För 41 år sen jobbade jag som barnvårdare - en yrkesgrupp som inte finns längre men vi tog hand om sjuka barn i deras hem så föräldrarna kunde gå till jobbet. I lugnare perioder när det inte var så mycket sjuka barn fick vi istället jobba på en förskola eller som vikarie för dagbarnvårdare när de t ex skulle gå en kurs. En mycket rolig tid i mitt liv!
5 år in i jobbet var jag gravid med mitt första barn. Vi barnvårdare fick ibland gå olika kurser, och då - när jag var gravid - fick vi gå en kurs i att sy Waldorfdockor! Det passade ju mig bra som snart skulle få en liten! Så jag (som inte ens gillar att sy! Jag hade haft träslöjd hela högstadiet!) gick in med hull och hår för att lära mig att sy en Waldorfdocka!
Att sy en sån docka tar lite tid; det är många moment, är rätt "pilligt" och man behöver vara ganska noga, så jag hann inte bli klar med min docka innan kursen var slut. Jag sydde väl lite hemma men det var inte lika roligt som när man sitter med sina arbetskamrater och babblar samtidigt som man syr, så dockan var fortfarande inte klar när bebisen gjorde entré. (Däremot så sydde jag två mindre Waldorfdockor som blev färdiga - en till min älskade dotter och en till min tvillingsyrras första barn.)
När Kära Dottern var nästan 3 år flyttade vi till en större lägenhet och i min mage sparkade lillebror och tyckte väl att det började bli trångt! När Kära Dottern var 3 år och 9 dagar bestämde sig den lille parveln för att det var dags att komma ut och med 2 små barn blev det inte mycket tid för handarbete! Så den nästan färdiga dockan låg i en påse i en garderob och blev inte färdigare av det! Och det enda som var kvar var att sy det sista på håret...
Tiden gick och dockan låg kvar i sin påse i garderoben. När Kära dottern och Käre sonen var 9 respektive 6 år fick de en lillasyster och jag tänkte att nu skulle jag sy klart dockan! Jag gjorde väl nåt lamt litet försök men klar blev den inte! Två år senare flyttade vi från Stockholm till Dalarna och dockan hamnade i en annan garderob och blev bortglömd.
Åren gick. Vi hade flyttat till Avesta, jag fick 2 barn till och åren fortsatte att gå... Dockan låg i sin påse och jag visste på ett ungefär var den var men det blev inte av att jag sydde klart den. Men nu, igår, tog jag äntligen tag i det! Jag tog med mig påsen med dockan i till Hantverk- och återbruks-caféet vi har här i byn på torsdagarna och nu - äntligen - sydde jag klart dockan! Det tog alltså ganska precis 41 år att få den klar!!! Helt galet! Men så här ser den ut:
Rätt söt om jag får säga det själv! Men; jag har ett problem som jag hoppas att mina kära bloggläsare kan hjälpa mig med! Vad ska hon heta?
Min tvillingsyrras och mina döttrar heter alla nåt med Li - antingen i början, slutet eller mitt i namnet.
Syrran heter Rosali och jag heter ju Anneli och så kom det sig att även våra döttrar fick namn med Li. Så jag tänker att även dockan ska få ett Li-namn, med vilket? Hjälp mig! Kom med förslag!
Bästa förslag vinner... äran och mitt Tack!
Kom igen nu! Gnugga geniknölarna och skriv era förslag i kommentarerna - antingen här på bloggen eller på min facebooksida!
Tack på förhand!
Anneli.
