Vi måste prata om det här!

Jag har träffat människor som på fullt allvar tror att bara man får i sig tillräckligt med kalorier så räcker det för att leva och hålla sig frisk. Samma människor tror att ålderskrämpor är nåt man bara får leva med. Många vet knappt skillnaden mellan protein och kolhydrater och än mindre vad makronäring och mikronäring är. Vitaminer och mineraler har väl alla hört talas om men mer exakt vad de gör i kroppen är för alltför många oklart.
Och så den här gamla klyschan: "Vi tar bättre hand om våra bilar än om våra kroppar". Vilket sorgligt nog är sant för de flesta... 😔

När man är ung lever de flesta som att de är odödliga och typ tror att pizza och hamburgare är basen i kostpyramiden. Och så länge man känner sig frisk och stark är näring inget de flesta ägnar just nån tanke på. Det är först när olika problem med kroppen och sjukdomar börjar smyga sig på som en del vaknar upp - men långt ifrån alla! Många går till doktorn och tror att lösningen till olika hälsoproblem ligger där - och för vissa kanske det gör det, iallafall om det gått tillräckligt långt med nån sjukdom.

Hemlagad man-tager-vad-man-haver-pytt, uppäten av undertecknad.

När jag var ung och frisk brukade min mamma (som redan förstått det här med hur viktigt det är med rätt näring i tillräckliga mängder) säga: "Om man har hälsan så är man miljonär"! Även om jag förstod orden så kunde jag inte föreställa mig hur jävla (ursäkta min dåliga Franska) rätt hon hade! Så här efteråt kan jag ångra som f*n att jag inte tog hand om mig bättre redan från unga år och kanske sluppit bli så här nedgången och sjuk! Men jag förstod inte bättre! 😞 Och det är jag inte ensam om... snarare tvärt om! 

Ni som följt mig här på bloggen kanske kommer ihåg mina diagnoser men för nytillkomna läsare ska jag berätta lite kort vad jag kämpar med:
I botten har jag svår utbrändhet med bl a extrem trötthet, hjärndimma och minnessvårigheter som följd och som gjorde att jag 2015 blev förtidspensionerad. 
Jag är rejält överviktig och ingenting verkar få min kropp att släppa på överflödskilona. 
2015-16(?) blev jag diagnosticerad med knölstruma och 2022 blev jag diagnosicerad med sköldkörtelsjukdomen Graves. Graves har i sin tur påverkat bl a mina muskler så de är försvagade, min andning/syreupptagningsförmåga så att jag flåsar av minsta lilla ansträngning och att jag är lika trött när jag vaknar som när jag gick och lade mig.
Så... utbränd (vidbränd... 😩 ) och med två olika sköldkörtelsjukdomar... då mår man inte så bra kan jag säga... Framför allt så är man väldigt, väldigt trött - alltid och hela tiden! Smärta i rygg, knän och anklar/fötter gör inte heller nånting direkt bättre... 

Jag skriver inte det här för att klaga! Att klaga har aldrig gjort nån friskare! Men innan jag berättar hur jag har förbättrat mitt mående så kan man behöva förstå vart jag kommer ifrån. Och nu gör ni det - åtminstone delvis. Det finns annat skit som tar min energi också men det vill jag inte gå in på här. Det är för privat.

Hemlagad Sag Paneer, uppäten av min Arch Dude "tantista"!

Men för att knyta ihop detta nu då: en kropp som saknar näring kan inte fungera helt som den ska. Det är egentligen självklart om man tänker efter! Men i den värld vi har skapat med "mat" utan nåt direkt näringsinnehåll (tänker på all fabriksframställd "mat") och det som är riktig mat - det som naturen själv producerar - inte heller innehåller lika mycket näring som innan våra jordar blev försurade och utarmade - det ger oss inte längre den näring våra kroppar behöver för att hålla oss friska och starka! Sad but true! För att få i sig lika mycket näring som från ett äpple för 50 år sen behöver man idag äta fem äpplen! 😱

Svaret på hur man får i sig tillräckligt med näring är inte kosttillskott - även om de kan hjälpa lite grann - eller att bara äta ekologisk mat, hemlagad från grunden - även om det också hjälper en del! Den bistra sanningen är att även om vi skulle äta ekologisk, hemlagad mat så skulle vi behöva äta i såna mängder så vi skulle inte få göra så mycket mer än att äta (och gå på toa...)! För så lite näring innehåller vår moderna mat nuförtiden och då pratar jag om rena råvaror; morötter och potatis, kött och fisk, frukt och sallad, baljväxter och rotfrukter, ägg och mjölk.
Nä, svaret är... att det ska jag skriva om i nästa blogginlägg! Så för alla er som vill åldras friska och vitala: håll ögonen öppna för nästa blogginlägg som jag ska försöka skriva så fort jag kan! 

Med hopp om en friskare framtid,

Anneli.

Pepptalk till mig själv

"Nä men allvarligt Anneli! Nu får du skärpa dig"!
"Men jag orkar inte..."
"Jo, försök! Ingenting blir ju bättre av att du bara sitter där och häckar! Kom igen nu Anneli"!
"Ja... Ok då. Jag ska försöka..."

Som du kanske förstod av ovanstående dialog mellan en del av mig och en annan del av mig så är jag trött, slut och helt galet skittrött! Fel på sköldkörteln gör så med folk... Det och alla tider att passa. Det känns som att jag har klippkort på Falu lasarett/ortopeden där jag bland annat har träffat en av läkarna som opererade mig och arbetsterapeuten som jag har träffat jag vet inte hur många gånger och nu fått två nya ortoser av.
Sen har jag ju den sedvanliga blodprovstagningen på Avesta lasarett som varit varannan vecka men nu ska glesas ut till var fjärde för att mina sköldkörtelvärden är stabila. Något förhöjda men stabila. Det känns positivt!
Som grädde på moset har jag varit till tandläkaren och ska tillbaka för att laga ett hål nån gång i juni. Till det har vi torsdagarna i Logen; Öppet hus, f.d. stickcaféet, men det är åtminstone roligt!  
Det här kanske inte låter så stressande för dig som läser det här men för mig känns det som att jag knappt gör nåt annat... Jag behöver sååå mycket tid där jag inte har något inbokat och bara kan sitta och "häcka" (oftast vid datorn...)!

För ett par veckor sen hade jag världens dipp! Käre Maken pratade med mig men min trötta hjärna kunde inte koppla ihop orden till nån mening; jag förstod helt enkelt inte vad han sa! Det är riktigt otäckt när det händer och så hade jag i flera månader när jag var som värst utbränd. Nu var det bara en dag men det var lika lite kul som det var 2015 - 2016... 

Meeen... Nu när jag ändå tagit mig i kragen och börjat skriva ett nytt blogginlägg så vill jag inte slösa bort tiden med att klaga! Jag ville bara ge en uppdatering om läget och varför det inte skrivits nåt här på över en månad. 
Det jag bland annat tänkte visa var att äntligen, lagom till sommaren... är min halsduk färdigstickad!

Egentligen var den nog färdigstickad för en eller ett par decimeter sen för jag får vira den tre varv runt halsen när jag ska ha den på mig men det gör inget! Huvudsaken är att den är skön att ha på sig och det är den! Och så älskar jag färgen!

Och apropå ortoser så har jag faktiskt fotat dem för att visa dig! När man som jag har artros och ont i tummarna - särskilt vänster tumme efter att läkaren på akuten drog för kung och fosterland i den när jag skulle gipsas - så har man en tendens att lägga in tummen i handen för att liksom skydda den och det är inte bra för då förkortas muskeln och man får sämre rörlighet i tummen. Det ortosen gör är att hålla tummen på plats så det inte händer.
Den här ortosen fick jag för drygt en månad sen och den ska jag ha när jag sover: 

Jag trodde att det skulle bli svårt att sova med den men icke! Snarare tvärtom faktiskt! 

Det känns nästan som att hålla en vän i handen - lite tryggt så där! Men vi får se hur det går att sova med den i sommar när det är varmt på nätterna... Time will tell!

Sen har jag fått en mindre ortos men av samma hårda material som jag ska ha (och har) på dagarna: 

Den är också helt Ok att ha på sig men inte när jag äter med kniv och gaffel eller stickar! Då måste jag ta av den för annars gör det ont i "tummgreppet". Jag vet inte om det är nåt som går att göra nåt åt men jag ska tillbaka till arbetsterapeuten i början av juni och då tar jag väl med den så får vi se om det går att rätta till. 

Och kolla, kolla på ärret efter operationen! Det har läkt jättefint! Jag är förresten mycket mindre stel om fingrarna och i handleden också så övningarna arbetsterapeuten gav mig har gett resultat! Nu återstår bara att få tillbaka styrkan också... men det kommer! 

På det stora hela så känns det som att allting går åt rätt håll! Inte så snabbt som jag vill men ändå! Alla framsteg - även små - är framsteg! Det behöver man påminna sig om ibland!

Men det här blir allt för idag! På återseende - när det nu blir!

Anneli.

På resande fot + hälsouppdatering

Long time - no see! Sorry about that! 😌
Meeen... jag ska försöka hålla mig till det svenska språket! Ibland tycker jag bara att det är lättare att uttrycka mig på engelska... Om jag inte skärpte mig skulle hela den här bloggen vara skrivet på "svengelska"! 😏

Som jag har för mig att jag skrev i ett tidigare blogginlägg för en tid sedan så betyder bloggtystnad från mig oftast att jag inte mår så bra. Det är inte som att jag känner mig sjuk - jag är bara såååå in i vassen trött och orkeslös! Utbrändhet och två sköldkörteldiagnoser har den effekten... men jag har bättre och sämre dagar. Men minsta motståndets lag har blivit min paroll tyvärr och det tar mindre energi att sitta vid datorn och titta på filmer, lyssna till musik och liknande än att skriva ett blogginlägg... True story... Oops! Nu var jag där igen... 😜

Förutom att jag varit extra trött och extra stressad så har jag också varit på resande fot - två gånger i oktober! Den 13/10 åkte jag till Stockholm och spenderade 4 dagar med min tvillingsyrra Rosali och den 23/10 åkte jag med två av mina kusiner till Småland för att hälsa på min faster (och kusinernas moster) Irma. Vi sov två nätter på vandrarhemmet i Målerås.

Vandrarhemmet i Målerås. Kusin Annika tog fotot. Rummen på gaveln var våra rum!

Dagen mellan dessa två nätter spenderades i Lessebo med faster/moster Irma. Irma är 91 år men pigg i både kropp och sinne, klarar sig utan hemtjänst (lite städhjälp bara) och hon har en så härlig humor (som alla pappas syskon)! Hon är dessutom den sista av fyra syskon som fortfarande lever och jag hade inte träffat henne på 14 år så det var verkligen dags! Rosali skulle också ha följt med med hon blev sjuk samma morgon som vi skulle åka! 😥 Jättetråkigt tyckte vi alla! 

Hemma hos faster Irma lagade kusinerna en jättegod blomkålssoppa: 

Gun och Annika har soppa på gång!

Och efter maten blev det fika: 

Irma, Annika och Gun.

Jag är så glad att vi åkte ner till Småland och hälsade på Irma! Eventuellt kommer vi åka ner igen till våren och då hoppas vi verkligen att Rosali är med också!

Så här i slutet på detta blogginlägg tänkte jag bara göra en snabb hälsouppdatering också: 
Den 22 augusti ringde min läkare och sa att mina sköldkörtelvärden var på tok för låga (tack vare Homeopatmedicinen jag åt. Min anmärkning) så vi kom överrens om att jag skulle hålla upp helt med medicinen Thacapzol ett tag. Men efter 9 dagar utan var mina skölkärtelvärden jättehöga så det var bara att börja ta medicinen igen! Och sedan dess har mina värden legat lite för högt trots både Thacapzol och Homeopatmedicin. 

Jag har  pratat med min Homeopat i Falun och hon ska skicka ett nytt medel till mig; ett medel som har högre potens (hittills har jag bara fått potensen D6 på de olika Homeopatmedel jag fått. D6 räknas som akutmedel. Ju högre potens ett Homeopatmedel har desto mer på djupet går det). Men: hon vill inte att jag ska veta vilket det nya medel jag får är - antagligen för att det inte ska bli nån placeboeffekt! Smart tycker jag! 😎 Men det tar ett tag innan det nya medlet kommer och medan jag väntar ska jag inte ta nån Homeopatmedicin alls så jag tog sista dosen av medlet Globuli D6 idag. 
På fredag ska jag ta nya sköldkörtelprover och om en vecka ska jag till lasarettet och träffa min läkare igen, så allt är under kontroll! 👍

Tro vad du vill om Homeopatmedicin men enligt läkarvetenskapen kan en förstorad sköldkörtel inte gå tillbaka vare sig av sig själv eller med medicin men min sköldkörtel HAR blivit lite mindre! 😄

Som jag ser det så finns all anledning att återkomma till detta i ett annat blogginlägg framöver men nu blir det inte mer från mig för denna gång!

Anneli.

Yogitea-visdom

Det nya årets första blogginlägg. Äntligen! 😎
Halva januari har redan gått men jag har inte haft nån energi att skriva nåt här på bloggen - förrän idag! Ja, så värst mycket energi har jag inte idag heller men lite skrivlust har jag iallafall!

Du som hängt med här ett tag vet ju att jag rätt ofta skrivit om hur himlans trött jag är hela tiden. Utbrändhet och sköldkörtelsjukdom är extremt tröttande även var för sig och tillsammans... ja, inte blir det bättre, så mycket kan vi konstatera!
Jag förstår ju att det måste vara jättesvårt för nån som är någotsånär frisk att förstå den här förlamande tröttheten. Jag har fått höra allt från "det är väl bara att skärpa sig" till "men du kanske behöver sova mera" eller "du kanske sover för mycket". 😕 För att försöka ge en liiiten inblick i hur det kan vara så tänkte jag berätta att härom dagen så sov jag i 11½ timmar i sträck (minus en kisspaus i halvtid)! Och jag vaknade inte för att jag var utsövd eller inte orkade ligga ner längre - nä, jag vaknade för att jag var kissnödig igen! Och sen var det ingen idé att lägga sig... men nåt piggare var jag inte. 

Alltså; 11½ timmar är nästan ett halvt dygn! Jag blev alldeles chockad när jag såg hur länge jag sovit! Jag brukar aldrig tillåta mig själv att sova så länge utan sätter alltid ett alarm men denna gång hjälpte inte ens det! Jag snoozade några gånger när alarmet gick igång men det gick bara inte att vakna så jag stängde av det och då gick det som det gick! Välkommen till mitt liv! 😪

Men nu över till nånting helt annat, nämligen Yogitea! Dricker du sånt té? Jag gör det ganska ofta för det finns så många goda sorter! 
På yogitea-påsarnas snöre sitter alltid en lite lapp med olika citat och visdomsord och på dagens tépåse satt denna: 

"Acceptera den du är. Fokusera på den du vill bli". 

Jag funderade på detta medan jag satt och smuttade på mitt té. "Acceptera den du är"... Gör jag det? Gör DU det?
Jag har inte alltid varit så accepterande av den jag är men har faktiskt blivit det. Vägen dit gick för min del genom att ge upp! När jag insåg att det i längden inte funkar att försöka vara nåt eller nån man inte är så... ja, gav jag upp att försöka! Och det var en befrielse! Jag insåg att massor av energi hade gått åt helt i onödan till att försöka eller låtsas vara nåt/nån jag egentligen inte var! 
Det här är många år sen nu men det här med att "fokusera på den jag vill bli"... det har jag nog inte riktigt gjort! Efter att jag accepterade vem jag är (och det skedde inte över natten! Det var en process som tog några år!) så släppte jag liksom fokuset på mig själv och bara "var". Jag bara är... och försöker anpassa mig efter livets alla skiften. Efter att i livets yngre år ha planer på vad jag vill bli och sen blivit mycket av det (t ex mamma, någons fru, Amningsrådgivare, kurs- och cirkelledare, Medium mm, mm) så har jag slutat tänka på vad jag vill bli. Hmmm... Är det ett tecken på att man håller på att bli gammal? Jag vet inte. Men vad jag vet är att oavsett ålder så kommer jag aldrig sluta älska att lära mig nya saker och att utveckla mig på olika sätt! Men jag har ingen plan... Måste man ha det? 
Äsch! Jag glider vidare i livet och improviserar! Jag tror att det viktigaste är att man är öppen för olika möjligheter och är villig att förändras! Men nån mer plan än så har jag inte!

Vad tänker DU om allt det här? Kommentera och diskutera gärna! Och tack för att du orkade läsa ända hit! 

Anneli.

Paprikor och örtté

Ja du... Jag vet inte var jag ska börja... Det är precis 3 veckor sen jag skrev här på bloggen... Det är inte klokt! Jag önskar ju att jag skulle orka blogga mer regelbundet, men det går bara inte! Den här förlamande tröttheten jag känner tror jag saknar motstycke i mitt liv!
Det här är en annan sorts trött än "bara" utbrändhet! En ny nivå liksom! 😪

När jag äntligen lyckats pallra mig upp ur sängen och tagit mig in i badrummet och blivit klar med min sedvanliga morgonrutin så vill jag bara gå och lägga mig igen - och härom dagen så gjorde jag faktiskt det! Och jag skojar inte: det har hänt att jag slumrar till när jag sitter på toa!! 😮
Men hur kul är det att sova bort hela dagen? Jag missar ju tillräckligt med dagsljus som det är med min vansinniga dygnsrytm!

I "flummigare" kretsar pratas det om frekvenshöjning, att schumannresonansen (jordens egen frekvens) fluktuerar och aldrig nått såna höjder som nu och att lejonportalen - vad det nu är - har öppnats och kulminerar idag eller om det var imorgon... (jag tror att det är nåt astrologiskt)! Jag är inte så insatt i vad allt det där är MEN det sägs att man blir jättetrött av alla de här högre energierna/frekvenserna... No shit Sherlock! 😕

Som grädde på moset har jag varit rätt ordentligt förkyld en vecka men det har äntligen vänt! Meeeen... Det var egentligen inte allt det jag tänkte skriva om och visa idag utan tanken var att visa några foton jag tog för 3 dagar sen. Då - när jag tog fotona - så inbillade jag mig att jag skulle blogga och lägga ut dem samma dag, men så blev det inte som du märker! Men nu, NU skärper jag till mig och bara gör det! Basta! 

Det första fotot jag vill visa är på mina paprikaplantor! Det har nämligen kommit några paprikor på dem! Ja men kolla här: 

Om du tittar noga så kan du se två gröna paprikor på den bortersta plantan och en på den som är närmast kameran! Jag hoppas att det kommer fler! Time will tell!

Nästa 2 foton är på min glaskanna som jag just plockat i lite färska örter till té åt mig: 

Det är salvia, rödklöver och oreganoblommor som jag hade plockat just den dagen. 

Det blev ett jättegott té! Och det är sån härlig känsla att gå ut barfota på gräset och hämta in sin egen téblandning! Jag gör det nästan varje dag! Om det inte regnar... och det gör det idag! Så idag får jag hålla tillgodo med nån av de téblandningar jag redan har i mitt téskåp i köket. ☕

Av de färska örter jag plockar till té är timjan det vanligaste just nu! Jag tycker det är jättegott att göra té på och det är antiviralt så det känns extra bra att dricka i dessa tider! Men jag har också rölleka och hallonblad på bekvämt avstånd på tomten och om jag vill kan jag gå ner till Käre Makens odlingar och plocka svart vinbärsblad och gurkört! Snacka om att naturen levererar! Och jag tar tacksamt emot! 🌿

Men nu har jag lite annat att göra så jag avslutar här! Ha det så bra tills nästa gång vi ses här igen!

Anneli.

10 veckor, 1 födelsedag och 2 tavlor senare...

Inget blogginlägg på 10 veckor... Jag har varit helt "under isen" sen jag skrev sist! Utbränd som jag fortfarande är så tar det extra mycket på krafterna att ställa till kalas med allt vad det innebär. Så när allt var över så stupade jag... 😩

Först var det all förberedelse inför min födelsedag... jag kan ju inte göra några halvmesyrer som ni som följt mig ett tag kanske märkt! 😉 Jag går liksom all in tills jag stupar. Och det gjorde jag... Men nu har jag repat mig rätt bra och vill försöka komma igång med bloggen lite igen!

Jag berättar om det som varit sen sist i kronologisk ordning, d v s jag börjar med födelsedagsbestyren:

Först hade jag ju ingen jäst hemma utan fick skicka iväg Käre Maken in till stan för att handla. Dagen efter det så kom jag äntligen igång; då blev det en plåt bullar bakade! 

Jag gav de två minsta bullarna till Käre Sonen så han fick provsmaka dem. Jag äter ju inte gluten så jag kunde ju inte smaka... Men han gav tummen upp och jag frös in resterande bullar i väntan på gästerna!

Under veckan fram till mitt kalas bakade jag 4 sorters kakor, havrebollar och en kladdkaka - allt veganskt och glutenfritt! Och jättegott! 😋

100 % hembakat!

Sen efter min födelsedag (som var den 8/2) var jag helt slut och ändå bjöd jag hit några "eftersläntrare" som inte kunde komma på kalaset. Och inte bara en gång... What can I say... Jag är en supersocial person! 😁

Men alla kalasen - både det "officiella" och de andra minivarianterna - blev väldigt lyckade! Och goda... 😋 Men shit! va slut jag var! Det har tagit tills nu att komma tillbaka till där jag var innan! Tur man bara fyller år en gång om året!

Moving on; i början på mars kom min Kära Tvillingsyrra Rosali hit några dagar! Vi hade inte setts sen i höstas och vi kommer kanske inte kunna ses förrän nästa höst (eventuellt) så nu passade vi på när syrran hade ledigt några dagar!
Rosali ville gärna prova på att göra en Fluid Art-tavla och så kom det sig att även jag gjorde en! Årets första (och hittills enda)! 

Här kommer Rosalis tavla: 

Och här kommer min tavla: 

Och här kommer ett bonusfoto: 

Syrran var väl inte så jättenöjd med sin tavla men jag tyckte att det var ett bra första försök!

Hur har det gått med mina behandlingar hos Jennifer på Juicy Healing då? Ja, det tänkte jag berätta om i kommande blogginlägg, men redan nu tänkte jag avslöja att från och med i morgon så kommer här bli andra bullar än bagaren bakar! 😉 Mina sovtider är värre än nånsin - jag kommer oftast inte i säng förrän vid 5 - 6-tiden på morgonen... Och trots alla behandlingar och att jag äter relativt nyttigt så fortsätter vikten att smyga sig på och jag kan inte påstå att jag mår just nåt bättre... Och jag begriper verkligen inte varför! Eller... Jo en förklaring har jag faktiskt fått men även den kommer jag berätta om i kommande blogginlägg! Men den handlar inte om att jag äter förmycket eller rör mig för lite!

Odling 2021 kommer se lite annorlunda ut för min del. Jag har inte satt ett enda frö i år! Dels för att jag inte har nån plats för dem med tillräckligt bra ljus och dels för att jag inte orkar pressa mig till att komma ihåg att vattna var och varannan dag. Jag behöver lägga min ork där den behövs bäst! Så i år åker jag till handelsträdgår'n och köper färdiga plantor! Men det blir inte förrän risken för frost är över!

Jaha, det här får bli allt för denna gång! Nu får vi hoppas att det inte tar 10 veckor till nästa blogginlägg... Nä, det ska vi väl verkligen hoppas att det inte gör! Jag ska skärpa mig, för jag tycker ju att det är så roligt att blogga! 😊

'till next time!

Anneli.

4:de advent

Nu lackar det verkligen mot jul, och fort går det! Jag fattar knappt att det är julafton om bara 4 dagar! Men det kanske inte är så konstigt (att jag knappt fattar alltså) när man tänker efter... Så här energilös och trött som jag är nuförtiden har jag inte varit sen jag var mer "akut" utbränd! Men det har ju sin naturliga förklaring och det är ju alla de behandlingar jag går på! Men mer om det i nästa uppdatering om min nya hälso"resa"!

Idag ville jag bara önska dig en riktigt fin 4:de advent! 

Dagen till ära har tomtarna, lucian och tärnorna fått sällskap av en liten gran och tre sjungande snögubbar! Och det här är nog allt julpynt jag mäktar plocka fram i år!
Vi får se om Käre maken hittar nån liten gran att ta in (vi har ju en egen liten skog där vi får hugga gran så mycket vi vill!) men OM han gör så vet jag inte riktigt vart vi ska få plats med den... så vi får se hur det blir med den saken!

Något julgodis har det heller inte blivit (än...) och det enda jag lyckats ta mig samman och bakat är lussebullar till Käre Sonen (vad gör man inte för sina barn...)! Fast i ärlighetens namn så hjälpte han till med det - annars hade det nog inte blivit nåt! Om det blir nåt gottigt som jag kan få mumsa på återstår att se. Jag får väl sitta här och knäcka nötter... Men det är gott det med så jag klagar inte (så mycket...)!

Imorgon ska jag till Jennifer på Juicy Healing igen. Sen ska jag försöka skärpa mig och skriva en ny uppdatering på hur det går med behandlingarna, men det blir tidigast på tisdag! Men välkommen tillbaka då (eller när det nu blir)!

Anneli.

Jag gör som loppan!

Som av en händelse så kallades jag för Loppan i tonåren! Men det är inte det jag syftar på i titeln till dagens blogginlägg! Nä, jag syftar på talesättet "jag gör som loppan - lever på hoppet"!

Och vad jag menar med det i just detta fallet är att jag fortsätter köpa på mig böcker fast jag efter jag brände ut mig för typ 6 år sen inte orkar läsa längre! Ja men jag ääälskar ju att läsa! Och jag saknar det så fruktansvärt! Så jag fortsätter köpa på mig böcker - om än mycket färre än förr - och lever på hoppet om att jag en dag ska orka läsa igen!

Förra veckan gick jag med i bokklubben "Livsenergi" (igen...) och som ny medlem får man köpa 2 böcker för endast 18 kr styck (+ frakt). Det erbjudandet kunde jag inte motstå, för Livsenergi har Anthony Williams böcker. Du vet; Anthony William - The Medical Medium!
Jag försöker ju anamma hans kostråd så gott jag kan för jag är övertygad om att han sitter inne med svaren, och nu kunde man välja boken "Sellerijuice" bland välkomstböckerna! Och det gjorde jag!

Villkoret för att få köpa två böcker för 18 kr/st är att man inom ett år köper en bok till fullpris, så jag hoppas att hans nästa bok "Cleanse to heal" hinner komma ut på svenska inom den tiden, för den boken vill jag verkligen ha i min ägo!

Men två böcker var det ju! Den andra boken jag köpte är denna:

Gregg Braden är en spännande författare och föreläsare som djupdykt i livets existentiella frågor! Den här boken tror jag har lite samma budskap som min favoritforskare Bruce Liptons bok "Tro, dogmer och biologi" det vill säga att vad vi tror/våra övertygelser och våra tankar är långt mer kraftfulla än vi fått lära oss och sånt intresserar mig väldigt mycket! Jag hoppas att jag orkar läsa den här boken snart! Jag ska försöka iallafall.

Om du undrar varför jag inte orkar läsa efter jag gick in i väggen så har jag väl inget bra svar på det mer än att min hjärna inte orkar processa alla bokstäver och ord mer än korta stunder i taget. Efter en stunds läsning fattar jag inte vad jag läser utan får läsa om samma mening flera gånger innan jag förstår vad det är jag läser! Det är skitjobbigt på ren svenska! Jag som är van att sluka en bok i veckan kan numera bara läsa ett par sidor i taget på sin höjd! Sååå frustrerande! Men jag kallades inte för Loppan för inte! Hoppet har jag kvar! Hoppet om att bli så frisk och klar i skallen så jag orkar mer av allt jag vill - bland annat läsa böcker!

Det är konstigt... Jag orkar inte läsa (så mycket i taget), men jag orkar skriva! Skriva är också nåt jag älskar att göra! Fast jag skriver inte lika fort som förut och jag tappar lätt tråden om jag blir störd. Men skriva går iallafall mycket bättre än att läsa! Alltid nåt! 😌

Anneli.

PS. För ganska precis 3 år sen recenserade jag Anthony Williams första bok "Medial Läkning" och den recensionen kan du läsa HÄR. Jag har ju tänkt att recensera alla Anthonys böcker... men när jag ska orka ta mig igenom dem alla... ja, det har jag ingen aning om! Viljan finns, men... Vi får helt enkelt se hur det blir med det! DS.

Krasch, bom, bang!

Efter att allting med begravningen av Käre Svärfar har lagt sig så har jag totalt kraschat! Jag är så trött som jag inte varit sen jag var i värsta fasen av utbrändheten för ca 5 år sen! Och jag har haft en huvudvärk av "Guds nåde" som höll i sig i flera dagar! Bläää! Det har nästan känts som att smacka in i väggen igen! Krasch, bom, bang! Jag vill bara sova...

Tack-och-lov så verkar det åtminstone inte bli lika långvarigt som när jag blev utbränd (och som jag inte ens är helt återställd från än idag), för idag mår jag redan lite bättre! Men det gäller att försöka respektera sina gränser och att vila mycket.

För en stund sen gick jag ut till Da House för jag behövde vattna blommorna och tomat- och paprikaplantorna. Jag har tänkt ända sen jag köpte tomatplantorna att speciellt en av dem behövde planteras om - helst i förrgår, för den hade en alldeles för liten kruka! Så när jag ändå hade släpat mig ut till Da House så letade jag på en lite större kruka och så tog jag ut den, en påse jord och själva tomatplantan på gräsmattan och skred till verket!

Just den här tomatsorten - som jag inte minns vad den heter - är jag lite extra rädd om, för det är en gammal sort från Ryssland som kommer att få typ brunaktiga tomater! Jag tilltalas av att det är en gammal sort vilket ju innebär att den inte är manipulerad och inte en hybrid som nån biolog har tagit fram i ett laboratorium. På engelska kallas såna här gamla, ursprungliga sorter för "Heirloom" vilket kan översättas med "släktklenod" eller "arvegods" men svenskan har inget sånt passande namn vad jag vet.
Om det blir goda tomater på den så tänkte jag spara frön och sätta nästa år! Så som du förstår så vurmar jag liiite extra för just denna planta!

Om du vill veta hur det går med den och de andra plantorna så är det bara att komma tillbaka hit, för det är här du kommer kunna läsa om det! Och varför inte ta och prenumerera på blogginläggen så missar du ingenting! Då får du dem rakt in till din mail! Högst upp till höger har du två alternativ för att prenumerera!

På återseende!

Anneli.

"Jag har en plan" sa Sickan! "Lysande" sa Vanheden!

Ja ni får ursäkta humorn i detta mitt första blogginlägg nådens år 2020! Titeln till detta blogginlägg är snott från filmerna om Jönssonligan (som du förmodligen redan visste).

I förra blogginlägget, skrivet på självaste nyårsafton, lämnade jag dig ju med en cliffhanger: min plan för att få bukt med min helt sjuka dygnsrytm! Men det är inte bara den jag hoppas få bukt med! Nä, med metoden som min plan innefattar så kan man förändra näst intill vad man vill - så länge som det handlar om ens omedvetna "sanningar" om sig själv som ligger i det undermedvetna och saboterar. För så är det säger modern forskning! Lyssna på t ex Bruce Lipton - det finns massor av videor med honom på youtube! Eller läs hans böcker som finns att låna på biblioteket!

Men, vad är det då för metod jag talar om? Jo; EFT/Tapping. EFT står för Emotional Freedom Technique och Tapping som det också kallas, gör det för att man knackar på olika meridianpunkter på huvudet och kroppen. Det kanske inte låter riktigt klokt... hur ska knackningar på olika ställen på kroppen kunna ändra nånting? Ja, det är inte bara knackningar; man ska "klaga" också! 😉 Och med klaga menar jag att adressera problemet sanningsenligt så som man upplever det. För en som aldrig har provat förstår jag om den här metoden låter lite väl knasig, men folk har fått fantastiska resultat med EFT! Googla på det får du se, och kolla på youtube - där finns massor av bra videor som visar hur man gör!

Och apropå videor så har jag den här:

Den har varit i min ägo i flera år och jag har tittat på den ett antal gånger! Den är riktigt inspirerande!

Jag har även provat Tapping både på mig själv och andra med riktigt bra resultat! Speciellt för andra... Själv har jag inte märkt så mycket tyvärr. 😡 MEN: Jag har kommit på vad det är som gör att jag inte får just nånting att funka - inte ens Tapping! Det är just att jag i mitt undermedvetna har en "sanning" om mig själv att "INGENTING FUNKAR PÅ MIG"! Ja, det är verkligen så jag upplever det! För det spelar ju ingen roll vad jag gör; jag går inte ner i vikt, jag lyckas inte ändra min dygnsrytm, jag märker ingen förbättrad hälsa trots stor kostomläggning till det bättre och trots 3 år med den där Frekvensmedicinen jag har skrivit så många blogginlägg om. Inte heller har jag blivit piggare hur mycket jag än sover och jag blir inte piggare av varken ginseng eller kaffe! Ja men du ser ju!! INGENTING funkar på mig! Men efter att ha lyssnat på t ex Dr Bruce Lipton så inser jag att mina trosföreställningar och sanningar om mig själv är vad som faktiskt styr så mycket av hur mitt liv ser ut och eftersom en av mina äldsta "sanningar" om mig själv är just att "visst, saker funkar för andra, men de funkar INTE för mig - det har jag bevisat många gånger om" så är det kanske inte så konstigt att jag inte får till några förändringar i mitt liv!

Men nu tänkte jag att jag verkligen ska gå in för det här med Tapping - inte bara prova det lite så där halvhjärtat då och då som jag gjort hittills! Planen ser ut ungefär så här:
Först börja knacka på min "sanning" att ingenting funkar på mig och sen när jag känner att det har börjat sjunka ner i mitt undermedvetna så kan jag börja knacka på min dygnsrytm och annat jag vill förändra/förbättra hos mig själv.

För att få den delen av min plan att funka - alltså att verkligen ta tag i Tappingen och GÖRA den så har jag en annan plan, nämligen att "gå till jobbet"! Och mitt "jobb" är alltså att gå ut till Da House/Glada Ladan/min fina lilla lägenhet (kärt barn har många namn) tvärs över gräsmattan och göra Tapping! Men inte bara det! Nä, i mitt "jobb" kan det även ingå att meditera, sitta och färglägga i min vuxenmålarbok, sy, sticka, baka, lyssna på musik och annat som jag mår bra av! För trots att jag varit förtidspensionerad i drygt 4 år nu så känner jag av den där eländiga stressen! Det är väl så att jag blivit så himla stresskänslig efter utbrändheten tyvärr, så jag har bestämt att allt som ger mig lugn får bli mitt nya jobb!

Jag kommer att se det här som ett experiment och vill du veta hur det går så är det bara att följa mig här på bloggen för det är här jag kommer att avslöja hur det går!

Anneli.

PS. Det här blogginlägget började jag skriva redan den 1 januari(!) men har haft sånt motstånd mot att komma igång med "mitt nya jobb" och att skriva färdigt det här blogginlägget! Mest tror jag att det beror på att jag inte fattar hur jag ska kunna ändra min dygnsrytm så att jag ens hinner gå ut i Da House för att sätta min plan i verket. Som mitt liv ser ut just nu sitter jag uppe till ungefär 05.00-snåret, sover till ca 13.00 och är så seg och trött att jag nästan sover när jag går på toa och gör mina morgonbestyr! Oftast har jag inte gjort min frukost förrän vid 15.00-snåret... (ja, du hör ju!) och lagom till jag har ätit upp frukosten brukar Käre Sonen fråga: "Vad ska vi laga för middag idag, mamma"..!
Efter middagen vill jag ju umgås med familjen och titta lite på TV, så NÄR ska jag hinna ut till Da House?!? Det är liksom "moment 22"; jag behöver göra Tapping på att ändra min dygnsrytm men jag behöver redan ha ändrat den för att hinna gå ut i Da House och göra Tapping! Gaaah! 😬 😱 😧

Ja du ser ju! Jag har lite att brottas med... Men ge upp finns inte i mitt vokabulär så på nåt sätt ska jag fixa det här! Det får väl ta den tid det tar men förr eller senare kommer jag att få bukt med mig själv!
Ska vi säga så!?! 😜 DS.

1:a advent 2019

En fin 1:a advent önskar jag 

alla mina bloggläsare!

I det Sjögrenska residenset har inte mycket av julpyntet kommit fram än. Adventsljusstaken som ni ser på bilden tog jag fram i natt innan jag gick och lade mig och innan dess hade Käre Maken tagit fram den 7-armade, elektriska ljusstaken. Julstjärnorna städades aldrig bort från förra julen så de var bara att damma av och tända! 

Några putsade fönster har vi inte i år heller men det får vara så när man är utbränd och det är hårdransonering på vad ens energi ska gå till. 

Lite mer julpynt kommer väl fram vad det lider men så här till 1:a advent får det här duga! 

Ha nu en riktigt trevlig fortsättning på denna första söndag i december!

Anneli.

Trampar vatten

Det var väl själva fa...sen (försöker låta bli att svära...) vad tiden springer iväg! Det är redan den 28 november och inte ett blogginlägg har blivit skrivet denna månad - förrän nu!

Jag skyller på utbrändheten! Ja, för det är faktiskt sant! Kanske inte hela sanningen, men en stor del av den! Jag ju haft Sorgbearbetningskursen, Hantverk- och Återbrukscaféet och lite annat för mig också som tagit tid och energi. Men mest är jag nog bara trött och när jag är trött har jag ingen inspiration och när jag inte har nån inspiration så blir det inga blogginlägg!
Flera gånger har jag tänkt att "det här vill jag skriva om på bloggen", men att vilja och att göra är två olika saker! Det känns som att jag bara trampar vatten; jag försöker hålla igång men kommer ingenstans! Ingenting (nästan) blir gjort... Suck... Ibland blir jag så trött på mig själv! 😔

Nåja! Idag blev det ett blogginlägg iallafall! 😊

Om en liten stund ska jag åka iväg till "Logen" här i byn där jag bor för det är där vi har Hantverk- och Återbrukscaféet. Ikväll är sista gången för i år. Ja, sista gången för detta decennium! 😱 Men vi planerar att komma igång igen i februari nästa år! När jag får tummer ur... ja, tid och energi menar jag, så tänkte jag fota det jag sysslat med under denna termin. Men förvänta er inga stordåd! Snarare tvärtom... 😉 Men i väntan på det så tänkte jag visa er min fina Amaryllis som jag fick av Käre Maken för ett par veckor sen:

Visst är den fin!?! Jag blir glad varje gång jag går in i vardagsrummet och ser den! 😍
Som ni kan se på fotot så har vi snö här hos oss! Men det är nollgradigt så den kommer nog inte ligga kvar så länge. Men vintern har ju bara börjat! 😜 Det blir nog mer snö vad det lider!

Men nu ska jag packa ihop mina grejer och bege mig till Logen! Vi ses i nästa blogginlägg!

Anneli.

Hjälp! Jag hinner inte med!

Nu har det gått drygt 2 veckor utan att jag skrivit nåt här på bloggen... Igen...
Jag skrev ju i förra blogginlägget att de senaste veckorna varit lite stressiga och så har det tyvärr fortsatt. Inte för att jag egentligen har så himla mycket att göra, men i relation till den lilla orken jag har och min helt sjuka dygnsrytm så blir även få inbokade saker lätt för mycket för mig och min utbrända hjärna.

Två saker är "heliga" av det jag just nu har inbokat och/eller vill hinna med:
1. Hantverk- och återbrukscaféet här i Nyhyttan.
Vi är ett gäng som träffas i IOGT's lokal Logen på torsdagskvällarna för att handarbeta, fika och bara träffas. Logen har nästan blivit mitt "andra hem" och jag har till och med fått egen nyckel så jag kan åka dit tidigare för att förbereda fikat. (Jag är den av oss som bor närmast.)
2. Kurs i Sorgbearbetning.
Jag håller på att hjälpa en kompis med Sorgbearbetning som jag ju är certifierad kursledare i. Vi träffas en gång i veckan - oftast på onsdagarna, och då är vi ute i mitt älskade Da House förstås. Där är det en trygg och ombonad miljö så som det behöver vara när man gör Sorgbearbetning och där får vi vara helt ifred som ju också är en förutsättning för att kursdeltagare(n) ska känna sig trygg(a)!

De här två sakerna ruckar jag inte på! Det är båda åtagande jag har och det håller jag hårt i. Det ger mig dessutom mer energi än vad det tar!
Men sen har vi ju annat som jag vill göra, bl.a. åka in till kompisen Katta som har ny lokal i stan där hon har Drop In Healing på måndagskvällarna. Förut när hon var i sin gamla lokal så brukade jag ibland hjälpa till att ge healing (jag är ju även certifierad Andlig Healer och Reikihealer), men de gånger jag varit i nya lokalen så har jag bara suttit i väntrummet och fikat och pratat med Katta och de som kommer för att få Healing. Ofta stannar jag en stund efteråt också så Katta och jag får sitta och prata lite. Detta är ett mycket trevligt inslag i min vardag, men att ta sig hemifrån och ända in till stan tar tyvärr ganska mycket energi av mig så det är långt ifrån varje måndag jag tar mig för att åka in.

Och det är just det som oftast får stryka på foten av allt jag skulle vilja orka/borde göra: att träffa kompisar. Och att städa och ta hand om mitt hem... Nån gång i somras köpte jag t.ex. hem massa blomjord för att i stort sett alla mina krukväxter behöver planteras om, men det har inte blivit gjort - det heller... Jag måste hela tiden lägga min energi på det mest akuta och sen brukar jag inte orka nåt mer... Suck... När jag pressar mig att göra mer än jag egentligen orkar så börjar jag efter ett tag att blöda näsblod, och sen förra blogginlägget har jag just haft en ny episod av näsblod, vilket helt suger ur all energi! När jag störtblöder så där så blir jag alldeles darrig, matt och snurrig i huvudet och det brukar hålla i sig i flera dagar efter att jag slutat blöda... Dubbel-suck... Men den här episoden höll bara i sig i 4 dagar som tur var.

Nåt som både tar och ger energi på samma gång är mina tomater...

Men alltså: de mognar ju alla på en gång känns det som! Jag hinner och orkar inte ta hand om alltihop! Och de på bilden är bara hälften av de jag har - den mest mogna hälften.
Jag vill så gärna göra tomatpaj och koka egen tomatsås och frysa in för att ha att ta fram i vinter, men när ska jag orka? Som det är nu så äter vi massor av tomater varje dag; i sallader och på mackor/riskakor och ibland åker de bara rätt ner i munnen! Men om jag inte får drastiskt mer energi så kommer massor av tomater att gå till spillo! Och det vore ju tråkigt efter allt jobb jag har lagt ner!

Och gå till spillo förresten... Tomaterna inte bara mognar; det ruttnar och möglar en hel del också:

Så det är inte bara Käre Sonen och jag som får massa tomatnäring i oss - komposten får sin beskärda del också (Käre Maken äter inte tomater)! Men det är väl tur att vi har kompost, för att slänga dem i soporna hade känts ännu värre! Nu blir de iallafall till ny jord!

Ja, det här är livet på en pinne för en utbränd förtidspensionär på landet. När ska det bli bättre? Kommer det ens nånsin att bli bättre? Det är frågan... Men jag HAR en plan som håller på att ta form i mitt huvud... Men mer om den i ett annat blogginlägg en annan dag! Nu ska jag bara ta det lugnt resten av dagen för jag vaknade med lite feber och ont i halsen, och jag har INTE tid att vara sjuk!

Anneli.

Ett paket med posten

Som jag tror att de flesta av er som följt min blogg ett tag redan vet om så försöker jag följa Medical Mediums kostfilosofi så gott jag kan. Det innebär t ex att jag försöker undvika det han kallar för "No Foods", bland annat rapsolja, vinäger, soja, majs, vitt socker, gluten, ägg, mjölkprodukter och lite till därför att att de "sätter krokben" för hälsan.
Istället försöker jag äta mer frukt och grönt varje dag, börjar alltid min morgon med ca 7 dl citronvatten med riven, färsk ingefära och honung i och lite senare ett stort glas sellerijuice. Sen väntar jag minst en halvtimme innan jag äter min frukost som oftast består av en smoothie på banan och olika bär, eller som nu; nyplockade jordgubbar! 😋

Medical Medium - eller Anthony William som han heter på riktigt - har skrivit flera böcker om hälsa och jag vill ha varenda en av dem! Vartefter de kommer ut på svenska så ser jag till att skaffa dem, en efter en!
Om du inte känner till Medical Medium eller om du är nyfiken på vad jag tyckte om hans första bok så kan du läsa min recension av den HÄR.

Alldeles nyligen kom bok nr 4 ut på svenska och en kvinna som heter Millan som jag "känner" genom en facebookgrupp om Medical Medium hjälpte mig att få hem den nya boken. Hon är med i Bokklubben Livsenergi som ger ut Medical Mediums böcker och kunde köpa flera stycken som "månadens bok" varav en var till mig! ♥ Hon hjälpte mig även när förra boken kom ut och det kan du läsa om HÄR. Där kan du även se hur alla böckerna ser ut.

Så här fint hade Millan slagit in boken hon skickade till mig denna gång! ♥

Och så här ser den nya boken ut:

♥ ♥ ♥

Eftersom jag följer Medical Medium på facebook och han där har skrivit och pratat om mycket i boken så vet jag redan en del av det han skriver i den (och de andra böckerna), men jag ser ändå fram emot att läsa den i sin helhet. Meeen... Jag skäms lite... för jag har inte ens läst ut hans andra bok; Kostguiden! Jag orkar inte läsa så mycket - det är mycket lättare för mig att titta på videor han spelar in, lyssna på hans radioinspelningar eller läsa kortare texter och utdrag från hans böcker som han postar på facebook! Så att läsa böcker har det inte funnits varken ork eller inspiration till på väldigt länge! Men jag ska försöka skärpa mig! Jag VILL skärpa mig! Och jag vill och har för avsikt att skriva recensioner av de andra böckerna också! Men som vanligt när det kommer till läsning och mig så lovar jag ingenting! Efter att jag smackade in i väggen och blev utbränd så är det tyvärr oftast "minsta motståndets lag" som gäller för mig. 😩
Jaja... När jag lyckats få mig till att läsa böckerna så lovar jag att skriva recensioner! Men det kommer inte att vara anytime soon...

Anneli.

Nästa nivå av "terapi"

Hej alla bloggläsare, och god fortsättning på det nya året! 🎆

Det är redan den 18 januari och inte ett enda blogginlägg har blivit skrivet detta år. Till nu!
Anledningen är att jag varit tröttare än vanligt för jag har börjat sova så mycket sämre igen. 😢 Varför har jag ingen aning om! Jag ligger flera timmar i sängen utan att somna oavsett när jag lägger mig! Otroligt enerverande, men när jag ligger där i mörkret så försöker jag bara att slappna av och tänka att jag åtminstone vilar... Att stressa upp sig gör det bara ännu värre.

Jaja, det var inte det jag tänkt att skriva om idag. Nä jag tänkte fokusera på det som är positivt i mitt liv! Som t ex att Nyhyttans hantverk- och återbrukscafé har startat igen! Igår! 😊 Och som att nån varit med och styrt upp det hela så hade mitt garn som jag beställt från Adlibris precis kommit till mitt utlämningsställe i stan. Så jag hann precis åka in och hämta det innan caféet startade! 😎

Ni som följt mig på min blogg vet redan att det här med handarbete... nja, det är ju inte riktigt min grej... Jag hade ju trä- och metallslöjd med grabbarna i skolan så sy, virka och sticka kan jag bara hjälpligt! Men när jag gick in i väggen så började jag sticka för jag tänkte att det var bra för att läka min utbrända hjärna och då upptäckte jag att det var ju riktigt roligt! Så stickning blev terapi för mig! Jag stickade ju bara det allra enklaste - bambudisktrasor och halsdukar - (sånt man kunde sticka utan att tänka) och bara med räta maskor.  Men nu ni! Nu har jag tagit det till nästa nivå! 😏 Jajjamensan!

Det här är garnerna jag fick hem igår och kolla va' långt jag redan hunnit på min stickning! 😊 Vad det ska bli kan ni få gissa. Jag avslöjar det när det är klart!

Som ett tränat öga kan se så är det inte bara räta maskor i den här stickningen! Nä ni! Jag stickar lite resårstickning också och då måste man ju sticka aviga maskor också plus att jag måste räkna och hålla reda på när jag ska sticka vad! Terapi på HÖG nivå! 😜 För mig kanske ska tilläggas..!
Så nu kan ni hitta mig framför min dator med stickningen i händerna och hörlurar på huvudet med olika hårdrocks/Heavy Metal-låtar i öronen! Life is good! 😎

Ja som ni förstår så har jag ju inte tid att sitta här och blogga! Nu vill jag ju bara sticka! Vi får se om det ens blir nån middag idag... 😉 Stickning + bra musik = ovilja att resa mig för att göra nåt annat! Men Käre sonen lär nog se till att jag pallrar mig ut i köket snart så vi kan laga mat till oss! Så det är bäst jag avslutar det här snabbt som tusan så jag hinner sticka ett par varv till först!

Anneli.

Hur det går, tips & dubbelmoral

Åh vilken stressig vecka jag har haft! Ja, ni som inte är utbrända skulle säkert inte tycka att det var särskilt stressigt men för mig som fortfarande inte är "på banan" efter kraschen in i den berömda väggen för typ 3 år sen har det varit hektiskt! Jag har haft nånting inbokat varje dag! Roliga saker förvisso - och självvalda - men inte desto mindre stressigt för mig. Och två av dagarna började det inbokade redan kl 10.00 på morgonen och då är jag ju normalt inte ens vaken!

Det roliga med det här - förutom att allt jag gjort har varit roligt (på olika sätt) - är att jag inte har blödit näsblod en enda gång! Det är faktiskt nästan 2 veckor sen jag blödde sist! Hurra! Så förhoppningsvis är det över för denna gång. (Har ju i hela mitt liv haft perioder där jag blödit mycket näsblod.)
Jag läste nånstans att kryddan Paprikapulver var bra för att stärka blodkärlen(!) så den senaste dryga veckan har jag haft paprikapulver i nästan allt jag ätit! Det smakar ju inte så mycket så man kan ha det i det mesta - iallafall om man inte tar för mycket!

Nu vet jag ju inte om det är just paprikapulvret som hjälpt för jag hade inte blödit näsblod på några dagar när jag började äta det, men det är ju ingenting som skadar åtminstone! Och det kanske kan vara ett tips till andra som har samma problem som jag.

Och nu en varning till eventuellt kräkmagade läsare! Fortsätt läs på egen risk!
En av dagarna förra veckan satt jag och fikade med några trevliga människor varav en muslim och två veganer (jag och en till) och resten vanliga köttätare. Av någon anledning kom vi att prata om halalslakt och jag menade på att så som djur slaktas i Sverige skulle det nästan kunna klassas som halal eftersom man hänger djuret i bakbenen och skär upp halsen så att blodet rinner ut. Killen som är muslim höll inte med utan förklarade hur viktigt det var att djurets hjärta fortfarande slår så att ALLT blod rinner ur djuret, varpå jag hävdade att det nog gjorde det även på svenska slakterier eftersom djuret bara är medvetslös; bedövat med en bultpistol när det hängs upp och blodet bara forsar ur det stackars djuret när slaktaren skär av halspulsådern.
Ungefär här kom vilda protester från en av kvinnorna i gänget. "Nu får ni sluta prata om det där" sa hon. "Jag vill inte höra"! Men, sa jag, du vet väl vad det är du äter när du äter kött? "Ja det är klart jag vet" sa hon, "men jag vill inte tänka på det"! Här kanske jag borde ha hållit käften, men jag kunde inte låta bli att utbrista att jag tycker att det är dubbelmoral! Det går ann att någon annan utför det otänkbara som man själv inte klarar av att göra så att man själv bara kan gå till affären och köpa färdigpaketerat, helt opersonliga likdel... jag menar köttbitar! Men att göra det själv... ICKE! Är inte det höjden av dubbelmoral så vet inte jag..!
Men, having said that, så HAR jag ändå en förståelse för att det blir sån här dubbelmoral! Är man uppfostrad med att kött är mat så är ju det det normala; så man gör! Och alla kan väl inte slakta sina egna djur..? (Fast det borde man om man ska äta kött kan jag tycka... Åtminstone att vara med och se hur det går till!)

"Om slakthus hade glasväggar skulle alla vara vegetarianer" John Lennon.

Som vegetarian (från födseln) och relativt nybliven vegan (från nyår) kan jag inte låta bli att undra hur denna dubbelmoral påverkar empatin och medlidandet för våra medvarelser på denna planet... Suck... Men var och en gör som den vill efter sitt eget samvete! För min egen del är att jag blivit vegan det bästa jag gjort! Jag bara undrar varför det tog så lång tid för mig att förstå att mjölkproduktionen också bidrar till så ofantligt mycket lidande och död... Men bättre sent än aldrig! ♥

Anneli.

Det kom ett paket...

Julafton kom tidigt i år! Åtminstone för mig! 😊

När "Drottning Anneli av Nyhyttan" - d v s jag 😜 - sovit färdigt min skönhetssömn (ack så välbehövlig... 😛 ) och kom ner till köket nån gång typ efter lunch så hade Käre Maken redan hämtat in posten, och på köksbordet låg ett paket adresserat till mig! Jag visste redan vad det innehöll eftersom jag beställt det själv, men det var inte desto mindre roligt för det!

På facebook är jag med i några Medical Medium-grupper och i den ena hade en tjej erbjudit sig att beställa Medical Mediums senaste bok (som blivit översatt till svenska) från bokklubben Livsenergi till oss som inte är medlemmar där, eftersom den bara kommer att säljas där till att börja med. Jag tackade Ja till hennes erbjudande, förde över pengar till hennes konto och har sen dess ivrigt inväntat bokens ankomst. Idag tog den väntan slut! 😄

Millan som hon heter, hade slagit in boken så fint i ett glittrigt silverpapper och skrivit en fin etikett! ♥

Och så här ser boken ut:

♥ ♥ ♥

Nu har jag alla tre böcker som hittills kommit ut på svenska! Tjohoo!! 😍

♥ ♥ ♥

Just nu håller jag på och läser bok nr 2: Kostguiden. Jag skäms lite... för den boken har jag haft sen straxt före jul då jag köpte den av en kompis som då var medlem i bokklubben Livsenergi men glömt att avbeställa månadens bok, vilket alltså var Kostguiden. Hon hade tänkt att skicka tillbaka den (hon har inte fattat att dessa böcker är värda sin vikt i guld!) men jag lyckades stoppa henne som tur var! 

Men... just då hade jag sånt motstånd till att läsa den! Så här efteråt tror jag att det faktum att jag gjorde så stor kostomställning på nyåret (blev vegan, slutade med gluten och soja och i allt större utsträckning försökte (och fortfarande försöker) äta enligt Medical Mediums rekommendationer som han beskrev i första boken) gjorde att jag inte orkade ta till mig mer information... Plus att jag ju fortfarande är utbränd och har begränsat med energi. Men för nån vecka sen tog jag tag i det och har äntligen börjat läsa Kostguiden! Det går inte så fort för jag orkar inte läsa så långa stunder i taget, men det går framåt iallafall!  

Om du som läser det här inte känner till Anthony William AKA Medical Medium och hans böcker så kan du läsa min recension av hans första bok HÄR.

Om jag orkar ska jag försöka recensera boken Kostguiden också (och så småningom även Sköldkörtelns Hemlighet), men det lär inte bli any time soon... Fast man vet aldrig... Nu är jag ju jättesugen på att läsa boken Sköldkörtelns Hemlighet men det vill jag ju inte göra förrän jag läst ut Kostguiden... 

Jaja... jag lovar ingenting! Det blir som det blir! 😊

Anneli.

2-års"jubileum"

Idag är det exakt två år sen jag blev förtidspensionerad. Inte nåt att fira direkt, men sett så här i backspegeln så var det en himla tur att min läkare fick stopp på min framfart i arbetslivet! Tänk att jag inte fattade själv hur utbränd jag var! Nu så här efteråt kan jag inte förstå att jag var så blind!

Två år senare så kan jag konstatera att det tar lång tid att komma tillbaka. Väldigt lång tid! Och kanske kommer man aldrig helt tillbaka efter att ha smackat in i väggen så hårt?
Jag är fortfarande utbränd; rätt rejält! Men det går sakta åt rätt håll iallafall, och de bättre dagarna blir fler och fler.

Fast den senaste månaden har jag varit extremt trött (vilket förklarar varför det varit så långt mellan uppdateringarna här på bloggen)! Jag vet inte varför jag varit och är så trött... kan inte komma på att det hänt nåt eller varit nåt speciellt... Jag sover ju mycket bättre nu mot för två år sen, och jag äter nyttigare än jag gjort i hela mitt vuxna liv, men den här tröttheten är liksom bortom sömnkvalitén, antal timmar i sängen eller hur mycket frukt och grönt jag äter. Jag vet inte vad jag ska göra för att bli piggare igen! Visst... jag borde gå ut och gå och få lite frisk luft... DET kanske skulle göra mig lite piggare. Men att gå funkar inte som det är just nu! Så ont i fötterna som jag har nuförtiden har jag aldrig haft förut! Så jag blir sittande... framför datorn eller framför TV:n... *Suck*

Ja, det här pensionärslivet... inte var det så här jag hade tänkt mig att det skulle bli... men det är som det är... TUR då att jag är så envis och har bestämt mig för att bli frisk igen - inte bara från utbrändheten utan från övriga krämpor också! Och när jag tänker efter så har jag ju redan (i stort sett) läkt ut tandlossningen och vad som nu var fel med mitt hjärta! Och kan man läka det, ja då kan man nog läka resten också!

Bara för att jag fryser så in i vassen (beroende på att jag är så trött skulle jag tro) så lägger jag in den här bilden:

Kortet tog jag i tisdags när jag var ute i Da House och eldade. Kaminen blev så varm att det inte gick att ta på den! Hoppas att jag blir varmare bara av att tänka på den och titta på fotot, för jag sitter här invirad i filtar! Och längtar till våren...

Nu är det strax dags att släpa sig ut till köket för att laga lite mat. Inte för att jag har nån lust eller direkt ork, men äta bör man annars... Jaja... dör gör vi ju ändå nån gång - men inte än! Det finns mycket liv kvar att leva! Bäst att äta lite!

Anneli.

Första uppdateringen om Frekvensmedicinen.

Hej kära försummade blogg och bloggläsare! Det blir inte så ofta jag uppdaterar här tyvärr, och jag mår lite dåligt över det... men att försöka skriva aktivt på två bloggar är lite över min förmåga just nu. När jag försöker pressa mig själv till att skriva blir det bakslag direkt, så det går inte! Dessutom är det viktigt för mig att mitt skrivande är lustbetonat och att det inte blir massa krav eller pretentiöst. Sånt går inte längre med min utbrända hjärna!

Iallafall; idag ville jag uppdatera er på det jag skrev om i förra blogginlägget, nämligen om Frekvensmedicinen jag håller på att ta. Många frågar mig om jag märkt av nån effekt av det än, men Nej, jag har inte det! Jag har inte märkt nånting!

Idag tog jag det sista ur första flaskan, vilket betyder att den räckte i 3 veckor och 2 dagar.

One down, two to go!

Men det är nog inte så konstigt att jag inte märkt av nåt än, för dessa mediciner går verkligen på djupet och det kommer nog att ta ett tag att märka av nån förbättring, till skillnad från om det hade varit akutmedel; dem märker man av rätt snabbt!

Jag är ju alltid väldigt trött, men nu är jag ännu mer trött än vanligt! Jag orkar knappt hålla ögonen öppna, och jag sover ganska mycket. Kanske det är en verkan från Frekvensmedicinen? Jag har ingen aning, fast jag tror inte det... Jag har ju haft såna här perioder av extrem trötthet förut. Men vad vet jag...? 

Imorgon ska jag börja på flaska nr 2 iallafall, och sen får vi se vad som händer! Fler uppdateringar kommer!

Anneli.

Skenet bedrar

Dagens té i min Adventskalender var återigen ett ört-té - och det luktade pyton! (Och till alla ormälskare där ute så vill jag bara säga att jag vet att pytonormar inte luktar illa... det är bara ett uttryck! ;-) Men ärligt: När jag satte näsan intill påsen och kände doften tänkte jag "ve och fasa"! Det gjorde jag faktiskt!

MEN: Jag blev förvånad! Skenet bedrog! Det var faktiskt riktigt gott för att vara ett ört-té! :o) Men om det lugnar mina stackars utbrända nerver (det heter ju "Calm your Nerves"), ja det återstår att se!
Ingredienser: Citronmeliss, äppelmynta, lavendel, humle, blåklint, apelsinskal.

Anneli.