göra risgrynsgröt, potatisgratäng och två olika sallader som blev jättegoda. Men det fick bli vegokorv och vegobullar från frysen till och så bjöd jag förstås på lussebullarna jag bakat. Men det blev köpepepparkakor till det - för första julen i mitt liv!
Inte en enda Fluid Art-tavla blev gjord i december och inte stickade jag heller... Men det blev nyårsafton ändå! Men jag satt bara hemma, skålade i lite alkoholfri glögg och tittade på TV och satt vid datorn. 

Men det bästa med december var ändå att jag blev bonusmormor för tredje gången! ♥ Men jag har inte frågat om det är Ok att lägga ut nåt foto så det gör jag så klart inte! Men jag kan avslöja att han är väääldigt söt!!! ♥ Ja det är de alla tre! ♥ 

Ja det var min återblick av 2020. Nu väntar jag med spänning på hur 2021 ska utveckla sig! Och det kommer du kunna läsa om här på bloggen framöver! Stay tuned!

God fortsättning på det nya året!

Anneli.

Min nya hälso"resa" del 6

Nu fortsätter berättelsen om min hälsoresa och liksom i del 5 av denna min "resa" så var jag hos kompisen Jennifer. Denna gång fick jag lymfmassage - i 90 minuter! 
Massagen var både behaglig och ibland inte så behaglig... 😛 Men jäklar vad mjuk i kroppen jag kände mig efteråt! 😌

Jennifer gav mig ett papper om lymfan och på baksidan står det instruktioner om hur man själv kan göra lätt massage för att fortsätta hjälpa lymfan att göra sitt viktiga jobb i kroppen. 

Efter jag vaknat idag läste jag igenom pappret - både framsidan med info om själva lymfsystemet och baksidan med instruktionerna för massagen, och jag tänkte: oj, oj, oj... HUR ska jag orka det här? Jag tror inte ens att jag fattade alla momenten riktigt trots att Jennifer gick igenom dem med mig igår!
Alltså, egentligen är det nog inte så jobbigt; det kanske tar runt 10 minuter att göra, men det ska helst göras varje dag och just nu känns allting så övermäktigt! 😩 Jag har ingen energi känns det som! Och just idag känner jag mig extra orkeslös! Jag känner mig gråtmild, frusen och håglös och vill bara dra nåt gammalt över mig! 😢 

Men det är inget synd om mig för det! Nä, att jag känner mig så här tror jag beror på alla processer som pågår i min kropp just nu och det i sin tur tyder ju på att det äntligen är nåt som funkar! 😊
Först var det ju hypnosen som satte fart på mentala och känslomässiga blockeringar och det kunde ju pågå i flera veckor sa "min" hypnosterapeut. Och nu får kroppen sig en omgång; först med cavitation/radiofrekvensbehandlingen i lördags och nu igår med lymfmassagen. Varken mitt psyke eller kropp är van vid all denna uppmärksamhet!

Som "grädde på moset" försöker jag skärpa mig med min kost vilket innebär både att lägga till och dra ifrån - allt enligt kostrekommendationerna från Medical Medium/Anthony William. 
Dra ifrån: Kaffe och té (utom örtté) som drar ut vätska ur kroppen och gör oss uttorkade(!), plus alla "NO FOODS": 

Och dessutom försöker jag dra ner ordentligt på fettintaget (fett är jobbigt för levern att ta hand om säger Medical Medium).

Lägga till: Mer frukt och grönsaker - speciellt bladgrönsaker, vatten och örttéer (målet är 3(!) liter/dag), sellerijuice (ingår i de 3 literna) och Heavy Metal Detox Smoothie (med sina 5 samverkande ingredienser: frysta blåbär, färsk koriander, spirulinaalger, dulsealger och korngräsjuicepulver + andra frukter och bär man vill ha i. Jag brukar även ha grönkål eller färsk spenat i min smoothie - när jag orkar göra den).
Som om inte det vore nog så behöver jag komma igång med något fysiskt aktivt - jag är alldeles för stillasittande! 

Det här med mat och dryck är en riktigt utmaning! Speciellt när man lägger in i ekvationen att jag är så utbränd! Dels är mat och dryck så starkt kopplad till det sociala livet (och jag är supersocial!). Jag får alltid ha med mig eget fika till exempel och ofta förklara/försvara varför jag inte äter bullarna de bjuder på... Att äta på restaurang eller hemma hos någon händer nästan aldrig, för varken kockar på restauranger eller "vanligt folk" orkar sätta sig in i hur jag vill äta och vad jag vill undvika (vilket jag kan ha förståelse för)! Det är bara de allra närmaste som bemödar sig om det.

Hemma orkar jag sällan laga mat från grunden, trots att Käre Sonen nästan alltid hjälper till med maten. Så det blir tyvärr en hel del halvfabrikat och de flesta av dem innehåller nån av NO FOODS:en. Oftast rapsolja och/eller majsstärkelse och inte alltför sällan MSG (som lurigt nog ofta kallas för "naturliga smakämnen" eller jästextrakt). MSG är bland det värsta man kan äta säger Medical Medium så det anstränger jag mig verkligen för att undvika! Men det finns i nästan allting känns det som! Suck...
Är det NÅN som inte fattar att jag känner mig totalt överväldigat av allting? 

Men det är bara att göra så gott man kan och inte ta alla förändringar på en gång! Idag gjorde jag sellerijuice iallafall och kan klappa mig på axeln och känna mig lite duktig en stund! 😌 Men nu - nu ska jag laga mig lite mat! Det knorrar i magen! Och på onsdag ska jag tillbaka till Jennifer och då ska jag få Cavitation/radiofrekvensbehandling igen! 😄 Och det kommer jag förstås att skriva om efter jag varit där!

Anneli.

Klicka HÄR för att komma till Jennifers hemsida!

Min nya hälso"resa" del 4½

Hej och hå! Här kommer del 4½ på min hälso"resa"!
Varför "och en halv" kanske du undrar? Jo, för att det jag tänker skriva nu hade jag egentligen tänkt att skriva igår när jag satt i Logen och bloggade. Men det var inte så enkelt att blogga med andra närvarande som pratade massor - även med mig - och så var det fika och så gick tiden. Jag fick väldigt bråttom på slutet för kl 20.00 avslutar vi Hantverks- och Återbrukscaféet och gårdagens blogginlägg blev postat kl 19.56! 

Jag läste igenom blogginlägget jag skrev i Logen en gång till när jag hade kommit hem och fått lite mat i magen och kände då att jag ju hade lite mer jag ville säga i ämnet! Inte om mina upplevelser med själva hypnosen per se, för där tror jag att jag fått med allting av värde, men om metoden i allmänhet och Anna i synnerhet!

T ex det här med huruvida det jag upplevt i mina båda hypnos-sessioner verkligen är minnen från tidigare liv eller inte... Trots att jag tror på reinkarnation så skulle jag aldrig kunna säga med säkerhet att det jag upplevt var tidigare-liv-minnen! Snarare är det så att det känns som att man ligger där på bänken och bara hittar på! Fabricerar! Under hypnosen är man ju faktiskt vaken och i full kontroll hela tiden! Jag skulle närsomhelst kunna slå upp mina ögon, resa mig upp och säga att "nu skiter vi i det här"! Fast det ville jag ju naturligtvis inte! Det var alldeles för spännande för det! Och jag ville ju verkligen genom hypnosen hitta ett sätt att nå ner till mitt undermedvetna för att komma tillrätta med mitt liv! Men det kändes lite konstigt med de svar jag gav på Annas frågor och historien som rullades fram i mitt huvud; för jag tänkte varken ut svaren eller storyn - de bara kom!

Men vart jag vill komma med det här är att oavsett om det är minnen från en tidigare existens eller rena fantasier som mitt undermedvetna producerar så spelar det absolut ingen som helst roll! Hypnos funkar oavsett! Och med nån som är så ödmjuk och öppen som Anna som inte lägger nån som helst värdering i min/klientens upplevelse så kände jag mig hela tiden trygg med att jag kunde säga vadsomhelst utan att bli dömd! Och som jag har förstått på Anna så är det väldigt ovanligt med den typen av upplevelser som jag har fått. Vad det beror på vet jag inte men kanske (och antagligen) för att jag själv tror på reinkarnation och mitt undermedvetna jobbar ju med mina trosföreställningar om tillvaron.

Och när jag nu ändå har kommit in på Anna så vill jag verkligen ge henne en eloge och massor av beröm! Hon är väldigt duktig på det hon gör! Väldigt professionell men samtidigt personlig - nåt som enligt min erfarenhet minsann inte kommer samtidigt hos alla som ska/borde vara professionella!

Med tanke på alla de frågor jag fick svara på redan innan vi sågs första gången och som Anna behövde läsa för att planera vår session så inser jag att Anna gjorde ett gediget förarbete redan innan jag kom första gången! Och när jag väl var där hade hon ju ännu fler frågor som hjälpte henne att bestämma sig för hur hon skulle hjälpa mig på bästa sätt! Så hon gjorde ett riktigt "hästjobb" bara med det! Vad jag försöker säga är väl att jag förstår varför det kostar som det gör! Anna verkar lägga ner själ och hjärta i sitt arbete!

Jag har ännu inte bestämt om jag ska åka dit igen. Jag vill! Men... först vill jag se om jag kan få Tapping att funka för det gör jag ju helt gratis med mig själv! Och även om jag tycker att Anna är värd varenda krona så har vi så många hål att stoppa pengarna i här hemma i vårt kråkbo... 
Men OM jag beslutar mig för att ta en vända till med Anna så lovar jag att du kommer att få följa med även på den resan!

Men DU då? Skulle du vilja testa hypnos? Isåfall kan jag rekommendera en riktigt bra hypnotisör! 😏 ♥

Det var vad jag hade att tillägga till de andra hälso"rese"blogginläggen jag skrivit hittills! Del 5 på denna min "resa" kommer förhoppningsvis på måndag eftermiddag/kväll för nu tar jag helg! Imorgon ska jag ju få prova Cavitation hos kompisen Jennifer och på söndag är jag bjuden hem till en kompis på en bit mat och trevlig samvaro så tid att blogga har jag nog inte förrän tidigast på måndag! Med då ska jag skriva om min upplevelse av Cavitation så du får läsa lite om hur det går till! Välkommen tillbaka då!

Trevlig Helg alla mina bloggläsare! ♥ 

Anneli.

PS. Jag hittade inte någon bild/foto som passade detta blogginlägg så för ovanlighetens skulle postar jag ett blogginlägg utan nån som helst illustration! Det får gå det med! DS. 

Min nya hälso"resa" del 4.

Här kommer nu den rafflande fortsättningen på mina hypnosäventyr, för den 7 oktober var det dags att åka ner till Stockholm för en ny hypnos-session hos Anna!
Har du inte redan läst del 1, del 2, eller del 3 så kan du göra det innan du fortsätter med detta blogginlägg! Klicka bara på "del 1" här ovan om det är dit du vill komma och samma för del 2 och del 3!

Jag ska bara först berätta att jag sitter i denna fina byggnad och bloggar idag: 

Det här är Logen i byn Nyhyttan där jag bor, d.v.s. IOGTs lokal. Jag sitter och väntar på att deltagarna till höstens Hantverks- och Återbrukscafé ska komma! Idag är första gången för den här terminen. Tjohoo! 😄

Men hypnosen var det ju! Let's get to it:
Den här gången visste jag lite mer vad jag kunde förvänta mig och såg med spänning fram emot att sätta igång! Som vanligt började vi med att prata lite; om hur veckan sen förra sessionen varit och vad jag kände att jag ville jobba på denna gång. 
Dagen före hade jag fyllt i ännu ett frågeformulär, men detta var betydligt lättare att fylla i! Det var bara tre frågor så det gick snabbt! Bland annat fanns där exempel på vad man skulle kunna jobba med och av dem var det egentligen bara en enda sak som jag fastnade för och det var känslan av att känna mig "inte betydelsefull/oviktig" så vi bestämde oss för att jobba med det.

Så upp på massagebänken och påbörja avslappningen och resan långt, långt bakåt i tiden till första gången jag hade känslan av att inte vara betydelsefull och av att vara oviktig. 

Denna gång instruerade Anna mig till att befinna mig i en korridor med många dörrar och gå fram till den dörr jag kände mig mest dragen till. Sagt och gjort! Jag ställde mig vid en av dörrarna och Anna sa: "när du öppnar dörren och går igenom den så kommer du att färdas lång, långt bak i tiden. Långt, långt bak i tiden till första gången som du kände att du inte var betydelsefull, att du var oviktig. Långt, långt bak i tiden...". 

Efter en stund ställde hon frågan vart jag befann mig. "Jag står kvar i dörröppningen" sa jag. "Det är som att jag inte kan komma igenom, som att mina kläder är fastspikade i dörrfodren och det är ett nät framför mig"! "Ok" sa Anna. Ditt undermedvetna verkar hellre vilja jobba på känslan av att vara fast. Ska vi göra det istället"? Jag nickade. "Vad behöver du för att komma loss"? frågade Anna. "Hmmm..." sa jag. "En sax"! "Ja men då hämtar vi en sax till dig" sa Anna lite hurtigt och vips hade jag en sax i handen och klippte loss mig! Sen tog vi om proceduren om att färdas lång, långt bak i tiden men denna gång till första gången jag kände att jag var fast/ofri. Den här gången fungerade det! 😊

När Anna än en gång frågade var jag befann mig var min upplevelse att jag var inspärrad i en bur! Jag var en träl nån gång under tidig medeltid och jag var en man. Jag var gammal, smutsig och väldigt mager. Buren stod utomhus och det var fler burar med andra trälar bakom min. Det kändes som att vi skulle säljas eller förflyttas nånstans. Känslan var total uppgivenhet, som att jag hade gett upp och inte hade nån livslust kvar. Det kändes som att jag i hela mitt liv varit en träl; någons egendom utan eget värde förutom det arbete jag tvingades utföra. Anna frågade var i kroppen känslan av total uppgivenhet satt och jag svarade att den satt i hela bröstet och kändes som tjock, stillastående dimma. "Vad ska vi få bort dimman med då" frågade Anna. "En stor jävla industrisug" svarade jag! 😂 (Undrar vart jag fick det ifrån!? Finns det ens nåt som heter så?) "Ja men då tar vi en stor jävla industrisug" sa Anna glatt! "Fixar du det själv"? "Ja då" sa jag och satte igång att suga ut all dimma. 

Sen var det dags att ta sig ur buren. Först såg jag ingen väg ut ur den men Anna pratade om nån dörr som skulle finnas där och då såg jag den och lyckades ta mig ut! "Vad vill du göra nu" frågade Anna. "Jag vill bara härifrån" svarade jag. "Då är det bara att gå" sa Anna. Jag började gå bort från min bur, men vände och sa till Anna: "Jag måste rädda de andra först"! Och så gick jag och låste upp alla burarna så alla trälar kunde fly med mig. Och så vandrade vi iväg i samlad tropp! Anna frågade om jag kände mig klar med den här upplevelsen, och det gjorde jag så vi avslutade sessionen här.

Liksom förra gången så kunde jag relatera det jag varit med om under hypnosen till mitt liv här och nu. Speciellt känslan av uppgivenhet som jag känt i vissa situationer i mitt liv och för att inte tala om att mitt STORA frihetsbehov som jag har haft hela livet fick en förklaring!

Men det riktigt "roliga" eller vad jag ska kalla det för hände när jag hade kommit hem igen! Efter att jag hade fått lite mat i magen satte jag på datorn och kollade mailen och facebook. Medical Medium hade lagt ut en ny meditation som hette: "Free as a bird meditation. Uncage your soul". 😂 Jag höll på att skratta ihjäl mig när jag såg det! Det var ju typ det jag hade upplevt under hypnosen: att bli fri ifrån buren! 😃

Lite senare på natten läste jag i en av de hälsogrupper jag är med i på facebook en status från en kvinna som skrev att hon börjat ta ett kosttillskott som hon hoppades skulle hjälpa henne att må bättre, fast hon brukar inte märka nån skillnad när hon tar några tillskott avslutade hon. En annan kvinna kommenterade att hon märker aldrig nåt av nånting hon heller och min reaktion på det var till min stora förvåning: "Så där brukade jag också vara"! What!?! Var det JAG som tänkte så där??? Innan hypnosen hade jag reagerat med "Suck! Precis så där är jag också! Ingenting funkar på mig"! Men inte nu! Wow! 😊 Nånting har absolut lossnat och skiftat! Det ska bli spännande att se hur min trosföreställning om mig själv utvecklar sig och om jag tycker att jag behöver en eller ett par sessioner till. Jag ska låta det gå några veckor innan jag bestämmer hur jag vill fortsätta!

Men medan jag väntar på att se hur det utvecklar sig med mig efter hypnosen (det kan ta lite tid innan det liksom landar) så ska jag testa nånting helt annat, nämligen Cavitation som jag skrev om HÄR! Men det får jag berätta om nästa vecka för jag ska inte träffa Jennifer förrän på lördag!

Nu är det dags att packa ihop datorn och bege sig hem igen! Nästa torsdag är det Återbruks- och Hantverkscafé här i Logen igen, men då ska jag se till att ta med mig nåt slags handarbete istället för datorn!

Anneli.

Min nya hälso"resa", del 3.

Här fortsätter nu min berättelse om min första session hos hypnotisör Anna: 

I förra blogginlägget lämnade jag ju berättelsen precis som jag skulle lägga mig på Annas massagebänk för att påbörja hypnosen och har du inte läst förra blogginlägget - d.v.s. del 2 - så tycker jag att du ska klicka HÄR så kommer du dit och kan läsa det först! Och har du inte ens läst del 1 så rekommenderar jag dig att klicka HÄR för att läsa det, så du förstår vart jag "kommer ifrån" och varför jag valde att prova hypnos.

Men moving on till hur det gick med hypnosen denna den första gången jag var hos Anna:
Vår ingång till hypnosen var alltså känslan av skuld (och till viss del skam) och efter att Anna "snackat ner mig" i ett hypnotiskt tillstånd (Alfavågor = det stadie som hjärnan är i när man håller på att somna men ännu inte gör det. OBS! Detta är inget Anna har sagt, men jag har liiite koll på det här med hjärnvågor så min sisådär halvkvalificerade gissning är att vi inte gick djupare än Alfavågor och i det tillståndet får man liksom kontakt med det undermedvetna och kan plocka information därifrån och även "plantera" ny info.)

När jag nått ner i det hypnotiska tillståndet instruerade Anna mig att jag stod på en väg och bad mig beskriva vad jag såg; först genom att hon ställde frågor, typ: "är det en grusväg eller är den asfalterad"? "ser du något träd där du står"? och liknande. 

Den här linden finns i Hörby, Skåne.

Sen sa hon att om jag tittade längre bort på vägen så skulle jag se en tunnel och jag skulle gå in i den. Väl inne i tunneln skulle jag se en dörr och ställa mig framför den, men inte gå igenom den än. 

När jag upplevde mig stå framför dörren sa Anna nånting i stil med: "När du öppnar dörren så kommer du färdas långt, långt bak i tiden. Långt, långt bak i tiden, till första gången du kände skam och skuld. Är du redo att öppna dörren"? Jag nickade. "Ok" sa Anna. "Öppna dörren och kliv igenom och färdas långt, långt bak i tiden, till första gången du kände den här känslan av skam". Sen var hon tyst en stund för att låta mig färdas dit i min takt. Efter en stund frågade hon var jag befann mig. "Jag är på en äng" sa jag. Jag fick beskriva vad jag såg och Anna frågade vad jag hade för kläder på mig. "Jag har bara en brun klänning på mig. Inga skor" sa jag. "Hur gammal är du" frågade Anna. "Ungefär 10 år svarade jag". Till saken hör att jag har aldrig ägt en brun klänning och det här kändes som att jag färdats riktigt långt bak i tiden! Typ kanske till Vikingatiden eller lite tidigare! 😱

Här ska jag poängtera att regressionsterapi är inget som Anna sysslar med, men hon är öppen för att klienterna får tolka sina upplevelser som de vill utifrån sina egna trosföreställningar. Och samtidigt kan hon inte heller styra över hur klienterna upplever det de upplever! Hon får ju bara jobba med det som kommer upp för klienten! Och om det rör sig om ett tidigare liv eller om det är det undermedvetna som skapar en symbolisk upplevelse för att få fram det som behöver komma upp spelar ju egentligen ingen roll! Huvudsaken är ju att upplevelsen hjälper klienten med det som hen kom dit för! Och upplever klienten att hen kommit till ett föregående liv så är det naturligtvis helt Ok - jag menar; vad ska Anna göra? Hon kan ju inte gärna börja tjafsa om trosföreställningar med en klient som befinner sig i hypnotiskt tillstånd! 😂 (Men om nån undrar så är min tro att vi lever många liv, men det är jag det!) 

Ok! Back to the story!

Jag kände mig alltså som den lilla flickan som satt på huk på en äng och jag kände hur hon kände sig! Det är svårt att förklara... men det KÄNDES som att jag hade varit den lilla flickan i en tidigare existens därför att upplevelsen kändes som minnen. Mysko... men så var det.

Anna ställde massa frågor men jag ska inte återge dem alla. Det blir bättre att jag bara berättar om min upplevelse!
Den lilla flickan hade sprungit hemifrån för hon hade gjort något som hon visste att hon inte fick - något som hennes föräldrar förbjudit henne att göra. Hon var rädd och kände sig övergiven. Först var det som att den lilla flickan inte ville känna/tänka på vad hon hade gjort, men med hjälp av Annas frågor kom det fram att flickan hade kikat i ett bylte som föräldrarna hade försökt gömma men sett att hon såg var de gömde det och då strängeligen förbjudit henne att titta i byltet, vilket hon alltså gjorde ändå. (Det här är sååå jag i detta liv! 😄)
Byltet innehöll en död baby och det var föräldrarna som hade dödat sitt eget barn! Flickan blev rädd att de skulle döda henne också och det var därför hon sprang hemifrån.

Med hjälp av fler frågor från Anna kom det fram att föräldrarna hade dödat babyn för de var så fattiga och hade inte råd med en mun till att mätta men att de inte hade för avsikt att döda även flickan då hon ju var stor nog att hjälpa till med försörjningen. Dock ville flickan inte gå tillbaka hem för hon skämdes så över att inte ha lytt föräldrarna och var rädd att de skulle straffa henne, och hon förstod också att hon avslöjat nåt som skulle anses skamligt även för föräldrarna. Så flickan kände skam för att ha varit olydig och skuld över att hon fick leva men hennes lilla syskon inte fick det. 

Anna frågade vad den lilla flickan ville göra nu och jag kände instinktivt att jag/hon aldrig mer ville gå hem! Jag ville gå ut i världen och klara mig själv! Kanske ta jobb som piga nånstans för att få nån slags försörjning. Jag var ju en stor flicka nu; hela 10 år! 
Anna frågade om jag kände mig klar med den här upplevelsen och jag nickade. Men innan det var dags att "komma tillbaka" till här och nu så frågade Anna frågor som var i kroppen min känsla av skam satt  och vilken färg och konsistens den hade.
Min känsla av skam satt i hela magen och kändes svart och kletig! Så jag fick göra en "mental städning" för att få bort allt det svarta, kletiga och när det var gjort avslutade vi sessionen. Efteråt kände jag mig alldeles lätt i kroppen och speciellt i magen där min känsla av skam suttit. Det kändes verkligen att det var nåt som släppt! 

Det här som jag upplevde med den lilla flickan var kanske - eller kanske inte - ett tidigare liv, men Anneli här och nu kan iallafall dra massor av paralleller till känslor som den lilla flickan hade och till känslor som jag har nu. Jag kunde se samband mellan de två existenserna och varför jag i vissa situationer känt skam i det här livet och till och med försatt mig i situationer som gett mig känslan av skam! Spännande som tusan!

Veckan efter - onsdagen den 7 oktober - hade jag en ny tid hos Anna och hur det gick tänkte jag berätta i nästa uppdatering om min nya hälso"resa". Men jag kan redan nu säga att den här känslan av lätthet som jag kände direkt efter hypnosen har hållit i sig! Synd att det inte syns på vågen bara... 😩 Ja, ja... allting kan ju inte hända på en gång! 😛

Anneli.

Min nya hälso"resa", del 2.

Nu sitter jag här vid datorn mitt i natten. Jag borde egentligen gått och lagt mig för länge sen, men jag kände att om jag inte åtminstone påbörjar detta blogginlägg så kommer det bara bli svårare och svårare att faktiskt komma igång! Men jag tänker inte skriva färdigt blogginlägget nu; bara börja lite grann så jag liksom "kommer över tröskeln"!

Nu kanske det låter som att jag egentligen inte vill skriva om det jag har upplevt på denna nya hälso"resa" som jag har påbörjat, men så är det verkligen inte! Jag brinner av iver att berätta för dig! Problemet är snarare att försöka hålla mig lagom detaljerad så blogginlägget inte blir för långt men jag ändå får med allt. Kanske inte varje detalj, men åtminstone i stora drag!
Om du inte läste blogginlägget "Min nya hälso"resa" del 1" så föreslår jag att du gör det först genom att klicka på länken, läsa det och sen komma tillbaka hit. (Länken kommer att öppnas i ett nytt fönster). Men Ok. Nu börjar jag berätta om det nya hälsoäventyret!

Det hela började för ca 1½ månad sen. Jag satt och pratade med Käre Maken om hur jag skulle komma tillrätta med min vikt, hälsa och sovtider bland annat. Jag tycker ju att jag typ provat allt och att jag trots allt lever väldigt sunt! Men det har ju inte gett de resultat jag längtar efter att få! Länge har jag velat prova hypnos men problemet har varit två:
1. Pengar... Både Käre Maken och jag är ju "fattig(förtids)pensionärer"...
2. Man måste hitta nån man verkligen kan lita på! Och liksom "klickar" med, fast det vet man ju i och för sig inte förrän efteråt... Men det måste kännas bra när man bestämmer sig för den man vill gå till!

Käre Maken - som redan satt vid datorn - började genast att googla på hypnotisörer och hittade en i Stockholm som han fick förtroende för. Han visade mig hennes hemsida och jag kände direkt att henne kan jag gå till! Jag gillade både det hon skrev på sin hemsida och känslan jag fick när jag "gick in i" de energier som hemsidan utstrålade!
Tyvärr kostar det ganska mycket... Men funkar det så är det värt varenda krona, för jag är sååå trött på att vara mig just nu! Det har jag varit ganska länge och inget annat har ju funkat!

Där satt vi i vardagsrummet, maken och jag. Jag tittade på honom och han tittade på mig...
Men vi behövde inte tänka särskilt länge! Vi har försökt att spara lite pengar varje månad för vi har så mycket i huset som behöver repareras, men huset får vänta!
Jag plockade upp min telefon och ringde telefonnumret som stod på hemsidan! 

Den här bilden (snodd från internet) kändes passande till detta blogginlägg!

Jag behövde inte prata många minuter med Anna förrän jag kände till 100 % att henne skulle jag gå till, så hon förklarade hur jag skulle boka tid via hennes hemsida! Sagt och gjort! Jag bokade första bästa eftermiddagstid som fanns och så en till veckan efter! Det var drygt en månad till en tid som passade mig, men onsdagen den 30 september åkte jag ner till Stockholm, redo för min första session. 

Var jag nervös? Nä, inte det minsta! Jag hade ingen aning om hur det hela skulle gå till men jag kände sån tillit till att jag nu äntligen hade kommit rätt! Det enda jag var orolig för var hur i hela friden jag skulle komma upp för alla trapporna, för jag har så svårt att gå i trappor p.g.a. att jag har så ont i fötter och anklar. Men det gick bra! Nu var jag äntligen där och nu skulle jag se till att få ut mesta möjliga av denna erfarenhet!

Efter att jag hade bokat tid hos Anna då i slutet av augusti fyllde jag i ett frågeformulär som finns på hennes hemsida. Det var en massa frågor som jag försökte svara på så utförligt som möjligt och det första vi gjorde när jag kommit in till henne var att prata kring mina svar. Anna ställde fler frågor och jag svarade och berättade om hur det varit i mitt liv så att hon kunde bilda sig en uppfattning om hur hon kunde hjälpa mig på bästa sätt. Vi satt och pratade ganska länge. Bland annat pratade vi om min "sanning" om att ingenting funkar på mig. Anna förklarade att den "sanningen" i sig inte var själva grundorsaken till att jag omedvetet motarbetar mig själv, utan att den i sin tur blivit skapad av några olika händelser. Det låter ju logiskt, för enligt forskning blir det man hör minst tre gånger till en "sanning" som fastnar i det undermedvetna! Och när en "sanning"/trosföreställning väl slagit rot så söker hjärnan hela tiden efter "bevis" på att det man tror faktiskt är sant! 

Men Ok. Min "sanning" om att ingenting funkar på mig har skapats av flera händelser i mitt liv. Förmodligen började det rätt tidigt i livet eftersom jag inte har något medvetet minne av vad det skulle kunna vara...  Anna sa att de här olika händelserna var som "ben" som "sanningen" om att inget funkar på mig vilar på. För att kunna komma tillrätta med det här så behöver vi "slå undan benen" på min "sanning" så kommer den att rasa av sig själv sa hon. Det låter logiskt tycker jag! 

Efter lite mer prat om vilka känslor som kan ha skapat min "sanning" bestämde vi oss för att jobba på känslan av skuld och till viss del skam som ju är en närliggande känsla. Och så blev det då dags att lägga sig på massagebänken och påbörja hypnosen!
Men hur det gick tänker jag inte berätta i detta blogginlägg! Det är långt så det räcker nu! Men jag lovar att skriva ett nytt blogginlägg väldigt snart så du får höra vad som hände!

(Och om du undrar så "råkade" jag skriva färdigt hela blogginlägget i ett svep... 😇 😛 😀 Oops... Jag kom visst in i flödet, och nu är klockan lite över 4 på morgonen... Men nu ska jag gå och lägga mig och när jag vaknat så ska jag korrekturläsa vad jag skrivit innan jag postar det! Go' natt!)

Anneli.