Ett snabbt beslut.

På't igen då! Hastigt och lustigt tog jag ett beslut om nåt som jag funderat på ett tag. Nåt jag inte gjort sen sommaren 2018!
Vad kan det va', vad kan det va'? Jo ser du, jag tänkte göra en sån där 30-dagars juice/smoothie/frukt/grönsaks & bär-fasta! Bara fettfritt och Raw! Ja... förutom att jag hade 4 kronärtskockor hemma när jag helt plötsligt bara bestämde vid frukostbordet igår att NU ska jag börja! Så igår åt jag två kokta kronärtskockor och idag ska jag äta de sista två! Men sen så! Sen blir det bara fettfritt och Raw för hela slanten! Ja, förutom en kopp örtté när jag känner mig sugen. Men det räknas inte har jag bestämt! 😛

Redan nån gång i slutet på maj bestämde jag att jag skulle fasta (min variant) nån gång i sommar men hade inte bestämt när. I lördags hade jag en kompis här och jag frågade om hon också ville haka på och det ville hon! "När börjar vi då"? frågade hon och innan jag hade tänkt mig för så sa jag "på måndag"!  Dagen efter kom jag på att jag hade mat i kylen som jag behövde äta upp först så jag sa till kompisen att jag måste nog vänta några dagar till innan jag börjar. "Men nu är jag inställd på att börja imorgon" sa kompisen "så jag gör det"! 
När jag sen satt vid frukostbordet på måndag förmiddag, ätandes 2 grape fruits - vilket jag ofta äter till frukost - så bestämde jag mig hastigt och lustigt för att "va fan! Jag kör"! Och så blev det! In i frysen slängde jag det som jag egentligen hade tänkt äta upp men kronärtskockor låter sig inte frysas ner och kan inte heller ätas råa så de får bli undantaget nu de första två dagarna. Jag har iallafall gjort fettfri dippsås till dem!

Hittills idag har jag bara bara druckit citronvatten (som jag alltid börjar mina dagar med), ätit 2 grape fruits och druckit mer vatten och lite örtté. Men i kylen väntar en skål vattenmelonbitar jag skar upp för en stund sen!

Alldeles strax ska jag gå och hämta dem och smaska i mig dem! 😋 Lite senare ska jag göra smoothie och sen blir det kronärtskockorna och till kvällen har jag ett gäng bigarråer att mumsa på! 

Det blir bra det här! 😊

Om nån som läser det här undrar om det verkligen är tillrådligt att göra en sån här fasta/detox när man är så pass sjuk som jag ju faktiskt är (även om mina hormonvärden gått ner så är de fortfarande på tok för höga!) så tänker jag att ju mindre kroppen behöver ödsla energi på att smälta och ta hand om mat desto mer energi kan kroppen använda till att göra mig frisk! Jag kommer ju få massor av lättsmält näring i mig - nästan mer än när jag äter som vanligt, för då äter jag inte så mycket frukt och grönt som jag kommer göra nu! Nä, som jag skrev här ovan: det här blir bra det här! 👍

Men melonbitarna var det ju! Och Svisch så var hon ute i köket! 😉

Anneli.

Glädjande besked till Midsommar

Jag har precis kommit hem från Avesta lasarett där jag tog nytt blodprov idag igen. Nu har de sammanlagt tagit 28(!) rör blod från det att jag åkte in på akuten den 13 april; 18 rör på akuten och avdelningen (på 5 dygn!) och 10 rör veckorna efter fram tills nu. Puh! Men: det är viktigt att hålla koll på hormonvärdena för om de fortsätter vara så höga riskerar jag bl a stroke och hjärtflimmer! DET vill man inte ha! 

När jag ändå var in för ett nytt blodprov bad jag samtidigt att få veta mina värden från förra veckans provtagning och det var glädjande besked! T4 har gått ner från 51 till 37 och T3 har gått ner från 30 till 14! Jippi och hurra! Och självklart måste jag påpeka att den här läskiga medicinen (Thacapzol) som jag verkligen, verkligen, verkligen INTE vill ta men såg mig nödgad att börja med förra onsdagen fast bara lågdos (2X1 tablett/dag) INTE har med det att göra för jag hade bara tagit den i 2 dagar och den tar 4 - 6 veckor att kicka in! Nä, det här tillskriver jag Homeopatmedicinen! 👍🙌

Nu ska man ju som bekant inte ropa Hej förrän man är över bäcken, mina värden har ju varit på väg ner och sen helt plötsligt stuckit iväg upp igen och det kanske kan hända igen men det känns ändå väldigt bra just nu! Nu kan jag vara glad hela Midsommaren! 😉 Ha ha ha! Jag är typ alltid glad ändå! Men det är klart att det här gör det ännu lättare att vara glad! 😁

Ja, det var det här jag ville berätta om idag så nu återstår det bara att önska alla mina bloggläsare en RIKTIGT GLAD OCH FIN MIDSOMMAR! 

Anneli.

Nederlag och potatisblast

 Hej allihopa! Här är jag igen! Long time no see - som tyvärr inte är ovanligt nuförtiden. 

Jag har tänkt på att skriva här på bloggen ända sen första potatisblasten tittade upp ur en av odlingssäckarna men orken fanns inte. Jag har varit ganska dålig faktisk.

När jag skrev om mina sköldkörtelvärden sist (i förrförra blogginlägget) så var de ju på väg ner och veckan efter jag skrev om det hade de gått ner ännu mer och jag var själaglad! Men... Sen stack de upp med besked och blev så där omätbart höga igen! Hjärtat började fladdra igen vissa dagar och jag fick nästan panik. De två senaste provsvaren var T3 30 (eller mer... det går inte att mäta) och T4 51. Referensintervallet är på T3: 3,5 - 6,5 och på T4: 11 - 23. Så redigt höga värden alltså. Varför det blev så vet jag inte... Jag fick en högre potens på samma Homeopatmedel som jag redan åt (Kali-Jod) precis innan värdena stack upp och kanske var det det som triggade igång det men det är bara en gissning från min sida.

Sen dess har måendet gått upp och ner. Jag har fått ett nytt Homeopatmedel som heter Mercur och först mådde jag bättre, t o m riktigt bra ett par dagar! Men natten till i onsdags drog helvetet igång igen med hjärtklappning och andnöd! Då beslöt jag mig för att "bita i det sura äpplet" och börja med den läskiga medicinen som jag verkligen, verkligen, verkligen INTE vill äta; Thacapzol. Men bara i lågdos! Egentligen vill läkaren att jag ska äta 3X2 tabletter om dagen men jag tar 2X1 tablett istället. Jag har pratat med min läkare om det och han sa att jag kunde göra så. Han är nog glad att jag överhuvudtaget tar NÅT! Men för mig känns det som ett nederlag... 

Nu mår jag bättre igen, men det är INTE Thacapzolens förtjänst för den tar 4 - 6 veckor att kicka in så jag säger att det är den nya Homeopatmedicinen! Men de två i kombination hoppas jag kommer att ta ner värdena till drägligare - och helt normala - nivåer! 
I fredags tog jag nytt blodprov som jag hoppas få svar på när jag ska in och ta ett nytt på torsdag. Håll alla tummar och tår ni har att värdena börjar sjunka nu! Tack! ♥

Men nu över till nåt roligare, nämligen potatisblast! Ja, det kanske inte är så roliga per se men att det kommit en del potatisblast tycker iallafall JAG är roligt! 
Men jag ska inte skriva så mycket om det! Jag visar rykande färska foton istället! Först på landet: 

12 potatisar satte jag ju här men alla verkar inte ha kommit upp - än. 

Sen har vi 8 odlingssäckar med vardera 4 potatisar i varje. Alla har inte kommit upp där heller - än! 

De här två måste vara en tidig sort för de har kommit längst.

Tre av de andra säckarna:

Och de 3 sista säckarna: 

Så NÅT går enligt plan! Det ska bli spännande att se vad som finns under blasten sen när det är dags att skörda! Men det dröjer! Det blir inte förrän i slutet på augusti! Man får ha tålamod...!

Men då så! Ska vi säga så? Jag tycker att vi gör det för nu börjar magen att knorra och det är hög tid att gå ut i köket och laga mat!

Vi ses när vi ses!

Anneli.

Startskottet för odling 2022!

Idag har vi lekt en väldigt roligt lek Käre Maken och jag! Vi har lekt "gömma potatis"! Med andra ord har vi planterat potatis i min lilla odlingsplätt utanför vardagsrumsfönstret! Och inte bara där! Nä, i år ville jag testa nåt nytt så jag skickade Käre Maken till Jula för att köpa såna här: 

Odlingssäckar! De är egentligen tänkta till balkong/altanodling men jag ville prova att odla i säckar och när jag har bestämt mig för något så blir det så! 

Och när jag säger att "vi" har satt potatis så menar jag mest Käre Maken... Min ork räcker inte riktigt till... men några potatisar satte jag iallafall! 
Käre Maken började med att fylla i ca 2 dm kompost i säckarna och sen la vi 4 potatisar i varje säck. 8 säckar gånger 4 potatisar i varje = 32 potatisar! Jag tyckte att det verkade för trångt med 4 potatisar i en säck men Käre Maken påstår med bestämdhet att det funkar så jag får väl lita på honom! Han är ju iallafall månskensbonde! 

Sen hällde Käre Maken på gödsel och jord för att täcka potatisarna. Så nu är det bara att hålla jorden tillräckligt fuktig och vänta på att blasten ska sticka upp ur jorden! Det ska bli spännande det här! 

Sen var det dags att gräva upp mitt lilla land och sätta några potatisar där också. 

12 potatisar petade vi ner där. Det fick räcka tyckte jag! Förra året satte jag ju bara en enda potatis och den blev det ju 3 kilo av! Tänk om det blir så mycket av de här också! Då blir det hela 36 kilo! Meeen det har vi inte sett än...

Sen gödslade Käre Maken även dessa potatisar 

och grävde över jord på potatisarna under övervakning av vår katt Silva: 

I år tänkte jag inte odla några tomater, dels för att jag tycker att de gav rätt dålig avkastning och dels för att potatis och tomater inte ska odlas ihop. Men jag har ju några olika kryddor i landet från förra året som förhoppningsvis tar sig! Gräslöken har redan blivit rätt stor men timjanen och salvian har inte riktigt kommit igång än. Hoppas de gör det!
Vad som däremot hittat in till landet är en smultronplanta! Jag har inte planterat den där utan den har hittat dit själv! Men jag är inte ett dugg ledsen för det! 

Ja, så då har vi kickat igång odling 2022! Håll tummarna för att det blir ett bra odlingsår!

Förresten så är "en väldigt rolig lek" en Galenskaps & After Shave-referens om nu nån undrar.

Jag vet ännu inget nytt om hur mina sköldkörtelhormon-värden är. Jag tog blodprov förra fredagen och ska ta ett nytt imorgon. Så fort jag vet nåt mer så kommer jag skriva om det här på bloggen! Men nu får det räcka för idag! På återseende!

Anneli.

Är det för tidigt att ropa Hej?

Man ska ju som bekant inte ropa Hej förrän man är över bäcken, och över bäcken är jag inte! Men... Det går äntligen åt rätt håll!

Som jag berättade i förra blogginlägget så äter jag Homeopatmedicin istället för den medicin läkarna vill att jag ska ta för min sköldkörtel. Jag har ju blivit diagnosticerad med Hypertyreos variant Graves.
Alla - och jag menar verkligen alla! - runt omkring mig tycker att jag ska äta läkarens medicin.
Utom jag...
Envis som en röd gris som jag är vägrar jag att ta den! Jag vill verkligen ge Homeopatmedicinen en chans först! 

Kali-Jod C30.

Nu har jag ätit Homeopatmedicin i först 11 dagar (D6) och sen hittills 14 dagar med den rätta potensen, d v s C30. Den ska jag fortsätta med tills vidare. Jag har en ny tid till min Homeopat Renée Rubin Bauer den 1/6 så får vi se vad hon hittar på då. 

Vad har hänt då?
Jo ser du. Det ska jag berätta! Men först ska jag tala om vad mina värden var från början:

När jag var på lasarettet var mitt T4 49 (referensintervall 11 - 23) och T3 28 (referensintervall 3,5 - 6,5). Gaaanska högt alltså! 2 veckor senare hade de värdena gått upp till 55 resp. 30,80! Till saken hör att de kan inte mäta T3-värden över 30 och läkaren sa att "vi kan inte veta om T3 är 30 eller 100"! Men iallafall var mina värden var så höga att jag riskerar att få bl a hjärtflimmer och stroke! Men envis som jag är sa jag till läkaren att jag ville fortsätta med Homeopatmedicinen.

Idag ringde min läkare upp mig och berättade att mina värden sjunkit lite! De är fortfarande på tok för höga, men det visar iallafall att Homeopatmedicinen gör vad den ska! Jag är på rätt väg!
Nu är T4 42 och T3 24! Tjohoo! (Eller hur var det där med att ropa Hej innan man är över bäcken..? Ja, ja! Jag måste väl få vara hoppfull iallafall!?!)
Så jag fortsätter som jag gjort hittills, det verkar ju vara ett vinnande koncept! 

Jag är fortfarande väääldigt trött och sover en stund (läs: ett par timmar) i soffan nästan varje dag plus 9 - 10 timmar på natten. Men det är nog bra. Den som sover syndar inte höll jag på att skriva... nä, men kroppen har nog lättare att läka när man vilar och är avslappnad.

Ja, nu har du fått en uppdatering om hur det går för Fru Sjögren i det Sjögrenska palatset (kråkslottet)! När nästa blogguppdatering kommer står skrivet i stjärnorna men håll utkik för rätt som det är dimper det ner!

Anneli.

Vägen framåt

Imorgon är det en vecka sen jag kom hem från sjukhuset. Trots att jag avskyr att vara på sjukhus så ser jag med tacksamhet tillbaka på de 5 dygnen. Även om de famlade lite för att hitta vad som felas mig så fick jag tillslut den diagnos som förklarar allt! Men vem hade trott att den var Hypertyreos? Hade läkaren sagt Hypotyreos hade det varit logiskt men hyper? De som har det brukar ju vara trådsmala och det är ju det sista man kan säga om mig! Min kropp fattar visst inte att den ska vara smal! 😉 
Jag är iallafall liiite lydig och tar betablockerarna som tvinga hjärtat att slå normalt och jag tar även de vätskedrivande tabletterna (och får springa på toa stup i kvarten) som jag fick ordinerade men... den där läskiga medicinen mot just sköldkörteln och Hypertyreosen tar jag inte! Jag kanske borde... men nä. Jag vill prova naturliga metoder först! 
Medical Medium/Anthony William är nån jag litar på och just nu försöker jag läsa hans bok om sköldkörteln nämligen denna: 

Det är jobbigt att läsa för mig när jag är så trött och slut så det går långsamt... Nåt annat som går långsamt är att äta sig frisk så nåt annat måste göras parallellt! Och det är på gång! 😌 Fortsätt läs!

För 3 dagar sen jag var äntligen hos Homeopaten jag bokade tid hos flera veckor innan jag hamnade på lasarettet. Väl där ställde Renée Rubin Bauer som hon heter, massor av frågor om mig som person. Inom Homeopatin är det även viktigt att ta hänsyn till personligheten hos den som ska behandlas! När hon sammanställt alla mina svar skulle hon återkomma med vad hon rekommenderar för medel till mig. Det gjorde hon redan igår! Så idag ska Käre Maken åka till henne och hämta det (jag måste stanna hemma och pinka... det blir en jäkla fart med de urindrivande tabletterna)! 😁
Jag minns inte vad medlet hette som jag ska få men det skulle iallafall lugna ner hormonproduktionen vilket är precis det som måste göras! Renée sa att just det medlet hon hade hemma var det egentligen för låg potens på (ja, det kallas så inom Homeopatin) men tyckte ändå att jag kunde börja med det tills hon hunnit beställa det med rätt potens. 
Jag tyckte det var rätt bra att det var så låg potens (D6) för det är ett akutmedel och jag behöver ju få ner hormonnivåerna snabbt! Så nu håller jag tummar och tår att hon hittat rätt medel och att det hjälper snabbt! Fast... det här med att läka naturligt är typ aldrig snabbt... det går ju inte att jämföra med syntetiska läkemedel som inte tar hand om grundorsaken utan bara dövar symptomen! Men förhoppningsvis är det här medlet tillräckligt snabbt för att vid nästa blodprov visa att hormonnivåerna har sjunkit tillräckligt för att läkaren ska vara nöjd.

Igår var jag hos Jennifer på Juicy Healing och fick en mycket välbehövlig lymfmassage! 😌 Hon kände på min kropp att den blivit "sladdrigare" d v s att det har börjat försvinna vätska ur den! Det var ju bra! Det blev ju ett "kvitto" på att nånting funkar! Och på måndag ska jag dit igen! 😊

Ja ungefär så ser mina planer för tillfrisknande ut i dagsläget. 
Nu ska jag ut i köket och göra mig en "Thyroid Healing Smootie" - recept från boken här ovan!
Det ska bli spännande det här! Jag lovar att uppdatera dig på hur det går - på en blogg nära dig! 😏

Anneli.

Akuten tur och re... Näää...

Nu vet jag varför jag är så in i vassen trött hela tiden! Det finns en helt logisk förklaring! Om du fortsätter läsa så får du också veta den!

Egentligen så skulle det här blogginlägget kunna vara hur långt som helst men jag ska försöka hålla det liiite kortare! 
Jag har ju för ca 7 - 8 år sen eller nåt blivit diagnosticerad med knölstruma och struma av alla de sorter är nåt man är trött när man har. Men på senaste kanske halvåret eller nåt så har jag ju varit så trött och orkeslös så det har känts bortom rim och reson! Men envisa Anneli går ju inte till doktorn!

I början på mars i år började mitt hjärta att fladdra - konstant i 3 veckor! Gick jag till doktorn? Nix!
Efter tre veckor slutade hjärtat fladdra och jag tänkte först att "va bra då! Det fixade sig själv"! Men det gjorde det inte..! Nä, för ungefär samtidigt märkte jag att så fort jag rörde mig det allra minsta så började jag flåsa som om jag sprungit tre varv runt kvarteret! Men hjärtat slog lugnt! Eller...? Nja, lite väl hårt slog det nog...
Gick jag till doktorn? Nix! Inte förrän i onsdags (13/4) bestämde jag mig för att låta Käre Maken köra in mig till Akuten - och det vara bara för att jag under natten till onsdag märkte att jag blev sämre. Även jag har gränser... och där var den nådd! Och tur var det för det visade sig vara i grevens tid!

På grund av Corona fick Käre Maken inte följa med in så jag fick sitta där på akuten och vänta på att det skulle bli min tur alldeles själv. Av 9 väntande personer så var det bara jag som inte hade mask på mig. Jag vägrar! För det första så tror jag att det är skadligt att använda mask (syrebrist), för det andra så hjälper det inte mot några jäkla virus! Virus är så små att de åker rakt igenom masken när man andas! Det är ungefär som att försöka stoppa en mygga med ett fotbollsnät! Så nej tack! Jag vill inte ha nån mask på mig!
Men inte bara det; när det känns som att man inte får tillräckligt med syre trots att man flåsar som en bälg, då går det inte att ha en mask på sig! Och dessutom får jag panik om nån försöker täcka mina andningsvägar! Så jag tycker att jag har legitima skäl.

Iallafall, det roliga var att efter att jag suttit i väntrummet nån timme så var det en av kvinnorna som också satt där och väntade som tog av sig sin mask! Det var modigt av henne för det är ett enormt tryck på en att man ska göra som "överheten" säger! Man får ofta sura blickar på sig när man inte gör som man "ska" och det är jobbigt att stå emot trycket! 

In till doktorn kom jag så småningom och han undersökte mig enligt konstens alla regler och konstaterade att jag inte var i nåt skick för att åka hem! Blodprover togs och bland annat ett som heter D-dimer som är till för att upptäcka blodproppar. Mitt D-dimer-test var skyhögt så de trodde att jag hade proppar i lungorna. Dagen efter (jag sov kvar på akuten) blev jag skickad på lungröntgen men inga proppar kunde ses. När jag frågade doktorn om det möjligtvis kunde finnas proppar nån annanstans så svarade han lite vagt att "ibland visar de där testerna fel... det är nog ingen fara..." Konstigt tänkte jag men protesterade inte. 

För att få komma upp till en avdelning så skulle man vara tvungen att ta ett PCR-test. Jag vägrade! Jag sa till sköterskorna och läkaren att det inte finns på kartan att nån sticker upp en sån där pinne och rotar runt uppe vid blod-hjärnbarriären på mig! Då åker jag hem, sa jag! Läkaren blev skitsur och stormade ut ur rummet men en sköterska stannade och försökte övertala mig. Men det hade hon ingenting för!
Efter en stund kom en annan sköterska in och frågade: "Men kan du inte ta ett sånt där anti-gentest då"?
Vad är det för nåt frågade jag och hon förklarade att då petar man bara precis innanför näsborrarna med den där testpinnen. Ok då sa jag och så fick hon göra det och jag fick åka upp till avdelning 3.

På avdelning 3 var alla - både sköterskor och läkare - supergulliga och jag kände mig lyssnad till och kanske inte alltid förstådd men ändå respekterad (jag är ju en sån jäkla motvallskäring som ska ifrågasätta allt)! Blev genast kopplad till hjärtövervakning som jag skulle ha dygnet runt. Jag avskyr att vara kopplad till massa sladdar och med en "skvallerdosa" (ena läkarens uttryck!) runt halsen! Särskilt på nätterna när man ska sova! Men jag fick ha det på hela tiden jag var på avd. 3. Suck...

Nu fortsatte pusselläggandet av min ohälsa. Den första doktorn jag träffade på avd. 3 höll med mig om att det borde letas efter blodproppar på andra ställen än i lungorna så han skickade mig på ultraljud av benen. Men inga proppar hittades där heller så det var väl testet det var fel på får man anta. Men det kändes skönt att de ändå fortsatte leta! 
När proppteorin inte höll var de tvungna att fortsätta klura på orsaker till mina symptom. Hjärtat hade de kollat med ultraljud redan när jag var på akuten men inga direkta fel hittades där heller. Bara att det var ansträngt.

En hel massa blodprov togs också. Sammanlagt tog de 18(!) rör blod!! Läkarna var fortfarande inne på att det måste vara nåt fel på mitt hjärta och ett av testen visade att hjärtat läckte samma ämne som vid hjärtinfarkt! Läskigt! Då trodde de att jag kunde ha kranskärlsförträngning och tänkte skicka mig till Falu lasarett nästa dag för magnetröntgen. 
Doktor Anders kom till mig sist på sin rond och satt och förklarade det här med kranskärlsförträngning och att det kunde förklara mina symptom. Och sen gick han hem för dagen. Men döm om min förvåning - och tacksamhet! - när han nån timme senare dyker upp vid min sjuksäng i civila kläder och glatt säger att NU har han kommit på vad som är fel med mig! "Det är inget fel på ditt hjärta" sa han, "du har hypertyreos, förmodligen den typ som heter Graves". Han hade helt plötsligt kommit på det medan han körde hem från jobbet! 
Så tiden för magnetröntgen i Falun avbeställdes och jag fick förutom hjärtmedicinen och de vätskedrivande tabletter jag fått tidigare även nån medicin för hypertyreosen. Men den har läskiga biverkningar så jag tog bara tre doser och förklarade för den läkare som var där då att jag var orolig för biverkningarna och ville avvakta med dem tills jag hade varit hos en Homeopat som jag ska till på onsdag. Till min förvåning var han ovanligt förstående!

Att jag måste fortsätta med hjärtmedicinen beror på att min sköldkörtel överproducerar (å det grövsta tydligen!) de sköldkörtelhormoner den är till för att producera men i de alldeles för stora mängderna ger de hjärtpåverkan. 

Allt det här tog 5 dygn så när som på några timmar. Men nu är jag hemma igen. Kom hem igår eftermiddag. Och VET du hur skönt det är att få sova i sin egen säng utan att vara kopplad till massa sladdar!?! 

Maten på sjukhuset var förvånansvärt god! Men det var ingen mat för sjuka människor som ska tillfriskna! De enda färska grönsaker jag fick var några stackars gurkskivor på frukostmackorna och frukt fanns överhuvudtaget inte! 

Jag fick vegansk mat minus gluten och soja. När jag påpekade att frukt är nyttigt när man ska läka så köpte de ett äpple, ett päron och en apelsin till mig! 

Hur mår jag nu då? Jag flåsar fortfarande så fort jag rör mig men aningens mindre (det skulle antagligen försvinna om jag tog den där förnicklade medicinen...) och mitt hjärta är lugnt. Trött som tusan fortfarande men det kommer jag att vara till min sköldkörtel på ena eller andra sättet har läkt. 
Ja, nu vet du lite hur jag har och haft det och kanske förstår varför det inte blir så mycket skrivet här på bloggen just nu. Men bättre tider stundar! Det har jag bestämt och då blir det så! 

Anneli.