Paprikor och örtté

Ja du... Jag vet inte var jag ska börja... Det är precis 3 veckor sen jag skrev här på bloggen... Det är inte klokt! Jag önskar ju att jag skulle orka blogga mer regelbundet, men det går bara inte! Den här förlamande tröttheten jag känner tror jag saknar motstycke i mitt liv!
Det här är en annan sorts trött än "bara" utbrändhet! En ny nivå liksom! 😪

När jag äntligen lyckats pallra mig upp ur sängen och tagit mig in i badrummet och blivit klar med min sedvanliga morgonrutin så vill jag bara gå och lägga mig igen - och härom dagen så gjorde jag faktiskt det! Och jag skojar inte: det har hänt att jag slumrar till när jag sitter på toa!! 😮
Men hur kul är det att sova bort hela dagen? Jag missar ju tillräckligt med dagsljus som det är med min vansinniga dygnsrytm!

I "flummigare" kretsar pratas det om frekvenshöjning, att schumannresonansen (jordens egen frekvens) fluktuerar och aldrig nått såna höjder som nu och att lejonportalen - vad det nu är - har öppnats och kulminerar idag eller om det var imorgon... (jag tror att det är nåt astrologiskt)! Jag är inte så insatt i vad allt det där är MEN det sägs att man blir jättetrött av alla de här högre energierna/frekvenserna... No shit Sherlock! 😕

Som grädde på moset har jag varit rätt ordentligt förkyld en vecka men det har äntligen vänt! Meeeen... Det var egentligen inte allt det jag tänkte skriva om och visa idag utan tanken var att visa några foton jag tog för 3 dagar sen. Då - när jag tog fotona - så inbillade jag mig att jag skulle blogga och lägga ut dem samma dag, men så blev det inte som du märker! Men nu, NU skärper jag till mig och bara gör det! Basta! 

Det första fotot jag vill visa är på mina paprikaplantor! Det har nämligen kommit några paprikor på dem! Ja men kolla här: 

Om du tittar noga så kan du se två gröna paprikor på den bortersta plantan och en på den som är närmast kameran! Jag hoppas att det kommer fler! Time will tell!

Nästa 2 foton är på min glaskanna som jag just plockat i lite färska örter till té åt mig: 

Det är salvia, rödklöver och oreganoblommor som jag hade plockat just den dagen. 

Det blev ett jättegott té! Och det är sån härlig känsla att gå ut barfota på gräset och hämta in sin egen téblandning! Jag gör det nästan varje dag! Om det inte regnar... och det gör det idag! Så idag får jag hålla tillgodo med nån av de téblandningar jag redan har i mitt téskåp i köket. ☕

Av de färska örter jag plockar till té är timjan det vanligaste just nu! Jag tycker det är jättegott att göra té på och det är antiviralt så det känns extra bra att dricka i dessa tider! Men jag har också rölleka och hallonblad på bekvämt avstånd på tomten och om jag vill kan jag gå ner till Käre Makens odlingar och plocka svart vinbärsblad och gurkört! Snacka om att naturen levererar! Och jag tar tacksamt emot! 🌿

Men nu har jag lite annat att göra så jag avslutar här! Ha det så bra tills nästa gång vi ses här igen!

Anneli.

I livets slutskede

Jag vet... Jag har inte skrivit nåt på en hel månad... Jag har tänkt att jag ska skriva, men... tid, ork och lust har inte infunnit sig samtidigt och då blir det inget skrivet!

Solnedgång utanför vårt hus den 31/3-20

Dessutom har vi fått tillökning i familjen! Nä, inte av ett barn eller husdjur, men av en pappa/farfar/svärfar! Käre Makens pappa har flyttat hem till oss för snart 3 veckor sen. Han är svårt sjuk i cancer som spridit sig i hela kroppen och han blev utskriven från sjukhuset med orden "Nu kan vi inte göra mer för dig här och du har bara några veckor kvar att leva" (⬅ den korta versionen). 😢
Så blev han flyttad till ett korttidsboende eftersom det inte fungerar att han bor hemma (bl a för att min svärmor är 82 år och inte orkar ta hand om honom och deras hus är svårt att handikappanpassa).

På korttidsboendet vantrivdes han som bara den! Personalen kom typ bara in till rummet för att ge mediciner och tala om att det fanns mat i matsalen, men aldrig var det nån som frågade hur det är eller stannade och pratade! Till råga på eländet blev det besöksförbud p g a Coronaviruset så vi frågade om han ville flytta hem till oss och det ville han gärna - ja, han blev jätteglad! ♥

Käre Svärfar bor inte inne i vårt hus utan ute i Da House som ju redan var handikappanpassat från när min pappa bodde där för 19 år sen. Käre Svärfar har dessutom byggt den lägenheten (tillsammans med Käre Maken) så det är inte mer än rätt att han får bo där nu när han behöver hjälp så här i livets slutskede!

Så här vackert är det hos oss! (31/3 -20)

Vi hjälps alla åt med att ta hand om Käre Svärfar; Käre Maken är den som oftast lagar hans mat (hemgjort och ekologiskt förstås!), jag håller honom sällskap och ger honom Healing (han ber faktiskt om det!) och Käre Sonen går också in varje dag och hälsar på och hjälper till med det han kan! Han har till och med lagat mat till sin farfar och hjälpt honom på toa! Han är duktig den pojken! ♥ 

Jag är den som "bråkar" med vårdpersonalen (läs: ifrågasätter) om medicinerna (så han bara får det som behövs... jag tycker att det inom vården allt för ofta ges "för säkerhets skull" och svärfar är tillräckligt medtagen av alla mediciner han får) och så är det förstås jag som har "nattskiftet"! 😜Ja, jag har fortfarande inte fått ordning på min dygnsrytm, men just nu är det ganska bra! Det är tryggt för Käre Svärfar att veta att det är nån vaken här nästan dygnet runt och att han kan ringa så kommer vi på en minut! Han har förstås ett larm också som går till Palliativa Teamet men det är inte så ofta han har behövt larma dem som tur är.

Jag tycker att det går jättebra att ha Käre Svärfar boende här och så har vi ju jättefin hjälp och stöd av Palliativa Teamet som kommer minst varannan dag! Kära Svärmor kommer förstås nästan varje dag och hälsar på och ibland stannar hon på en bit mat.
Ja, jag tycker verkligen att det funkar superbra och jag skulle inte vilja ha det på nåt annat vis! Jag skulle inte ha samvete att låta svärfar bo på nåt hem där han inte ens trivs! Men det tar ganska mycket tid - även fast vi hjälps åt! Men tacksamheten i svärfars ögon gör allt värt det! ♥ Ja, jag är genuint tacksam för att vi får rå om honom så här i slutet på hans liv! Han har hjälpt oss sååå himla mycket under alla år och nu är det vår tur! ♥

Kommet så här långt i mitt blogginlägg så kom svärfars läkare hit. Efter att hon undersökt svärfar och pratat med honom och Käre Maken så var hennes besked till oss att det antagligen inte är långt kvar nu... Hur långt går inte att säga men tecknen är där; han vill/kan inte äta, kommer inte längre upp ur sängen och är väldigt medtagen. Han kan dö i natt, om en vecka eller om två... det går inte att säga just nu. Det enda vi vet är att utförsbacken helt plötsligt blivit brantare... 😢

Mitt hjärta svämmar över av ömhet för min svärfar! Det kommer bli svårt när han till slut lämnar oss men vi har alla minnen kvar och han kommer för alltid leva kvar i våra hjärtan! ♥
Men än är det lite liv kvar i honom så nu ska jag gå ut och sitta hos honom en stund!

Anneli.

Hur går det?

Hur går det med vad då? Jo med 2 saker:
1. Min intention att gå ut till Da House varje dag för att "jobba", d v s meditera och ta hand om mig själv.
2. Fröerna som jag tänkte så i helgen.

Jo, det kan jag berätta! 😊
Den 3 februari började jag baka allt smaskens som jag bjöd på när jag fyllde år den 8/2 och det gjorde jag ute i Da House. (Faktiskt både bakade och fyllde år! 😉 ) Och när jag ändå var där så mediterade jag en liten stund också - varje dag! Ja, bara typ 5 - 10 minuter, men det får räcka som det är just nu. Jag försöker att få in vanan till dagliga meditationer först och sen kan jag öka på tiden tänkte jag. Och hittills har jag mediterat varje dag sen dess, även efter allt bakande var klart! Sen är väl planen att jag ska göra annat där ute också som att sy, läsa, göra Tapping och sånt där, men för att det ska funka så behöver jag få till min dygnsrytm i bättre tider och där är jag inte än.
Förresten, liiite Tapping har jag faktiskt gjort! Men det är det lilla det..!

Fröerna då? Jo men serru; de är i jord nu! Igår följde Käre Maken med mig ut till Da House och höll mig sällskap och assisterade mig med sådden!

Så nu är det bara att vattna och titta till dem och vänta på att nånting ska titta upp ur jorden! Men det kommer att ta ett tag! Jag har för mig att det stod på fröpåsarna att tomaterna behövde typ 10 dagar på sig för att gro och paprikan och chilin behövde visst hela 20 dagar! Så här kommer behövas lite tålamod! Men klarade jag det förra året så ska jag väl klara det i år också! 😎
Sen får man hoppas att vädergudarna är med mig när det är dags att plantera ut det som kommer upp ur krukorna och att de är med under hela odlingssäsongen så skörden blir bra, men om det vet vi ingenting just nu! Det är bara att hålla tummarna!

Och apropå vädergudar så tänkte jag trotsa dem nu och gå ut till Da House för att meditera. Vi får hoppas att jag inte blåser bort för här viner det runt knutarna ska jag säga! Stormen "Dennis" härjar hej friskt i mina trakter. Men det ska väl lugna sig snart får vi hoppas!

Anneli.

"Jag har en plan" sa Sickan! "Lysande" sa Vanheden!

Ja ni får ursäkta humorn i detta mitt första blogginlägg nådens år 2020! Titeln till detta blogginlägg är snott från filmerna om Jönssonligan (som du förmodligen redan visste).

I förra blogginlägget, skrivet på självaste nyårsafton, lämnade jag dig ju med en cliffhanger: min plan för att få bukt med min helt sjuka dygnsrytm! Men det är inte bara den jag hoppas få bukt med! Nä, med metoden som min plan innefattar så kan man förändra näst intill vad man vill - så länge som det handlar om ens omedvetna "sanningar" om sig själv som ligger i det undermedvetna och saboterar. För så är det säger modern forskning! Lyssna på t ex Bruce Lipton - det finns massor av videor med honom på youtube! Eller läs hans böcker som finns att låna på biblioteket!

Men, vad är det då för metod jag talar om? Jo; EFT/Tapping. EFT står för Emotional Freedom Technique och Tapping som det också kallas, gör det för att man knackar på olika meridianpunkter på huvudet och kroppen. Det kanske inte låter riktigt klokt... hur ska knackningar på olika ställen på kroppen kunna ändra nånting? Ja, det är inte bara knackningar; man ska "klaga" också! 😉 Och med klaga menar jag att adressera problemet sanningsenligt så som man upplever det. För en som aldrig har provat förstår jag om den här metoden låter lite väl knasig, men folk har fått fantastiska resultat med EFT! Googla på det får du se, och kolla på youtube - där finns massor av bra videor som visar hur man gör!

Och apropå videor så har jag den här:

Den har varit i min ägo i flera år och jag har tittat på den ett antal gånger! Den är riktigt inspirerande!

Jag har även provat Tapping både på mig själv och andra med riktigt bra resultat! Speciellt för andra... Själv har jag inte märkt så mycket tyvärr. 😡 MEN: Jag har kommit på vad det är som gör att jag inte får just nånting att funka - inte ens Tapping! Det är just att jag i mitt undermedvetna har en "sanning" om mig själv att "INGENTING FUNKAR PÅ MIG"! Ja, det är verkligen så jag upplever det! För det spelar ju ingen roll vad jag gör; jag går inte ner i vikt, jag lyckas inte ändra min dygnsrytm, jag märker ingen förbättrad hälsa trots stor kostomläggning till det bättre och trots 3 år med den där Frekvensmedicinen jag har skrivit så många blogginlägg om. Inte heller har jag blivit piggare hur mycket jag än sover och jag blir inte piggare av varken ginseng eller kaffe! Ja men du ser ju!! INGENTING funkar på mig! Men efter att ha lyssnat på t ex Dr Bruce Lipton så inser jag att mina trosföreställningar och sanningar om mig själv är vad som faktiskt styr så mycket av hur mitt liv ser ut och eftersom en av mina äldsta "sanningar" om mig själv är just att "visst, saker funkar för andra, men de funkar INTE för mig - det har jag bevisat många gånger om" så är det kanske inte så konstigt att jag inte får till några förändringar i mitt liv!

Men nu tänkte jag att jag verkligen ska gå in för det här med Tapping - inte bara prova det lite så där halvhjärtat då och då som jag gjort hittills! Planen ser ut ungefär så här:
Först börja knacka på min "sanning" att ingenting funkar på mig och sen när jag känner att det har börjat sjunka ner i mitt undermedvetna så kan jag börja knacka på min dygnsrytm och annat jag vill förändra/förbättra hos mig själv.

För att få den delen av min plan att funka - alltså att verkligen ta tag i Tappingen och GÖRA den så har jag en annan plan, nämligen att "gå till jobbet"! Och mitt "jobb" är alltså att gå ut till Da House/Glada Ladan/min fina lilla lägenhet (kärt barn har många namn) tvärs över gräsmattan och göra Tapping! Men inte bara det! Nä, i mitt "jobb" kan det även ingå att meditera, sitta och färglägga i min vuxenmålarbok, sy, sticka, baka, lyssna på musik och annat som jag mår bra av! För trots att jag varit förtidspensionerad i drygt 4 år nu så känner jag av den där eländiga stressen! Det är väl så att jag blivit så himla stresskänslig efter utbrändheten tyvärr, så jag har bestämt att allt som ger mig lugn får bli mitt nya jobb!

Jag kommer att se det här som ett experiment och vill du veta hur det går så är det bara att följa mig här på bloggen för det är här jag kommer att avslöja hur det går!

Anneli.

PS. Det här blogginlägget började jag skriva redan den 1 januari(!) men har haft sånt motstånd mot att komma igång med "mitt nya jobb" och att skriva färdigt det här blogginlägget! Mest tror jag att det beror på att jag inte fattar hur jag ska kunna ändra min dygnsrytm så att jag ens hinner gå ut i Da House för att sätta min plan i verket. Som mitt liv ser ut just nu sitter jag uppe till ungefär 05.00-snåret, sover till ca 13.00 och är så seg och trött att jag nästan sover när jag går på toa och gör mina morgonbestyr! Oftast har jag inte gjort min frukost förrän vid 15.00-snåret... (ja, du hör ju!) och lagom till jag har ätit upp frukosten brukar Käre Sonen fråga: "Vad ska vi laga för middag idag, mamma"..!
Efter middagen vill jag ju umgås med familjen och titta lite på TV, så NÄR ska jag hinna ut till Da House?!? Det är liksom "moment 22"; jag behöver göra Tapping på att ändra min dygnsrytm men jag behöver redan ha ändrat den för att hinna gå ut i Da House och göra Tapping! Gaaah! 😬 😱 😧

Ja du ser ju! Jag har lite att brottas med... Men ge upp finns inte i mitt vokabulär så på nåt sätt ska jag fixa det här! Det får väl ta den tid det tar men förr eller senare kommer jag att få bukt med mig själv!
Ska vi säga så!?! 😜 DS.

Gott Nytt År! Gott Nytt Decennium!

Så har vi då kommit fram till 2019 års sista skälvande timmar! Och tänk att jag fick ork, tid och inspiration till att skriva ett blogginlägg idag trots att jag ju var lite tveksam sist jag skrev!

Är det nu man ska avge löften om allt man vill förbättra med sig själv under det kommande året? Nä, det har jag slutat med för länge sen!
Men trots att jag som sagt inte avger några nyårslöften så har jag ändå saker jag vet att jag vill jobba på! Min hälsa framför allt! Och det innebär minst en rätt stor förändring för mig!
De största förändringarna gjorde jag ju för precis 2 år sen när jag slutade med alla mjölkprodukter och med gluten (och lite till) men nu har jag en ännu större utmaning att ta tag i: att komma i säng i vettigare tid än vad jag gör nu!

Det kanske inte verkar som nån stor utmaning för dig? Det är väl bara att gå och lägga sig? Att bestämma sig liksom!?! Mmmm... man skulle kunna tro det! Men inte för undertecknad! Och ärligt sagt så fattar jag inte riktigt varför! Visst! Jag älskar att vara uppe ensam och få rå mig själv i några timmar - ja, jag har till och med behov av att få vara ensam ett tag varje dag! Men... sömnen är viktig och även om jag sover mina 7 - 9 timmar (oftast 7 - 8 timmar) så kan jag lätt sitta uppe ända till 05.00 (och längre...) på mornarna och sover sen bort hela dagen känns det som! Det är verkligen inte bra!! Så här års ser jag knappt dagsljus vilket är riktigt dåligt! Vi människor behöver dagsljus! Och för att inte tala om hur svårt det är att kunna göra olika saker - speciellt sånt som involverar andra människor med normal dygnsrytm!
Så... år 2020... kommer det bli året som undertecknad kan vända dygnet åt rätt håll? Ja jag hoppas verkligen det! Och jag har en plan...! Men den tänker jag inte berätta för er förrän nästa decennium! För här och nu vill jag bara önska alla mina bloggläsare:

Ett Gott Nytt År! Ett Gott Nytt Decennium!

Anneli.