Tjugosjunde uppdateringen av Frekvensmedicinen + lite om honung

Yeey! Här kommer ett nytt blogginlägg - och "bara" en vecka efter det förra jag skrev! 😜 Det tar sig sa mordbrännaren! 😉

Igår tog jag sista skvätten av den första flaskan Ytterbium från den här omgången. Om jag har räknat rätt så har jag nu tagit sammanlagt 10 flaskor av just Ytterbium, fast i högre och högre frekvenser.

One down - two to go!

Om det redan innan var svårt att säga vad som gjort vad - Frekvensdropparna eller förändrad livsstil - så är det helt omöjligt denna gång eftersom jag har varit så himlans sjuk stor del av de här 28 dagarna! Ja, jag är inte helt hundra tillbaka på banan än faktiskt! Den här "mansförkylningen" var en riktigt envis och seg rackare! 😷
Så om det har hänt nåt positivt med min hälsa under senaste månaden så är det ingenting jag medvetet märker av. Men som ni vet vid det här laget så har jag ju en övertygelse om att medicinen jobbar på, om så i det "fördolda"! Rätt som det är så "rasslar" det förhoppningsvis till och hälsan tar ett skutt framåt! 😊

Honung hörrni! Är det nåt ni gillar och använder?
Som "Vegan wannabe" kan man kanske tycka att honung är något jag borde sluta använda, men jag har tagit beslutet att fortsätta! Anledningarna är främst två:
1. Det är så otroligt nyttigt, och har medicinska kvalitéer som jag inte vill vara utan!
2. Bina är utrotningshotade! På grund av hur vi (miss)sköter jordbruket med alla dessa superfarliga kemikalier som sprutas på våra grödor och som dödar massor av bin varje år (köp ekologiskt!!!) så behövs våra biodlare mer än nånsin! Och köper vi inte deras honung så kommer de inte fortsätta med biodling! Så är det! Tillgång och efterfrågan hänger ihop som ler och långhalm!

För några dagar sen så tog jag min språkkompis med mig och åkte till en biodlare som bor en bit utanför Avesta, och där köpte vi lite honung.

Denna är helt Raw, d.v.s. inte uppvärmd - inte ens upp till 42 grader som annars är det tillåtna för att fortfarande vara Raw, så den känns förstås extra nyttig och lyxig!

På sistone har jag både läst om och pratat med biodlare om honungstillverkning och fått en rätt positiv bild av hur det går till - åtminstone här i Sverige. Jag har trott att biodlarna tar all honung och sen ger sockervatten som ersättning för honungen som ju egentligen är binas föda. Men det gör de alltså inte som tur är! Så som jag har fått det förklarat för mig (av tre olika biodlare som jag träffat personligen + en artikel jag läste om biodling i Sverige) så lämnas en del av honungen kvar till bina, plus att de stödmatas med sockervatten. Det känns ju lite mer Ok än att de bara rensar rent på honung! Så även om jag kan känna lite dåligt samvete för att en stor del av binas honung stjäls från dem så menar de här biodlarna på att de är måna om sina bin och självklart vill att de ska vara friska och starka, vilket de inte skulle bli utan att få äta av sin egen honung.

Biets viktigaste uppgift i naturen är ju att pollinera blommor, bl.a. så att det blir frukt och bär som vi kan äta av. Om för många bin dör så dör vi människor också! Vi lever i symbios - den ena kan inte finnas utan den andra! Så jag kommer att fortsätta använda honung utan alltför dåligt samvete! Och vad jag använder honungen till, det tänkte jag återkomma till i ett annat blogginlägg!

Anneli.

Ut i vår hage - igen!

Alltså... Trilla inte av stolen nu, men här kommer ett blogginlägg idag igen! 😂
Innan jag skriver om dagens ämne så ska jag bara göra några saker klara för er:

1. Jag är en asfaltsblomma. Visserligen har jag bott på landet i 24 år nu, men nån trädgårdspåtande "lantis" blir jag nog aldrig.
2. Käre Maken är "lantis" och månskensbonde, men nån trädgårdspåtande person är inte han heller. Han gillar mer att vara nere på landen och odla grönsaker, rotfrukter, ärtor, jordgubbar och lite blommor. Mest sånt man kan äta alltså!
3. Vår tomt är ingen snygg villatomt. Det är mer en naturtomt där olika buskar, träd och vilda och en gång i tiden planterade växter växer lite huller om buller. En gång var det nog en snygg villatomt, men det var innan Käre Maken köpte fastigheten 1986. Och speciellt innan undertecknad flyttade hit med sina då 3 barn 1994... 😜
4. Så länge vi bor här så kommer denna tomt aldrig att bli nån stylad, fin villatomt. Vi har helt enkelt inte det intresset!

Med det sagt ska jag berätta vad Käre Maken och jag sysslat med idag:
Jag hade ett par blomskott som behövde få komma i jord, och när jag ändå var i planteringstagen så passade jag på att sätta en chiliplanta jag fått av en bekant i en kruka och ställa ut den utomhus (vilket jag borde gjort för länge sen...).

För att ha några krukor att plantera i så var jag tvungen att leta reda på några.
Bland annat trodde jag mig veta att det stod några gamla plastblomkrukor i det höga gräset vid ett buskage och skickade ut Käre Maken för att leta. Mycket riktigt; han hittade 3 stycken. En så trasig att det bara var och slänga den, men de andra två skulle funka. I dessa krukor hade jag för många år sen planterat smultronplantor, men efter en vinter - också det för många år sen - glömde vi bort dem. Och sen har de stått där i det höga gräset i X antal år utan att nån tagit hand om dem. Så döm om min förvåning när bland allt ogräs som växte i krukorna även fanns några smultronplantor som fortfarande levde! Och inte bara levde; de hade några smultronkart också! Så Käre Maken hällde ut alltihop, räddade smultronplantorna och planterade dem i ny jord i en av krukorna:

Och medan han gjorde det flyttade jag över chiliplantan från sitt plasttråg till en kruka som jag sen ställde i lä vid huset:

Den här chilin har blommat ganska länge, men blommorna vissnar bara och ramlar av, så antagligen behöver de bli pollinerade för att det ska bli några chilis på den, och inomhus har vi inga pollinerare... Men nu när den ska stå ute hoppas jag att några humlor eller bin hittar den och pollinerar blommorna så det blir några chilifrukter på den!

Jag önskar ibland att jag var lite mer trädgårds- och odlingsintresserad, men det är jag inte. 😢 Att odla lite i krukor är perfekt nivå för mig och precis vad jag orkar med!
I den plastblomkrukan som blev över nu planerar jag att plantera några basilikaplantor - jag måste bara inhandla dem först! Sen är min "trädgård" klar! 😛

När jag ändå var ute i trädgården så kunde jag inte låta bli att fota den första vita pionen som slagit ut:

Den är så vacker tycker jag! Som ni ser i bakgrunden så har våra rosa pioner redan blommat ut. De är alltid de som blommar först, sen den vita och sist den röda pionen. Vet inte varför det är så, men det är lika varje år.

Och med en närbild på min vita pion avslutar jag detta blogginlägg! Visst ÄR den vacker!?!

Fortsätt ha en trevlig helg! Det tänker iallafall jag ha!

Anneli.