Pepptalk till mig själv

"Nä men allvarligt Anneli! Nu får du skärpa dig"!
"Men jag orkar inte..."
"Jo, försök! Ingenting blir ju bättre av att du bara sitter där och häckar! Kom igen nu Anneli"!
"Ja... Ok då. Jag ska försöka..."

Som du kanske förstod av ovanstående dialog mellan en del av mig och en annan del av mig så är jag trött, slut och helt galet skittrött! Fel på sköldkörteln gör så med folk... Det och alla tider att passa. Det känns som att jag har klippkort på Falu lasarett/ortopeden där jag bland annat har träffat en av läkarna som opererade mig och arbetsterapeuten som jag har träffat jag vet inte hur många gånger och nu fått två nya ortoser av.
Sen har jag ju den sedvanliga blodprovstagningen på Avesta lasarett som varit varannan vecka men nu ska glesas ut till var fjärde för att mina sköldkörtelvärden är stabila. Något förhöjda men stabila. Det känns positivt!
Som grädde på moset har jag varit till tandläkaren och ska tillbaka för att laga ett hål nån gång i juni. Till det har vi torsdagarna i Logen; Öppet hus, f.d. stickcaféet, men det är åtminstone roligt!  
Det här kanske inte låter så stressande för dig som läser det här men för mig känns det som att jag knappt gör nåt annat... Jag behöver sååå mycket tid där jag inte har något inbokat och bara kan sitta och "häcka" (oftast vid datorn...)!

För ett par veckor sen hade jag världens dipp! Käre Maken pratade med mig men min trötta hjärna kunde inte koppla ihop orden till nån mening; jag förstod helt enkelt inte vad han sa! Det är riktigt otäckt när det händer och så hade jag i flera månader när jag var som värst utbränd. Nu var det bara en dag men det var lika lite kul som det var 2015 - 2016... 

Meeen... Nu när jag ändå tagit mig i kragen och börjat skriva ett nytt blogginlägg så vill jag inte slösa bort tiden med att klaga! Jag ville bara ge en uppdatering om läget och varför det inte skrivits nåt här på över en månad. 
Det jag bland annat tänkte visa var att äntligen, lagom till sommaren... är min halsduk färdigstickad!

Egentligen var den nog färdigstickad för en eller ett par decimeter sen för jag får vira den tre varv runt halsen när jag ska ha den på mig men det gör inget! Huvudsaken är att den är skön att ha på sig och det är den! Och så älskar jag färgen!

Och apropå ortoser så har jag faktiskt fotat dem för att visa dig! När man som jag har artros och ont i tummarna - särskilt vänster tumme efter att läkaren på akuten drog för kung och fosterland i den när jag skulle gipsas - så har man en tendens att lägga in tummen i handen för att liksom skydda den och det är inte bra för då förkortas muskeln och man får sämre rörlighet i tummen. Det ortosen gör är att hålla tummen på plats så det inte händer.
Den här ortosen fick jag för drygt en månad sen och den ska jag ha när jag sover: 

Jag trodde att det skulle bli svårt att sova med den men icke! Snarare tvärtom faktiskt! 

Det känns nästan som att hålla en vän i handen - lite tryggt så där! Men vi får se hur det går att sova med den i sommar när det är varmt på nätterna... Time will tell!

Sen har jag fått en mindre ortos men av samma hårda material som jag ska ha (och har) på dagarna: 

Den är också helt Ok att ha på sig men inte när jag äter med kniv och gaffel eller stickar! Då måste jag ta av den för annars gör det ont i "tummgreppet". Jag vet inte om det är nåt som går att göra nåt åt men jag ska tillbaka till arbetsterapeuten i början av juni och då tar jag väl med den så får vi se om det går att rätta till. 

Och kolla, kolla på ärret efter operationen! Det har läkt jättefint! Jag är förresten mycket mindre stel om fingrarna och i handleden också så övningarna arbetsterapeuten gav mig har gett resultat! Nu återstår bara att få tillbaka styrkan också... men det kommer! 

På det stora hela så känns det som att allting går åt rätt håll! Inte så snabbt som jag vill men ändå! Alla framsteg - även små - är framsteg! Det behöver man påminna sig om ibland!

Men det här blir allt för idag! På återseende - när det nu blir!

Anneli.

Det går framåt!

Då var det dags för en ny blogguppdatering från Anneli In Da Greenhouse! Jag sitter här med en stor kopp "Chikko not coffee" - det kaffesubstitut som jag skrev om i DETTA blogginlägg. Även om jag faktiskt har druckit kaffe några gånger nu i år - efter nästan två års uppehåll - så vill jag inte börja dricka det regelbundet eller ens ofta och eftersom jag tycker om smaken på Chikko not coffee så lider jag inte det allra minsta av att byta ut riktigt kaffe mot det! Så det är inget synd om mig alltså! 😊

Idag tänkte jag uppdatera mina kära bloggläsare om två saker: 
1. Hur det går med handleden och handen
2. Vad jag gjorde på "Öppet Hus" i Logen igår

I onsdags var jag iväg upp till ortopeden i Falun igen och träffade "min" arbetsterapeut. Hon ville veta hur det gått med övningarna som jag skrev om i DETTA blogginlägg och ge lite mer tips på "Do's and don'ts" för att underlätta fortsatt läkning. Jag fick också ett "ärrplåster" som ska sitta på 23 timmar/dygn och det hjälper själva ärret att läka bättre. 

På väg ut ur Falu lasarett svängde jag in på apoteket och köpte en förpackning ärrplåster så jag har det hemma när det är dags att byta: 

Ett plåster kan man ha i 3-4 dagar och det är ju bra för det var rätt dyrt. 97 spänn gick det på! 

Ja, ja... bara det hjälper! 

Min hand och handled har iallafall blivit lite bättre med hjälp av övningarna. Jag är inte riktigt lika stel längre och kan till och med göra en knytnäve av vänsterhanden efter en stunds uppmjukande rörelser. Men jag har fortfarande ingen styrka i fingrarna och det gör lite ont att träna men det var förväntat enligt arbetsterapeuten. Så på det stora hela går det åt rätt håll!

Och nu över till nånting helt  - eller nästan helt annat - nämligen veckans "Öppet Hus" i Logen:

De senaste gångerna har jag ju målat på den där tavlan som jag visade i förra blogginlägget men jag är inte så himla road av att måla egentligen... speciellt inte när jag inte är tillräckligt konstnärlig för att bli nöjd med resultatet. Jag menar; ska man måla tavlor så vill man ju med stolthet kunna hänga upp dem på väggen, eller hur!?! Och det kan jag inte! Så nu i torsdags rotade jag fram min stickning och tog med den! Jag tänkte att stickning kan vara bra träning för min vänstra hand och handled och det tror jag att det var också! Men jag fick vila lite då och då när det började göra för ont. Och det gick långsamt! Men ska den där halsduken bli klar nån gång så är det bara att sticka på! 

Jag vet inte hur lång den är och jag vet inte hur lång jag vill ha den men jag kommer nog iallafall sticka upp resten av nystanet. Jag har mer av samma garn men vi får se om det behövs. Eller om jag orkar. Time will tell! 

Ja men då så! Då säger vi så tycker jag! Ha nu en toppenfin helg så syns vi en annan gång!

Anneli.

Många foton blev det!

Igår var det som bekant torsdag hela dagen och torsdagar i mina trakter betyder så här års Öppet Hus/pyssel i Logen! Min favoritdag alltså! 😊 Igår var lite annorlunda mot "normalt" för Käre Maken följde med mig dit!

Som jag visade i blogginlägget jag postade den 12 februari så håller jag på att måla en tavla! Med penslar!! Något som jag aldrig gjort förut och egentligen aldrig tänkt på att göra heller, för jag kan inte måla! Jo alltså... som en 5- åring kanske eller möjligtvis en 8-åring! Men när en vuxen person målar som jag gör så blir det ingenting man vill hänga upp på väggen precis så varför ens försöka? Fast det viktigaste är ju att man har kul sägs det så Ok då. 😛
Iallafall: Att Käre Maken följde med var för att bl.a. visa mig lite tips på hur jag kunde måla så tavlan kunde bli liiite bättre. Han hade tänkt att bara stanna en liten stund men blev kvar hela eftermiddagen! Jag tror att han fick lite "blodad tand" och tyckte att det var roligt att måla igen om nån frågar vad jag tror! 😉

Jag tog massa foton medan Käre Maken målade om himlen på min tavla - och inte bara på honom! Jag frågade de andra om det var Ok att de var med på foto här på bloggen och det var det! Så här kommer de bästa av alla foton jag tog igår: 

Här ovan har vår cirkelledare G-B precis börjat på en ny tavla och på andra sidan bordet sitter Käre Maken och pillar med min tavla. Så här blev G-B's tavla:

Tavlan här under gjorde G-B klar innan hon började på den nya tavlan och den är också så fin tycker jag: 

Här kommer några foton på de andra som var med på cirkeln igår: 

Alla sitter inte och målar som du ser på fotot här ovan. De utklippta fjärilarna ska användas till decoupage. 
För övrigt brukar det vara några som sitter och stickar också men de kunde inte komma igår.

Här sitter nu Käre Maken och målar om himlen på min tavla. Anledningen är att jag var där och förökte förbättra en av fåglarna jag målat dit men det blev allt annat än förbättrat... Jag höll på och pillade med det hela förra gången men det blev bara värre och värre! (Har jag sagt att jag inte kan måla?) Och det var av den anledningen Käre Maken erbjöd sig att följa med och hjälpa mig. Så han grundmålade om himlen och sen var jag där och avslutade det och fick dit några nya fåglar. Så här blev tavlan till slut:

Ja, kanske inte så illa pinkat av en trähäst trots allt... men när jag ser vad de andra gör... ja, då känner jag mig som en 5-åring... eller kanske en 8-åring... 
Men jag känner mig ganska nöjd med min tavla ändå! Men det hade aldrig blivit så pass bra utan Käre Makens hjälp - det är bara att erkänna! Fast hädanefter ska jag kanske hålla mig till Fluid Art istället - så fort min vänsterhand är så pass återställd att jag klarar av det! Eller så får jag leta på min stickning - den ska ju ändå bli klar nån gång..! Om jag nu visste var jag gjort av den... och om jag nu kan sticka med en inte helt fungerande vänsterhand...

Ja, ja. Moving on! Här på näst sista kortet syns Käre Maken som kladdar överbliven färg på en ny canvas. Grundmåla kallade han det för! Jag hoppas att han följer med nästa gång också för jag vill se vad han kan göra av det där "grundmålar-kladdet"! Vill inte du? 😃

Så här blev det när han kladdat klart: 

Väldigt mörkt för det var så mycket svart färg kvar som inte gick att få tillbaka in i färgflaskan... Han får väl måla en grotta eller nåt på den canvasen! 😂😉 Ja, vi får se hur det går!

Men det här får bli allt för idag! Vill du se vad som blir av den där mörka canvasen eller vad jag hittar på härnäst så är du välkommen tillbaka hit! Prenumerera gärna så får du nya blogguppdateringar till din mail! På återseende!

Anneli - den konstiga "konstnären"! 😄

En ögonöppnare...

Igår åkte mannen i mitt liv och jag till Falun, för att titta in på IFM-kliniken som hade Öppet Hus. Jag har en kompis som jobbar där och som jag inte träffat på länge, så jag tänkte att jag skulle "slå två flugor i en smäll" (eller "göra två flugor på smällen" som min pappa brukade säga...) och träffa henne samtidigt som jag kollade klinikens utbud av behandlingar, tester och produkter.

Under eftermiddagen/kvällen kunde man prova på några olika behandlingar och få prata med den kunniga personalen. Jag gjorde bl a en slags "kropps-scanning" och det blev en ögonöppnare kan jag säga!
Alltså... Jag vet ju redan en hel del om varför jag mår som jag mår, och då menar jag inte bara utmattningssyndromet och stressen, utan vilka organ som kan ha tagit stryk och vad jag bör och inte bör äta t ex. Men att få det svart på vitt av en person som inte vet nånting om mig... ja, det ger en extra spark i baken...! Bl a framkom det att jag har inflammationer i kroppen och att jag absolut ska undvika allt vad gluten heter (vilket jag redan anat/fattat)! Dessutom fick jag veta att jag är på gränsen till att få diabetes!

Hon som gjorde kropps-scanningen på mig sa att för att inte diabetes ska bryta ut så måste jag sluta med allt som innehåller socker, och även honung. Ah meh... alltså... jag som älskar att bre lite honung på t ex en riskaka eller två och äta det till en kopp té!! Men från och med nu är det slut med det!
Som tur är så använder jag väldigt lite socker, utan det är just honung som är min största fallgrop här!

Ja, så nu blir det till att skärpa till sig! Fast fram till nyår kommer jag nog att tillåta mig att fuska lite...
Jag tänker att gluten inte blir alltför svårt att avstå ifrån... ja, det skulle vara pepparkakorna som är frestelsen där förstås... Men just det här med att vara superstrikt med allt som innehåller socker när det är jul... det vete sjutton om jag varken vill eller klarar... Men man kan ju äta med måtta och alltid bara direkt efter maten så att blodsockerkurvan inte skjuter i höjden mer än "nödvändigt"! Och dessutom har jag ganska många recept på "nyttigare" godis från mina år med LCHF - Veggie style, så jag får väl leta fram och damma av dem! Hur som - jag överlever nog! :o)

Mer om utmaningarna med ett liv utan socker och gluten kommer jag kanske skriva om i ett kommande blogginlägg, för det här blogginlägget blev tillräckligt långt som det är!

På återseende!

Anneli.