Jakten på hälsa, del 1.

Ja men då så! Då är det dags att avslöja vad jag har sysslat med för att förbättra min hälsa de senaste typ 1½ åren! Det är ganska många saker så jag kommer dela upp det i olika blogginlägg, en sak i taget. Jag har funderat långt och länge på i vilken ordning jag ska ta allt och man kan ju tycka att kronologisk ordning borde vara det logiska. Men... jag kommer faktiskt börja med det senaste. 

Att jag i olika omgångar har använt mig av Homeopatmedicin tror jag att de flesta av er vet och också att jag inte har haft några stora framgångar med det (sen jag vara barn). Nu tror jag mig veta varför och om du läser vidare så får du också veta!

Vårt undermedvetna styr långt mycket mer än vad de flesta tror. Endast ca 5 % av en människas totala medvetande finns i det medvetna medvetandet, resten ligger i vårt undermedvetna. Det man inte vet kan man inte göra nånting åt, det tror jag att vi alla kan vara överrens om och har vi då en eller flera "sanningar" och föreställningar/trosuppfattningar som saboterar våra goda intentioner, ja då har vi inte så mycket att sätta emot. Det undermedvetna vinner varje gång - ända tills du kan ändra på dessa tankar och "sanningar".

(Bild ärligen snodd på internet nånstans men jag tyckte att den passade här för att även våra tankar är energi!)

Hur kan man göra åt det då - ändra tankar och underliggande "sanningar"?
Steg nr 1 är att se att du har dem!
För min del var det så att jag började ana att jag hade en saboterande "sanning" genom att iakta mina egna tankar och reaktioner. Jag har en övertygelse om att ALLT och ALLA kan läka och bli friska men sakta men säkert började jag märka att varje gång jag hörde eller läste om nån som blivit botad från nån sjukdom eller gått ner i vikt så var min reaktion och automatiska tanke att "vad bra då för henne/honom men JAG KAN INTE LÄKA ELLER GÅ NER I VIKT ", "I'M WEIGHT LOSS RESISTENT - JAG KOMMER ALDRIG ATT KLARA AV ATT GÅ NER I VIKT", "INGENTING FUNKAR PÅ MIG"! Ofta, men inte alltid, följt av "SÅ DET ÄR INGEN IDÉ ATT ENS FÖRSÖKA"!

Wait, what!?! HUR kan man ens tänka så och ännu mindre TRO så?? Ja, mitt medvetna medvetande fattade ju förstås att det var rent nonsens och helt omöjligt att jag skulle vara den enda människan på planeten som inte kunde läka eller gå ner i vikt men lik förbannat så låg den "sanningen" och skvalpade i mitt undermedvetna och sabboterade varje försök! Eller... nästan varje försök... Jag lyckades ju läka mitt hjärta för typ 10-ish år sen men det räknas tydligen inte..! En gång är ingen gång, typ. Heeelt galet, jag vet men de övertygelser som ligger i vårt undermedvetna styr våra liv!
Som tur är så är jag ju envis som en röd gris så när jag ibland ger upp så är det bara för en liten stund, sen tar jag nya tag igen! 
Var den här saboterande "sanningen" kommer ifrån har jag inte en susning om men tack och lov så spelar det ingen roll! Det gick att radera den "sanningen" ändå! 

Hur gjorde du då, undrar du kanske? Jo, med hypnos! (Det kanske du redan förstod om du såg förra blogginläggets ledtråd!)
När det kommer till hypnos så är det superviktigt att man är trygg med och litar på personen som ska hypnotisera och i början på året hittade jag äntligen den personen!
Han heter Dan Ahtola och hur det gick med våra 4 hypnossessioner tänker jag berätta om i nästa blogginlägg för nu har det här blogginlägget blivit så långt redan så det kan räcka så här för denna gång! Men håll utkik så får du hela den spännande berättelsen i ett blogginlägg på en blogg nära dig! Som vanligt alltså! 

Välkommen tillbaka!

Anneli. 

Är det för tidigt att ropa Hej?

Man ska ju som bekant inte ropa Hej förrän man är över bäcken, och över bäcken är jag inte! Men... Det går äntligen åt rätt håll!

Som jag berättade i förra blogginlägget så äter jag Homeopatmedicin istället för den medicin läkarna vill att jag ska ta för min sköldkörtel. Jag har ju blivit diagnosticerad med Hypertyreos variant Graves.
Alla - och jag menar verkligen alla! - runt omkring mig tycker att jag ska äta läkarens medicin.
Utom jag...
Envis som en röd gris som jag är vägrar jag att ta den! Jag vill verkligen ge Homeopatmedicinen en chans först! 

Kali-Jod C30.

Nu har jag ätit Homeopatmedicin i först 11 dagar (D6) och sen hittills 14 dagar med den rätta potensen, d v s C30. Den ska jag fortsätta med tills vidare. Jag har en ny tid till min Homeopat Renée Rubin Bauer den 1/6 så får vi se vad hon hittar på då. 

Vad har hänt då?
Jo ser du. Det ska jag berätta! Men först ska jag tala om vad mina värden var från början:

När jag var på lasarettet var mitt T4 49 (referensintervall 11 - 23) och T3 28 (referensintervall 3,5 - 6,5). Gaaanska högt alltså! 2 veckor senare hade de värdena gått upp till 55 resp. 30,80! Till saken hör att de kan inte mäta T3-värden över 30 och läkaren sa att "vi kan inte veta om T3 är 30 eller 100"! Men iallafall var mina värden var så höga att jag riskerar att få bl a hjärtflimmer och stroke! Men envis som jag är sa jag till läkaren att jag ville fortsätta med Homeopatmedicinen.

Idag ringde min läkare upp mig och berättade att mina värden sjunkit lite! De är fortfarande på tok för höga, men det visar iallafall att Homeopatmedicinen gör vad den ska! Jag är på rätt väg!
Nu är T4 42 och T3 24! Tjohoo! (Eller hur var det där med att ropa Hej innan man är över bäcken..? Ja, ja! Jag måste väl få vara hoppfull iallafall!?!)
Så jag fortsätter som jag gjort hittills, det verkar ju vara ett vinnande koncept! 

Jag är fortfarande väääldigt trött och sover en stund (läs: ett par timmar) i soffan nästan varje dag plus 9 - 10 timmar på natten. Men det är nog bra. Den som sover syndar inte höll jag på att skriva... nä, men kroppen har nog lättare att läka när man vilar och är avslappnad.

Ja, nu har du fått en uppdatering om hur det går för Fru Sjögren i det Sjögrenska palatset (kråkslottet)! När nästa blogguppdatering kommer står skrivet i stjärnorna men håll utkik för rätt som det är dimper det ner!

Anneli.

Min nya hälso"resa" del 7 + nya tavlor

Tänk så många gånger jag tänkt att "nu ger jag fan upp". Jag vet inte i hur många år, men det är mååånga! Men som mina trogna bloggläsare redan vet så finns det inte på kartan att jag nånsin ger upp! Jag är envisare än en röd gris när jag sätter den sidan till. Och jag måste få ge mig själv en klapp på axeln och tycka att jag är duktig med tanke på all motvind jag har stått i utan att faktiskt ge upp! 😌

Depression är en annan sak som "inte är min grej" om du missförstår mig rätt. Samtidigt har jag med åren insett att det är viktigt att tillåta sig känna det man känner, när man känner det! Jag vet inte hur jag ska uttrycka det här... men jag mår dåligt av att må dåligt! Det låter kanske knäppt, konstigt eller möjligtvis självklart, men som jag funkar så orkar jag inte må dåligt (psykiskt och emotionellt) längre stunder i taget! Jag har vad jag kallar för "10-minuters-depressioner" där jag låter mig bryta ihop och mycket längre än så brukar jag inte behöva. 

Jag hoppas att det här inte låter som att jag inte fattar att för andra som drabbas av riktiga depressioner ser liver väldigt annorlunda ut - för det gör jag! Men jag funkar som jag gör och kan inte göra så mycket åt det!

Vad jag försöker säga är att jag tror att tack vare att jag funkar som jag gör och är så envis så har jag lärt mig så himla mycket - både om mig själv och om hälsa, och det är jag väldigt tacksam för. Det har fört mig hit där jag är idag! Och trots krämpor och motvind tycker jag att jag befinner mig på en mycket bra plats i livet just nu! ♥ Jag har människor ikring mig som sett min kamp och som verkligen genuint vill hjälpa mig! En av dem är kompisen Jennifer på Juicy Healing! ♥

Sen jag skrev del 6 av min hälso"resa" har jag varit hos Jennifer 2 gånger; i onsdags på en behandling med Cavitation/Radiofrekvens och igår på lymfmassage så nu har jag fått 2 av varje behandling och fler ska det bli!
Ännu har jag inte märkt så värst mycket av behandlingarna mer än att jag är mjukare i kroppen och mjukare i hullet. Dessutom har några riktigt hårda "knutor" jag hade under huden försvunnit! Så nånting händer definitivt! Men vikten står än så länge och trampar. Jennifer förklarade att när Cavitation/Radiofrekvensmaskinen slår sönder fettcellerna i kroppen så frigörs deras innehåll av fett och i kroppsfettet lagras ju massa gifter, så det som kommer ut är ganska så giftigt och måste liksom späs ut med mer vätska för att kunna föras ut ur kroppen på ett säkert sätt och detsamma gäller för lymfmassagen, för lymfan är ju kroppens "avloppssystem" så efter båda dessa behandlingar kommer vätskan tillfälligt att öka i kroppen och därför tar det ett tag innan man märker att vikten går ner. 

Imorgon ska jag få ännu en behandling med Cavitation/Radiofrekvensmaskinen och då ska vi hårdköra i ett par timmar sa Jennifer! De två behandlingarna jag hittills fått har "bara" varit på 40 minuter vardera och det för att Jennifer vill se hur man reagerar innan hon lägger i nästa växel. Men eftersom jag tydligen klarat det bra så ska hon "köra järnet" med/på mig imorgon! 😱 Är det femmans växel då, eller? 😉

Meeen; som om detta inte var nog så har jag en annan spännande grej på gång, men det kommer jag berätta om i ett annat blogginlägg för nu tänker jag visa dig tavlorna som Katta och jag gjorde i fredags!

Jag gjorde bara en tavla och den blev så här: 

Den är 30 X 30 cm men jag har inte en susning om åt vilket håll den ska ses! Jag har vridit och vänt på den flera gånger men kan inte bestämma mig! Men det var så här jag fotade den iallafall! 

Katta gjorde två tavlor, först den här: 

Jag tror att den också är 30 X 30 cm.
När den tavlan var klar gjorde hon en sån där liten tavla på 12 X 18 cm och den blev så här: 

Ja, det var allt för idag! Jag tackar för visat intresse och hoppas att du vill fortsätta följa mina äventyr inom hälsa, Fluid art och annat jag skriver om för vilken dag som helst kommer ett nytt blogginlägg och kanske, kanske avslöjar jag redan nästa gång den nya spännande hälsogrejen jag ska testa! Den som lever får se! 😜

Anneli.

Min nya hälso"resa" Del 1.

Nu börjar jag känna mig redo att avslöja min "hemlighet" som jag har hintat om ett par gånger här på bloggen. Den är hälsorelaterad och det är nåt jag aldrig gjort förut! Eller... Jo, för ganska många år sen provade jag men... Ja, jag kommer till det, men först vill jag ge dig lite bakgrundshistoria: 

Det här är jag. Kortet taget den 8 februari i år.

De som följt min blogg några år och ni som känner mig vet att jag i många, långa år försökt att gå ner i vikt och förbättra min hälsa. Utan större framgång kan jag tillägga. Snarare tvärtom...
Jo, jag har faktiskt lyckats med tre "stordåd" vad gäller min hälsa:
1. Jag har läkt mitt hjärta och kunnat sluta med mina hjärtmediciner, något hjärtspecialisterna jag hade sa var omöjligt! Men med rätt näring (Q10, selen, magnesium, Omega3-fett bland annat) lyckades jag med det trots att mitt liv just då var ganska stressigt! ♥

2. Jag har läkt min tandlossning! När det var som värst hade jag på några ställen i munnen så djupa tandfickor att de tänderna gick att rucka lite på! 😱 Men med hjälp av näring (bl.a. C-vitamin i ganska höga doser och vitamin Q10) och att vara noga med tandtråd/mellanrumsborste/tandstickor varje dag fixade jag det! Nu sitter alla tänderna fast precis som de ska! 😁

3. Näsblod! Jag har i hela mitt liv - ja, ända från jag var väldigt liten - blödit näsblod så fort jag blivit för stressad eller sovit för lite. Och vi pratar inte om lite "dropp, dropp"! Nä, jag kunde sitta 20 - 30 minuter lutad över handfatet och det bara rann blod! Men det har jag fixat nu med hjälp av vitamin K2 (hjälper blodet att koagulera) och nåt så otippat som paprikapulver! Medical Medium skrev i en bloggpost att paprikapulver - alltså den som finns i kryddhyllan (helst ekologisk!) stärker väggarna i blodkärlen. Så jag testade och det har verkligen hjälpt! Nu har jag lite paprikapulver i nästan allting jag äter; från smoothies till gröt, till middagsmat!

Men... vikten får jag ingen bukt med! Och mina svullna, onda anklar vill inte bli bättre. Jag samlar på mig massor av vätska - inte bara i anklar och fötter utan i hela kroppen och min helt vansinniga sömnrytm får jag heller ingen ordning på! Jag har (ibland vansinnigt) ont i fötter och knän och därför svårt att gå. Det har jag haft i säker 20 år... Jag är utbränd och ständigt trött... 

Jag verkar nästan trotsa naturlagarna, för förutom de tre saker jag listade här ovan så får jag ingenting att funka vad gäller min hälsa! Jag tycker att jag har provat det mesta men utan resultat. Jag har aldrig levt så sunt som jag gör nu, men t. ex. aldrig varit så fet som jag är nu! 😭 Det går inte ihop!!! MEN: Jag har kommit på att jag har en undermedveten, icke stödjande "sanning" om att ingenting funkar på mig! 

Människans medvetna medvetande är i bästa fall 10 % av vårt totala medvetande. Resterande minst 90 % består av vårt undermedvetna. När det medvetna medvetandet och det undermedvetna inte är överens om vad som är sant och riktigt så vinner det undermedvetna varje gång! (Låt det sjunka in en stund medan du funderar på varför du inte får vissa saker att funka i ditt liv!)

Det finns tack och lov några olika metoder att manipulera/balansera hjärnan och komma åt det undermedvetna så att man kan synka det medvetna medvetandet och det undermedvetna så de jobbar åt samma håll. Två bra sätt för detta är Psych-K och Tapping/EFT/TFT; något jag hållit på med i flera år. Men min "sanning" om att ingenting funkar på mig sitter sååå hårt så jag har inte ens fått varken Tapping eller Psych-K att funka. På mig själv ska jag kanske tillägga... Andra som jag hjälpt med nån av de två metoderna tycker att det har hjälpt...

What to do, what to do? Korta stunder har jag bara velat ge upp! "Jag får väl dö fet och sjuk" har jag uppgivet tänkt... Men att ge upp ÄR inte min stil! Jag är alldeles för envis för det!

Men så här är det: Trots att jag lyckats med mina tre "stordåd" är det som att mitt undermedvetna vill bagatellisera det! Mitt undermedvetna tror/tycker att "det där var ju bara engångsföreteelser. Det finns ju inte en chans att jag skulle lyckas med nåt mer"! Och med den inställningen motarbetar jag ju mig själv i alla mina försök. 

Men PSYCH-K och Tapping är inte de enda metoderna som tur är! Och jag har valt att nu ta till "storsläggan"! 😉 Men vad det är får jag återkomma till i ett annat blogginlägg för det här blogginlägget börjar bli ganska långt... Så jag lämnar dig med den lilla cliffhangern! Sorry! 😜

Välkommen tillbaka till del 2 av min nya hälsoresa! Jag ska försöka att skriva det blogginlägget i nära framtid!
Men nu ska jag gå ut till Da House och skapa lite fler Fluid art-tavlor med polarna! 😊 De sitter redan och väntar på mig!

Anneli.

Fyrtiosjunde uppdateringen av Frekvensmedicinen.

Ja då var det dags igen! Igår tog jag sista dropparna av det nya Frekvensmedlet Anethum som jag fick av "min" Homeopat Kari Kokko när jag var upp till honom i Gävle i början på december.

One down - two to go!

Som jag skrev i förra uppdateringen om Frekvensmedicinen så har jag på sistone varit - och fortfarande är - fruktansvärt trött! Alltså sjukligt trött! Och jag har även känt mig väldigt stressad av nån anledning... Visst; före jul är det ju alltid mer att göra än annars men jag tycker att jag har sänkt mina "krav" på julfirande till ett minimum så att skylla på årstiden känns inte som hela sanningen. Men vad det beror på vet jag inte. 

Iallafall; En flaska Anethum har passerat genom min kropp på 25 dagar om jag räknat rätt, men jag kan inte påstå att jag känner nåt av den. Möjligtvis fryser jag inte riktigt lika mycket som innan, men det är marginellt. Jag tycker också att jag inte tappar lika mycket hår längre, men det hade redan börjat mattas av innan jag började med den nya Frekvensmedicinen. Så... Inte så mycket nytt under solen med andra ord! Men jag är känd för min envishet och ger inte upp i första taget! Och som jag också skrev i förra uppdateringen av Frekvensmedicinen så känner jag mig lite mer förhoppningsfull efter att Kari och jag pratade förra gången. Så det är bara att hålla i och hålla ut!

Anneli.

Det här går ju som på räls, del 2

Nu har jag fastat i två veckor och det känns jättebra! Idag är dag 15 och när klockan blir midnatt så har jag fastat precis halva den tid jag bestämt mig för att fasta!

Bortsett från att Käre Makens mat doftar underbart varenda dag och jag en kort, kort stund kan känna ett sug i magen och tänka att "Gu' va gott att få äta... (vad det nu är han har lagat)" så går det över på en gång! Det finns inte på kartan att jag skulle falla för frestelsen! Envis som en röd gris 🐖 är jag när jag sätter den sidan till, och har jag bestämt mig så har jag! Det ska MYCKET till för att jag ska ändra mig då! 😛

Under den här gångna veckan har jag känt mig lättare och lättare inombords, och då menar jag inte kilo, hekto och gram utan mer... hur ska jag förklara det... befriad... renare... nystädad! Ja det låter kanske knasigt om du aldrig har fastat nån gång och inte själv har fått erfara hur det kan kännas, men jag kan inte förklara det bättre. Och med största sannolikhet så är det också så att min kropp under de här två veckorna har hunnit städa ur sig en del skit som inte ska finnas i en frisk kropp. Med tanke på alla gifter vi har i vår miljö så bär vi alla på olika gifter som gör att det blir svårare och svårare att hålla sig helt hundra frisk. Att fasta ger kroppen tid och energi över för att rensa ut gifterna. 

♥ Min Schersminbuske som doftar sååå ljuvligt! ♥

Men kilo, hekto och gram då? Jo då, det händer lite där med - även om det tyvärr inte bara är fett som står för viktnedgången. Jag vägde mig igår och då visade vågen att jag hade gått ner 1,5 kilo sen förra söndagen så sammanlagt på dessa två veckor har jag gått ner precis 5 kilo. Det är ungefär lika som förra sommaren jag fastade 30 dagar så det var förväntat.

Förr i världen, d.v.s. innan jag fick barn, så blev jag helt tokig när jag fastade! Jag planerade vad jag skulle äta när jag brutit fastan, läste recept, bakade och lagade mat som en galning! 🍛 Jag gjorde hela dagsmenyer med nyttig, kaloriberäknad mat för flera veckor framåt så jag skulle ha att välja ifrån! Maten jag lagade frös jag in i portioner så när jag hade börjat äta igen hade jag massor av färdiga rätter i frysen, bara att ta fram och värma! 😊

Nuförtiden blir jag inte riktigt lika tokig men jag måste erkänna att jag har läst ganska många recept under de här två veckorna (och fler lär det hinna bli) och de som jag känt att jag vill testa har jag skrivit ut! Nu har jag en hel hög med utskrivna recept som jag ska prova när jag äter igen! 

Men först 15 dagar fasta till + en upptrappningsperiod på ca en vecka och sen... sen ska jag laga nya, spännande rätter! Och ÄTA dem!! 😋

Anneli.

Än går det ingen nöd på mig!

Idag är dag 7 av min juicefasta och som rubriken avslöjar så går det ingen nöd på mig!
Jag saknar inte att äta - fast jag måste erkänna att all mat som Käre Maken lagar doftar otroligt gott! Men jag är inte frestad att smaka! (Envis är mitt mellannamn! 😛 Har jag bestämt mig så har jag!)

Vad jag däremot är, är frusen! Väldigt frusen! Och det har jag varit sen dag 1 av fastan faktiskt! Jag sitter med kofta och filt runt mig och ändå känner jag mig kall! Men det är helt normalt när man fastar så det är bara att leva med! Synd att det varma majvädret inte höll i sig... mellan regnskurarna iallafall!

Jag har sen många år tillbaka försökt att hålla koll på åt vilket håll vikten går genom att väga mig en gång i veckan - oftast på söndagar. Idag är söndag! Det var riktigt roligt att ställa sig på vågen denna gång! Efter en veckas fasta har jag gått ner 3,5 kilo! Nu fastar jag inte för att i första hand gå ner i vikt utan för att ge min kropp bättre förutsättningar att läka, men never the less så kändes det bra att (äntligen) få se lite "snällare" siffror på vågen. (Men jag är inte så inbilsk så jag tror att det är 3,5 kg fett som försvunnit! Det är nog mest vätska och lite muskler... Men liiite fett måste det ju ändå vara! 😜 )

Bild ärligen snodd på internet nånstans.

Nu väntar jag bara på att bli piggare. Det är mer eller mindre allmänt känt att efter en tids fasta så blir man jättepigg! Men än så länge är jag lika trött som vanligt... 😴 Men jag håller i och håller ut! Den som väntar på nåt gott väntar aldrig (alltid?) för länge!

Anneli.

De sista skälvande timmarna av 2017

Jag vill tacka alla mina bloggläsare för att ni hängt med mig under året! Nu lägger vi 2017 bakom oss och ser fram emot 2018!

Jag brukar aldrig ge några nyårslöften, men... från och med tolvslaget har jag bestämt att jag är VEGAN! Japp! Enda undantaget är honung som jag faktiskt tänker fortsätta använda.

Jag har ju varit vegan här hemma i några månader nu och det har gått jättebra! Men när jag varit borta nånstans har jag ätit det som bjuds (så länge det är vegetariskt) och haft mjölk i kaffet t ex. Men nu är det slut med det!

Men det känns inte helt lätt att bli ännu striktare än vad (speciellt andra tycker att) jag redan är... Alltså, kolla här:
Jag kommer att vara en vegan som förutom att jag inte längre kommer att äta mjölkprodukter och ägg, av hälsoskäl inte vill äta gluten, soja, Quorn, vitt socker och majs... Vad blir kvar då kan man ju undra! 😱 Ja den bistra sanningen är att det mesta kommer jag att få göra själv! Men som tur är har det börjat komma några färdigprodukter som jag kan köpa, bland annat "Pulled Oats" och några vegan-biffar som finns i frysdisken på de flesta mataffärer. Men maten tror jag inte att det blir så stora problem med... värre då med tillåtet fikasmaskens... Nästan allt glutenfritt fikabröd innehåller en eller flera ingredienser som jag inte vill äta! 😩
En sak är då glasklar: jag behöver en plan; en strategi..!

I min kompiskrets är fika en stor grej! Vi fikar alltid när vi ses! Men hur ska jag lyckas stå emot alla frestelser som kommer dukas upp? Monika bjuder ofta på våfflor... Katta har typ alltid kakor... Anna bjuder oftast på mat, men har nästan alltid nåt smaskens till efterrätt...
Ja, vart jag än kommer så bjuds det på fika! Och min mamma brukade säga om min karaktär, att den sitter jag på..! 😜
Fast jag har blivit bättre med åren, och när jag väl bestämt mig så kan jag vara envis som en röd gris!
Men en fikastrategi lär jag behöva - så mycket är klart!

Jag tänker så här: Om det finns nånting färdigt, som bara är att stoppa i väskan när jag ska iväg till kompisar... det skulle verkligen underlätta!
Ett "fika-kit" i frysen kanske!?! En liten påse med hemgjort, veganskt smaskens som bara ligger där och väntar på att tas med! Det skulle kunna funka!
Men sen måste jag på nåt sätt fixa nån mjölkersättning också, för kaffe utan mjölk är enligt mina smaklökar odrickbart!

Jag brukar nästan alltid ha cashewmjölk hemma, och jag har några små, gulliga Tupperware-kannor jag kan hälla upp lite i och ta med. Problemet är att de behöver hållas kalla, men jag har ingen större lust att kånka runt på en kylväska varje gång jag ska nånstans... What to do, what to do..?

Jag får väl improvisera till en början, och se vad som funkar. Det är inte så mycket annat att göra!

Men NU har jag lite annat att göra! Det är ju iallafall nyårsafton! 🎆 🎇 🎊

GOTT NYTT ÅR till er alla! Jag hoppas att ni fortsätter titta in här även 2018!

Anneli.

2-års"jubileum"

Idag är det exakt två år sen jag blev förtidspensionerad. Inte nåt att fira direkt, men sett så här i backspegeln så var det en himla tur att min läkare fick stopp på min framfart i arbetslivet! Tänk att jag inte fattade själv hur utbränd jag var! Nu så här efteråt kan jag inte förstå att jag var så blind!

Två år senare så kan jag konstatera att det tar lång tid att komma tillbaka. Väldigt lång tid! Och kanske kommer man aldrig helt tillbaka efter att ha smackat in i väggen så hårt?
Jag är fortfarande utbränd; rätt rejält! Men det går sakta åt rätt håll iallafall, och de bättre dagarna blir fler och fler.

Fast den senaste månaden har jag varit extremt trött (vilket förklarar varför det varit så långt mellan uppdateringarna här på bloggen)! Jag vet inte varför jag varit och är så trött... kan inte komma på att det hänt nåt eller varit nåt speciellt... Jag sover ju mycket bättre nu mot för två år sen, och jag äter nyttigare än jag gjort i hela mitt vuxna liv, men den här tröttheten är liksom bortom sömnkvalitén, antal timmar i sängen eller hur mycket frukt och grönt jag äter. Jag vet inte vad jag ska göra för att bli piggare igen! Visst... jag borde gå ut och gå och få lite frisk luft... DET kanske skulle göra mig lite piggare. Men att gå funkar inte som det är just nu! Så ont i fötterna som jag har nuförtiden har jag aldrig haft förut! Så jag blir sittande... framför datorn eller framför TV:n... *Suck*

Ja, det här pensionärslivet... inte var det så här jag hade tänkt mig att det skulle bli... men det är som det är... TUR då att jag är så envis och har bestämt mig för att bli frisk igen - inte bara från utbrändheten utan från övriga krämpor också! Och när jag tänker efter så har jag ju redan (i stort sett) läkt ut tandlossningen och vad som nu var fel med mitt hjärta! Och kan man läka det, ja då kan man nog läka resten också!

Bara för att jag fryser så in i vassen (beroende på att jag är så trött skulle jag tro) så lägger jag in den här bilden:

Kortet tog jag i tisdags när jag var ute i Da House och eldade. Kaminen blev så varm att det inte gick att ta på den! Hoppas att jag blir varmare bara av att tänka på den och titta på fotot, för jag sitter här invirad i filtar! Och längtar till våren...

Nu är det strax dags att släpa sig ut till köket för att laga lite mat. Inte för att jag har nån lust eller direkt ork, men äta bör man annars... Jaja... dör gör vi ju ändå nån gång - men inte än! Det finns mycket liv kvar att leva! Bäst att äta lite!

Anneli.

Förföriska Frestelser

Wohoo! 😃 Nu har jag fastat i 14 dagar! Idag är dag nr 15, och efter idag är jag halvvägs - OM jag nu pallar med att fasta lika länge till, d v s i 30 dagar.  Vi får väl se... Jag tar en dag i taget!

Jag måste erkänna att de senaste 3 - 4 dagarna så har Käre Makens mat luktat vääääldigt gott... och den jäkeln gjorde hummus häromdagen!! Ja men alltså; jag ÄLSKAR ju hummus!!! Men jag smakade inget - bara luktade!! 😛

Och när jag ändå är inne på att erkänna nåt... Ni vet ju att jag "fuskfastar", genom att jag tillåter mig att äta lite vattenmelon (och 1 tsk chiafrön om dagen), men de senaste 4 dagarna har jag ätit jordgubbar istället för vattenmelon! Det går inte att låta bli! Käre Maken kommer en med en liten skål nyplockade, egenodlade, ekologiska jordgubbar varje morgon, och de bara står där på köksbordet och viskar förföriskt: "Kom kära Anneli! Ät upp oss! Vi är jättegoda!" Och vem är jag att motstå de bedjande viskningarna?!? 😜 Och de ÄR jättegoda! Och jättenyttiga! Så jag äter med gott samvete!

Förr i världen när jag fastade (förr i världen = innan jag fick barn, så det är länge sen!) så blev jag som heltokig när jag fastade! Jag fick nästan noja på att läsa recept, laga mat (som jag frös in portionsvis), göra matlistor och menyer på vad jag skulle äta efter fastan och, framför allt: lukta på mat! Denna gång har jag inte känt något behov av att göra nåt av ovanstående - mer än just att lukta på mat! Och det var ju inte från början, utan kom först för 3 - 4 dagar sen. Men jag har börjat märka att jag tänker allt mer på vad jag ska äta sen när jag slutat fasta... Speciellt tänker jag på bönor... Ni kanske har läst i media om hur hälsosamt det ska vara att äta bönor och att man kan gå ner i vikt av det. Förmodligen är det att jag läst om det som triggat igång ett visst mått av matplanerande hos mig nu. Jag tror faktiskt att min experimentlust och längtan efter att prova olika recept baserade på bönor eventuellt KAN bli mitt fall... alltså det som gör att jag avbryter fastan innan 30 dagar har gått! Men jag försöker att motstå! Jag trivs ju med att fasta, och både juicerna, jordgubbarna, vattenmelonen och kokosvattnet är jättegoda, så det går verkligen ingen nöd på mig! Men... jag vill prova nya, spännande bönrecept! Jag försöker intala mig att bönorna och recepten och experiment-lusten kommer att finnas där även efter jag brutit fastan, men.. jag känner mig lite otålig... Jag vill börja NU!! Men det kommer jag inte! Nä, jag fortsätter att fasta lite till! Envis som synden är jag när jag sätter den sidan till! Men som sagt; jag tar en dag i taget och lovar just ingenting...

En annan sak som kanske - kanske inte - sätter käppar i mitt fastehjul är att Käre Sonen kommer hem imorgon efter att ha hälsat på sina syskon i Stockholm i 2½ veckor, och med sig har han Käre Storebror d.y. (den yngre). När storebror fortfarande bodde hemma så var det ofta han som lagade maten här, och han är jätteduktig på det. Och nu när jag fastar så tänker jag faktiskt inte laga mat till Brorsorna Bus, utan det får de göra själva! (De är ju iallafall 18 och snart 23 år!) Men... då vet jag ju att storebror är så duktig på att laga mat... Hur ska jag stå emot? Kommer det att räcka att bara lukta på maten, eller kommer det att göra så jag blir så suktad att jag börjar äta "i förtid"? Hmmm... Njae... Jag ska stå emot allt jag kan! Men lovar nåt det gör jag inte! 😜

Anneli.

Dagens té: nr 8

Dagens té är ett svart té med smak av Chai: "Chai Black Tea Kiss". Äntligen ett svart té säger jag, men var är kyssen?
Ingredienser: Svart té 29 %, ingefära, cassiakanel, rooibos, fänkål, kardemumma, kakaonibs, kryddnejlika, stjärnanis, ringblomma.

Som jag skrev i förrgår, så är min kopp lite överdimensionerad, alternativt att tépåsen är lite underdimensionerad, för téet blir lite för svagt för min smak. Men jag envisas trots det att använda min stora blåa kopp! ♥

Men dagens té var iallafall gott - om än svagt... Men jag får ju skylla mig själv! 

Anneli.