Tomatskörd och fortsättning på hälsouppdateringen

Idag tänkte jag som lovat berätta det jag inte berättade i förrförra blogginlägget där jag skrev om hur det går med hälsan och vad jag själv gör för att hjälpa till med min läkning.
Men jag börjar med att berätta om tomatskörden! 

Om du kommer ihåg mina bloggposter från i somras så skrev jag ju bl a om att några tomatfrön från 2021 års odling hade självsått sig i år och att Käre Maken hjälpte mig att sätta 4 av de tomatplantorna i en kruka. Där växte de och frodades, blommade och gav tomater (fast inte så många) och innan frosten kom tog vi in hela den stora krukan de stod i för att rädda de omogna tomaterna som var kvar. Nu i november har jag kunnat skörda dem! 

Dessa tomater plockades av den 19/11, d v s förra lördagen.

De här tomaterna plockades av den 23/11, d v s för precis en vecka sen.

Och igår plockades de här två sista tomaterna: 

På tomatplantorna finns i dagsläget 2 blommor som kanske, kanske inte kommer att bli tomater. Jag har inte bestämt om jag ska låta plantorna stå kvar och fortsätta vattna dem eller om jag slänger dem. Men igår fick de vatten iallafall så jag behöver inte bestämma mig riktigt än.
Men tänk att skörda sina egna tomater i november! Det har jag aldrig gjort förut!

Och så var det det här med min hälsa. Jag lämnade dig ju med en liten cliffhanger i förrförra blogginlägget och jag förstår att du sitter där och biter på naglarna av spänning att få veta vad det var jag inte berättade då! 😉😃😜 Så då kommer det väl här då:

Vad gäller mina sköldkörtelvärden så vet jag inget mer än - de är lite dåliga på att uppdatera mig... och jag är lite dålig på att ringa och tjata. Men jag kan inte tänka mig att det hänt nåt drastiskt på de senaste veckorna!

Och vad är det då jag "fifflar med på sidan om"? 😉 Jo, i augusti/september hade jag ganska mycket hjärtfladder och det var riktigt jobbigt! Men då kom jag att tänka på att min mamma gav min morfar ett naturmedel som hette Crataegus och är gjort av hagtornsbär. Käre Maken googlade på det och fick fram att det inte får säljas i Sverige längre men att det finns att köpa från t ex Danmark. Sagt och gjort, 3 flaskor beställdes på en gång och den 6 september fanns de i brevlådan! Den dagen hann jag bara ta en dos (man ska ta 50 droppar 2 ggr/dag) men redan efter andra dosen dagen därpå lugnade hjärtat ner sig! Wow! Det var snabbt expedierat! Och sen dess har jag tagit Crataegisan, som den heter, enligt rekommendation.

Det har funkat superbra! Hjärtat har varit lugnt och slagit precis som det ska - utom under de ca 2 veckorna efter att jag var på ultraljud av hjärtat som jag ju berättade om i förrförra blogginlägget. Varför hjärtat helt plötsligt började fladdra igen vet jag inte och kan inte ens gissa! Men sen dess har det som sagt slagit precis som det ska, trots att jag för precis 2 veckor sen började ta 1 tablett mindre av min hjärtmedicin! Så från och med idag ska jag prova att ta bort ytterligare en av de tabletterna och så får vi se hur det går! 😊

Det andra jag "fifflar" med är nån slags... Homeopatmedicin..? Ja, jag vet faktiskt inte riktigt vad det är om jag ska vara ärlig! Men den 5 oktober var jag iväg till en ny Homeopat i Krylbo. Ja, han är inte ny - han har hållit på i en herrans massa år - men han var ny för mig! Och det var av honom jag fick den här... ja, vad det nu är för medicin:

Efter konsultationen hos denne Homeopat så beställde han medicinen, personligt tillverkad efter vad han tyckte att jag behövde och den 14 oktober kom medicinen i brevlådan. 10 droppar 3 ggr/dan ska jag ta enligt rekommendation men jag tar det bara 2 gånger om dagen. Det ska nämligen tas på fastande mage, d v s man får inte äta eller dricka nånting en halvtimme före eller efter man tagit dropparna och för mig som sitter och pimplar té hela dagarna funkar inte det. Jag får vara glad att jag får till 2 gånger om dagen! Men hur som haver så har jag inte märkt ett dugg av dessa droppar! Så jag vet inte hur jag ska göra med uppföljningen... Just nu lutar det åt att jag inte kommer gå tillbaka till den Homeopaten.

Det tredje jag "fifflar" med är att jag hittills nu gått 10 gånger (sen den 10 oktober) och fått behandling av Mia på hennes företag Livsriktig. Mia använder sig av en slags lågenergilaser plus djupvågsbehandling med en apparat som heter VibraCussor®. Jag har tyvärr inte märkt så mycket av de behandlingarna heller men som Mia sa när jag kom första gången: "mina apparater läker ingenting med de hjälper kroppen att självläka". Och nånting känns bättre... jag kan liksom inte sätta fingret på det men om jag ska försöka förklara det så känns det som att helt plötsligt VILL kroppen läka och har börjat jobba på det. Jag har en inbokad tid till Mia nästa vecka och sen får jag se om jag kan fortsätta... det kostar ju en del... 😩

Och som grädde på moset går jag fortfarande till Jennifer på Juicy Healing och får Lymfmassage lite då och då! 😌 Jag funderar på att börja basta i hennes infraröda bastu ibland också men det är ju så jä-la tråååkigt att basta!!! Varmt och svettigt är det ju också! 😬 Men det ska ju vara så himla nyttigt! Ja ja, jag får se ur jag gör! 

Men nu vet du vad jag håller på med vad gäller förbättrandet av min hälsa. Hur det går fortsättningsvis kan du läsa på en blogg nära dig! 😄

Anneli.

1:a Advent 2022

Tänk att vi redan gått in i adventstider! Det är 1:a advent idag!

Idag fick jag hjälp av Käre Maken att hänga upp adventsstjärnor i Da House; en i sovrummet och en i köket! Och så tände jag det första ljuset i... ja, vad ska man kalla det för..? Det är ju egentligen ingen adventsljusstake men den har 4 ljushållare...  Så här ser den ut iallafall så får du väl kalla den vad du vill! 

Jag fick den här av min kompis Katta för ett par år sen. ♥ 

Här inne i vårt just nu extremt stökiga hus satte Käre Maken upp ett par adventsstjärnor även här + ett par 7-armade elektriska ljusstakar. De ser lite malplacerade ut mitt i stöket men det får vara så just nu för vi håller på att röja och sortera här hemma så nån julstädning är det inte tu tal om i det Sjögrenska residenset!
Det här kommer antagligen att bli den stökigaste julen någonsin misstänker jag för ju mer vi röjer desto stökigare verkar det bli! Dessutom är jag ju min morfar skrothandlarens dotter-dotter och har svårt att slänga grejer... Jag kopplar ihop minnen och känslor med saker vilket gör det väldigt svårt att släppa taget om dem. Dessutom tycker jag att det är en dödssynd - eller borde iallafall vara - att slänga grejer som är fullt användbara! Ge bort eller sälja går bra. Om jag bara kan släppa taget om dem...

Vi skulle faktiskt ha varit med på en loppis förra helgen men den blev inställd så grejerna vi tänkt att sälja där står kvar här hemma. Och på den vägen är det...
Men det får vara så här i år! Det kommer förmodligen inte hem några barn till jul iallafall och då känns det viktigare att fortsätta röja än att ha julfint. Det kommer fler jular!

Nu får du ha en fortsatt fin advent så ses vi när vi ses!

Anneli.

Färgläggning och hälsouppdatering

Igår var sista Hantverks- och Återbrukscaféet i Logen (IOGT-lokalen här i byn) för denna termin. Förutom att äntligen sy färdigt Walldorfdockan Katelin som jag visat här på bloggen i de tre föregående blogginläggen så har jag lagt upp ett par byxor och fållat två gardiner (som nu hänger i det som tidigare var barnens rum på ovanvåningen). Sen fick jag idétorka på vad jag skulle göra så jag tog med mig min vuxenmålarbok och har suttit och färglagt dessa två sidor i den de sista gångerna:

Det var länge sen jag tog mig tid att sitta och färglägga nåt i den boken och jag hade nästan glömt hur rogivande det kan vara! Speciellt när det är tyst runtomkring så kan man verkligen "försvinna" in i färgerna och formerna! Nu är det sällan tyst några längre stunder på "syjuntan" för vi sitter ju och pratar och skrattar under tiden som vi handarbetar men ibland måste vi ju andas lite också och då kan det vara tyst en liten stund! 

De här torsdagseftermiddagarna/kvällarna i Logen är verkligen veckans höjdpunkt men trots det ska det bli skönt med lite "ledigt"! Allting har sin tid och nu är det tid att börja förbereda sig för jul känner jag. Nån gång i slutet på januari/början på februari startar vi upp caféet igen och då blir det extra roligt att komma igång med det igen. 

Hälsouppdateringen då? Jo, den ser ut ungefär så här: 
Från skyhöga sköldkörtelvärden i påskas gick värdena ner och var normala under en månad i somras, med hjälp av låg dos Thacapzol och Homeopatmedicin. Sen började de sticka iväg uppåt lite igen! Ja, inte T4 - det värdet har varit inom normalreferensen sedan provtagningen den 23 juni men T3-värdet började dra sig uppåt igen i slutet av augusti och har legat lite högt sen dess. Så då slutade jag ta Levaxin (fast läkaren tyckte att jag skulle höja dosen Thacapzol istället men det kunde han fetglömma! 😏).
Blodprovet taget den 28 oktober (det senaste jag fått provsvaren på) visade att det precis låg och svajade på den översta gränsen för vad som anses vara normalt, d v s: 6,4 där övre gränsen är 6,5. Blodprovet jag tog den 11 november vet jag inget om än men jag antar att det inte har hänt så mycket eftersom jag inte har ändrat på medicineringen på sistone (förutom att Homeopatmedicinen jag fick av Renée tog slut den 12 september men det var då det).

I förra blogginlägget berättade jag att jag varit hos min hjärtläkare och ultraljudat hjärtat och att allt såg bra ut! Men... ett par dagar senare fladdrade hjärtat helt jäkla infernaliskt en hel dag! 😱 Sen var det lugnt i 2 dagar för att sedan dra igång igen och så höll det på i nästan 2 veckor! Men nu har det lugnat sig igen och jag har inte haft nåt hjärtfladder sen i början av förra veckan. Så i onsdags beslöt jag mig för att försöka börja dra ner på dosen hjärtmedicin jag äter! Hittills har det gått bra men vi får se hur det går i längden... Jag har bara minskat en tablett än så länge (från 6 tabl/dag till 5) men jag tänker så här:
Det är inget fel på mitt hjärta, utan det har ju varit de höga sköldkörtelhormonerna som påverkat det. Nu när värdena är nere på det normala så borde det ju egentligen inte behövas nån hjärtmedicin alls kan man tycka. Men betablockerare måste man trappa ner långsamt för hjärtat har ju vant sig vid dess påverkan! Så jag ska ta det lugnt och se vad som funkar!

Det är några saker till jag tänkte berätta i samband med ovanstående men det får faktiskt vänta tills nästa blogginlägg för annars blir detta för långt och jag är hungrig! Dessutom vill jag fota ett par saker och visa er men nu är det för mörkt för att det ska bli bra bilder, så ha tålamod! Det kommer mer om min hälsoresa nästa gång! 

Nu behöver jag lite mat i magen! På återseende! Och SVISCH! så var hon borta! 😉

Anneli.
 

En riktigt bra dag!

Idag är en riktigt bra dag! Hur skulle det kunna vara nåt annat när Käre Maken beställt ett hemligt paket till mig som han hämtade på Ica idag! Men det är inte bara det som gör just idag lite extra bra! Nä, jag har varit hos hjärtspecialisten på Avesta Lasarett också och gjort ultraljud på mitt hjärta!
Men jag börjar berätta om paketet!

I paketet låg det: 

En choklad-adventskalender med Raw, ekologisk choklad! 😋

Och två påsar med: 

Chokladknappar! 500 g vit och 100 g mörk choklad. Ekologisk förstås! 😊 

En dag när man blir överraskad med så mycket choklad bara måste ju kategoriseras som en bra dag! 😄

Det andra som förgyller denna dag är att ultraljudsundersökningen av mitt hjärta visade att jag har ett friskt hjärta igen! Det slår som det ska och det finns inget hjärtflimmer som de var oroliga för! Hurra! Nu ska jag bara få ordning på sköldkörteln också så är jag "fit for fight" igen! (Mer om det i ett annat blogginlägg.)

Som grädde på moset för att ytterligare förgylla min tillvaro så fick dockan Katelin en ny mössa igår! 

Det var en av deltagarna på Hantverk- och Återbruks-caféet - Eivor - som stickade den till Katelin! Eivor berättade att hon hade börjat sticka den hemma igår på morgonen och så stickade hon klart den igår på caféet! Hon stickar inte bara snabbt Eivor - det blir snyggt också! Mössan passade precis på Katelins huvud och när hon nu fått en så fin mössa så passade jag på att byta kläder på henne också så nu är hon redo för den kallare årstiden som du kan se på det rykande färska fotot här ovan!

Nu ska jag fortsätta att ha en bra dag och det tycker jag att du ska ha också!

På återseende!

Anneli.

Får jag presentera...

Jag vill börja det här blogginlägget med att tacka alla som kom med namnförslag till min Waldorfdocka som äntligen blev färdigsydd i torsdags (efter 41 år)! 

Jag fick in många fina namn till henne! Eller vad sägs om: Miss Li, Lili, Bellali, Emmali, Lillali, Walldali, Lindamari, Liselott, Lilianne, Dolli, Katelin, Lindali, Lisali, Finalina, Novali, Liv, Lina, Tuvali, Sagali, Linnèa och Linus-Ida! Själv funderade jag på Emmeli och Angelina.

Nu har jag "smakat" på vart och ett av namnen samtidigt som jag tittat på dockan för att se/känna om jag tycker att det är det hon ska heta och till slut kom jag fram till vilket av alla namn jag skulle välja! 

Får jag presentera: 

Katelin!

Det var faktiskt ett av Käre Makens namnförslag! Men det var inte därför jag valde just det namnet utan för att det liksom kändes rätt och för att min mamma hette Kate! 

Förutom att jag omedelbart tyckte om namnet Katelin så kändes det som att det var en liten hyllning till min mamma också. Det är 21 år sen hon dog och jag saknar henne! Så det känns lite fint att dockan får ett namn efter min mamma Kate! ♥

Än en gång ett stort tack för ert engagemang att hitta ett Li-namn till min docka! ♥ 

Anneli.

Historien om en docka

För 41 år sen jobbade jag som barnvårdare - en yrkesgrupp som inte finns längre men vi tog hand om sjuka barn i deras hem så föräldrarna kunde gå till jobbet. I lugnare perioder när det inte var så mycket sjuka barn fick vi istället jobba på en förskola eller som vikarie för dagbarnvårdare när de t ex skulle gå en kurs. En mycket rolig tid i mitt liv!
5 år in i jobbet var jag gravid med mitt första barn. Vi barnvårdare fick ibland gå olika kurser, och då - när jag var gravid - fick vi gå en kurs i att sy Waldorfdockor! Det passade ju mig bra som snart skulle få en liten! Så jag (som inte ens gillar att sy! Jag hade haft träslöjd hela högstadiet!) gick in med hull och hår för att lära mig att sy en Waldorfdocka! 

Att sy en sån docka tar lite tid; det är många moment, är rätt "pilligt" och man behöver vara ganska noga, så jag hann inte bli klar med min docka innan kursen var slut. Jag sydde väl lite hemma men det var inte lika roligt som när man sitter med sina arbetskamrater och babblar samtidigt som man syr, så dockan var fortfarande inte klar när bebisen gjorde entré. (Däremot så sydde jag två mindre Waldorfdockor som blev färdiga - en till min älskade dotter och en till min tvillingsyrras första barn.) 

När Kära Dottern var nästan 3 år flyttade vi till en större lägenhet och i min mage sparkade lillebror och tyckte väl att det började bli trångt! När Kära Dottern var 3 år och 9 dagar bestämde sig den lille parveln för att det var dags att komma ut och med 2 små barn blev det inte mycket tid för handarbete! Så den nästan färdiga dockan låg i en påse i en garderob och blev inte färdigare av det! Och det enda som var kvar var att sy det sista på håret... 

Tiden gick och dockan låg kvar i sin påse i garderoben. När Kära dottern och Käre sonen var 9 respektive 6 år fick de en lillasyster och jag tänkte att nu skulle jag sy klart dockan! Jag gjorde väl nåt lamt litet försök men klar blev den inte! Två år senare flyttade vi från Stockholm till Dalarna och dockan hamnade i en annan garderob och blev bortglömd. 

Åren gick. Vi hade flyttat till Avesta, jag fick 2 barn till och åren fortsatte att gå... Dockan låg i sin påse och jag visste på ett ungefär var den var men det blev inte av att jag sydde klart den. Men nu, igår, tog jag äntligen tag i det! Jag tog med mig påsen med dockan i till Hantverk- och återbruks-caféet vi har här i byn på torsdagarna och nu - äntligen - sydde jag klart dockan! Det tog alltså ganska precis 41 år att få den klar!!! Helt galet! Men så här ser den ut: 

Rätt söt om jag får säga det själv! Men; jag har ett problem som jag hoppas att mina kära bloggläsare kan hjälpa mig med! Vad ska hon heta?

Min tvillingsyrras och mina döttrar heter alla nåt med Li - antingen i början, slutet eller mitt i namnet.
Syrran heter Rosali och jag heter ju Anneli och så kom det sig att även våra döttrar fick namn med Li. Så jag tänker att även dockan ska få ett Li-namn, med vilket? Hjälp mig! Kom med förslag!
Bästa förslag vinner... äran och mitt Tack! 

Kom igen nu! Gnugga geniknölarna och skriv era förslag i kommentarerna - antingen här på bloggen eller på min facebooksida! 

Tack på förhand!

Anneli.

Summa summarum

Åh hej å hå va tiden går! Ett nytt blogginlägg - det var inte igår! Men här kommer det nu; den sista uppdateringen av min potatisskörd för i år!

Som du kunde läsa i förra blogginlägget så lämnade Käre Maken och jag 7 av de 8 odlingssäckarna med potatis orörda. Hösten har hittills varit ganska mild så det var ingen brådska att få upp dem. Men för en dryg vecka sen tyckte vi ändå att det var dags! Odlingssäckarna fick trots allt stå längre än vad vi tänkt oss men nån gång måste de ju tömmas! Så söndagen den 9 oktober skred vi till verket! Här kommer bildbevis på det: 

Käre Maken i full gång!

Jo då! Det fanns potatis under blasten i de resterande 7 säckarna också! Dock måste jag säga att liiite besviken på skörden blev jag... Med tanke på att de här potatisarna fick stå ca en månad längre än vi planerat så hade jag hoppats på att de skulle ha växt till sig lite mer och lite fler men icke! Men man får vara glad för det som blir - och det blev jag! 

Ur de 7 odlingssäckarna fick vi upp 6,5 kg potatis så nu ska vi räkna lite: 6,5 kg på 7 säckar betyder att det blev straxt under 1 kilo potatis i varje säck. I varje säck hade vi satt vi 4 potatisar. Det betyder att av varje satt potatis blev det 232 g nya potatisar. 

Om vi jämför det med potatisen som växte i landet så ser det ut som följer:
I landet satte vi 12 potatisar och vi grävde upp 10,5 kg (11,5 kg skrev jag i förra blogginlägget men ca 1 kilo var ju från en av odlingssäckarna så jag drog av det nu för att det skulle bli en rättvis jämförelse). Det betyder att varje satt potatis i landet blev till 875 g ny potatis! Det är nästan 4 gånger bättre resultat än i odlingssäckarna! 

6,5 kg prima ekologisk potatis!

Betyder det att jag kommer ge upp att odla potatis i odlingssäckar? Nej, faktiskt inte! Jag ger inte upp så lätt och jag har insett att det går att göra bättre! 
De fel vi gjorde i år var att inte vattna tillräckligt ofta och inte fylla på med jord tills hela säckarna var fulla. Att säckarna inte var fulla med jord gjorde så att kanterna vek in sig så när det regnade så kom det inte in så mycket av vattnet utan det mesta rann utmed sidorna och ner på gräsmattan. 
Potatis växer dessutom utmed stammen. Det blir nya rötter hela vägen upp till jordytan, så ju högre jorden går upp på stammen desto fler potatisar kan det bli! Så på't igen nästa säsong! Gör om, gör rätt! Dessutom ska jag testa att bara sätta 2 potatisar i varje säck för att se om det gör nån skillnad. Men det blir nästa år det!

För att avsluta redovisningen av odlingsår 2022 så ska jag visa två foton på årets roligaste potatisar från min odling! Här kommer det första: 

Och här kommer det andra: 

Och med det avslutar jag detta blogginlägg! Vi ses när vi ses!

Anneli.