Trettiofemte uppdateringen av Frekvensmedicinen.

Hallå! Jag lever!
På de här 4 veckornas bloggtystnad har jag sååå många gånger tänkt att nu; nu ska jag skriva ett blogginlägg! Men så har nånting kommit i emellan. Allt ifrån trötthet/utmattning till telefonsamtal har hindrat mig att skriva de där blogginläggen jag hade i huvudet. Allra oftast är det nog ren och skär utmattning som stoppat mig... Sen sist jag skrev har jag varit extremt trött och... ja, utmattad! Jag hittar inget annat ord för det. Det är som att jag inte repat mig från kurshelgen för lite drygt 4 veckor sen.

Jag är medlem i några olika föreningar och så här års brukar föreningar ha sina årsmöten. I år har jag känt att jag velat engagera mig lite mer och har därför också gått på årsmötena och till och med gått med i styrelsen på nån liten post i två av föreningarna - allt för att få mig ut ur huset och träffa lite folk! Jag är trött på att leva större delen av mitt liv på facebook och youtube, vilket är precis vad jag gjort de senaste åren, och vilket i praktiken innebär att jag är hemma typ jämt! Visst; ett och annat språkcafé har jag ju gått på men för mig som egentligen är väääldigt social räcker inte det. Dessutom tror jag att de allra flesta människorna vill bidra och känna att de gör nån nytta; att nån blir glad för att man finns och det man gör - så också jag! Så att hjälpa till lite med vad jag orkar i föreningslivet känns som vad jag behöver!

Ja, det blev en lång utläggning för att förklara bloggtystnaden, men det var ju frekvensmedicinen det här blogginlägget skulle handla om, och idag tog jag sista dropparna ur sista flaskan med Calc-benz.

Tree down - none to go!

Om jag ska vara riktigt ärlig så har jag allvarligt funderat på att sluta gå hos "min" Homeopat Kari Kokko! Han är ganska dyr och de pengarna skulle kunna göra nytta på andra håll i min ekonomi...
Och medan Käre Maken går från klarhet till klarhet och gör mätbara framsteg med sin hälsa tack vare de Frekvensdroppar Kari ger honom så tycker jag att det står still eller till och med går lite bakåt med min hälsa, och det TROTS att jag även gjort andra förbättringar/förändringar som jag skrev lite om i förra blogginlägget. Det känns - om ni ursäktar min dåliga franska - JÄVLIGT jobbigt!!!

Men jag har (som vanligt!) en plan! Jag tänker inte skriva om den riktigt än, men det är nåt som känns hoppfullt iallafall! Och sen tänkte jag att Kari ska få en chans till, så nästa vecka åker jag dit igen. Men sen får vi se hur det blir...

Välkomna tillbaka till min blogg för att se hur det går och vad det är för nytt som känns hoppfullt! Prenumerera gärna så missar du ingenting!

Anneli.