Hänt sen sist, del 3

Mysteriet med den försvunna stickningen.

Ja, det är verkligen ett mysterium! Jag kan inte hitta den någonstans! Och jag har letat!! Som jag har letat! Men den dyker väl upp så småningom får jag hoppas!

Ni som hängt här ett tag kommer säkert ihåg att under vår- och höstterminer brukar jag vara med på "öppet hus"/pyssel i vår IOGT-lokal Logen här i byn där jag bor. Det brukar vara veckans höjdpunkt! Vi är ett gäng som pysslar med lite olika saker som t ex måla, sticka, decoupage m.m, m.m. Och så fikar vi förstås! 😋🍪☕

Just nu är det sommaruppehåll men jag tänkte visa lite vad jag gjorde under vårterminen.
Eftersom min stickning är försvunnen och inte verkar vilja bli hittad (än) så har jag mest suttit och färglagt i min vuxenmålarbok. Det är rätt vilsamt, samtidigt som man kan vara social och prata med de andra. Liiite pilligt kan det vara men det får man leva med! Här kommer ett par fotobevis på de senaste bilderna: 

Den här var riktigt pillig att hålla på med! Det var mycket samma - samma: 

Förutom färgläggning så var det några i gänget som höll på med lera och jag fick en liten klump jag med och av den gjorde jag en liten skål som jag fick hjälp med att bränna och glasera: 

Ljuset fick jag av hon som brände och glaserade skålen. 😊

Den 26 augusti startar pysselcirkeln igång igen och det ser jag verkligen fram emot! Men vad ska jag göra denna termin? Ja, det återstår att se! I värsta fall så sitter jag väl bara där och är dekorativ! 😉😇😆 Och fikar förstås! Det är ju typ obligatoriskt! ☕👍

Till sist tänkte jag visa några foton jag tog på soluppgången den 20 juli kl 03.38 - 03.45. Jag hade som vanligt varit uppe och nattsuddat och var på väg att gå och lägga mig när jag tittade ut genom fönstret och fick se den vackra soluppgången och bara var tvungen att gå ut på gräsmattan och fota: 

När jag kom in igen och tittade ut genom fönstret var himlen ännu vackrare och genom fönstret tog jag detta foto: 

Det går tyvärr inte att fånga på foto med bara en mobilkamera hur himlans vackert det faktiskt var! Och genom ett skitigt köksfönster blir det inte lättare direkt... Men håll till godo med det som blev!

Men just nu blir det inte så mycket roligare än så här på bloggen! Jag har i vanlig ordning glömt bort att käka frukost... 😆😲 så det ska jag göra nu! Jag ska bara posta detta blogginlägg först och sen blir det äntligen frukost - eller vad man nu kan kalla det när klockan är straxt efter 4 på eftermiddagen... 
Ja, ja. Over and out och på återseende - på en blogg nära dig!

Anneli.

Hänt sen sist, del 2

Så... var var vi nu..? Jo, just det; min födelsedag!

Som mina trogna läsare förmodligen redan vet så brukar jag alltid baka till ett helt kompani till mina födelsedagskalas! I år däremot... not so much... För första gången i hela mitt liv bjöd jag på köpekakor! Ja, jag skäms att erkänna det - och jag skämdes när jag bjöd på nämnda kakor! Inte för att det på nåt sätt är fel att bjuda sina vänner på kakor från affären men för att det är inte jag!!! Min pappa var ju konditor (och bagare och kock) så jag tycker att jag liksom har ett rykte att leva upp till, nämligen att när man fikar hos Anneli så är det hembakat, ekologiskt, relativt lite onyttigt och jävligt gott! Men efter allt som varit med sjukdom och död - och för att inte nämna begravning med fika efteråt - så fanns det noll och ingen energi till att baka just nånting! 

Födelsedagsfika 2026

Det enda som var hembakat var chokladkakan till vänster i bild! Inte ens kanelbullarna (som inte kom med på nåt foto) var hembakade! Som tur är så är mina vänner väldigt förstående och mumsade i sig av det jag bjöd på utan att klaga! 😇
Ja, så det gick att fira födelsedag med köpekakor! Nu är det bevisat! Men jag hoppas att jag slipper göra om det för min stolthet fick sig en törn och till nästa födelsedag hoppas jag på upprättelse! Ja, jag är lite knäpp på det viset... också..! 😉

Vad har mer hänt då? Jo! Jag har klippt mig! Och inte bara toppat mig så där som jag brukar göra utan faktiskt klippt av en del på längden! Så här "kort" hår har jag inte haft sen jag vet 18 år! Vill ni se? Ok! 
Före: 

Och efter: 

Nu blev håret även lite uppklippt så det blev mer liv i det och jag trivs jättebra med det! Och självklart var det Avestas Ekofrissa Camilla på salong Gaiaa som klippte mig! 😄 

Orkar ni med lite till? För jag har en sak till jag tänkte berätta och visa er... Orkar ni? Vill ni? 
Ja, nu hör ju inte jag vad ni svarar men jag kör, för det är egentligen bara två foton!

Så här är det: Jag har gått och blivit med glasögon! Inte bara såna där läsglasögon man kan köpa billigt på t ex ÖoB eller bensinmackar, utan riktiga glasögon från optikern!
Det är två par: ett par glasögon till läsning och när jag sitter vid datorn och ett par som jag kan ha när jag tittar på TV eller går på bio. (När jag bara är ute och går behöver jag inga glasögon och jag brukar köra bil utan glasögon men jag måste erkänna att jag ser hastighetsskyltarna liiite bättre med mina nya glasögon! 😜)
Usch! Jag tycker inte om att vara med på kort but here we go - bara för er mina kära bloggläsare!

Så här ser jag ut med läsglasögonen på näsan: 

Och så här ser jag ut med mina "TV- & bioglasögon": 

Båda korten tagna för nån timme sen! Rykande färska med andra ord!

Ja, det är var allt för denna gång! Förutom att jag ska berätta att hädanefter kommer jag att skriva mer om hälsa har jag bestämt! Det var ju med det i tanken jag startade den här bloggen för många år sen. Men känner jag mig själv rätt så blir det mycket från mitt liv också - i vanlig ordning!

Så välkomna tillbaka; till en blogg nära dig!

Anneli.

Hänt sen sist, del 1

Det är inte riktigt klokt men det har snart gått ett år sen jag bloggade senast! Det vart lite mycket när Käre Maken blev sjuk och Kära Svärmor behövde mer och mer hjälp så jag bestämde mig för att inte pressa mig till att blogga mitt i alltihop. Jag visste inte då att uppehållet skulle bli så här långt... 

Jag har länge tänkt att jag skulle sätta igång med bloggandet igen men jag är ju en "allt eller inget-människa" och tvekade på grund av att jag inte visste om jag skulle orka/förmå mig till att blogga något sånär regelbundet och då föll det liksom på det... men nu har jag bestämt att jag struntar i det! Det blir som det blir och jag skriver när jag har nåt att skriva om, utan att piska mig till det. Ungefär som jag har gjort hela tiden med andra ord! Men jag VILL blogga med inte alltför långa mellanrum men vi får se hur det blir! Jag är här nu iallafall! 

Vad har då hänt sen sist? Ja, det är förstås massor av olika grejer och jag kan ju inte skriva om allt! Men en milstolpe - iallafall för mig som mamma - är att förra sommaren hjälpte vi Käre Sonen den yngste att flytta till sin första egna lägenhet med förstahandskontrakt! Ja, det var ju en milstolpe även för honom! 

Numera bor alla mina fem barn nästan som på rad med bara några kilometer från de två som bor längst bort ifrån varandra! Det känns bra i ett mammahjärta, för som syskon betraktat så är de ganska tighta allihopa och gör mycket tillsammans. Nu är det bara Käre Maken och jag som bor långt bort... Men kidsen bor iallafall på "rätt sida stan" så för oss att köra ner och hälsa på tar bara ca 2 timmar.

I det senaste blogginlägget innan uppehållet skrev jag om Käre Maken; att han fått ändtarmscancer och skulle försöka bli frisk utan sjukvården. Han började blogga om det på en egen blogg (Klicka HÄR för att komma dit) men... han är inte så duktig på att uppdatera... men jag kan berätta att inte mycket har hänt med cancern trots (tack vare?) de förändringar i kosten han gjort och de olika naturmedikamenterna han tar. Så det har iallafall inte blivit sämre och han mår bra och är full av energi! 

Men så var det Kära Svärmor... hon fick också cancer fast i halsen. En knöl som växte jättefort och på några månader blev otäckt stor! Hon ville inte bo hemma längre så vi ordnade ett boende åt henne där de har personal dygnet runt men efter bara tre veckor där dog hon - den 12 december -25! Käre Maken och jag satt i bilen på väg in för att hälsa på henne men vi hann inte ända fram; 1 minut (EN MINUT!) innan vi kom in på hennes rum tog hon sitt sista andetag! Jag tröstar mig med att hon iallafall inte dog ensam! En av personalen satt hos henne hela tiden! ♥ 

Begravningen hölls i Avesta Kapell den 8/1 -26.

Så här efteråt är jag så glad för det vi hann göra med Kära Svärmor innan hon blev för dålig! Bland annat följde hon med till Stockholm och hälsade på Käre Sonen den yngste i hans nya lägenhet och en gång var vi upp till Leksand och åt lunch på Hälsohemmet Masesgården.

Efter allt som behöver göras när någon har dött (bl.a. tömma lägenheten och gå igenom alla tillhörigheter, flyttstädning, planera begravningen och fikastunden efteråt m.m. m.m.) var jag heeelt slut! Fram till begravningen gick jag på ren vilja - jag hade lovat Kära Svärmor att ordna allt till hennes begravning så som jag gjorde till Käre Svärfars för några år sen - och det löftet ville jag hålla! Men det kom med en kostnad... Jag vet inte om jag riktigt repat mig än om jag ska vara riktigt ärlig! Ni som känner mig och/eller följt min blogg en tid vet ju att mitt mående inte var på topp (för att uttrycka sig försiktigt) redan innan så jag ser det mer eller mindre som ett mirakel att jag överlevt! 

Precis en månad efter Kära Svärmors begravning var det dags för mig att fylla år igen och att fira min födelsedag är obligatoriskt i min värld - även när jag är så trött att jag ser dubbelt och går på knäna! Men jag tror att jag får spara att berätta om det tills nästa blogginlägg för nu börjar detta bli lite långt. 

Ja, jag tror vi får säga så! På återseende på en blogg nära dig - och förhoppningsvis i "modern tid"!

Anneli.

Ändrade planer.

Som titeln redan avslöjat så har det blivit ändrade planer. Jag som har lovat... och så blir det inte så..! 

Planen var verkligen att jag skulle ha en gästbloggare här lite då och då men nu har personen i fråga gått och startat en egen blogg istället! Så oförskämt! 😡

Nä, jag skoja bara; det är inte det minsta oförskämt! ♥ Jag tycker att det är kul! Men vem är då den tilltänkte gästbloggaren? Jo, ingen mindre än Käre Maken!

Så här är det: den 22 april hittade jag Käre Maken på badrumsgolvet, för svag för att komma upp därifrån ens med min hjälp! "Vi måste ringa en ambulans" sa jag. "Nej" sa Käre Maken, "jag vill bara komma till sängen". "Men hur ska det gå till" undrade jag? Tystnad... Jag tror att han insåg att jag hade rätt (som vanligt 😉) och att ringa ambulansen var enda alternativet!

Sagt och gjort! Ambulansen var där på 20 minuter och jag hönsade runt och plockade ihop kläder, mobilladdare och toalettartiklar till Käre Maken och sen åkte ambulansen iväg med honom. Det tog 10 dagar innan han kom hem igen! Läkarna hade hittat en 13 cm lång tumör i ändtarmen som inte gick att operera bort! Men hur det gick och hur det går får ni läsa på hans blogg där han kommer att berätta vad han gör för att bli frisk igen! Han har tackat nej till traditionella behandlingar och har bestämt sig för att läka med helt naturliga medel! Och med Käre Makens envishet och Jävlar Anamma tror jag att han kommer att lyckas! Han har mitt fulla stöd! ♥ 

Kortet här ovan är taget när Käre Maken kom hem från Falu Lasarett och så här glad var han att få komma hem! Och skäggig... Jag hade glömt att packa ner rakhyveln... 😄

Vill ni titta in på hans blogg så kommer länken till den HÄR: 
https://alternativ123456789.blogspot.com/

Anneli.

Happy hair day och en cliffhanger!

Jag är känd för mycket men inte att jag klipper håret särskilt ofta! Nä, snarare tvärtom! Det är 2 år sen jag klippte mig senast och på den tiden har håret förstås vuxit en hel del. Närmare bestämt så här långt: 

Men jösses vilka slitna, torra, tråkiga hårtoppar! (Men av nån underlig anledning får jag inga kluvna toppar! Bara tunna och tråkiga!)

Som av en händelse så frågade Kära Svärmor om jag hade tänkt att klippa mig snart för isåfall ville hon följa med. Ja, det är typ såna saker som får mig att äntligen få tummen ur och ringa min favoritfrisör Camilla på Salong Gaiaa och beställa tid. Och i fredags hade hon tid för både Kära Svärmor och mig!
Om du tittar under fliken "Hud- & Hårvård" under headern så har jag skrivit om Camilla och hennes salong Gaiaa förut. Camilla är ju Avestas enda ekofrisör och trots att hon inte har kvar lokalen i stan längre utan har flyttat salongen hem till sig i Haltarsbo (ca 15 km öster om Avesta) så åker jag så gärna de kilometrarna till henne för jag vet att hon är duktig och bara har helt rena produkter - precis som jag vill ha det!

Jag funderade på hur jag ville ha håret klippt; d v s hur mycket hon skulle få klippa av! Jag älskar ju att ha långt hår och har haft det i stort sett hela mitt liv men liiite funderade jag på om jag ville ha nån frisyr annat än bara hängande "au naturel". Men ett krav jag har på eventuella frisyrer är att de ska vara "underhållsfria" - förutom att håret naturligtvis ska tvättas! "Wash and go" är min melodi! Inte orkar jag hålla på och föna och stajla mitt hår! Jag har varken ork eller intresse för sånt! Nä, det räcker fullständigt att bara tvätta, handdukstorka och gå vidare med sin dag! Wash and go alltså! Så det blir just inte nåt att välja på annat än att fortsätta ha relativt långt, fritt hängande hår som åtminstone går att sätta upp med en hårklämma varma dagar! Mer frisyr än så pallar jag inte att hålla på med!

Ja, men hur blev klippningen då? Jo, den blev ganska så precis som förra gången för 2 år sen! Så här: 

Det känns bra så här! Men nästa gång kanske, kanske jag vågar mig på nåt annorlunda... eller inte! Det får vi se då - när det nu blir! Jag är ju som sagt inte känd för att jag klipper mig särskilt ofta..!

Men från hårklippning till nåt hårresande! En sax är ju vass men vad som är ännu vassare är... en skalpell! Det och lite till kommer min gästbloggare att skriva om i nästa blogginlägg! Så kom tillbaka hit en annan dag för att läsa den hårresande - och helt sanna - berättelsen om vad en skalpell har använts till!

Anneli.

Jakten på hälsa, del 3: Vattenfasta

Ja men då så! Då är jag äntligen här igen! Efter drygt 3 månaders bloggtystnad... Det var verkligen inte planerat - snarare tvärtom! Jag har ganska många "presumtiva blogginlägg" i huvudet så det är inte av idétorka som blogginläggen lyst med sin frånvaro!
Nä, det är snarare brist på inspiration, oförutsedda händelser och att jag faktiskt haft ganska mycket att göra som har hållit mig borta från bloggen. 

Men här är jag nu och idag tänkte jag berätta om mina tre dagars vattenfasta! 💧

Ni som hängt med på bloggen här i några år kanske kommer ihåg att jag har juice- och smoothie-fastat i 30 dagar några gånger men det kände jag att jag inte ville göra i år. 

Jag kanske ska börja med att svara på frågan: Varför fastar man?
Det enkla svaret på det är att låta kroppen få lite semester från att lägga energi på att smälta mer eller mindre svårsmält mat (beroende på vad man äter), för att rena kroppen och ge den lättsmält näring.

Men vattenfasta då? Det är ju noll näring! Mmm... det är lite hard core... men har visat sig ha flera fördelar, framför allt att få kroppen i ketos och för att uppnå nåt som heter autofagi.
Ketos innebär att när det inte finns nån glukos för kroppen att använda som energi då använder kroppen fett som bränsle istället. Autofagi är när kroppen blir kannibal 😋 och börjar äta sig själv genom att använda sjuka och döda celler som "byggmaterial" till nya, friska celler. Ni kan läsa mer om det HÄR. (Länken öppnas i ett nytt fönster).

Som ni förmodligen vet så har jag ju flera... låt oss kalla det för hälsoutmaningar, och försöker på olika sätt bli frisk med naturliga metoder som Homeopati, örter, kosttillskott och näring. 
Jag lever ju under hot (som det känns för mig) att närsomhelt ringer de från Falu lasarett och ger mig en tid för att operera bort min skölkörtel! Jag kan visserligen neka - för jag vill verkligen, verkligen inte operera bort min sköldkörtel - men nån gång kanske jag måste inse att det är enda lösningen... eller är det det? Ja, det är det jag försöker ta reda på! Vattenfastan är ett led i detta.
Nån gång kanske jag skriver ett helt eget blogginlägg om vad jag gör för att försöka bota min sköldkörtel om nån är intresserad men nu vill jag bara berätta om vattenfastan, annars blir detta redan rätt långa blogginlägg ännu längre!

Jag är en person som inte är så där himla duktig på att plannera och ha framförhållning så denna vattenfasta "bara hände" - från en dag till den andra!
Förrförra lördagen tänkte jag att varför inte och lät Käre Maken muskeltesta mig (kinesologi) och låta kroppen svara på om vattenfasta var Ok och i hur många dagar. Kroppen sa ja till 3 dagar så sagt och gjort så bestämde jag mig att börja dagen därpå! Varför vänta liksom? 😉
Kl 23,15 på lördagskvällen tog jag sista skeden yoghurt och till kl 12.45 tre och en halv dag senare drack jag ingenting annat än vatten! Så det blev 3½ dygn + 1½ timmes fasta! Ja... jag kan ju inte göra nånting halvdant..! 😜

Det är viktigt att man bryter en fasta försiktigt och ju längre man har fastat desto försiktigare behöver man vara! Nu var det här ju bara 3 dagar men jag tog det lugnt ändå! Jag började första dagen med citronvatten med ingefära och honung (kroppen jublade! 😍) och sen åt jag en näve smultron som Käre Maken plockat till mig! Sen fortsatte jag att bara dricka fram till middagen som blev en halv Galiamelon. Till kvällsmat åt jag lite yoghurt med jordgubbssylt i och himlans va gott det var! ALLTING blir mycket godare efter man har fastat! Det är som att smaklökarna omkalibrerar sig på nåt vis!
Dag två fortsatte jag att ta det lugnt med ätandet; det blev citronvatten, den andra halvan galiamelon, en banan, lite yogurt och på kvällen en liten sallad. 
Dag tre såg ungefär lika dan ut men med lite större portioner och dag fyra (igår) åt jag i stort sett som vanligt igen. 

För mig var det ingen större grej att vattenfasta i tre dagar. Jag tyckte att det gick lätt! Visst kände jag mig hungrig ibland men det var bara att dricka lite vatten så gick det över! På dag två fick jag lite huvudvärk men jag tog några korn havssalt under tungan och vips var den borta! 😌 Det värsta med vattenfastan var väl att det var tråkigt att inte äta och är det inte värre än så så står man ju ut! 

Ja, det var det jag tänkt att skriva om vattenfastan men om nån har några frågor eller kommentarer så skriv dem i kommentarsfältet här under så ska jag svara så gott jag kan!

Ha det nu så bra alla mina bloggläsare! Jag lovar att försöka skriva lite oftare! Och kanske, kanske kommer jag ha en gästskribent här ibland! Vi får se - det är på planeringsstadiet!

Anneli.

Jakten på hälsa, del 2: Hypnos

Nu ni! Nu kommer äntligen det utlovade blogginlägget om de 4 hypnossessioner jag gjorde med Hypnoterapeuten Dan Ahtola (<=== Länk) i mars i år. 

Rent praktiskt; hur gick det till?
Jo, Dan bor nere i Simrishamn och jag, jag bor ju i Avesta. Lååångt att åka med andra ord! Men med lite hjälp av teknikens under så kunde jag stanna hemma framför datorn för allting skedde via zoom! Tur att jag har en så skön kontorsstol som går att luta lite bakåt så jag kunde hitta en skön och avslappnad ställning under hypnossessionerna och tur att jag önskade mig en webbkamera nån gång i höstas och att Käre Maken köpte en till mig! Och med hörlurar med mikrofon, en varm, skön filt och en fotpall hade jag allt jag behövde och ville ha till våra sessioner!

Varje session var 1½ timme och vi började alltid med att prata lite om vad vi skulle fokusera på och hur jag såg på de saker jag ville förändra. Och sen satte vi igång!

"Luta dig tillbaka och slappna av. Ta några djupa, långsamma andetag och för varje andetag går du mer och mer in i dig själv och blir mer och mer avslappnad. Ögonlocken blir tyngre och tyngre". Typ så började varje session. När jag var djupt inne i mig själv gav Dan mig instruktioner om vad jag skulle göra, t.ex: "Se dig själv på en plats där du är helt trygg. Det kan vara en plats som finns eller som skapas för dig här och nu".

Om jag ska vara helt ärlig så kommer jag inte ihåg i vilken ordning allting skedde eller i vilken av sessionerna en upplevelse hände så jag kommer "bunta ihop" alltihop - alla fyra sessionerna - helt utan inbördes ordning.

Men först: En kompis kom på fika igår och av henne fick jag krukan med de fina lila blommorna! Nu står de i fönstret vid min dator! Da House i bakgrunden. 

Intentionen med hypnossessionerna var ju att förändra min underliggande "sanning": "Allt och alla kan läka - utom jag. Ingenting funkar på mig". För att komma åt det fick olika delar av mig själv komma till tals. Jag fick t.ex. "plocka ut" min sköldkörtel och hålla den i handen(!) för att dels se den - och för mig såg den ut som en svart blobb, så där lite geléig/svampig - och jag fick fråga den vad i hela friden den höll på med och varför. Svaret jag fick till mig var att den är förgiftad (tungmetaller och andra miljögifter) och behöver hjälp att avgiftas och att den även tagit på sig svåra känslor som chock, förtvivlan och sorg för hade den inte gjort det så skulle nåt ännu värre än knölstruma och Graves sjukdom kunna skapas.
När sköldkörteln hade fått säga sitt så fick jag förändra den till nåt trevligare och vips så var det som att en sol gick in i den och fick bort allt det svarta och sen fick jag sätta tillbaka den på sin plats i min hals igen! 🌞

I flera av sessionerna fick jag se och prata med mitt framtida jag - den Anneli som redan är frisk! Jag kunde fråga hur hon/jag gjort och vad jag behövde och det var ju bland annat samma som min sköldkörtel behövde: avgiftning!
Jag fick en jättehäftig och för mig användbar bild av mina mer och mer friska framtida jag: det var som att massa olika versioner av mig själv stod framför mig; en ganska nära, nästa lite längre bort, den tredje ännu lite längre bort och så vidare, varje version friskare än den föregående. Och redan under den första sessionen där jag träffade mitt framtida jag kunde jag "kliva in i" den första i raden av framtida Anneli som var lite friskare! Det här bilden av alla mina framtida jag som var friskare och friskare för varje version har verkligen hjälpt mig att tro och t.o.m ha en inre vetskap om att jag kan läka, jag kommer att läka och jag läker redan i detta nu! Skithäftigt på ren svenska! 😎

Jag fick också be den delen av mig som höll fast i övertygelsen om att jag inte kan läka/ingenting funkar på mig att komma fram och vips så stod det en liten gumma till hälften gömd bakom ett träd! Hon var rädd för att jag skulle var arg på henne men kom till slut fram och ställde sig bredvid mig. Jag fick fråga varför hon med en dåres envishet hållit fast i denna icke-sanning och hon förklarade att hon bl.a. försökt skydda mig från att bli besviken. När jag fick berätta för henne att det inte har hjälp utan snarare tvärt om saboterat i mitt liv så såg hon skamsen och ångerfull ut och sa att hon bara ville mitt bästa! Jag kände verkligen kärleken och omsorgen från henne och hon kände min kärlek och förståelse för henne och då när hon inte var rädd för att få bannor längre förvandlades hon till en ung flicka, eller rättare sagt till mig i ungefär 10-årsåldern. Sen fick vi gå på bio! Japp! Min inre biograf! Jag hade ingen aaaning om att jag hade en sån! 😛 Jag kunde till och med känna doften av 🍿 popcorn! 😋 Inne i biografen satte vi oss i de skönaste fotöljer vi såg och Anneli 10 år satt ömsom bredvid mig, ömsom i mitt knä. Vi skulle se två filmer; först hur den ickestödjande "sanningen" påverkat mig, d.v.s. "jämmer och elände"! 😨 Vi skulle se samma lilla filmsekvens om och om igen, fortare och fortare och vid slutet på varje filmsekvens skulle en stopp-skylt dyka upp: STOPP! Så här vill vi inte ha det! Och så swisch bort med den! För mitt inre såg jag att för varje gång stoppskylten kom så slängdes den filmsekvensen ner i en låda vid mina fötter och när vi sett samma eländiga filmsnutt tillräckligt många gånger så stängde jag lådan, låste med ett hänglås och kastade bort nyckeln! 😄

Nästa film var mer positiv! Den handlade om Anneli - frisk och stark, och allt jag kunde och orkade göra! Även den filmsnutten spelades upp gång på gång, fortare och fortare men utan stoppskylten. När vi var färdiga med bioupplevelsen kom 10-åriga Anneli och jag överrens om att hon från och med nu skulle hjälpa mig "på riktigt"/med sånt som stärker mig och med det tog hon åter sin plats inuti mig.

Det här och mer hände under hypnossessionerna och det var riktigt häftigt! Jag känner även att det verkligen har hänt positiva saker tack vare dessa sessioner! Jag är gladare - helt "utan anledning", jag har mycket större framtidstro och jag har fått mer kraft på nåt sätt! 

Förutom de fyra hypnossessionerna fick jag hemläxor mellan gångerna! Frågor att tänka på och svara på. Det var ingenting jag behövde redovisa för Dan utan bara en hjälp för mig att se framsteg och hålla mig på spår. Bland annat fick jag efter första sessionen skriva ett brev till mitt framtida jag. Det ska jag läsa och svara på en månad efter sista sessionen vilket är nu i dagarna! Det ska bli spännande! 😊

Och som om inte allt det här var nog så har jag på livstid tillgång till flera olika ljudspår och ledd självhypnos som jag kan - och uppmanas - göra nu efteråt. De har också hjälpt mig väldigt mycket att dels befästa det vi gjorde under de fyra sessionerna och dels att bearbeta nya saker som kommer upp! Super-super-bra!! ♥

Allt som allt kan jag säga att detta är det bästa jag gjort för mig själv i hela mitt liv!!! Jag bara önskar att jag gjort det först... innan jag slängde ut massa pengar på annat - som naturligtvis inte funkade nåt värst på mig... Men mer om det i ett annat blogginlägg, för jag har testat en del riktigt häftiga grejer må du tro! Men det här - hypnosen med Dan - är det i särklass häftigaste och bästa jag gjort! Jag är så glad och tacksam så jag kan inte förklara det i ord! ♥

Ok. Nu kanske du undrar om det var läskigt på nåt vis? Nä, inte ett dugg! Jag kände hela tiden att jag var trygg och i full kontroll över mig själv och att jag om jag behövt hade kunnat öppna ögonen närsomhelst!

Om även du skulle vilja prova hypnos så kan jag varmt rekommendera Dan! Du kan boka ett gratis 20 minuters samtal med honom där du kan ställa frågor och känna in om detta är rätt för dig! Här kommer länken till Dans hemsida igen: ahtolavision.com.

Och med detta avslutar jag mitt blogginlägg om hypnosen! Har du frågor till mig så kan du skriva en kommentar här under.

Nästa blogginlägg (när jag nu hinner och orkar/prioriterar det... vågar inte lova när det blir) tror jag du också kommer tycka är ganska spännade så håll koll här så du inte missar det!

Ja men då säger vi så! Tack för att du läste hela vägen hit och Välkommen tillbaka!

Anneli - den aningens förbättrade versionen! 😃

Glad Påsk!

I väntan på att jag ska skriva blogginlägget om mina hypnossessioner kikar jag in här för att önska alla mina bloggläsare en Riktigt Glad Påsk! 

🌻🐇🐥🐣🌼

 

Nu hoppas vi på fint väder, god påskmat och ett och annat påskägg till barnen!

Anneli.

Jakten på hälsa, del 1.

Ja men då så! Då är det dags att avslöja vad jag har sysslat med för att förbättra min hälsa de senaste typ 1½ åren! Det är ganska många saker så jag kommer dela upp det i olika blogginlägg, en sak i taget. Jag har funderat långt och länge på i vilken ordning jag ska ta allt och man kan ju tycka att kronologisk ordning borde vara det logiska. Men... jag kommer faktiskt börja med det senaste. 

Att jag i olika omgångar har använt mig av Homeopatmedicin tror jag att de flesta av er vet och också att jag inte har haft några stora framgångar med det (sen jag vara barn). Nu tror jag mig veta varför och om du läser vidare så får du också veta!

Vårt undermedvetna styr långt mycket mer än vad de flesta tror. Endast ca 5 % av en människas totala medvetande finns i det medvetna medvetandet, resten ligger i vårt undermedvetna. Det man inte vet kan man inte göra nånting åt, det tror jag att vi alla kan vara överrens om och har vi då en eller flera "sanningar" och föreställningar/trosuppfattningar som saboterar våra goda intentioner, ja då har vi inte så mycket att sätta emot. Det undermedvetna vinner varje gång - ända tills du kan ändra på dessa tankar och "sanningar".

(Bild ärligen snodd på internet nånstans men jag tyckte att den passade här för att även våra tankar är energi!)

Hur kan man göra åt det då - ändra tankar och underliggande "sanningar"?
Steg nr 1 är att se att du har dem!
För min del var det så att jag började ana att jag hade en saboterande "sanning" genom att iakta mina egna tankar och reaktioner. Jag har en övertygelse om att ALLT och ALLA kan läka och bli friska men sakta men säkert började jag märka att varje gång jag hörde eller läste om nån som blivit botad från nån sjukdom eller gått ner i vikt så var min reaktion och automatiska tanke att "vad bra då för henne/honom men JAG KAN INTE LÄKA ELLER GÅ NER I VIKT ", "I'M WEIGHT LOSS RESISTENT - JAG KOMMER ALDRIG ATT KLARA AV ATT GÅ NER I VIKT", "INGENTING FUNKAR PÅ MIG"! Ofta, men inte alltid, följt av "SÅ DET ÄR INGEN IDÉ ATT ENS FÖRSÖKA"!

Wait, what!?! HUR kan man ens tänka så och ännu mindre TRO så?? Ja, mitt medvetna medvetande fattade ju förstås att det var rent nonsens och helt omöjligt att jag skulle vara den enda människan på planeten som inte kunde läka eller gå ner i vikt men lik förbannat så låg den "sanningen" och skvalpade i mitt undermedvetna och sabboterade varje försök! Eller... nästan varje försök... Jag lyckades ju läka mitt hjärta för typ 10-ish år sen men det räknas tydligen inte..! En gång är ingen gång, typ. Heeelt galet, jag vet men de övertygelser som ligger i vårt undermedvetna styr våra liv!
Som tur är så är jag ju envis som en röd gris så när jag ibland ger upp så är det bara för en liten stund, sen tar jag nya tag igen! 
Var den här saboterande "sanningen" kommer ifrån har jag inte en susning om men tack och lov så spelar det ingen roll! Det gick att radera den "sanningen" ändå! 

Hur gjorde du då, undrar du kanske? Jo, med hypnos! (Det kanske du redan förstod om du såg förra blogginläggets ledtråd!)
När det kommer till hypnos så är det superviktigt att man är trygg med och litar på personen som ska hypnotisera och i början på året hittade jag äntligen den personen!
Han heter Dan Ahtola och hur det gick med våra 4 hypnossessioner tänker jag berätta om i nästa blogginlägg för nu har det här blogginlägget blivit så långt redan så det kan räcka så här för denna gång! Men håll utkik så får du hela den spännande berättelsen i ett blogginlägg på en blogg nära dig! Som vanligt alltså! 

Välkommen tillbaka!

Anneli. 

Jag ber om ursäkt höll jag nästan på att säga...

men egentligen har jag inget att be om ursäkt för! OM jag hade bett om ursäkt så hade det varit för att jag inte bloggat på så länge vilket jag faktiskt har lite dåligt samvete för! Men jag har aldrig sagt eller lovat - vare sig mig själv eller nån annan - hur ofta jag ska blogga, utan snarare tror jag mig veta att jag har uttalat att jag bloggar när jag har nåt att säga, när orken tillåter. 

Att det varit tyst här så länge var inget jag hade planerat! Snarare tvärt om! Jag har ganska många saker jag vill blogga om och som jag tror att många av er kan vara intresserade av men orken var till att börja med inte med mig och jag har haft spännande saker för mig som tagit upp mycket av min tid, ork och engagemang men på en blogg nära dig 😎 kommer du om du vill kunna läsa om allt det! Men inte idag för detta blogginlägg är bara en "teaser"!

Det jag kommer att skriva om här i en snar framtid är en hel del av min hälsoresa och vilka spännande saker jag gjort för att förbättra den!
Odlingarna kommer snart att vara mycket i fokus, speciellt för Käre Maken! Hur mycket jag orkar påta i jorden återstår att se, men händer det nåt i mina odlingslådor så kommer jag att skriva och visa det här, det lovar jag!
Tarot fick jag för lääänge sen en förfrågan att kunde skriva om vilket inte blivit av - än! Men är ni fortfarande intresserade så ska jag nog få ihop ett blogginlägg om det också!
Healing är en annan sak som ligger mig varmt om hjärtat och där har jag också nåt rätt spännande att berätta för er!
Så håll utkik här så kommer det snart nya, spännande, inspirerande blogginlägg!
Här är en liten ledtråd till vad som kommer! (<- Klicka på ordet "ledtråd"!)
Om du prenumererar på bloggen så kommer blogginläggen direkt till din e-post så att du inte missar nåt! Bara ett tips! 😃

Annars så har jag hunnit fylla år igen och bjudit mina homies på kalas i sedvanlig ordning: 

(Jag fick inga klagomål i år heller..! 😉😋)

Käre Maken och jag hade vår 31:a bröllopsdag i förrgår! ♥
Pysslet i Logen här i byn har kommit igång - denna termin på onsdagar - och vi planerar att ha en utställning på våra alster längre fram i vår! Bildbevis på det kommer när det är dags!

Ja, som du märker kommer jag ha massor att skriva om så välkommen tillbaka till denna min blogg för att läsa om allt och titta på mina foton!

Kom gärna ihåg att det finns ett kommentarfält här under där du kan skriva kommentarer eller fråga om nåt är oklart t ex. 

Ja men då så! Då säger vi så så länge! På återseende - på en blogg nära dig! 😏😛

Anneli.

GOD JUL 2024

Tittar bara in som hastigast för att önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År! 

Vi ses nästa år! Tänk, då skriver vi 2025!

Anneli.

4:de Advent 2024

Oj, va fort tiden går! Det är redan 4:de advent! Om två dagar är det Julafton och sen är det bara en vecka kvar av detta år! 😱 Men hur har det gått till undrar jag?! Det var ju alldeles nyligen förra julen... Eller? Är det bara jag som inte fattar det här med tid? 😵

När barnen var små märkte man av tiden på hur fort de växte men nu när de är vuxna så är de ju liksom lika stora hela tiden! 😛😉😝 (Kära sonen den yngste fyller för övrigt år idag: 25½! Så det så! 😉😊)

Ja, ja! Tiden är det ingen som rår på så det är bara att hänga med i svängarna bäst det går! Och apropå tid så behöver jag ta mig en gnutta av den varan för att göra lite annat än att hänga här! Men innan jag postar detta blogginlägg så vill jag förstås önska alla mina bloggläsare: 

En riktigt fin 4:de advent!

Anneli.

3:dje Advent 2024

Helt otroligt! Jag lyckades komma ner till undervåningen, ta kort på adventsljusstaken och göra ett blogginlägg! Det hade jag inte trott igår...
Jag är nämligen sjuk! Hosta från helvetet och rätt ordentlig feber! Inatt sov jag 13(!) timmar, gick upp på toa, drack lite citronvatten och sen var det bara att gå och lägga sig igen. Men nu sitter jag här! Det är en mindre bedrift faktiskt! Jag fryser och svettas om vartannat och jag har inte ätit en bit sen i fredags och jag är fortfarande inte sugen på mat. Det är väl kroppens sätt att tala om att den inte har tid att ta hand om nåt annat än kroppen.

Nu orkar jag inte skriva nåt mer... det lilla jag redan skrivit har tagit ganska lång tid för min hjärna är som mos. Men nu har jag iallafall tagit det där kortet och då vill jag ju visa er det! Här kommer det: 

Ha nu en riktigt fin 3:dje advent - det som är kvar av den! Jag tänkte sätta på mig mina hörlurar och sätta på nån bra musik och förmodligen somna här i min kontorsstol! Den går att vicka bakåt och med benen på en fotpall så det är riktigt bekvämt! Go' natt!

Anneli.

2:a Advent 2024

Så har vi då kommit fram till 2:a Advent! Tiden går fort tycker jag! Fast det kanske är för att jag sover så mycket..? Det är ju ingen nyhet att jag är trött som tusan hela tiden och nu har jag tagit det till en helt ny nivå! Igen... 😪 Som tur är har jag minimalt med krav på mig vad gäller julfirande - med största sannolikhet kommer inga barn hem; jag tror att de har egna planer - så det är bara Kära Svärmor vi behöver tänka på och hon kräver inte mycket!
Jag vet ärligt inte om jag ens kommer orka göra nåt julgodis - eller nån julmat! Kanske risgrynsgröt för det är så himla gott! Vi får se hur det går. Det blir jul oavsett! 🎄🎅

Som ni vet så har jag iallafall plockat fram adventsljusstaken och nu har jag tänt det andra ljuset: 

Så till alla mina bloggläsare vill jag säga: 

ha en riktigt fin 2:a Advent!

Anneli.

1:a Advent 2024

Efter lååång bloggfrånvaro tittar jag in som hastigast för att önska alla mina bloggläsare en riktigt fin 1:a Advent! 

I år får adventsljusstaken stå i fönstret som vetter ut mot gräsmattan och Da House! Här i vårt hus är det fortfarande en byggplats där ingenting verkar bli riktigt färdigt... Men det blir väl så när Käre Maken gör allting själv! Men därav finns inte många platser att ställa en adventsljusstake; detta fönster var typ enda valet. Men jag klagar inte! Jag sitter med min dator alldeles bredvid så det är bara mysigt!
Men bara för att få det sagt: i år blir det tredje julen med byggkaos! Ja, ja! Det blir fint när det blir färdigt! När det nu blir det... 

Nu vet jag att åtminstone några av er undrar över min bloggtystnad och jag lovar att berätta varför och vad jag har haft för mig men det kommer jag förmodligen inte orka göra förrän på andra sidan nyår. Vi får se!

Och med detta säger jag morsning och good bye för nu ska jag på tjejträff med mina homies! 

Anneli.

Potatisskörd och hemligheter

Sverige, vi har ett resultat! Båda mina odlingslådor som Käre Maken satte potatis i den 23 maj har grävts ur och det fanns potatis där under jorden! Inte så mycket och ganska små men väldigt fin! Så här såg det ut innan Käre Maken började gräva: 

Så här visset har det varit i flera veckor men vi tyckte inte att det var nån brådska att ta upp potatisen så den fick vara kvar ända till i tisdags! 

Käre Maken i full fart!

Självklart blev det en liten "action-rulle" inspelat också och här kommer den: 

Här är länken till videon så kan du gå in på youtube och titta på den om du vill:
https://www.youtube.com/watch?v=eol9S-mT7yk&ab_channel=AnneliSj%C3%B6gren 

I videon så lovar jag ju att jag ska visa hur mycket potatis det blev från de två odlingslådorna och fotobevis på det kommer här: 

Det här är från den sämre lådan och det blev inte så mycket som du kan se! Men i ärlighetens namn så grävde ju Käre Maken upp en av plantorna för några veckor sen för att se om det överhuvudtaget fanns nån potatis där under den vissna blasten och det var om jag minns rätt 5-6 potatisar som jag käkade upp innan jag kom på att jag kanske skulle ha fotat dem först... Så tänk dig 5-6 potatisar till i samma storlek i hinken, då har du hela skörden från låda nr 1! 

I låda nr 2 var potatisen lika liten (de flesta är som ett normalstort ägg ungefär) men lite fler till antalet och så här såg det ut i den hinken: 

Sammalagt var det ca 20 kilo potatis i de båda lådorna. Små potatisar är också potatisar och de var iallafall väldigt fina! De allra minsta potatisarna körde jag hela i airfryern till middag och det var riktigt gott! 

När jag ändå var ute och fotade så tog jag även kort på den tredje odlingslådan - den med sallad och lök i och där såg det ut så här: 

Helt övervuxen sallad! Löken plockade vi in för ett par veckor sen. Det var inte så många lökar med de som var smakade riktigt bra kan jag meddela! Så här många blev det: 

Det är så härligt att ha hemodlade grönskaker! Lite lyxigt på nåt vis! Jag är väldigt tacksam att vi bor så att vi kan odla en del av vår egen mat! ♥

Men här har jag inte tid att sitta! Jag har hemligheter på gång serru! Jag har lite att förbereda innan jag kan gå och lägga mig! Men det här hemliga jag ska göra; jag lovar att jag ska skriva om det här på bloggen lite längre fram! Men du kan få en liiiten ledtråd om vad det är: det har med min hälsa att göra! Men mer avslöjar jag inte idag! Du får titta in här igen om du är nyfiken! Gör det vettja! Och varför inte prenumerera på blogginläggen så får du dem direkt till din mail och slipper missa nåt! Bra idé! Bara gör't!

Anneli.

En mycket blöt historia!

Ja du... nu har det gått nästan en månad igen utan att jag skrivit nåt här... men NU är jag här iallafall!  😊

Idag tänkte jag berätta om hur det var att leva fyra dygn utan vatten! Eller... jo, vi hade vatten, bara inte i kranen! Vi fick hämta vatten i dunkar och hinkar hos Kära Svärmor inne i stan. 

Vad hade hänt då kanske du undrar? Jo, det började i fredags förmiddag med att Käre Maken hörde nåt konstigt tyst, väsande ljud när han var i det vi kallar för "kaminrummet". Han försökte lokalisera mer exakt var ljudet kom ifrån och upptäckte att det kom från golvet, nära ytterväggen. Men ingenting syntes, det var bara det väsande ljudet. Där och då fick Käre Maken en snilleblixt och kollade vattenmätaren och såg att den snurrade på fast inga kranar var öppna och varken disk- eller tvättmaskin var på. Snabbt som tusan stängde han av vattnet och det väsande ljudet tystnade och vattenmätaren slutade snurra! Hjälp! En vattenläcka! 😱

Allt det här hände innan jag ens var vaken än och när jag äntligen orkat slänga benen över sängkanten och tagit mig in till badrummet anade jag ingenting förrän jag skulle sätta på kranen... Käre Maken kom uppspringandes för trappen och berättade vad som hänt och jag frågade "men hur ska jag borsta tänderna och spola på toa"? Och tvätta händerna? Och duscha"? 

Ja, duscha var ju uteslutet men Käre Maken hade satt på vattnet igen den stund det tog att fylla vatten i två stora kastruller och från en av dem hällde han vatten i vattenkokaren, värmde det och hällde upp i en pumptermos som han kom upp med till badrummet. Och av en anledning som ingen människa begriper hade jag för ett tag sen köpt våtservetter trots att jag egentligen inte gillar att använda såna. Men jag hade hittat nånstans på nätet en sort som skulle vara helt naturliga och tänkte att de kunde vara bra att ha t ex i bilen när vi är ute och åker så jag köpte ett par förpackningar. 

Gissa att de kom till användning nu!! 

Jag måste säga att det var fyra superjobbiga dygn! Käre Maken bröt upp golvet där han hört det väsande ljudet och mycket riktigt: där var en rejäl läcka; ett rör som hade brustit. Men när han bröt upp golvet blev läckan ännu värre så sen gick det inte att sätta på vattnet igen för då hade vi haft en fontän inomhus - och det ville vi inte! 😣
På grund av det här fick han kånka mycket vatten kan jag säga, fast vi snålade så mycket på vattnet vi bara kunde! Men för att t ex spola i toan gick det åt nästan en hel hink vatten! Som tur var hade vi hinkar som stått ute och som det var regnvatten i och de använde vi i första hand. Men ändå! Käre Maken var ju tvungen att kånka upp dem till övervåningen! Och diska var uteslutet så du kan ju gissa hur mycket disk vi hade efter 4 dygn..! 

I tisdags förmiddag kom äntligen rörmokaren iallafall så när jag vaknade vid lunchdags fanns det vatten i kranarna igen! Halleluja! TACK till Engsteds Rör i Krylbo! 🙏
Bland det första jag gjorde var att duscha! Aaaaah...! Sååå skönt! 😄

Det är inte klokt vad beroende man är av att ha rinnande vatten inomhus! Bortskämd rentav! Nu när jag sätter på kranen och det kommer både varmt och kallt vatten så känner jag mig verkligen tacksam!

Men hur klarade man sig förr? Det var nåt jag tänkte mycket på under dessa fyra dagar.
När jag växte upp hade vi ett landställe utanför Södertälje där det varken fanns vatten eller toa inomhus. Det var en pump ute på gården där vi pumpade upp vatten i hinkar som vi bar in i huset och upp för trappan till köket och i ena hörnet av tomten fanns ett utedass. Så levde vi ca 16 somrar och det gick hur bra som helst! Skillnaden var att våra liv var anpassade till det! Vi diskade i baljor och vi hade tvättfat och en kanna vatten på en gammal kommod där vi tvättade oss och en potta i ett pottskåp där vi kunde kissa om vi behövde gå upp på natten, och på utedasset behövde det ju inte spolas så som det måste göras på en vanlig WC. Behövde vi bada så gjorde vi det i Södertälje kanal - vi hade lyxen av att ha en egen brygga! Och så bodde vi ju bara där på sommaren...  
Käre Maken och jag pratade om att det kanske vore bra att bygga ett utedass här utanför huset nånstans - ut i fall att! Då behöver han ju inte kånka in så mycket vatten bara för att vi ska kunna spola! Men det kommer nog inte att hända - varken att vi bygger ett utedass eller att ett rör springer läck igen (får man hoppas)! 

Vad händer nu då? Jo, nu måste det torka upp i golvet 

och det lär ju ta en stund... och sen ska Käre Maken lägga nytt golv i kaminrummet - det hade han tänkt att göra ändå! Tur i oturen att han inte hunnit göra det än! Man får se det från den ljusa sidan! 😃

Och som Galenskaparna och After Shave avslutade ett av sina Himla många fina program med: Ha en blöt kväll. Golf! 😉

Anneli.

Hjälp! Det är en månad för tidigt!

Idag när jag gick ut till Da House för att vattna krukväxterna så passade jag på att ta ett par foton på vägen.

Från fönstret inne vid min dator i vårt boningshus såg jag att Käre Maken höll på att klippa gräset så jag skyndade mig ut för att hinna ta ett kort på vår gräsmatta som var översållad av gula blommor: 

De är som små minisolar! 🌞

Jag tog också ett foto på potatisodlingen i lådorna utanför huset vilket var en sorglig syn: 

Jag vet inte hur väl det syns på kortet med det ser för bedrövligt ut! Vänstra lådan har helt gett upp! Det är en endaste grön stjälk som fortfarande ser ok ut resten har vissnat ner!
I den högra lådan - som ju varit finast hela tiden - har blasten gulnat och håller på att vissna ner där också! Men... men... det är ju en månad för tidigt!!! 😨

För en vecka sen grävde Käre Maken upp en av potatisplantorna i den vänstra lådan för att se vad som fanns under den. Det var 6-7 rätt små potatisar som i och för sig var fina men... små! Jag borde väl ha tagit ett foto på dem men det kom jag på först efter att jag ätit upp dem. Sorry about that! 

Så, vilken dag som helst kommer åtminstone den vänstra lådan att grävas ur och som vanligt kommer jag att ta kort på det! Den plantan som redan är uppgrävd visade ju iallafall att det finns potatis där under blast och jord, bara inte så mycket som jag hoppats! Men man får vara glad för det som blir! 

Men nu tänkte jag avsluta med nåt roligare nämligen vad jag gjorde i söndags! Då träffade jag några av mina "homies"; mina tjejkompisar, på knytkalas och oj vad mycket gott vi käkade! Tyvärr har jag inga fotobevis på det - bara på mitt bidrag till kalaset: nämligen en jordgubbs- cheesecake: 

Tror du att den var nåt god då? 

Mmmm... Supergod!! 😋 

100 % ekologisk, kanske 50 % raw och bara nyttiga ingredienser! Så det är inte mycket att klaga på! Men det var det ingen som gjorde heller kan jag avslöja från säker källa! 😎

Men nu börjar det bli dags att masa sig ut i köket och laga middag så detta är allt för idag! 
Mors!

Anneli.

Jag vet, jag vet...

... jag har inte skrivit ett enda blogginlägg på hela juli och här kommer jag i elfte timmen och tänkte få ihop nånting vettigt. Eller vettigt och vettigt... vi får se vad det blir. 

Förutom de vanliga gamla krämporna (som tyvärr varit sämre i några veckor - but let's not go there...) så har juli varit en rätt bra månad! Förutom när det varit för varmt... jag klarar inte för höga temperaturer!!! Om jag får bestämma så får det inte bli varmare än +24 grader - och då ska det helst blåsa så där lite skönt också! Meeen... det är inte jag som bestämmer vädret så det är bara att leva med att det blir som det blir! 

Vad har varit bra i juli då? Jo, bland annat att min schersmin blommade så vackert och doftade så helt fantastiskt!

Och att smultronen i min gamla odlingslott gett jättemycket bär! Det här fick jag till frukost en dag t ex: 

Mmmm... 😋 Sååå himla gott! Det finns fortfarande lite smultron att plocka men inte så många längre.

Nåt annat som varit bra denna månad är att Käre Sonen, den yngste, har varit här och hälsat på i några dagar! ♥ Men det blev tyvärr inga foton tagna!

Mindre bra är mina odlingar tyvärr! T ex potatisen; den ena lådan ser bra ut men den andra... jag vet inte vad som hänt! Ja, men kolla: 

Lådan till vänster ser ut som att den gett upp! Här en närbild: 

Vi har inte sett vad som finns under jorden än men antagligen är det lika dåligt där som ovan jord. Men vi låter båda potatislådorna stå ett tag till. Så länge det inte blir bladmögel så är det ingen brådska att gräva upp ev potatis.

Tomatplantorna blev det inga kort tagna på men det är lika bra det för så dåliga som de ser ut så lär det inte bli nåt av dem! Det är inte tomatplantornas fel - det är Käre Maken och jag som inte orkat ta hand om dem! Se la vie, se la vie!

Av de tre Hokaidopumpafröna jag satte så var det en som kom upp. Den planterade Käre Maken i en kruka så att vi kan ta in den när det varnas för frost. Men den stackars plantan är det inte mycket bevänt med heller. För lite vatten? För mycket vatten? Din gissning är lika bra som min! Så här ser den ut: 

Sist kommer ett kort på sallads- och lök-lådan: 

Här ser det inte alltför roligt ut heller, MEN; det är för att Käre Maken har sett rådjursklövsavtryck i lådan! 😱 Rådjur har alltså hoppat in i lådan och klivit omkring vid ett flertal tillfällen, så det är nästan ett mirakel att det växer nåt där överhuvudtaget! 

Ja, det här med att odla... det är nästan som att spela på lotto - fast lite bättre odds! Men man vet aldrig hur det blir förrän efteråt! 

Nu har jag kommit till slutklämmen på detta blogginlägg! Hur vettigt det blev får du som läsare avgöra! Jag signar ut nu iallafall och går och vattnar krukväxterna i Da House och sen ska jag laga middag!

Ha det så bra alla där ute i syberspace! Ha en riktigt fin augusti och så ses vi när vi ses! Bl a en uppdatering av odlingarna kommer att komma lite längre fram!

Anneli.

Odling och Midsommar 2024

Jaa du... Här blir det inte många barn gjorda som en god vän till mig brukar säga. Jag vet ärligt inte hur man kan leva när man är så trött och slut som jag är hela tiden!
Min endokrinologdoktor "Dr P" är allvarligt orolig för mig sa han (igen...) när jag var på läkarbesök hos honom förra måndagen.
Igår när jag var på Falu lasarett på ögonmottagningen (för fjärde gången i år!) och gjorde massa olika undersökningar (olika syntest, ögonbottenfotografering och tryckmätning av mina ögon bl a) och sen fick prata med en ögonspecialist så fick jag både bra och inte så bra besked... Jag ska inte tråka ut dig med detaljerna men summa sumarum så är det ingenting akut och just ingenting har förändrats sen i januari som tur är. Men jag fick två sorters ögondroppar utskrivna - en mjukgörande och fuktighetsgivande och en mer medicinsk som ska minska trycket bakom ögonen. 
Jag "hör" vad de som känner mig tänker och undrar: "Kommer hon verkligen att ta medicindropparna"? Jag må vara en motvallskäring av rang men ibland så bestämmer jag mig för att lyda doktorn och det här är ett av tillfällena! (Nu riktigt "hör" jag min ärkepolare C's ljudliga suck av lättnad! 😜😂 ) Käre Maken är in till stan i skrivande stund för att hämta mediciner på apoteket till mig; ögondropparna och Thacapzol (för sköldkörteln)!

Ja, ja! Jag ska inte tråka ut dig med mina krämpor längre! Det är som min mamma brukade säga: "Man blir inte frisk av att prata om sina sjukdomar"! Kan bara tillägga lite snabbt att jag går fortfarande hos Homeopat och min förstorade sköldkörtel har faktiskt blivit lite mindre! 😃 Och så har jag lovat Dr P att jag åtminstone ska prata med en kirurg om det här med att operera bort sköldkörteln (som "alla" läkarna tycker att jag ska göra).

Anledningen till att jag skärpte till mig och skrev ett blogginlägg idag är för att önska alla mina bloggläsare en riktigt fin Midsommar och för att visa lite foton från mina små odlingar! Jag börjar med ett rykande färskt foto på några av smultronplantorna i gamla odlingsplätten: 

Det är några små kart men inga mogna smultron än.

Den 29 maj var jag ute och fotade lite för då hade precis några potatisplantor tittat upp i pallkragarna och jag hade tänkt att skriva ett blogginlägg om det. Men det sket sig... 😴😴😴 Men för jämförelse kan jag visa ett foto på hur det såg ut då: 

och hur det ser ut idag, precis 3 veckor senare. Det har det hänt lite kan jag säga! Nu ser ut så här: 

Det tog sig efter regnet kan man säga! Och apropå det så vill jag säga att det här vädret vi har haft de senaste veckorna har varit perfekt för odling; ömsom sol ömsom regn, inte för kallt, inte för varmt! En odlares våta dröm kan man nog säga faktiskt! Vi får hoppas att det håller i sig!

I "lök och salladslådan" ser det ut så här: 

Inte så myckat att skryta om än så länge men sommaren har ju just börjat så det finns hopp om en bra skörd! 

Förutom sparris som jag visade i förrförra blogginlägget så har vi (läs: Käre Maken) just skördat den första rädisan nere från stora landet: 

och den tänkte jag mumsa i mig så fort jag har postat detta blogginlägg! 😋
Vid närmare eftertanke så ska jag nog skynda mig att posta detta blogginlägg för jag blev väldigt sugen på rädisa helt plötsligt! 😉

Ja men, då ses vi när vi ses nästa gång! Ha nu en fantstiskt fin midsommar, ta det lugnt med spånken (alkohol) och gör ingenting som jag inte skulle gjort! 😜😎

Anneli.