Pepptalk till mig själv

"Nä men allvarligt Anneli! Nu får du skärpa dig"!
"Men jag orkar inte..."
"Jo, försök! Ingenting blir ju bättre av att du bara sitter där och häckar! Kom igen nu Anneli"!
"Ja... Ok då. Jag ska försöka..."

Som du kanske förstod av ovanstående dialog mellan en del av mig och en annan del av mig så är jag trött, slut och helt galet skittrött! Fel på sköldkörteln gör så med folk... Det och alla tider att passa. Det känns som att jag har klippkort på Falu lasarett/ortopeden där jag bland annat har träffat en av läkarna som opererade mig och arbetsterapeuten som jag har träffat jag vet inte hur många gånger och nu fått två nya ortoser av.
Sen har jag ju den sedvanliga blodprovstagningen på Avesta lasarett som varit varannan vecka men nu ska glesas ut till var fjärde för att mina sköldkörtelvärden är stabila. Något förhöjda men stabila. Det känns positivt!
Som grädde på moset har jag varit till tandläkaren och ska tillbaka för att laga ett hål nån gång i juni. Till det har vi torsdagarna i Logen; Öppet hus, f.d. stickcaféet, men det är åtminstone roligt!  
Det här kanske inte låter så stressande för dig som läser det här men för mig känns det som att jag knappt gör nåt annat... Jag behöver sååå mycket tid där jag inte har något inbokat och bara kan sitta och "häcka" (oftast vid datorn...)!

För ett par veckor sen hade jag världens dipp! Käre Maken pratade med mig men min trötta hjärna kunde inte koppla ihop orden till nån mening; jag förstod helt enkelt inte vad han sa! Det är riktigt otäckt när det händer och så hade jag i flera månader när jag var som värst utbränd. Nu var det bara en dag men det var lika lite kul som det var 2015 - 2016... 

Meeen... Nu när jag ändå tagit mig i kragen och börjat skriva ett nytt blogginlägg så vill jag inte slösa bort tiden med att klaga! Jag ville bara ge en uppdatering om läget och varför det inte skrivits nåt här på över en månad. 
Det jag bland annat tänkte visa var att äntligen, lagom till sommaren... är min halsduk färdigstickad!

Egentligen var den nog färdigstickad för en eller ett par decimeter sen för jag får vira den tre varv runt halsen när jag ska ha den på mig men det gör inget! Huvudsaken är att den är skön att ha på sig och det är den! Och så älskar jag färgen!

Och apropå ortoser så har jag faktiskt fotat dem för att visa dig! När man som jag har artros och ont i tummarna - särskilt vänster tumme efter att läkaren på akuten drog för kung och fosterland i den när jag skulle gipsas - så har man en tendens att lägga in tummen i handen för att liksom skydda den och det är inte bra för då förkortas muskeln och man får sämre rörlighet i tummen. Det ortosen gör är att hålla tummen på plats så det inte händer.
Den här ortosen fick jag för drygt en månad sen och den ska jag ha när jag sover: 

Jag trodde att det skulle bli svårt att sova med den men icke! Snarare tvärtom faktiskt! 

Det känns nästan som att hålla en vän i handen - lite tryggt så där! Men vi får se hur det går att sova med den i sommar när det är varmt på nätterna... Time will tell!

Sen har jag fått en mindre ortos men av samma hårda material som jag ska ha (och har) på dagarna: 

Den är också helt Ok att ha på sig men inte när jag äter med kniv och gaffel eller stickar! Då måste jag ta av den för annars gör det ont i "tummgreppet". Jag vet inte om det är nåt som går att göra nåt åt men jag ska tillbaka till arbetsterapeuten i början av juni och då tar jag väl med den så får vi se om det går att rätta till. 

Och kolla, kolla på ärret efter operationen! Det har läkt jättefint! Jag är förresten mycket mindre stel om fingrarna och i handleden också så övningarna arbetsterapeuten gav mig har gett resultat! Nu återstår bara att få tillbaka styrkan också... men det kommer! 

På det stora hela så känns det som att allting går åt rätt håll! Inte så snabbt som jag vill men ändå! Alla framsteg - även små - är framsteg! Det behöver man påminna sig om ibland!

Men det här blir allt för idag! På återseende - när det nu blir!

Anneli.

Det går framåt!

Då var det dags för en ny blogguppdatering från Anneli In Da Greenhouse! Jag sitter här med en stor kopp "Chikko not coffee" - det kaffesubstitut som jag skrev om i DETTA blogginlägg. Även om jag faktiskt har druckit kaffe några gånger nu i år - efter nästan två års uppehåll - så vill jag inte börja dricka det regelbundet eller ens ofta och eftersom jag tycker om smaken på Chikko not coffee så lider jag inte det allra minsta av att byta ut riktigt kaffe mot det! Så det är inget synd om mig alltså! 😊

Idag tänkte jag uppdatera mina kära bloggläsare om två saker: 
1. Hur det går med handleden och handen
2. Vad jag gjorde på "Öppet Hus" i Logen igår

I onsdags var jag iväg upp till ortopeden i Falun igen och träffade "min" arbetsterapeut. Hon ville veta hur det gått med övningarna som jag skrev om i DETTA blogginlägg och ge lite mer tips på "Do's and don'ts" för att underlätta fortsatt läkning. Jag fick också ett "ärrplåster" som ska sitta på 23 timmar/dygn och det hjälper själva ärret att läka bättre. 

På väg ut ur Falu lasarett svängde jag in på apoteket och köpte en förpackning ärrplåster så jag har det hemma när det är dags att byta: 

Ett plåster kan man ha i 3-4 dagar och det är ju bra för det var rätt dyrt. 97 spänn gick det på! 

Ja, ja... bara det hjälper! 

Min hand och handled har iallafall blivit lite bättre med hjälp av övningarna. Jag är inte riktigt lika stel längre och kan till och med göra en knytnäve av vänsterhanden efter en stunds uppmjukande rörelser. Men jag har fortfarande ingen styrka i fingrarna och det gör lite ont att träna men det var förväntat enligt arbetsterapeuten. Så på det stora hela går det åt rätt håll!

Och nu över till nånting helt  - eller nästan helt annat - nämligen veckans "Öppet Hus" i Logen:

De senaste gångerna har jag ju målat på den där tavlan som jag visade i förra blogginlägget men jag är inte så himla road av att måla egentligen... speciellt inte när jag inte är tillräckligt konstnärlig för att bli nöjd med resultatet. Jag menar; ska man måla tavlor så vill man ju med stolthet kunna hänga upp dem på väggen, eller hur!?! Och det kan jag inte! Så nu i torsdags rotade jag fram min stickning och tog med den! Jag tänkte att stickning kan vara bra träning för min vänstra hand och handled och det tror jag att det var också! Men jag fick vila lite då och då när det började göra för ont. Och det gick långsamt! Men ska den där halsduken bli klar nån gång så är det bara att sticka på! 

Jag vet inte hur lång den är och jag vet inte hur lång jag vill ha den men jag kommer nog iallafall sticka upp resten av nystanet. Jag har mer av samma garn men vi får se om det behövs. Eller om jag orkar. Time will tell! 

Ja men då så! Då säger vi så tycker jag! Ha nu en toppenfin helg så syns vi en annan gång!

Anneli.

Gott slut 2018 & Gott Nytt 2019!

Så här på nyårsaftons eftermiddag har jag suttit och tänk på året som om endast några ynka timmar tar slut.
Vad har varit bra? Vad har varit mindre bra? Vad har varit skit på ren svenska? Och vad är jag som mest stolt över med mig själv?
Här har ni Anneli In Da Greenhouse's årskrönika:

Jag tar det från "skit", via "mindre bra" så sparar vi det bästa till sist!

Det är främst 2 saker jag tänker på som verkligen har varit skitjobbiga:
1. Fyra veckors feber mitt under varmaste sommaren i mannaminne!
2. Sex veckor av spontana störtblödningar i näsan flera gånger per vecka under den perioden!

Mindre bra har förstås varit min hälsa, brist på ork för till och med roliga saker och att jag inte kunde semestra i Stockholm i somras på grund av att jag har så ont i fötterna att jag inte klarar av att gå några längre sträckor vilket jag behöver för att kunna vara där.
Mindre bra har det också känts att jag inte märker av nån direkt effekt av Frekvensmedicinen jag tar, och inte heller av att jag lagt om min kost till veganskt och glutenfritt men med mycket mera frukt och grönsaker än jag nånsin ätit i hela mitt liv! Varför märker jag så liten effekt? (Dagens 10 000 kronors-fråga!)
Sist under kategorin "mindre bra" är att jag inte orkat blogga så ofta som jag skulle vilja. Sorry about that! 😢

Det som varit bra och som jag bevarar med ett leende i minnet är allt roligt jag faktiskt orkat göra/vara med på! Framför allt tänker jag på:
1 Språkcaféet här i Nyhyttan. Det är så roligt och givande att hjälpa dessa underbara människor som på grund av olika hemskheter har tvingats fly från sina hemländer. Hjälpa dem med det svenska språket och att prata om svenska seder och bruk bland annat. De är så otroligt tacksamma för det vi på språkcaféet gör för dem! Det värmer ända in i hjärteroten bara av att tänka på det! ♥
2 Hantverk- & återbrukscaféet, också här i Nyhyttan. Jag lyckades sticka färdigt min halsduk som jag hållit på med i 2(!) år! 😃 Den blev inte som jag tänkt mig, men den blev iallafall klar!
3 Räven som kom på besök den 20 maj och som jag skrev om i ett blogginlägg.

4 Färskt i minnet har jag årets jul som var lugn och skön med bara Käre Maken, mina svärföräldrar och Käre Sonen (den yngste). Jag fick jättemycket beröm för maten jag gjort, vilket var extra roligt i och med att detta var min första veganska jul!
5 I mellandagarna åkte Maken, Sonen och jag ner till Stockholm och firade jul med resten av syskonen och deras respektive, vilket var väldigt trevligt! Det är inte så ofta alla kan samlas på samma plats samtidigt, men i år fick vi till det! ♥
6 Och så har jag fått några nya vänner under året! 😊

Mest stolt över mig själv är jag för att jag utan större problem klarat av att hålla mig till vegansk, glutenfri mat och att det funkat så bra när jag varit bortbjuden på t ex mat eller fika. Oftast har jag med mig "back up"-mat/fika så att jag alltid har något att äta när jag är bortbjuden. Då kan jag äta det som är inom mina preferenser av det som bjuds och sen "fylla på" med eget om det skulle behövas.
Särskilt tycker jag att jag kan vara stolt över mig själv för att jag klarat min nya kostregim TROTS att jag inte märkt några förbättringar av min hälsa, och ÄNDÅ har jag inte fuskat! Jag borde nästan få medalj! 😛
Men nu får det vara slutskrytet! Nu ska jag gå ut i köket och förbereda min sista måltid.
För i år alltså! 😉 Så då återstår det bara att önska er alla ett Gott Slut på 2018 och ett Riktigt Gott 2019!

Nä förresten... Det är ju ändå årets sista dag så jag tänkte att jag skulle bjuda lite på mig själv! Dessa foton tagna nu i eftermiddag av Käre Maken visar mig i halsduken jag kämpat med i 2 år! Garnet fick jag av min "Arch Dude" (Ärkepolare) i Stockholm och är väl inte riktigt i de färger jag skulle ha valt själv. Men eftersom jag egentligen inte kan sticka utan gör det mer som terapi så tog jag tacksamt emot garnet och resultatet ser ni här:

Som ni ser så råkade jag ha en gammal jacka i samma färger som halsduken!

Egentligen använder jag inte den jackan längre för den har liksom "krympt" lite i garderoben... 😀

Men eftersom färgerna passade så bra ihop med halsduken så tog jag på den bara för fotograferingens skull!
Och om nån undrar: Jag sydde ihop halsduken så det blev en sån där "infinity scarf".

Men NU ska jag gå ut i köket och se vad för smaskens jag kan göra till årets sista middag!

GOTT NYTT ÅR önskar jag alla mina bloggläsare! Tack för det här året!

Anneli.