Three down - none to go!
Kari frågade i vanlig ordning hur det varit sen sist och jag svarade och berättade. Kari tyckte att jag skulle fortsätta med samma Frekvensmedel som det som tog slut nu; Anethum, men nu i högre frekvenser och 2 gånger om dagen istället för bara en. Så när Käre Maken kom hem hade han med sig 5 flaskor till mig!
None down - five to go!
Så hur har det gått då?
Jo som vanligt har jag inte märkt nån skillnad och det sa jag till Kari också. Men under vårt samtal så frågade Kari mig om hur det var med mina fötter; var de lika kalla och fuktiga som förut? Och då slog det mig att nä, det var de faktiskt inte! Där har det blivit en förbättring! Det kan verka som en liten sak, men Kari förklarade att läkningen händer i en viss ordning och att det här ändå visade att det händer nåt (som ju han sett på mig sedan länge säger han).
Ja.... vad säger man..? Jag hoppas han har rätt! Och jag mår ju faktiskt lite bättre, bara det att jag tror att det beror på att jag har en bättre kosthållning numera. Men det kan ju självklart vara både och, det är ju omöjligt att veta! Och sen är det det här med att det går lite fram och tillbaka med mitt mående. Ta min vänsterfot t.ex: den har jag haft ont i i över 10 år, men i höstas/början på vintern tyckte jag ju att foten äntligen blivit bättre och gjorde mindre ont. Men nu har jag haft en period när fotskrället jävlats riktigt ordentligt och jag har haft redigt ont! Som vanligt flyttar sig smärtan runt i foten, men håller sig alltid på ovansidan, men så har den ju gjort hela tiden, så inget nytt där...
Min mamma brukade säga "man blir inte frisk av att tala om sin sjukdom" och det hade hon väl rätt i. Jag känner nu när jag skriver om mitt mående att det känns liksom inte bra och det låter som att jag bara klagar... Men det är mycket som är bra i mitt liv! Jag sover bättre nuförtiden, jag har roliga saker att se fram emot varje vecka som t.ex: språkcaféet här i Nyhyttan och Hantverks- och Återbrukscaféet också här i Nyhyttan, och jag har mina vänner, jag är med på olika webbinarer över internet om hälsa och annat som intresserar mig och sist men inte minst så har jag ju min Käre Make, mina barn och våra katter (riktiga spatt-katter om nån frågar mig)! Jag älskar mitt liv! Inte för att det är perfekt och att jag inte önskar att vissa saker var bättre, utan för att jag har så mycket att vara glad och tacksam över! ♥
Men nu är det dags att gå ut i köket och laga lite mat! Käre sonen har redan börjat så det är bäst att jag hakar på! Imorgon ska jag försöka ta mig tid att fota min lilla odling ute i Da House så ni får se vad som hänt sen sist! Men nu: mot köket!
Anneli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar