Lydig? Jag? Njae... ibland...

Vad ska det här blogginlägget handla om månne? Uppfostran? Nä... det har jag ingen! 😉 Min mamma brukade säga att det inte gick att uppfostra mig och det håller mina barn med om! Men nä, det är inte det detta blogginlägg ska handla om! 

Nä, det är det här med att lyda vad doktor'n säger! Jag är inte alltid så bra på det... 😇 MEN; det finns tillfällen när det händer! Nu t ex!
Min Endokrinolog-doktor (ja han, min "gamla vanliga") ringde mig oförhappandes igår några timmar efter att jag hade varit på lasarettet och tagit nya blodprover. Provsvaren hade redan kommit in (utom TRAK som jag bad honom att ta denna gång. Mer om det om en stund). Han hade goda nyheter och inte så goda nyheter.
Den goda nyheten var att mitt EKG som också togs igår var helt normalt, d v s inget hjärtflimmer som man annars kan riskera att få när man haft så höga sköldhormonvärden som jag har haft. Det var ju skönt!
Den inte så bra nyheten var att mina värden sjunkit ännu mer! T4 sjönk från förra veckans prover från 9 till 7 (man ska inte ha under 11) och T3 ligger nu på understa referensvärdet,
d v s 3,5. Inte undra på att jag fryser så in i vassen! 

Iallafall så tyckte han att jag skulle höja dosen Levaxin varpå jag fick erkänna att jag inte hade börjat att ta det. "Då tycker jag att du ska börja" sa han. "Men varför kan jag inte bara sluta med Thacapzolen" frågade jag hoppfullt? Men se det var inget bra för då kan värdena börja "joja" upp och ner och vi vill ju att de ska stabilisera sig - fast på normala nivåer. "Ok då" sa jag och lovade att jag skulle börja ta Levaxin. 

I morse tog jag den första tabletten. Ibland får även en envis käring som jag lyda! 😛

Men det här med TRAK då? Det värdet (som var skyhögt - 105 - när jag var på lasarettet i påskas) brukar inte sjunka förrän man har haft normala värden i 6 månader berättade min doktor men eftersom jag kör mitt eget race genom att bara ta en liten dos Thacapzol och dessutom Homeopatmedicin så tyckte både läkar'n och jag att det skulle vara spännande att se om nånting (mot förmodan enl. läkaren) har hänt där. Jag menar, först trodde han ju inte att den lilla dosen Thacapzol skulle ha den stora effekt den hade (om det nu var den säger jag... 😜) och sen vill han se om Homeopatmedicin verkligen kan göra nån skillnad. För OM TRAK redan skulle ha gått ner så måste till och med han erkänna att det inte kan vara nån annan förklaring än att det är Homeopatmedicinen som gjort det! 😀 Men det provsvaret kommer inte förrän på måndag och då är min läkare på semester igen men han lovade att maila en kollega för att hon skulle hålla koll på mina provsvar medan han är borta, så jag hoppas hon ringer mig! Annars jagar jag henne med blåslampa! 😂

Men nu över till nånting heeelt annat, nämligen mina små odlingar! Vill du se några rykande färska foton därifrån? Ja men vad väntar vi på! Här kommer de: 

Så här hög är potatisblasten nu i mitt lilla land! Framifrån ser man nästan inte smultronplantorna som började invadera landet och växer och frodas och har haft flera mogna - och supergoda - smultron men från sidan så här så går de att skönjas längst till vänster i landet. Här kommer en närbild på smultronplantorna: 

Potatisen i landet har börjat blomma för några dagar sen: 

Men i odlingssäckarna ha de bara fått knoppar än så länge: 

Däremot är de nog lika höga som potatisen i landet (om man tar i beaktande att den här potatisen står på jorden och den andra växer under): 

Sist ett foto på rädisorna som Käre Maken sådde åt mig för ca 2 veckor sen:

Det här vädret med regnskurar nästan varje dag är perfekt för rädisor säger han. Om ungefär 3 veckor är de färdiga att skördas! 😋

Ja, det här var allt för idag! En riktigt trevlig helg önskar jag dig kära bloggläsare!

Anneli.

Jag fryyyser!

Nu har jag bestämt mig! Från och med imorgon, måndag, lättar jag lite på mina egenbestämda restriktioner!

Efter idag har jag fullgjort min intention att bara äta salt- & fettfri Raw Food i 2 veckor och det har gått över förväntan bra! Min första intention var ju att bara klara en vecka och sen skulle jag ta det dag till dag, men första veckan gick ju så bra så jag bestämde mig för att ta en vecka till. Men nu börjar det bli lite tråkigt... Jag längtar efter varm mat, för jag fryser så in i vassen! Jag tror även att jag behöver lite fett för under dessa två veckor har min hud blivit ganska torr och fnasig och det tror jag kan bero på fettbrist.

Egentligen hade jag tänkt att vänta med att leva på Raw Food tills vädret blivit lite varmare för det känns lite lättare då på nåt vis. Men så fick jag en dag helt enkelt bara nog av mig själv, min trötthet, hjärndimma och övervikt och bara bestämde mig för att nu jäklar gör jag det! Och så gjorde jag det! 😊

Nu tänker jag så här: Om jag utan större mankemang har klarat 2 veckor med Raw Food fast det varit så kallt så kan jag ju utan problem klara av en Raw Food-vecka - säg varannan månad?! Just nu känns det iallafall som att jag skulle kunna få det att funka! Förut höll jag ju på med periodiska fastor av olika slag men det känns inte som att jag vill återgå till det! Det här känns bättre! Jag får ju äta hur mycket som helst och behöver aldrig vara hungrig! 

Under de här 2 veckorna har jag druckit Heavy Metal Detox Smoothie alla dagar utom igår (då åt jag bara frukt fram till middan) och jag har gjort sellerijuice som jag druckit på fastande mage varje morgon och det tänkte jag försöka fortsätta med så ofta jag bara orkar! 

En ekologisk och en icke ekologisk selleri.

Egentligen vill jag bara ha ekologisk selleri, men den är både mindre och dyrare! Just nu går en ekologisk selleri lös på ca 25 kr medan en betydligt större icke ekologisk selleri kostade 9.90 på LIDL denna och förra veckan. Vad göra? Ja, plånboken måste ju få vara med i det beslutet och vi har kommit fram till en kompromiss: jag kör ca 50/50! Eller 40/60 till fördel för den icke ekologiska... Men det får vara så när plånkan är tunn! 

Det här med att jag får äta hur mycket jag vill förresten; jag tycker att jag äter mindre nu! Jag känner mig nästan aldrig hungrig! Vad det beror på kan man kanske tvista om men min gissning är att jag får så grönjävligt mycket näring i mig varje dag så kroppen och knoppen är liksom nöjda! 😊

Och apropå knoppen: hjärndimman har lättat lite och jag känner mig piggare än för 2 veckor sen! Jag märker även att jag sover lite mindre - jag vaknar innan alarmet går igång iallafall! Det ser jag som ett kvitto på att det här har gjort mig gott!

Sen är det ju som bekant söndag idag! Och vad är det jag gör varje söndag? Går i kyrkan? 😇 Nä... men jag väger mig! Från förra söndagen till idag hade jag gått ner 1,3 kilo! Inte lika mycket som förra veckan då jag gick ner hela 3,2 kilo(!) men det hade jag inte väntat mig heller! Det är inte hållbart att gå ner så mycket - det är knappt ens hållbart att gå ner 1,3 kilo på en vecka! Kroppen måste ju hänga med och ta hand om alla gifter som frigörs från fettdepåerna, så att gå ner för fort är inte så listigt! Nä, -1,3 kilo denna vecka tycker jag var över förväntan! Men självklart är jag glad! 😁 Jag bara hoppas att min lever inte blir överbelastad! Men jag får lita på att min kropp och alla organ vet vad de gör, för det är ju sånt som inte jag har nån kontroll över!

Med hopp om en friskare, piggare och slankare framtid,

Anneli.

Trettiofjärde uppdateringen av Frekvensmedicinen.

Jaha ja. Då var det dags igen! Dags att skriva det blogginlägget som jag får mer och mer motstånd till att skriva: Blogginlägget om hur det har gått med Frekvensmedicinen. För det går ju inget bra... Inget som jag märker iallafall! 😢

Two down - one to go!

Jag tog sista dropparna ur andra flaskan med Calc-benz i morse och ingenting märkbart har hänt!   INGENTING!   Märkbart iallafall... Vad den ev jobbar med i det fördolda har jag ingen aning om! Men det känns ganska tröstlöst när ingenting verkar bli bättre! 

Men det är inte bara Frekvensmedicinen som "fallerar"... Jag har ju ändrat min kostregim till vad jag tror är det bättre; blivit vegan och äter mycket mer frukt och grönt mot innan och ändå händer ingenting!!! 😭 Jag har till och med gått upp flera kilo i vikt sen nyår och jag var övertygad om att det skulle bli precis tvärtom! Jag är ju ganska kostmedveten trots allt, men det verkar inte hjälpa... 

Fast en del av de där kilona är vätska... jag är jättesvullen i kroppen, så det är nog dags för en Detox tror jag! Och närmare sommaren tänkte jag ev göra en till 30-dagars juicefasta. Det gick ju så bra förra sommaren! 😊

Men just nu känner jag sånt motstånd till ALLT! Jag tycker själv att jag är så himla duktig, och medveten om vad jag stoppar i mig, men när jag ändå aldrig märker att nåt blir till det bättre... What's the point liksom?

Jag ber om ursäkt att jag låter negativ, men idag mår jag inget bra! Jag har huvudvärk och fryser så jag skakar trots att jag är inlindad i en stor, varm filt. Kanske håller jag på att bli sjuk? Helgen kanske blev för mycket för mig? Ja, inte vet jag... Men ETT vet jag: Jag ger aldrig upp! Jag kämpar till sista andetaget! Har jag sagt att jag ska bli frisk så ska jag det! PUNKT!

Anneli.

2-års"jubileum"

Idag är det exakt två år sen jag blev förtidspensionerad. Inte nåt att fira direkt, men sett så här i backspegeln så var det en himla tur att min läkare fick stopp på min framfart i arbetslivet! Tänk att jag inte fattade själv hur utbränd jag var! Nu så här efteråt kan jag inte förstå att jag var så blind!

Två år senare så kan jag konstatera att det tar lång tid att komma tillbaka. Väldigt lång tid! Och kanske kommer man aldrig helt tillbaka efter att ha smackat in i väggen så hårt?
Jag är fortfarande utbränd; rätt rejält! Men det går sakta åt rätt håll iallafall, och de bättre dagarna blir fler och fler.

Fast den senaste månaden har jag varit extremt trött (vilket förklarar varför det varit så långt mellan uppdateringarna här på bloggen)! Jag vet inte varför jag varit och är så trött... kan inte komma på att det hänt nåt eller varit nåt speciellt... Jag sover ju mycket bättre nu mot för två år sen, och jag äter nyttigare än jag gjort i hela mitt vuxna liv, men den här tröttheten är liksom bortom sömnkvalitén, antal timmar i sängen eller hur mycket frukt och grönt jag äter. Jag vet inte vad jag ska göra för att bli piggare igen! Visst... jag borde gå ut och gå och få lite frisk luft... DET kanske skulle göra mig lite piggare. Men att gå funkar inte som det är just nu! Så ont i fötterna som jag har nuförtiden har jag aldrig haft förut! Så jag blir sittande... framför datorn eller framför TV:n... *Suck*

Ja, det här pensionärslivet... inte var det så här jag hade tänkt mig att det skulle bli... men det är som det är... TUR då att jag är så envis och har bestämt mig för att bli frisk igen - inte bara från utbrändheten utan från övriga krämpor också! Och när jag tänker efter så har jag ju redan (i stort sett) läkt ut tandlossningen och vad som nu var fel med mitt hjärta! Och kan man läka det, ja då kan man nog läka resten också!

Bara för att jag fryser så in i vassen (beroende på att jag är så trött skulle jag tro) så lägger jag in den här bilden:

Kortet tog jag i tisdags när jag var ute i Da House och eldade. Kaminen blev så varm att det inte gick att ta på den! Hoppas att jag blir varmare bara av att tänka på den och titta på fotot, för jag sitter här invirad i filtar! Och längtar till våren...

Nu är det strax dags att släpa sig ut till köket för att laga lite mat. Inte för att jag har nån lust eller direkt ork, men äta bör man annars... Jaja... dör gör vi ju ändå nån gång - men inte än! Det finns mycket liv kvar att leva! Bäst att äta lite!

Anneli.