Målarcirkel i Logen och nya tavlor

Hej i sommarvärmen! 🌞
Här kommer en snabb blogguppdatering för att visa att jag lever och för att visa mina nya tavlor jag gjorde igår!

Efter två veckors uppehåll var det äntligen dags för målarcirkeln i Logen igår. Som jag har längtat! Det blev som vanligt två tavlor gjorda för min del och de är väldigt lika varann! Jag använde nämligen exakt samma färger och exakt samma teknik till de båda. Så här blev den första: 

Och så här blev den andra: 

Tyvärr blev det lite "blänk" från taklampan på fotot här ovan men det kan inte hjälpas. Det blir lätt så när färgen fortfarande är våt.

Hur gjorde jag då dessa två tavlor? Jo, jag började med att hälla vit färg på canvasen och sprida ut det över hela ytan. Sen hällde jag på färg i tunna strålar och droppar lite kors och tvärs och slutligen tog jag ett sugrör och blåste ut färgen. Och; Ta-da! Då blev det som du ser på korten. En av de andra deltagarna på målarcirkeln sa att de blev som små karameller! 🍬 Ja, de blev rätt söta tycker jag! Det ska bli spännande att se hur de torkar!

Jag hann också "fixa till" två av de tavlor jag gjorde tidigare, nämligen denna: 

På den här tavlan målade jag i hjärtana för jag tyckte att de jag målade dit när jag gjorde tavlan var för små och otydliga. 

Den här tavlan var jag inte riktigt nöjd med när jag gjorde den men visste inte riktigt hur jag skulle kunna pimpa den... 

Det syns inte så tydligt men med hjälp av schabloner och lite svart färg målade jag dit kvistar i övre högra hörnet och nedre vänstra hörnet. Sen strödde jag på glitter ovanpå dem. Det ser lite konstigt ut på fotot - och även i verkligheten - men nästa tisdag ska jag med hjälp av en torr pensel "sopa av" överflödigt glitter och hoppas att det kommer att se bra ut och att tavlan blev förbättrad. Ja, det är ju i betraktarens ögon förstås men är jag bara nöjd själv så får det vara bra så! 😊 
Nu är det bara nästa tisdag kvar på målarcirkeln och sen kommer vi ha sommaruppehåll. Men jag hoppas att den startar upp redan i augusti igen! Vi får se! Jag kommer längta iallafall!

Varför målar jag inte ute i Da House som jag gjorde förut kanske du undrar? Jo, det är för att trumsetet står där medan vi renoverar och fixar här i stora huset och då får jag inte plats med målarbordet där. Men så fort köket är klart så kan vi fixa de två sovrummen som just nu används som förvaringsutrymme för köksattiraljer och annat "skräp" och när vi fått undan allt det ska trumsetet tillbaka till Käre Yngste Sonens gamla rum och DÅ ska bordet i Da House upp igen så jag kan måla där! Men det kommer ta ett tag innan det händer...
"Den som väntar på nåt gott väntar... ALLTID för länge"! 😉

I nästa blogginlägg ska jag visa hur det går med mina odlingar tänkte jag men för idag får detta blogginlägg vara färdigskrivet!
Bara en sak först: Jag hoppas och tror att jag slutat blöda näsblod nu! Jag har iallafall inte blödit sen natten mellan i lördags och söndags och jag tycker att det fanimej får räcka med att blöda var och varannan dag i drygt 5 veckor! 😕

Ha nu en riktigt skön Midsommar så skriver jag ett nytt blogginlägg efter att alla små grodor hoppat runt midsommarstången och vidare! 🐸

Anneli.

Idag är det 3 år sen...

Idag har jag nåt slags "jubileum" eller vad man ska kalla det... För precis just idag är det 3 år sen jag blev förtidspensionerad för svår utbrändhet!

Precis som ett mynt har 2 sidor så har även min förtidspensionering olika sidor. Jag hade ju hellre velat jobba, men hade jag envisats med det hade jag gått under! Och nu har mitt liv fått  ett nytt - annorlunda - innehåll som jag inte hade haft om jag jobbat!

Då - när det begav sig - ville jag så gärna jobba! Jag har ju varit hemma många år med mina 5 barn och långtidssjukskriven i olika omgångar med vad ingen fattade då vad det egentligen var, men sett i backspegeln så ser jag att jag redan var utbränd fast det begreppet inte ens fanns då! Så när jag äntligen kom ut i arbetslivet igen så kändes det riktigt bra att få jobba! Och få bättre inkomst..! Men livet ville visst annorlunda...

Nu efter 3 år mår jag lite bättre, men tillbaka är jag inte och kommer förmodligen aldrig att bli! För även om jag nu har mycket mindre stress och mer lugn och ro i mitt liv så är 4 områden påverkade för alltid (som det verkar):
1. Stresskänslig. Så in i vassen! Jag bara "stänger ner" när det går över min gräns!
2. Dålig ork! Även om jag stundtals känner mig pigg och alert så tar energin slut låååångt innan jag är "färdig" med vad det nu är jag gör.
3. Koncentration och fokus. Jag måste hela tiden skärpa mig för att t ex lyssna och förstå, hänga med i filmer och liknande. Eller skriva ett blogginlägg... Det tar otroligt mycket energi att skärpa sig och jag kan bli alldeles slut efteråt!
4. Minnet... "Glöm inte bort att komma ihåg att du har dåligt minne" brukade min mamma skämta ibland. Men jag behöver hela tiden ha påminnelser på mobilen eller lappar på kylskåpsdörren eller en notering i väggalmanackan och ändå missar jag saker ibland!

Bilden ärligen stulen från facebook!

Livet som förtidspensionerad har verkligen flera sidor: å ena sidan har jag mindre stress och mer fritid, men å andra sidan är ekonomin nu helt fruktansvärt dålig! Tur jag är duktig på att sköta min ekonomi och inte har några dyra vanor!

Men, för att summera ihop det här blogginlägget så kommer här min slutkläm: Jag tror att alla människor vill känna sig nyttiga och behövda, och det är nog därför många tycker att det är svårt att bli pensionär. Men för mig är det precis tvärt om! Jag känner mig till mer nytta för samhället nu som förtidspensionär än vad jag var när jag jobbade! Om jag hade jobbat så hade jag t ex aldrig orkat vara med på språkcaféer och hjälpt invandrare och asylsökande att lära sig svenska och att komma in i samhället! Jag har också engagerat mig lite i IOGT här i byn där jag bor och är med och ordnar trevliga träffar för både medlemmar och bybor! På så sätt kan jag förena nytta med nöje, d v s tillfredsställa mitt sociala behov av att träffa människor för min egen skull samtidigt som jag verkligen gör nytta och blir uppskattad av dem jag hjälper!

Livet som förtidspensionerad är inte helt fel... Men jag får säga som Hasse Alfredsson: "Livet är som en påse: tomt och innehållslöst - om man inte fyller det med något. Karameller till exempel"! 😎
Mina "karameller" är andra människor - oavsett om de behöver hjälp och stöd eller bara vill umgås! Så länge jag får hålla det på en nivå som jag klarar av...

Anneli.