Födelsedagsfirande på stan

Mitt motto brukar vara: "Allt som KAN firas, SKA firas"! Jag försöker hålla i det trots enorm trötthet och igår valde jag verkligen att skärpa mig och trotsa kudden som ropade så förföriskt på mig, för igår fyllde min bonusdotter Adalet år! 

Vi träffades på stan och gick och åt på Thairestaurangen "One Na" och sen var vi i Visentparken så mina bonusbarnbarn fick leka lite. 

Här hoppar "M"  på en studsmatta medans lillebror "Lilla A" sitter och hoppar med och skrattar av hjärtans lust! 
Sen klättrade de upp på en orange figur som står där i parken.

I bakgrunden på detta kort ser du varför denna park heter Visentparken! Visenten är ju Avestas symbol!

Efter en stund ville barnen ha glass så då åkte vi upp till Dalahästen (också en symbol för Avesta) och gick in på Burger King så de fick leka i lekhagen där och äta lite glass! Och det var det ingen som var ledsen för kan jag meddela! 

När vi kom ut därifrån tog jag lite fler kort och här kommer de: 

"M" och "Stora A" på en betong-dalahäst. 

Här nedan står Adalet och "Lilla A" och i bakgrunden kan man ana världens största dalahäst som också gett namn till denna del av Avesta. 

Till sist ett kort på alla fyra: 

Vilken trevlig och härlig dag vi hade! Alla var glada och nöjda - och trötta! Det tar på krafterna att vara ute i solen en halv dag! Själv kan jag meddela att jag somnade ovaggad när det var dags att krypa i säng och det misstänker jag att Adalet och barnen också gjorde!

Ok! Det här får bli allt för idag! Vi ses en annan dag!

Anneli. 

Odling 2024

Det är hög tid att sätta fart på odlingarna här i det Sjögrenska residenset och det har vi också gjort! Och när jag säger "vi" så menar jag Käre Maken! Jag har just inte lagt två strån i kors faktiskt... Jo, jag petade ner tomatfrön och pumpafrön nån gång i slutet av mars men det är nog bara det. 
Av pumpafröna kom det bara upp en ynka liten planta av tre sådda frön - fast den är inte så ynka, utan jättefin! Tomatplantor kom det upp massor av iallafall, fast bara tre av de röda men desto fler av de gula! Tyvärr har jag inte tagit nåt foto vare sig på pumpaplantan eller tomatplantorna men jag ska göra det längre fram, jag lovar! 

I onsdags sa jag till Käre Maken att "imorgon måste vi plantera om alla tomatplantor och kanske ska vi sätta ut potatis också i odlingslådorna"? Jo, det kunde vi göra fick jag till svar men när jag vaknade i torsdags nån gång vid lunchtid och kom ner i köket lite senare så var det redan gjort! Har jag sagt att Käre Maken är en morgonpigg jäkel (till skillnad från mig)? 
Jag frågade Käre Maken hur många potatisar han satte men det visste han inte så i år kan jag inte jämföra hur mycket potatis det blir av hur många potatisar som sattes. Men det får gå ändå!

Igår började vi av nån anledning prata om sparris och då kom Käre Maken på att han skulle gå ner till de stora landen och kolla om det kommit upp några från våra egna, och det hade det! Och DEM tog jag kort på! Ja, jag hann äta upp tre stycken innan jag kom på att jag skulle fota dem men här kommer fotot jag tog: 

Jag tror att det är fjärde året "vi" (läs: Käre Maken) odlar sparris och första åren ger det inte så mycket och bara såna där små pluttingar som du ser till vänster på fotot. Men nu i år har det äntligen kommit några sparrisar som har lite storlek som du kan se till höger på fotot! Och jättegoda är de!

Om en stund ska Käre Maken gå ut och sätta lök, vitlök och sallad i den tredje odlingslådan - den jag hade sallad och spenat i förra året. Om jag orkar går jag väl ut och tittar på... Sen pratade vi om att gräva ett nytt land här uppe vid huset där jag bl a tänkte att pumpaplantan ska vara. Det gamla landet är fullt av smultronplantor (och en tuva gräslök) så där kommer jag/vi förmodligen inte sätta nåt mer. Jag är ju rädd om mina smultron för det är bland det godaste jag vet!

Vi får se hur involverad jag orkar vara i "mina" odlingar i år. Den här förlamande tröttheten verkar tyvärr inte vilja ge med sig... det känns som att jag skulle kunna sova dygnet runt! Men å andra sidan så brukar jag ju bli lite piggare på våren och sommaren så jag gör som loppan och lever på hoppet att lite pigghet ska "kicka in" snart!
Man kan inte klaga på vädret iallafall! Och det är så underbart att se allt det gröna igen! Jag har suttit på en stol på gräsmattan med mina bara fötter på gräset och det är sååå skönt! Det gäller att passa på såna här fina dagar!

Men nu är det snart dags att laga middag! Vi ses när vi ses!

Anneli. 

Pepptalk till mig själv

"Nä men allvarligt Anneli! Nu får du skärpa dig"!
"Men jag orkar inte..."
"Jo, försök! Ingenting blir ju bättre av att du bara sitter där och häckar! Kom igen nu Anneli"!
"Ja... Ok då. Jag ska försöka..."

Som du kanske förstod av ovanstående dialog mellan en del av mig och en annan del av mig så är jag trött, slut och helt galet skittrött! Fel på sköldkörteln gör så med folk... Det och alla tider att passa. Det känns som att jag har klippkort på Falu lasarett/ortopeden där jag bland annat har träffat en av läkarna som opererade mig och arbetsterapeuten som jag har träffat jag vet inte hur många gånger och nu fått två nya ortoser av.
Sen har jag ju den sedvanliga blodprovstagningen på Avesta lasarett som varit varannan vecka men nu ska glesas ut till var fjärde för att mina sköldkörtelvärden är stabila. Något förhöjda men stabila. Det känns positivt!
Som grädde på moset har jag varit till tandläkaren och ska tillbaka för att laga ett hål nån gång i juni. Till det har vi torsdagarna i Logen; Öppet hus, f.d. stickcaféet, men det är åtminstone roligt!  
Det här kanske inte låter så stressande för dig som läser det här men för mig känns det som att jag knappt gör nåt annat... Jag behöver sååå mycket tid där jag inte har något inbokat och bara kan sitta och "häcka" (oftast vid datorn...)!

För ett par veckor sen hade jag världens dipp! Käre Maken pratade med mig men min trötta hjärna kunde inte koppla ihop orden till nån mening; jag förstod helt enkelt inte vad han sa! Det är riktigt otäckt när det händer och så hade jag i flera månader när jag var som värst utbränd. Nu var det bara en dag men det var lika lite kul som det var 2015 - 2016... 

Meeen... Nu när jag ändå tagit mig i kragen och börjat skriva ett nytt blogginlägg så vill jag inte slösa bort tiden med att klaga! Jag ville bara ge en uppdatering om läget och varför det inte skrivits nåt här på över en månad. 
Det jag bland annat tänkte visa var att äntligen, lagom till sommaren... är min halsduk färdigstickad!

Egentligen var den nog färdigstickad för en eller ett par decimeter sen för jag får vira den tre varv runt halsen när jag ska ha den på mig men det gör inget! Huvudsaken är att den är skön att ha på sig och det är den! Och så älskar jag färgen!

Och apropå ortoser så har jag faktiskt fotat dem för att visa dig! När man som jag har artros och ont i tummarna - särskilt vänster tumme efter att läkaren på akuten drog för kung och fosterland i den när jag skulle gipsas - så har man en tendens att lägga in tummen i handen för att liksom skydda den och det är inte bra för då förkortas muskeln och man får sämre rörlighet i tummen. Det ortosen gör är att hålla tummen på plats så det inte händer.
Den här ortosen fick jag för drygt en månad sen och den ska jag ha när jag sover: 

Jag trodde att det skulle bli svårt att sova med den men icke! Snarare tvärtom faktiskt! 

Det känns nästan som att hålla en vän i handen - lite tryggt så där! Men vi får se hur det går att sova med den i sommar när det är varmt på nätterna... Time will tell!

Sen har jag fått en mindre ortos men av samma hårda material som jag ska ha (och har) på dagarna: 

Den är också helt Ok att ha på sig men inte när jag äter med kniv och gaffel eller stickar! Då måste jag ta av den för annars gör det ont i "tummgreppet". Jag vet inte om det är nåt som går att göra nåt åt men jag ska tillbaka till arbetsterapeuten i början av juni och då tar jag väl med den så får vi se om det går att rätta till. 

Och kolla, kolla på ärret efter operationen! Det har läkt jättefint! Jag är förresten mycket mindre stel om fingrarna och i handleden också så övningarna arbetsterapeuten gav mig har gett resultat! Nu återstår bara att få tillbaka styrkan också... men det kommer! 

På det stora hela så känns det som att allting går åt rätt håll! Inte så snabbt som jag vill men ändå! Alla framsteg - även små - är framsteg! Det behöver man påminna sig om ibland!

Men det här blir allt för idag! På återseende - när det nu blir!

Anneli.

ÄNTLIGEN!

Jaha, då har vi den 3 april idag och det är inte vilken skitdag som helst! Nä, det är Käre Makens och min bröllopsdag! Den 30:de i ordningen! Och dagen till ära så blev mina ringar klara hos guldsmeden! 

Cederlings guldsmedsaffär i Hedemora. Bästa guldsmedsaffären!

Om du kommer ihåg så var de ju tvugna att klippa itu mina vigselringar när jag kom in på akuten efter att jag brutit min vänstra handled och jag var ganska ledsen för det. 

Men det går ju som tur är att fixa, även om det naturligtvis kostar en del. Så före påsk kollade Käre Maken efter guldsmeder vi kunde lämna in ringarna till och han fastnade för Cederling i Hedemora. Så vi åkte dit med ringarna och de lovade att försöka få dem färdiga till idag även om det var lite kort om tid, så de vågade inte lova nåt. 

Du ser att det står "Prel 3/4"! Men de levererade! Himla schysst tycker jag!

Så nu sitter ringarna åter där de ska! En kort sekund kändes det konstigt men det övergick snabbt i en välbekant känsla att ha dem där på ringfingret. 

Ordningen är återställd i det Sjögrenska residenset! ♥

För övrigt var vår bröllopsdag för 30 år sen lika solig, lika blåsig och lika fin som idag, fast idag var det kallare! 

Det här får bli allt för idag! Jag ska försöka att inte vänta lika länge som mellan detta blogginlägg och förra innan jag skriver igen men vi får se hur det går!
Tips: Prenumerera på bloggen så får du på mailen att det kommit ett nytt blogginlägg så missar du inget! 

Anneli. 

Det går framåt!

Då var det dags för en ny blogguppdatering från Anneli In Da Greenhouse! Jag sitter här med en stor kopp "Chikko not coffee" - det kaffesubstitut som jag skrev om i DETTA blogginlägg. Även om jag faktiskt har druckit kaffe några gånger nu i år - efter nästan två års uppehåll - så vill jag inte börja dricka det regelbundet eller ens ofta och eftersom jag tycker om smaken på Chikko not coffee så lider jag inte det allra minsta av att byta ut riktigt kaffe mot det! Så det är inget synd om mig alltså! 😊

Idag tänkte jag uppdatera mina kära bloggläsare om två saker: 
1. Hur det går med handleden och handen
2. Vad jag gjorde på "Öppet Hus" i Logen igår

I onsdags var jag iväg upp till ortopeden i Falun igen och träffade "min" arbetsterapeut. Hon ville veta hur det gått med övningarna som jag skrev om i DETTA blogginlägg och ge lite mer tips på "Do's and don'ts" för att underlätta fortsatt läkning. Jag fick också ett "ärrplåster" som ska sitta på 23 timmar/dygn och det hjälper själva ärret att läka bättre. 

På väg ut ur Falu lasarett svängde jag in på apoteket och köpte en förpackning ärrplåster så jag har det hemma när det är dags att byta: 

Ett plåster kan man ha i 3-4 dagar och det är ju bra för det var rätt dyrt. 97 spänn gick det på! 

Ja, ja... bara det hjälper! 

Min hand och handled har iallafall blivit lite bättre med hjälp av övningarna. Jag är inte riktigt lika stel längre och kan till och med göra en knytnäve av vänsterhanden efter en stunds uppmjukande rörelser. Men jag har fortfarande ingen styrka i fingrarna och det gör lite ont att träna men det var förväntat enligt arbetsterapeuten. Så på det stora hela går det åt rätt håll!

Och nu över till nånting helt  - eller nästan helt annat - nämligen veckans "Öppet Hus" i Logen:

De senaste gångerna har jag ju målat på den där tavlan som jag visade i förra blogginlägget men jag är inte så himla road av att måla egentligen... speciellt inte när jag inte är tillräckligt konstnärlig för att bli nöjd med resultatet. Jag menar; ska man måla tavlor så vill man ju med stolthet kunna hänga upp dem på väggen, eller hur!?! Och det kan jag inte! Så nu i torsdags rotade jag fram min stickning och tog med den! Jag tänkte att stickning kan vara bra träning för min vänstra hand och handled och det tror jag att det var också! Men jag fick vila lite då och då när det började göra för ont. Och det gick långsamt! Men ska den där halsduken bli klar nån gång så är det bara att sticka på! 

Jag vet inte hur lång den är och jag vet inte hur lång jag vill ha den men jag kommer nog iallafall sticka upp resten av nystanet. Jag har mer av samma garn men vi får se om det behövs. Eller om jag orkar. Time will tell! 

Ja men då så! Då säger vi så tycker jag! Ha nu en toppenfin helg så syns vi en annan gång!

Anneli.

Många foton blev det!

Igår var det som bekant torsdag hela dagen och torsdagar i mina trakter betyder så här års Öppet Hus/pyssel i Logen! Min favoritdag alltså! 😊 Igår var lite annorlunda mot "normalt" för Käre Maken följde med mig dit!

Som jag visade i blogginlägget jag postade den 12 februari så håller jag på att måla en tavla! Med penslar!! Något som jag aldrig gjort förut och egentligen aldrig tänkt på att göra heller, för jag kan inte måla! Jo alltså... som en 5- åring kanske eller möjligtvis en 8-åring! Men när en vuxen person målar som jag gör så blir det ingenting man vill hänga upp på väggen precis så varför ens försöka? Fast det viktigaste är ju att man har kul sägs det så Ok då. 😛
Iallafall: Att Käre Maken följde med var för att bl.a. visa mig lite tips på hur jag kunde måla så tavlan kunde bli liiite bättre. Han hade tänkt att bara stanna en liten stund men blev kvar hela eftermiddagen! Jag tror att han fick lite "blodad tand" och tyckte att det var roligt att måla igen om nån frågar vad jag tror! 😉

Jag tog massa foton medan Käre Maken målade om himlen på min tavla - och inte bara på honom! Jag frågade de andra om det var Ok att de var med på foto här på bloggen och det var det! Så här kommer de bästa av alla foton jag tog igår: 

Här ovan har vår cirkelledare G-B precis börjat på en ny tavla och på andra sidan bordet sitter Käre Maken och pillar med min tavla. Så här blev G-B's tavla:

Tavlan här under gjorde G-B klar innan hon började på den nya tavlan och den är också så fin tycker jag: 

Här kommer några foton på de andra som var med på cirkeln igår: 

Alla sitter inte och målar som du ser på fotot här ovan. De utklippta fjärilarna ska användas till decoupage. 
För övrigt brukar det vara några som sitter och stickar också men de kunde inte komma igår.

Här sitter nu Käre Maken och målar om himlen på min tavla. Anledningen är att jag var där och förökte förbättra en av fåglarna jag målat dit men det blev allt annat än förbättrat... Jag höll på och pillade med det hela förra gången men det blev bara värre och värre! (Har jag sagt att jag inte kan måla?) Och det var av den anledningen Käre Maken erbjöd sig att följa med och hjälpa mig. Så han grundmålade om himlen och sen var jag där och avslutade det och fick dit några nya fåglar. Så här blev tavlan till slut:

Ja, kanske inte så illa pinkat av en trähäst trots allt... men när jag ser vad de andra gör... ja, då känner jag mig som en 5-åring... eller kanske en 8-åring... 
Men jag känner mig ganska nöjd med min tavla ändå! Men det hade aldrig blivit så pass bra utan Käre Makens hjälp - det är bara att erkänna! Fast hädanefter ska jag kanske hålla mig till Fluid Art istället - så fort min vänsterhand är så pass återställd att jag klarar av det! Eller så får jag leta på min stickning - den ska ju ändå bli klar nån gång..! Om jag nu visste var jag gjort av den... och om jag nu kan sticka med en inte helt fungerande vänsterhand...

Ja, ja. Moving on! Här på näst sista kortet syns Käre Maken som kladdar överbliven färg på en ny canvas. Grundmåla kallade han det för! Jag hoppas att han följer med nästa gång också för jag vill se vad han kan göra av det där "grundmålar-kladdet"! Vill inte du? 😃

Så här blev det när han kladdat klart: 

Väldigt mörkt för det var så mycket svart färg kvar som inte gick att få tillbaka in i färgflaskan... Han får väl måla en grotta eller nåt på den canvasen! 😂😉 Ja, vi får se hur det går!

Men det här får bli allt för idag! Vill du se vad som blir av den där mörka canvasen eller vad jag hittar på härnäst så är du välkommen tillbaka hit! Prenumerera gärna så får du nya blogguppdateringar till din mail! På återseende!

Anneli - den konstiga "konstnären"! 😄

Mindre, smidigare, skönare

Vad i hela friden ska detta blogginlägg handla om kan man ju undra med den titeln..! 😏 Jo, undra på du men om du fortsätter läsa så får du straxt veta! 😊

Nu har jag varit upp till Falu lasarett igen, närmare bestämt till ortopeden. Från och med nu ska jag börja träna min hand och handled och har fått ett schema för det: 

Ja, det syns lite dåligt på fotot men huvudsaken är ju att jag ser vilka övningar jag ska göra!

Under de här 6 veckorna som gått efter att jag bröt handleden; 4 veckor med gips och två veckor med ortosen, har min hand och handled stelnat till nåt fruktansvärt! Jag fattade inte hur mycket förrän jag förökte göra övningarna på pappret! Nu är det som att handen har ETT läge; jag kan inte böja den vare sig framåt eller bakåt mer än nån centimeter! Att försöka knyta ihop handen till en knytnäve gör jätteont och går bara typ halva vägen! Att vrida handen (handflatan upp - handflatan ner) är väl det som går minst dåligt men att säga att det går bra är att överdriva! TÄNK att man kan stelna till så pass fort! 😱 Då börjar man ju fatta hur viktigt det är att röra på sig regelbundet!

Om jag förstått saken rätt så är det musklerna som liksom blir kortare/stummare när de inte regelbundet får sträcka ut sig och användas så som görs när man kan röra sig som vanligt. Men efter att ha gjort ovanstående övningar 3 gånger igår och hittills 2 gånger idag så märker jag att musklerna mjuknar mer och mer och jag kan ta ut rörelserna lite mer. Jag har fått lite ondare också men det är övergående så på det stora hela så känner jag mig hoppfull att jag ska få rörligheten i handen och handleden helt återställd. Men fyra gånger om dagen ska jag träna! Men det är det ju värt! Jag vill ju kunna spela trummor igen (och gitarr och piano)! 

Men vad är det nu som är "mindre, smidigare och skönare"? Jo, min nya ortos: 

Min nya "lilla svarta"!

Den här ortosen ger inte så mycket stöd åt handleden men det behövs inte heller. Nu är det tummen som behöver mest stöd för i den har jag jäää-ligt ont! Alltså, jag har ju artros i båda tummarna och det gör ont! Men efter att doktorn på akuten den 3/1 drog nåt så in i vassen i tummen när han skulle försöka dra benet rätt innan han gipsade armen så har det varit 7 resor värre! Jag har heller ingen kraft i tummen, jag kan nätt och jämt hålla ett litet papper mellan tummen och pekfingret som det är just nu! Men jag hoppas att även det ska bli bättre nu när jag tränar mina stackars muskler. Det känns som sagt hoppfullt! Det är skönt att äntligen få göra något! Och bara som ett bevis på att det faktiskt går åt rätt håll så kan jag avslöja att detta blogginlägg är skrivet med både höger och vänster hand! 😁 Japp!

Så, allting går åt rätt håll och snart så är det vår! Fast det kan vara svårt att tro när man tittar ut genom fönstret! Vi har jättemycket snö och det fortsätter snöa ännu mer! Det här är utsikten från mitt skrivbord: 

Hur mycket jag än längtar till våren så måste jag ändå erkänna att det är vackert med all den här snön! Och alla årstider har sin charm! Eller? Vad tycker du?

Ha nu en riktigt fin Alla ♥-ans dag oavsett om du spenderar den med nån du älskar eller inte! Det viktigaste är väl ändå att älska sig själv, och i värsta fall kan man köpa sig egna blommor!

Anneli.