Fyra små överlevare

Idag blir det bara en kortis för att visa och berätta om förunderligheter i naturen - eller rättare sagt i mitt lilla potatisland!

Förra sommaren hade jag ju tomatplantor där min potatis nu växer så fint. När Käre Maken skulle ta bort lite ogräs där så märkte han att viss grönska inte var ogräs alls utan självsådda tomatplantor! Han hann ta bort några stycken men 4 blev kvar och dem satte han i en kruka som han ställde på altanen. Tomater och potatis trivs ju inte ihop och ska odlas långt ifrån varandra har jag lärt mig. 

Det är väl egentligen lite väl trångt med fyra tomatplantor i den krukan men de stod faktiskt trängre när de stod ute i landet, så det får gå!

Som det tränade ögat ser så har de inte kommit särskilt långt - de flesta som odlar tomater har redan frukt på sina plantor och det dröjer innan dessa får! Men fördelen med de här tomatplantorna är att de blivit härdade från början (till skillnad från när de drivits upp i växthus) och att när det blir för kallt ute så kan jag alltid ta in dem!
De står tyvärr inte optimalt på altanen för där är inte tillräckligt mycket sol egentligen men vi kanske kommer på ett bättre ställe om vi får tänka efter!

Det ska bli kul att se vad det blir av det här och hur det än blir så blir det en ny erfarenhet att lägga till mina odlingserfarenheter! Tänk, jag som inte tänkte odla några tomater i år! Men de här tomatplantorna ville annorlunda! Och då får det vara så! Live and let live! Inte hade jag samvete att bara slänga dessa plantor i komposten!

Anneli.

Det växer - sakta men säkert!

Idag, äntligen, blev de tomat- och paprikaplantor som lyckades gro och växa omplanterade! Jag har varit ute hos Käre Svärfar i Da House nästan hela dagen och passade då på att pyssla om mina små plantor när han sov.

Egentligen borde jag ha fotograferat dem innan jag planterade om dem så ni fått se hur mycket det växt, för speciellt tomatplantorna har jag satt ganska djupt (i och med att de får rötter på stammen när man gräver ner dem i jorden vilket är bra för att de då kan suga upp mer näring och ge större skörd). Meeen... att fotografera först kom jag på försent... Men här kommer iallafall bildbevis på hur det ser ut nu efter omplanteringen:

Som jag skrev här på bloggen den 16 mars så var det ju långt mindre än hälften av alla frön jag planterade som grodde vilket var en besvikelse! Men de som faktiskt kom upp och har överlevt ser faktiskt ganska fina ut! Nu när alla plantorna har fått en egen kruka så räknade jag hur många sorters plantor jag har och det är som följer:

2 paprikaplantor (längst fram till vänster i bild), 1 ynka liten planta gula tomater (längst bak i vänster hörna), 4 plantor med vanliga röda tomater, 3 plantor med bifftomater och 1 ynka liten körsbärstomatplanta (till höger om paprikaplantorna). Ja man får vara glad för det lilla!

Det är lite konstigt; jag har aldrig varit typen som tyckt om att odla, men förra året när jag fick massa sådda frön i födelsedagspresent som jag var "tvungen" att ta hand om så gav det mersmak! Nu ser jag fram emot att kunna sitta ute i trädgården och plantera om mina plantor och se dem växa; så som jag gjorde förra sommaren! 🌿 🍅
Men det är på sätt och vis rätt skönt att jag inte har lika många plantor som förra året, men några till hade jag gärna haft! Men vi får se: kanske köper jag en eller ett par plantor från en handelsträdgård att komplettera med. Vi får se! Men just nu gläds jag åt de jag har och att de fått egna krukor och ny jord! "Den som blir glad för lite har mycket att vara glad för!" 😊

Anneli.

Mina underbara bonus-barnbarn + första zucchinin!

En hel vecka har gått sen jag skrev sist. Jag kan skylla på värmen, jag kan skylla på trötthet, men sanningen är att jag inte har haft det minsta inspiration till att skriva!
Visst har jag flera gånger under den gångna veckan tänkt att det här vill jag skriva om på bloggen, men sen har inte inspirationen infunnit sig ändå!
Men nu ser ni! NU gör den det! 😊

Jag ska börja med att berätta att mitt hjärta höll på att smälta härom dagen, och inte av värmen utan av kärlek:
Ni som hängt med ett tag här på bloggen kanske kommer ihåg att jag har en "språkkompis" som heter Adalet. Vi brukar säga att jag är hennes svenska mamma eftersom hennes riktiga mamma är kvar i landet hon kommer ifrån. Adalet har två barn som är mina "bonus-barnbarn" och de har börjat kalla mig för mormor vilket värmer mitt hjärta! ♥

Jag hade inte träffat Adalet och barnen på 2 månader och under den tiden har båda barnen hunnit fylla år: "A" fyllde 7 år och "M" 6 år. (Jag har inte frågat om jag får skriva deras namn.)
Jag hade köpt presenter till mina små gullungar och bestämt med Adalet att jag skulle komma som i onsdags. A och M var inte hemma när jag kom - Adalet var och hämtade dem på fritids - men när de kom blev de jätteglada när de såg mig! Båda barnen sprang fram till mig och ropade: "Mormor, mormor! Åh! Mormor är här"! och så fick jag massa pussar och kramar av dem! ♥ M sa: "Jag har saknat dig mormor" och så fick jag en extra gosig kram! ♥ Alltså, jag dör gos- och sötdöden!!! 💕 😍 💖

A gick ut för att leka med en kompis en stund men kom in rätt fort för att hämta nåt hon glömt. A frågade om jag ville se hennes kompis och jag frågade var hon var. "Hon sitter här i trappen" sa A, "Kom får du se"! Så jag gick för att hälsa på kompisen och A presenterade mig: "Det här är min mormor" sa hon. Kompisen såg lite konfunderad ut när hon tittade på mig: en ursvensk tant med blont hår och blå ögon! Jag nästan såg att hon undrade hur i hela friden det kunde gå ihop. A måste ha sett det också för hon förklarade genast: "Min mamma har två mammor"! Och så var det inget mer med det! 😂 ♥ Ungar är för underbara! ♥

Iallafall; efter att vi lagat mat och ätit bestämde vi att vi skulle åka till "Lillsjön" och ha lite picknick så det gjorde vi!

Jag har inte varit vid Lillsjön på säkert 15 år! Och picknick kan jag inte komma ihåg när jag var på  senast! Det fläktade skönt och vi satt i skuggan så det var riktigt behagligt trots värmen. Men efter en stund kom myggen och knotten och tillslut var vi tvungna att ge upp och åka hem. Men det var skönt så länge det varade!

Ja det var mina underbara bonus-barnbarn det. Nu till Zucchinin!
Min kära Månskensbonde till make har odlat i drygt 40 år men aldrig zucchini. Men när jag bad honom att köpa zucchinifrön i våras så gjorde han det! Och idag kom han in med den första ätmogna zucchinin:

Så här vankas det Ratatouille ikväll! 😋

Men en sista sak innan jag avslutar det här blogginlägget:
Är det nån som vet vad det här är för växt? (Klicka på fotot så blir det större).

Den växte bredvid en timjanplanta som jag hade grävt ner förra året i det som nu är mitt tomat- och paprikaland. Jag är helt säker på att det jag hade planterat där var en oreganoplanta men de överlever ju inte vintern så vitt jag vet så vad i hela friden är det som kom upp där i våras?

Käre Maken tänkte först slänga plantan när han gjorde i ordning mitt lilla land men jag bad honom att gräva ner den på gräsmattan istället vilket han gjorde.
Om nån kan sprida lite ljus över vad det är för växt så skriv gärna en kommentar och berätta vad det är! På fotona här ovan är den nästan överblommad men jag hoppas att nån kan se vad det är för växt ändå!

Men nu är det dags att gå ut i köket och laga mat!
Jag hoppas vi ses när jag får inspiration till nästa blogginlägg! Välkommen tillbaka!

Anneli - soon in da kitchen.

Femtionde(!) och sista uppdateringen av Frekvensmedicinen.

Ååååh.... Nu har jag inte skrivit nåt på bloggen på flera veckor igen! Sorry about that, men jag har varit så himla slut och trött och haft ganska mycket att göra. Mycket med mina mått mätt alltså. Men mest har jag varit trött... och helt slut... 😪

Nåja! Nu är jag här iallafall och idag är det ju typ nästan ett "jubileum": Femtionde - 50:nde! - uppdateringen om hur det går med Frekvensmedicinen!
Och den sista... Jag har nämligen tagit ett beslut! Jag kommer inte att gå hos "min" Homeopat Kari Kokko längre. Jag skulle egentligen dit idag - Käre Maken har varit där och är säkert på väg hem nu. Men jag kommer inte att åka dit igen.

Five down - none to go! Sista dosen tog jag igår kväll!

Anledningen tror jag nästan att ni som hängt med här på bloggen ett tag kan lista ut själva: det händer ju ingenting! Inte som jag märker av. Kari säger att han både ser och märker förbättringar av min hälsa, men jag gör ju inte det själv!

Den 9 maj var det precis 3 år sen jag började gå hos Kari och från början sa han att det skulle ta 2 år att bli frisk och när vi närmade oss de 2 åren sa han att det skulle ta 3 år. Nu har de 3 åren gått och jag är långt ifrån frisk! Jag märker just ingenting! Åtminstone inte som jag kan säga att den HÄR förbättringen den är tack vare Frekvensmedicinen. Inget jag gick dit för har läkt; knölstruman är oförändrad, vikten lika så, mina ögonlock är lika svullna som när jag började min behandling och jag har lika ont i mina fötter som jag har haft de senaste 12 åren! Visst: jag har inte lika mycket hjärndimma längre, periodvis sover jag bättre och jag har fått lite mer energi, men om det beror på Frekvensmedicinen eller bara att tiden har gått och jag vilat mer och ätit nyttigare... ja hur ska jag kunna veta det?  Och quite frankly: jag kan inte ta mig råd att gå där längre! Om jag märkte att jag blev friskare och friskare för varje gång skulle jag fortsätta att försöka få ihop vad han kostar, men under rådande omständigheter så känns det inte värt det längre!

Jag känner mig väldigt besviken som ni kan förstå! Jag vet ju att Homeopatmedicin fungerar - det har funkat på mig i hela mitt liv! Men den här formen av Homeopatmedicin - Frekvensmedicin - verkar INTE funka på mig... 😢 Dags att komma på det nu 3 år och ca 18 000 kronor senare (och då har jag inte räknat med bensinkostnaden! Det är ju rätt många mil mellan Avesta och Gävle)... 😭
Ja, ingen kan anklaga mig för att prova nåt halvdant iallafall..! 😂 😎

För rättvisans skull ska jag också säga att för Käre Maken är det tvärt om: Homeopatmedicin tycker inte han har funkat på honom men Frekvensmedicinen gör det! Han har iallafall blivit mycket bättre på de drygt 2½ år som han har gått hos Kari!

Jaha ja. Vad göra nu? Jag orkar inte må så här "crappy" längre! Men jag ska nog komma på nåt - det gör jag alltid! Och tills dess ska jag försöka njuta av våren och den annalkande sommaren! Och försöka blogga lite oftare... 😅 Och ja just det: Odla lite! Och bland annat DET kommer jag förstås blogga om framöver!

Anneli.

Min lilla odling - so far!

Här kommer ett litet livstecken från Da Greenhouse! Och från mig! Jag har varit ordentligt sjuk i förkylning och med hostan från Helvetet, men som tur var gick det över på bara ca 4 dagar! Nu mår jag bra igen förutom att lite av hostan hänger kvar.

Meeen... Det var inte det jag tänkte skriva om! Nä, i eftermiddags var jag äntligen ut till min fina lilla lägenhet AKA Da House för att vattna krukväxterna och titta till plantorna. Jag minns inte när jag var därute senast men det måste ha varit ganska många dagar sen för både krukväxterna och plantorna var jättetörstiga! (Jag HAR ju faktiskt varit sjuk...) 😷😵😳

När alla krukväxter fått vatten (de är ganska många!) och alla plantor setts till och vattnats även de så tog jag kort på plantorna så att jag kunde visa er.
Först fotade jag paprikaplantorna:

Det har faktiskt kommit upp minst en liten paprikaplanta i alla krukor utom en. Men vissa frön tar längre tid på sig, så är det bara! Jag hoppas fortfarande på att fler kommer upp!

Mina födelsedagsplantor ser numera ut så här:

De här har ju stått lite svalare jämfört med paprikorna och det märks för de växer väldigt långsamt! Men idag lät jag dörren till sovrummet där de står vara helöppen istället för bara på glänt för att släppa in mer värme så vi får se om det börjar växa lite snabbare framöver!

Fler uppdateringar kommer vartefter! Välkomna tillbaka för att se hur det går!

Anneli.

Ut i vår hage - igen!

Alltså... Trilla inte av stolen nu, men här kommer ett blogginlägg idag igen! 😂
Innan jag skriver om dagens ämne så ska jag bara göra några saker klara för er:

1. Jag är en asfaltsblomma. Visserligen har jag bott på landet i 24 år nu, men nån trädgårdspåtande "lantis" blir jag nog aldrig.
2. Käre Maken är "lantis" och månskensbonde, men nån trädgårdspåtande person är inte han heller. Han gillar mer att vara nere på landen och odla grönsaker, rotfrukter, ärtor, jordgubbar och lite blommor. Mest sånt man kan äta alltså!
3. Vår tomt är ingen snygg villatomt. Det är mer en naturtomt där olika buskar, träd och vilda och en gång i tiden planterade växter växer lite huller om buller. En gång var det nog en snygg villatomt, men det var innan Käre Maken köpte fastigheten 1986. Och speciellt innan undertecknad flyttade hit med sina då 3 barn 1994... 😜
4. Så länge vi bor här så kommer denna tomt aldrig att bli nån stylad, fin villatomt. Vi har helt enkelt inte det intresset!

Med det sagt ska jag berätta vad Käre Maken och jag sysslat med idag:
Jag hade ett par blomskott som behövde få komma i jord, och när jag ändå var i planteringstagen så passade jag på att sätta en chiliplanta jag fått av en bekant i en kruka och ställa ut den utomhus (vilket jag borde gjort för länge sen...).

För att ha några krukor att plantera i så var jag tvungen att leta reda på några.
Bland annat trodde jag mig veta att det stod några gamla plastblomkrukor i det höga gräset vid ett buskage och skickade ut Käre Maken för att leta. Mycket riktigt; han hittade 3 stycken. En så trasig att det bara var och slänga den, men de andra två skulle funka. I dessa krukor hade jag för många år sen planterat smultronplantor, men efter en vinter - också det för många år sen - glömde vi bort dem. Och sen har de stått där i det höga gräset i X antal år utan att nån tagit hand om dem. Så döm om min förvåning när bland allt ogräs som växte i krukorna även fanns några smultronplantor som fortfarande levde! Och inte bara levde; de hade några smultronkart också! Så Käre Maken hällde ut alltihop, räddade smultronplantorna och planterade dem i ny jord i en av krukorna:

Och medan han gjorde det flyttade jag över chiliplantan från sitt plasttråg till en kruka som jag sen ställde i lä vid huset:

Den här chilin har blommat ganska länge, men blommorna vissnar bara och ramlar av, så antagligen behöver de bli pollinerade för att det ska bli några chilis på den, och inomhus har vi inga pollinerare... Men nu när den ska stå ute hoppas jag att några humlor eller bin hittar den och pollinerar blommorna så det blir några chilifrukter på den!

Jag önskar ibland att jag var lite mer trädgårds- och odlingsintresserad, men det är jag inte. 😢 Att odla lite i krukor är perfekt nivå för mig och precis vad jag orkar med!
I den plastblomkrukan som blev över nu planerar jag att plantera några basilikaplantor - jag måste bara inhandla dem först! Sen är min "trädgård" klar! 😛

När jag ändå var ute i trädgården så kunde jag inte låta bli att fota den första vita pionen som slagit ut:

Den är så vacker tycker jag! Som ni ser i bakgrunden så har våra rosa pioner redan blommat ut. De är alltid de som blommar först, sen den vita och sist den röda pionen. Vet inte varför det är så, men det är lika varje år.

Och med en närbild på min vita pion avslutar jag detta blogginlägg! Visst ÄR den vacker!?!

Fortsätt ha en trevlig helg! Det tänker iallafall jag ha!

Anneli.

Fantastiska koriander

Klicka på bilden så blir den större!

Vem visste att koriander är så nyttigt?
Egentligen borde man väl kanske fatta det... gröna bladgrönsaker ÄR ju supernyttigt...!!
Färsk koriander används mycket i Mellanöstern i deras traditionella mat, och med invandrare från dessa trakter har användningen av koriander ökat även här i Sverige.

I vanliga matvaruaffärer kan man ju köpa färska kryddor i små plastkrukor och jag tänker kolla om det inte finns koriander bland dem också! Det borde finnas tycker man..!!

Jag blir jättesugen på att ha en egen kryddträdgård! För några år sen hade jag faktiskt det, men nu har vi en inhägnad kattgård där den var, så jag måste hitta ett annat ställe! Ska klura lite på det!! :D

Lättast är att köpa kryddväxterna i mataffären och sen plantera dem i större krukor. Då slipper man gräva upp ett land och hålla på att rensa ogräs, och dessutom kan man plocka in krukorna på nätterna medan man härdar dem och om det skulle bli frostnätter. Och har man inte ens någon mark att odla på så duger det ju med en balkong eller i värsta fall med en fönsterbräda inomhus! ALLA som vill kan ha en liten kryddträdgård hemma! :D

För att få lite inspiration så rekommenderar jag er att gå in på Vertical Veg - en Engelsk hemsida om att odla på liten yta! Låt er inspireras, och lycka till! :D

Anneli.

Alla Hjärtans Dag

En fantastisk, underbar och romantisk alla ♥:ns dag önskar jag er alla!

Dessa FairTrade-rosor fick jag av min älskade make idag!
Han brukar typ aldrig köpa blommor till mig, men OM han gör det så är de alltid ekologiska eller åtminstone FairTrade! Annars så odlar han blommor till  mig på sommaren och brukar även plocka in buketter av de vilda blommor vi har på tomten! Det är MIN man det!! ♥

Anneli.