Tänk så många gånger jag tänkt att "nu ger jag fan upp". Jag vet inte i hur många år, men det är mååånga! Men som mina trogna bloggläsare redan vet så finns det inte på kartan att jag nånsin ger upp! Jag är envisare än en röd gris när jag sätter den sidan till. Och jag måste få ge mig själv en klapp på axeln och tycka att jag är duktig med tanke på all motvind jag har stått i utan att faktiskt ge upp! 😌
Depression är en annan sak som "inte är min grej" om du missförstår mig rätt. Samtidigt har jag med åren insett att det är viktigt att tillåta sig känna det man känner, när man känner det! Jag vet inte hur jag ska uttrycka det här... men jag mår dåligt av att må dåligt! Det låter kanske knäppt, konstigt eller möjligtvis självklart, men som jag funkar så orkar jag inte må dåligt (psykiskt och emotionellt) längre stunder i taget! Jag har vad jag kallar för "10-minuters-depressioner" där jag låter mig bryta ihop och mycket längre än så brukar jag inte behöva.
Jag hoppas att det här inte låter som att jag inte fattar att för andra som drabbas av riktiga depressioner ser liver väldigt annorlunda ut - för det gör jag! Men jag funkar som jag gör och kan inte göra så mycket åt det!
Vad jag försöker säga är att jag tror att tack vare att jag funkar som jag gör och är så envis så har jag lärt mig så himla mycket - både om mig själv och om hälsa, och det är jag väldigt tacksam för. Det har fört mig hit där jag är idag! Och trots krämpor och motvind tycker jag att jag befinner mig på en mycket bra plats i livet just nu! ♥ Jag har människor ikring mig som sett min kamp och som verkligen genuint vill hjälpa mig! En av dem är kompisen Jennifer på Juicy Healing! ♥
Sen jag skrev del 6 av min hälso"resa" har jag varit hos Jennifer 2 gånger; i onsdags på en behandling med Cavitation/Radiofrekvens och igår på lymfmassage så nu har jag fått 2 av varje behandling och fler ska det bli!
Ännu har jag inte märkt så värst mycket av behandlingarna mer än att jag är mjukare i kroppen och mjukare i hullet. Dessutom har några riktigt hårda "knutor" jag hade under huden försvunnit! Så nånting händer definitivt! Men vikten står än så länge och trampar. Jennifer förklarade att när Cavitation/Radiofrekvensmaskinen slår sönder fettcellerna i kroppen så frigörs deras innehåll av fett och i kroppsfettet lagras ju massa gifter, så det som kommer ut är ganska så giftigt och måste liksom späs ut med mer vätska för att kunna föras ut ur kroppen på ett säkert sätt och detsamma gäller för lymfmassagen, för lymfan är ju kroppens "avloppssystem" så efter båda dessa behandlingar kommer vätskan tillfälligt att öka i kroppen och därför tar det ett tag innan man märker att vikten går ner.
Imorgon ska jag få ännu en behandling med Cavitation/Radiofrekvensmaskinen och då ska vi hårdköra i ett par timmar sa Jennifer! De två behandlingarna jag hittills fått har "bara" varit på 40 minuter vardera och det för att Jennifer vill se hur man reagerar innan hon lägger i nästa växel. Men eftersom jag tydligen klarat det bra så ska hon "köra järnet" med/på mig imorgon! 😱 Är det femmans växel då, eller? 😉
Meeen; som om detta inte var nog så har jag en annan spännande grej på gång, men det kommer jag berätta om i ett annat blogginlägg för nu tänker jag visa dig tavlorna som Katta och jag gjorde i fredags!
Jag gjorde bara en tavla och den blev så här:
Katta gjorde två tavlor, först den här:
När den tavlan var klar gjorde hon en sån där liten tavla på 12 X 18 cm och den blev så här:
Anneli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar