Pepptalk till mig själv

"Nä men allvarligt Anneli! Nu får du skärpa dig"!
"Men jag orkar inte..."
"Jo, försök! Ingenting blir ju bättre av att du bara sitter där och häckar! Kom igen nu Anneli"!
"Ja... Ok då. Jag ska försöka..."

Som du kanske förstod av ovanstående dialog mellan en del av mig och en annan del av mig så är jag trött, slut och helt galet skittrött! Fel på sköldkörteln gör så med folk... Det och alla tider att passa. Det känns som att jag har klippkort på Falu lasarett/ortopeden där jag bland annat har träffat en av läkarna som opererade mig och arbetsterapeuten som jag har träffat jag vet inte hur många gånger och nu fått två nya ortoser av.
Sen har jag ju den sedvanliga blodprovstagningen på Avesta lasarett som varit varannan vecka men nu ska glesas ut till var fjärde för att mina sköldkörtelvärden är stabila. Något förhöjda men stabila. Det känns positivt!
Som grädde på moset har jag varit till tandläkaren och ska tillbaka för att laga ett hål nån gång i juni. Till det har vi torsdagarna i Logen; Öppet hus, f.d. stickcaféet, men det är åtminstone roligt!  
Det här kanske inte låter så stressande för dig som läser det här men för mig känns det som att jag knappt gör nåt annat... Jag behöver sååå mycket tid där jag inte har något inbokat och bara kan sitta och "häcka" (oftast vid datorn...)!

För ett par veckor sen hade jag världens dipp! Käre Maken pratade med mig men min trötta hjärna kunde inte koppla ihop orden till nån mening; jag förstod helt enkelt inte vad han sa! Det är riktigt otäckt när det händer och så hade jag i flera månader när jag var som värst utbränd. Nu var det bara en dag men det var lika lite kul som det var 2015 - 2016... 

Meeen... Nu när jag ändå tagit mig i kragen och börjat skriva ett nytt blogginlägg så vill jag inte slösa bort tiden med att klaga! Jag ville bara ge en uppdatering om läget och varför det inte skrivits nåt här på över en månad. 
Det jag bland annat tänkte visa var att äntligen, lagom till sommaren... är min halsduk färdigstickad!

Egentligen var den nog färdigstickad för en eller ett par decimeter sen för jag får vira den tre varv runt halsen när jag ska ha den på mig men det gör inget! Huvudsaken är att den är skön att ha på sig och det är den! Och så älskar jag färgen!

Och apropå ortoser så har jag faktiskt fotat dem för att visa dig! När man som jag har artros och ont i tummarna - särskilt vänster tumme efter att läkaren på akuten drog för kung och fosterland i den när jag skulle gipsas - så har man en tendens att lägga in tummen i handen för att liksom skydda den och det är inte bra för då förkortas muskeln och man får sämre rörlighet i tummen. Det ortosen gör är att hålla tummen på plats så det inte händer.
Den här ortosen fick jag för drygt en månad sen och den ska jag ha när jag sover: 

Jag trodde att det skulle bli svårt att sova med den men icke! Snarare tvärtom faktiskt! 

Det känns nästan som att hålla en vän i handen - lite tryggt så där! Men vi får se hur det går att sova med den i sommar när det är varmt på nätterna... Time will tell!

Sen har jag fått en mindre ortos men av samma hårda material som jag ska ha (och har) på dagarna: 

Den är också helt Ok att ha på sig men inte när jag äter med kniv och gaffel eller stickar! Då måste jag ta av den för annars gör det ont i "tummgreppet". Jag vet inte om det är nåt som går att göra nåt åt men jag ska tillbaka till arbetsterapeuten i början av juni och då tar jag väl med den så får vi se om det går att rätta till. 

Och kolla, kolla på ärret efter operationen! Det har läkt jättefint! Jag är förresten mycket mindre stel om fingrarna och i handleden också så övningarna arbetsterapeuten gav mig har gett resultat! Nu återstår bara att få tillbaka styrkan också... men det kommer! 

På det stora hela så känns det som att allting går åt rätt håll! Inte så snabbt som jag vill men ändå! Alla framsteg - även små - är framsteg! Det behöver man påminna sig om ibland!

Men det här blir allt för idag! På återseende - när det nu blir!

Anneli.

Trettiofemte uppdateringen av Frekvensmedicinen.

Hallå! Jag lever!
På de här 4 veckornas bloggtystnad har jag sååå många gånger tänkt att nu; nu ska jag skriva ett blogginlägg! Men så har nånting kommit i emellan. Allt ifrån trötthet/utmattning till telefonsamtal har hindrat mig att skriva de där blogginläggen jag hade i huvudet. Allra oftast är det nog ren och skär utmattning som stoppat mig... Sen sist jag skrev har jag varit extremt trött och... ja, utmattad! Jag hittar inget annat ord för det. Det är som att jag inte repat mig från kurshelgen för lite drygt 4 veckor sen.

Jag är medlem i några olika föreningar och så här års brukar föreningar ha sina årsmöten. I år har jag känt att jag velat engagera mig lite mer och har därför också gått på årsmötena och till och med gått med i styrelsen på nån liten post i två av föreningarna - allt för att få mig ut ur huset och träffa lite folk! Jag är trött på att leva större delen av mitt liv på facebook och youtube, vilket är precis vad jag gjort de senaste åren, och vilket i praktiken innebär att jag är hemma typ jämt! Visst; ett och annat språkcafé har jag ju gått på men för mig som egentligen är väääldigt social räcker inte det. Dessutom tror jag att de allra flesta människorna vill bidra och känna att de gör nån nytta; att nån blir glad för att man finns och det man gör - så också jag! Så att hjälpa till lite med vad jag orkar i föreningslivet känns som vad jag behöver!

Ja, det blev en lång utläggning för att förklara bloggtystnaden, men det var ju frekvensmedicinen det här blogginlägget skulle handla om, och idag tog jag sista dropparna ur sista flaskan med Calc-benz.

Tree down - none to go!

Om jag ska vara riktigt ärlig så har jag allvarligt funderat på att sluta gå hos "min" Homeopat Kari Kokko! Han är ganska dyr och de pengarna skulle kunna göra nytta på andra håll i min ekonomi...
Och medan Käre Maken går från klarhet till klarhet och gör mätbara framsteg med sin hälsa tack vare de Frekvensdroppar Kari ger honom så tycker jag att det står still eller till och med går lite bakåt med min hälsa, och det TROTS att jag även gjort andra förbättringar/förändringar som jag skrev lite om i förra blogginlägget. Det känns - om ni ursäktar min dåliga franska - JÄVLIGT jobbigt!!!

Men jag har (som vanligt!) en plan! Jag tänker inte skriva om den riktigt än, men det är nåt som känns hoppfullt iallafall! Och sen tänkte jag att Kari ska få en chans till, så nästa vecka åker jag dit igen. Men sen får vi se hur det blir...

Välkomna tillbaka till min blogg för att se hur det går och vad det är för nytt som känns hoppfullt! Prenumerera gärna så missar du ingenting!

Anneli.