Kampen mot kilona.

Tänk att livet så ofta känns som en kamp! Ska det verkligen behöva vara så?
Människor från världens alla hörn kämpar med/emot/för allt från sin överlevnad till rena "I-landsproblem". Nu ska man väl i och för sig inte jämföra, för vad det än är som man kämpar med/emot/för så är det ju DET som är kampen i det egna livet. Som man säger inom Handlingsprogrammet för Sorgbearbetning: "Allt du känner känner du till 100 %". Det går liksom inte att känna nåt till 83,4 %... och samma är det med sånt vi kämpar med/emot/för: problemet som gör att vi kämpar känner vi till 100 %! Och därför blir det svårt (och ibland rent av dumt!) att jämföra sig med andra.

Jag kämpar ju för att återfå min hälsa, och jag kämpar med att gå ner i vikt! För att gå ner i vikt har jag provat allt mellan LCHF till viktväktarna, alla olika periodiska fastor som finns, några mer eller mindre suspekta bantningsmetoder, äppelcidervinäger och kosttillskott som ska hämma upptaget av kolhydrater eller fett... Och det enda som hänt är att jag sakta med säkert har gått upp i vikt... Visst har jag gått ner några kilo - många gånger genom livet! Men minsta lilla avsteg från vad-det-nu-är jag för tillfället håller på med så har vikten vänt och kurvan börjat klättra uppåt igen! Ja, det finns till och med gånger när jag verkligen inte fattar hur det är möjligt att viktkurvan börjar peka uppåt! Det har gått så långt att jag kallar mig för "Weight loss resistant" (det låter inget bra på svenska..), men det känns verkligen som att min kropp vägrar att släppa på överflödskilona! 😢

Det sägs att överviktiga människor är de mest lättlurade, och det ligger nog en del i det. Förmodligen för att det är lätt att bli desperat och villig att prova vad som helst. Men jag ser det mer som "skam den som ger sig" - åtminstone om man inte går på de värsta avarterna av "viktnedgångs hokus-pokus", utan försöker tänka lite kritiskt och på vad som är bra för hälsan! Jag kommer ihåg när jag var tonåring och läste i nån veckotidning om "Franskbröds-dieten" där man skulle leva på frallor och mjölk och på så sätt gå ner i vikt... Det var nog en inte helt genomtänkt metod... 😵 😜

Det jag har "gått på" den här gången är nåt jag har läst och hört om ganska länge, men inte testat - förrän nu; idag kom dessa med posten:

Sen jag började äta efter min 30-dagarsfasta har jag gått upp 3,2 kilo - på 13 dagar! Viss viktuppgång är oundviklig i o m att tarmarna börjar fyllas på lite mer än när man bara drack, men 3,2 kilo på 13 dagar känns inte kul! Men i mitt fall är det förhoppningsvis mest vätska, för mina anklar och fötter är så där supersvullna igen! 😕 Ja, hela kroppen känns svullen! Därav burken till vänster: Detox. Den innehåller örter som ska hjälpa bl a njurarna med vätskeregleringen i kroppen.

Grönt kaffe är känt för att öka förbränningen i kroppen, och hallonketon (vad nu DET är för nåt...) ska visst göra detsamma. Men sen är det ju så att det är ingen idé att ta kapslar med grönt kaffe för att gå ner i vikt, samtidigt som man käkar wienerbröd... (vilket jag inte gör!) Nä, man får nog vara ganska medveten om vad man stoppar i sig - och det tycker jag att jag är!
Sen jag slutade fasta så har jag bara ätit ett mål lagad mat om dagen, och det är till middagen, och i stort sett bara ätit frukt, grönsaker och lite nötter under dagen. Det känns som ett koncept jag de flesta dagar kommer kunna fortsätta med! Och då ska man väl inte kunna gå upp i vikt? Eller?
Time will tell...

Anneli.

Att vara eller inte vara...

Vegetarian alltså...
Sen jag skrev förra blogginlägget för 5 dagar sen har jag gått upp ytterligare; ca 1 hg per dag...! Jag känner i kroppen att jag bär på mer vikt än jag egentligen klarar av och jag har värk i fötterna nästan hela tiden.
Behöver jag säga att läget känns desperat?

Förra blogginlägget avslutade jag ju med att jag en annan dag skulle skriva mer om hur jag tänker fixa till sköldkörteln, och en annan dag är visst idag! ;-)

Mitt "ess i rockärmen" i hur jag ska "fixa" min sköldkörtel heter Ola Björkman! Han har ett företag som heter Tft-Hälsan och finns i Västerås, och där var jag igår! Jag har ju skrivit om honom förut både på den här bloggen och på min "rosa blogg". Om du vill veta mer om vad han sysslar med så föreslår jag att du går in på hans hemsida (klicka på Tft-hälsan här ovan - det är en länk dit) så behöver jag inte ta upp plats här för att berätta om det.

För att överhuvudtaget kunna läka nånting så behöver man NÄRING! Ola och jag hade en livlig diskussion igår huruvida det var naturligt och för människans bästa hälsa att vara vegetarian eller köttätare. Och att vi överhuvudtaget började diskutera det var för att han - ivrigt påhejad av min käre make - tyckte att jag skulle prova att ta torkad svinsköldkörtel som kosttillskott.

Jag försökte försvara den vegetariska livsstilen så gott jag kunde, men hade svårt att sätta ord på vad jag verkligen menade...
Men så gick jag in på facebook tidigare idag, och då hade Ola skrivit ett PM till mig. Jag kopierar och klistrar in så ni får läsa:
Ola skrev: "Hej. Jag funderade vidare på vårat resonemang igår. Äta eller ätas. All mjuk vävnad i naturen äts upp av andra. Det finns en ordning som skapats efterhand med evolutionen. Olika organismer är anpassade till olika föda. En sak är gemensamt för allt och alla. Vi äter andra, alla lever av andra. Den så kallade utvecklingen har skapat olika förutsättningar för oss att tillgodogöra oss olika föda. Gräs, maneter, fåglar, plankton, elefanter, hyenor och så lilla människan. Vi är skapta att konsumera olika föda.
När vi lägger till moraliska aspekter blir det krångligare. Naturen har ingen moral där finns endast funktion.
Vi ser ju också att moral, hänsyn och allt annat sådant är mycket olika från människa till människa. Medan alla tigrar gör lika dant även alla maneter, älgar och mygg. All säd böjer sig för vinden och alla blåsippor står i backarna. I naturen är allt enligt sin ordning och ingen tvekar eller ifrågasätter. Visst är det spännande att observera hur det är. Både det som är lika och det som är olika."

Jag svarade: "Ja, det ÄR verkligen spännande! Och jag hör vad du säger/läser vad du skriver, och håller med! Så är det ju otvivelaktigt! Men.... 
Som jag ser det så är människan det enda djur som faktiskt har ett val... Vi kan leva och vara friska utan animalier! (Men då är det naturlig mat man ska äta - inte massa "hopakok" som den moderna vegetariska "maten" består av.
Det här jag snackar om; om den "emotionella evolutionen" det är där människans fria val kommer in. Vad man väljer är egentligen varken "bättre" eller sämre", "bra" eller "dåligt" - det är bara åsikter och värderingar. Men den lilla människan som råkar heta Anneli Sjögren i denna existens väljer att vara en person som inte vill vara med i det lidande som köttproduktionen innebär. Men visst, att skjuta ett intet ont anande djur som i ena stunden står och mumsar hö och i andra stunden är död, kan man ju inte med bästa vilja i världen påstå att den behövt lida, MEN: om den hade haft ett val så hade den försökt komma undan med livet i behåll! Och jag vill inte vara bödeln som bestämmer vem som får leva och vem som ska dö! Och ännu mindre "leja någon att göra det åt mig" när jag är för blödig för att göra det själv... Så tänker och känner jag...."
Så... åsikter på det? Vad tycker ni?
Argumentationen från igår var förresten bl a att "grisen är ju redan död" och "det är väl bara bra att de tar tillvara på sköldkörteln när grisen ändå är död och den inte annars skulle använts till något". Och visst... under de omständigheterna så är det väl bra... men det tar inte bort min aversion mot att JAG stoppar delar av ett dött djur i min mun...

Men... having said that...
Jag bestämde mig till slut för att testa de här Thyro-tabletterna och jag tog den första idag... efter att först både ha tackat och bett om ursäkt till de stackars grisar som fått sätta livet till för att delar av deras sköldkörtlar skulle hamna i just min burk... Fånig? Mmmm... förmodligen! Men sån är jag!

Den burken jag fick igår räcker i 60 dagar, och jag skulle ljuga om jag sa att jag INTE tycker att det här ska bli spännande att se om det hjälper mig...! OM jag slutar att gå upp i vikt och istället börjar gå ner... ja, då är ju dessa tabletter faktiskt det som jag behöver! Och tänk om jag blir piggare... och klarare i huvudet... och börjar få LUST att faktiskt göra nånting... Men det lär ju inte hända över en natt precis... men på en burk hoppas jag att märka skillnad iallafall!
Fortsättning följer...!

Anneli.

PS. En stor del av att jag till slut kunde tänka mig att prova svinsköldkörtel-tabletterna är att jag innan faktiskt har provat andra - vegetariska - medel, t ex homeopatmedicin och Kelp-tång, men det har inte hjälpt. "Desperata tider kräver desperata handlingar"..... DS.