1:a advent 2023

Så är det då redan 1:a advent! Jag svär på att tiden går fortare nuförtiden! "Nyss" var det ju sommar - en regnig sommar - men ändå! Vad hände? Ja, som du märker så hänger jag inte med... 

1:a advent i det Sjögrenska huset skulle vara som vilken dag som helst om Käre Maken fick bestämma. Men det får han inte! Liiite juligt kan man väl få ha det även om vårt hus fortfarande är otroligt stökigt efter köksrenoveringen. I två dagar har vi försökt lokalisera alla våra julattiraljer men utan framgång! Vi tycker att vi letat i varenda kartong men uppenbarligen inte eftersom vi inte har hittat rätt låda! Vad göra? Jo, jag knallade helt enkelt ut till Da House och hämtade min pappas adventsljusstake! 

När jag ändå var ut dit så passade jag på att fota sovrumsfönstret utifrån. Jag var nämligen ut dit även igår och gjorde lite juligt men 2 adventsstjärnor - en i köket och en i sovrummet och en 7-armad elljusstake, också den i sovrummet. 

Mina orkidéer fick maka på sig lite så allt fick plats! Och nej! Blommorna är fejk men den mittersta orkidén har faktiskt knoppar så den kommer snart att blomma! 

Nu önskar jag dig en riktigt fin 1:a advent! Själv ska jag iväg på barnkalas; mitt yngsta bonus-barnbarn fyller 3 år idag! 

Anneli.

Loppis i Logen

Igår var Käre Maken och jag med på Loppis i Logen här i byn! Det var ett tag sen jag var med på loppis och hade lite glömt hur jobbigt det är... men kul! 

I flera veckor har vi tänkt på vad vi skulle kunna sälja på Loppis och så smått börjat ta fram lite grejer men 2 dagar innan satte vi verkligen fart! Det tvättades och torktumlades gosedjur - kvar sen barnen var små och som de inte vill ha men som fortfarande är fina, skåp och lådor letades igenom och högar med grejer tornade upp sig i vardagsrummet, prissattes och packades in i lådor. Gamla DVD-filmer gicks igenom och sorterades i två högar: säljas och ha kvar. 
I fredags eftermiddag körde vi allting till Logen och gjorde iordning vårt bord och så här såg det ut: 

Vi hade så mycket saker att vi fick låna pianot och lite golvyta för att få plats med allt!

Så igår mellan kl 11.00 - 15.00 var loppiset öppet och vi satt där och hoppades på mycket folk och kommers. Fast det var väl lite si och så med det tyvärr... Första timmen var det rätt mycket folk men sen tunnades det ut och sista timmen var det inte en kotte där förutom vi som hade bord på loppisen. Käre Maken och jag sålde iallafall några grejer och fick ihop 390 kr! 

Jag var helt slut när vi kom hem, trots att Käre Maken gjorde allt tungt lyftande och bärande. Jag satt och halvslumrade lite framför TV:n efter middagen men piggnade till lite när programmet jag "tittade" på slutade och satt vid datorn en stund också. "Redan" straxt efter kl 02.00 kom jag i säng (det är tyvärr tidigt för mig...) och sen sov jag i 10 timmar!! Men även efter 10 timmars sömn tog det en halvtimme innan jag orkade gå upp! Heeelt slut med andra ord! Det är tur man inte är med på Loppis så ofta! (Fast jag tycker att det är jättekul!)

Det som är kvar av denna dag kommer att spenderas här vid datorn och så blir det kanske lite TV senare i kväll. Det är vad min energi räcker till efter gårdagen! Jag ska kolla i frysen om det finns nåt att bara värma för matlagning känns knappt görbart idag... 

Om en vecka är det 1:a advent(!) och vi får se vad min energi räcker till vad gäller städning och pyntning. Jag gör mig inga större förhoppningar men nåt ska jag väl orka göra. Mitt eget minimikrav är att få upp några stjärnor i fönstren och ta fram och sätta ljus i adventsljus-staken. Vi får väl se hur det går med det! Time will tell! Det blir väl som vanligt Käre Maken som gör det mesta! Det är en himla tur jag har honom! ♥

Anneli.

Jag gick igenom besiktningen...

... med bara en enda etta! 😏 

Jo men alltså... så här var det: 
Som jag skrev i förra blogginlägget så skulle jag ju ta nya blodprover som i fredags och gå på läkarbesök igår. Och så blev det. 
Läkarbesöket igår gick strålande! Jag gillar verkligen min läkare! Trots att han inte förstår det här med Homeopatmedicin och inte alltid håller med mig så är han väldigt respektfull och lyssnar tålmodigt när jag förklarar hur Homeopatmedicin fungerar, hur jag tänker och varför jag väljer att göra som jag gör. Fick han som han ville så skulle jag låta operera bort sköldkörteln, börja ta Levaxin och så skulle alla mina problem vara borta! Ja, inte alla kanske... men de som har med sköldkörteln att göra! 😊 Meeen... motvallskäringen Anneli har en annan plan! Jag vill ju bli frisk "på riktigt" - alltså utan att vara beroende av att ta mediciner! Jag är helt och fullt övertygad om att kroppen kan läka sig själv om den får rätt förutsättningar! Problemet är bara att hitta de där rätta förutsättningarna... 
Maten är en stor och viktig del och jag kunde leva nyttigare än vad jag redan gör... men som det är nu så har jag ingen energi till det. Men maten är inte allt! Lika viktigt som vad man stoppar i sig är hur man mår psykiskt och emotionellt! Jag tror det är jätteviktigt att skratta och har roligt och att vara positiv och känna tillförsikt inför livet och framtiden! På de områdena gör jag så gott jag kan och är ganska duktig på det om jag får säga det själv! Men... jag har en STOR pågående sorg... den som gjorde så jag inte orkade blogga på min ursprungliga blogg Anneli In Da House. Denna sorg har jag haft i ganska precis 7 år nu och det har inte blivit bättre... snarare tvärtom. 😢 Men det är ingenting jag kan göra nåt åt tyvärr. Bollen ligger nån annansans. Så det är vad det är och jag får bara leva med det och göra så gott jag kan. Och det gör jag! Jag har alltid haft nära till skratt och bus och verkar tack och lov inte vara benägen till att bli deprimerad. Dessutom har jag en benfast tro på att allting har en mening och den tron hjälper mig att stå pall för det mesta! I'll be fine!

Men "besiktningen" var det ju! När jag var hos min doktor igår - vi kan kalla honom för "Doktor P" (för "Käre Doktorn" känns... hmmm... inte helt rätt att kalla honom... 😂 ) så förklarade han mina provsvar för mig. T.ex: mitt blodvärde hade gått upp från 114 i somras (efter allt näsblödande) till 138 nu. Mina bloddepåer hade gått upp från 7 i somras till 11 nu (vilket är lågt men inom referensvärdet). Levervärdena var finfina (minns inte siffrorna) och mitt hjärta slår så lugnt och fint så! Det enda är mina sköldkörtelvärden... men de är inte allarmerande höga nu längre! T4 är faktiskt inom det normala: 19 (referensvärde: 11-23) men T3 är fortfarande lite förhöjt; 10 (referensvärde: 3,5-6,5). Så på det hela taget är det rätt Ok. Trött som tusan är jag ju fortfarande men enligt Doktor P är det inget konstigt med tanke på utbrändhet, sköldkörteln och helt vansinnig dygnsrytm. Men som det verkar så får världen dras med mig ett tag till! 😁

Och nu över till nånting helt annat! Jag har glömt bort att berätta hur det gick med odlingen i somras - den som växte nere i Käre Makens stora land! Där hade jag ju kronärtskockor och hokaidopumpa på tillväxt! Av kronärtskockorna blev ingenting! Inte ens en tillstymmelse till kronärtskocks-knopp hann det bli innan frosten! Hokaidopumporna fick en chock när de blev utplanterade! Fast jag hade härdat dem innan så tappade de alla blad och fick börja om från börja igen. Men en ynka liten pumpa hann det trots allt bli! Den har legat på en köksbänk sen Käre Maken tog in den nån gång i månadsskiftet september-oktober men först idag tog jag kort på den och här kommer det: 

För att vara en pumpa så är den pytteliten! Som en grapefruit ungefär! Jag borde ha ställt en tändsticksask brevdvid som jämförelse men det tänkte jag inte på när jag fotade.
Den är lite söt tycker jag! Jag vet inte om den går att äta men jag hade tänkt att se om det går att göra pumpasoppa på den. Hoppas det!

Men det här är allt för idag! Ha det så bra alla mina kära bloggläsare!

Anneli.

På resande fot + hälsouppdatering

Long time - no see! Sorry about that! 😌
Meeen... jag ska försöka hålla mig till det svenska språket! Ibland tycker jag bara att det är lättare att uttrycka mig på engelska... Om jag inte skärpte mig skulle hela den här bloggen vara skrivet på "svengelska"! 😏

Som jag har för mig att jag skrev i ett tidigare blogginlägg för en tid sedan så betyder bloggtystnad från mig oftast att jag inte mår så bra. Det är inte som att jag känner mig sjuk - jag är bara såååå in i vassen trött och orkeslös! Utbrändhet och två sköldkörteldiagnoser har den effekten... men jag har bättre och sämre dagar. Men minsta motståndets lag har blivit min paroll tyvärr och det tar mindre energi att sitta vid datorn och titta på filmer, lyssna till musik och liknande än att skriva ett blogginlägg... True story... Oops! Nu var jag där igen... 😜

Förutom att jag varit extra trött och extra stressad så har jag också varit på resande fot - två gånger i oktober! Den 13/10 åkte jag till Stockholm och spenderade 4 dagar med min tvillingsyrra Rosali och den 23/10 åkte jag med två av mina kusiner till Småland för att hälsa på min faster (och kusinernas moster) Irma. Vi sov två nätter på vandrarhemmet i Målerås.

Vandrarhemmet i Målerås. Kusin Annika tog fotot. Rummen på gaveln var våra rum!

Dagen mellan dessa två nätter spenderades i Lessebo med faster/moster Irma. Irma är 91 år men pigg i både kropp och sinne, klarar sig utan hemtjänst (lite städhjälp bara) och hon har en så härlig humor (som alla pappas syskon)! Hon är dessutom den sista av fyra syskon som fortfarande lever och jag hade inte träffat henne på 14 år så det var verkligen dags! Rosali skulle också ha följt med med hon blev sjuk samma morgon som vi skulle åka! 😥 Jättetråkigt tyckte vi alla! 

Hemma hos faster Irma lagade kusinerna en jättegod blomkålssoppa: 

Gun och Annika har soppa på gång!

Och efter maten blev det fika: 

Irma, Annika och Gun.

Jag är så glad att vi åkte ner till Småland och hälsade på Irma! Eventuellt kommer vi åka ner igen till våren och då hoppas vi verkligen att Rosali är med också!

Så här i slutet på detta blogginlägg tänkte jag bara göra en snabb hälsouppdatering också: 
Den 22 augusti ringde min läkare och sa att mina sköldkörtelvärden var på tok för låga (tack vare Homeopatmedicinen jag åt. Min anmärkning) så vi kom överrens om att jag skulle hålla upp helt med medicinen Thacapzol ett tag. Men efter 9 dagar utan var mina skölkärtelvärden jättehöga så det var bara att börja ta medicinen igen! Och sedan dess har mina värden legat lite för högt trots både Thacapzol och Homeopatmedicin. 

Jag har  pratat med min Homeopat i Falun och hon ska skicka ett nytt medel till mig; ett medel som har högre potens (hittills har jag bara fått potensen D6 på de olika Homeopatmedel jag fått. D6 räknas som akutmedel. Ju högre potens ett Homeopatmedel har desto mer på djupet går det). Men: hon vill inte att jag ska veta vilket det nya medel jag får är - antagligen för att det inte ska bli nån placeboeffekt! Smart tycker jag! 😎 Men det tar ett tag innan det nya medlet kommer och medan jag väntar ska jag inte ta nån Homeopatmedicin alls så jag tog sista dosen av medlet Globuli D6 idag. 
På fredag ska jag ta nya sköldkörtelprover och om en vecka ska jag till lasarettet och träffa min läkare igen, så allt är under kontroll! 👍

Tro vad du vill om Homeopatmedicin men enligt läkarvetenskapen kan en förstorad sköldkörtel inte gå tillbaka vare sig av sig själv eller med medicin men min sköldkörtel HAR blivit lite mindre! 😄

Som jag ser det så finns all anledning att återkomma till detta i ett annat blogginlägg framöver men nu blir det inte mer från mig för denna gång!

Anneli.

Mer potatis och så har jag klippt mig!

Äntligen fick jag en dag med lite lugn och ro! Det här blogginlägget har jag försökt att få till sen i söndags då Käre Maken tog upp min potatis i den andra odlingslådan men det har varit nåt hela tiden! Men här kommer nu mitt nya blogginlägg till slut! 

Som sagt; nu är all min potatis skördad och självklart har jag både fotat och filmat! Jag hade ju gissat på (och trott) att denna odlingslåda skulle överträffa den första odlingslådan i antal kilo potatis men tji fick jag! Det blev mindre - fast de fick stå kvar i jorden nästan 2 veckor längre. 
I blogginlägget från den 30/6 skrev och visade jag hur det såg ut i potatislådorna och där ser man att den låda som Kära Maken grävde ur nu, där växte det inte lika bra som i den första lådan. Men jag tyckte det såg ut som att den tog fart efter regnet men tydligen inte lika bra som jag hoppats och som det såg ut med tanke på all blast. 

Men här kommer lite fotobevis: 

Käre Maken i högform!

En närbild: 

Här fanns både stora och små potatisar! 

Mer potatis: 

Detta var de sista potatisarna i lådan!

Men hur mycket potatis blev det då? Jo, så här mycket: 

1 stor hink potatis!

Så, vad vägde dessa jordpärer då? Jo, ganska precis 10,5 kilo! Det är 5½ kilo mindre än i förra lådan men man får vara glad för det man får! 26,5 kilo potatis i 2 odlingslådor är inte fy skam! Särskilt inte när man betänker att de började som ca 4 kilo potatis! 😃

Vill du se en video på hur det såg ut när det begav sig så har du den här: 

https://www.youtube.com/watch?v=aYJ4Lm0gIHQ&ab_channel=AnneliSj%C3%B6gren

Jaha, och så var det det där med att jag klippt mig... Nån som vill se? Käre Maken tog både före- och efterbilder! Ok då! Här kommer före-bilden: 

Och här kommer efter-bilden: 

Jag brukar alltid ångra mig när jag klippt mig men det gör jag inte denna gång! Jag var rätt trött på de där sista decimetrarna som blev bortklippta; de var så tunna och slitna! Nu lär det ta ett år eller två tills nästa hårklippning - jag är inte känd för att gå till frissan i ur och skur! Tur det för det har blivit himla dyrt att klippa sig! 740 spänn betalade jag denna gång. Ja, ja. Nu är det gjort! 

Det här är allt för denna gång! Tills nästa gång: lev väl och var snälla mot varandra! 😇

Anneli.

Hälften av min potatis är skördad!

Sverige: vi har ett resultat! 

Den 5 juni skrev jag och visade hur Käre Maken och jag satte potatis i mina två odlingslådor som Maken snickrat ihop åt mig. I den första lådan satte Käre Maken alla potatisar i en 2-kilospåse med ekologisk köpepotatis som blivit kvarglömd under diskbänken och fått groddar. 21 potatisar minns jag att det var. 
Nu är den odlingslådan uppgrävd och jag har facit på hur mycket 2 kilo sättpotatis vuxit och blivit efter 3 månader i jorden. Jag ska avslöja det om en stund men jag tar det i kronologisk ordning: allra först grävde Maken upp den "tjuvsådda"/självsådda potatisplantan som växte i det som numera är smultronodlingen: 

Det är svårt att se kanske när allt är så grönt men framför mitt lilla bord med två stolar kan man ana att potatisplantan växer. Bladen har börjat vissna så det var dags att gräva upp den. Och som av en händelse så har jag en videofilm på det! (Vem hade kunnat ana...? 😏 ) På videon ser man också lite av när Käre Maken gräver upp den första av de två odlingslådorna. Håll till godo: 

https://www.youtube.com/watch?v=AjWa71tNqlI&ab_channel=AnneliSj%C3%B6gren

Tittade du på videon så har du sett lite av skörden men jag tog ju även några foton och de kommer här: 

Bonuspotatisarna från gamla landet/smultronodlingen! 

På fotot här ovan ser man verkligen vilken skillnad det var på potatisblasten i de två odlingslådorna! I vänstra lådan är blasten grön och fin vilket betyder att potatisarna där under fortfarande växer så dem är det ingen brådska att ta upp. Men i den högra lådan har all blast vissnat ner! Varför det är sån skillnad har varken Käre Maken eller jag någon aning om! Om nån vet så skriv och berätta det i kommentarsfältet under blogginlägget! Tack!

Hur mycket potatis fanns då i den högra odlingslådan? Jo, så här mycket: 

Gissa hur mycket dessa potatisar väger? Jag frågade Käre Maken vad han trodde och den jäklen gissade helt rätt!!!
Här kommer facit: 21 potatisar som tillsammans vägde 2 kilo blev till - trumvirvel - lite drygt 16 kilo! Det är 8 gånger så mycket som sattes! Inte helt fel! Men om jag får gissa så kommer nästa odlingslåda att leverera lite mer än så! Dels var det 2 potatisar mer som sattes men sen kommer den ju att få växa lite längre också! Så länge blasten är grön och de inte varnar för frost så kommer de att få stå kvar! Förra året stod ju potatisen kvar till 9 oktober! Men hur länge de får stå kvar i år beror helt på hur vädret blir! Den som lever får se!

Anneli.

Trött, tröttare, tröttast!

Jo då, jag lever. Jag är bara sååå himla trött hela tiden! 😴 

Det här med att ha inte bara en utan två sköldkörtelsjukdomar är minst sagt en utmaning! Jag är så trött! Det går liksom inte att förklara för nån som inte har egen erfarenhet av det! Så av förklarliga skäl blir det inte mycket gjort, varken här hemma eller på bloggen. 

Vi har fortfarande kaos här hemma. De köksluckor som fattades när köket renoverades fattas fortfarande! Det är inte klokt att det får gå till så här! Köket skulle först bli klart till jul, sen i slutet på januari i år men det är alltså inte klart än! Morr som fan! Det tar så mycket energi att det aldrig blir klart och det blir som "grädde på moset" till den tröttheten som beror på sköldkörteln. Och det extrema regnandet som varit i ungefär 2 månader har ju inte gjort saken bättre precis! Suck... 😧

Det är tur att det finns lite ljusglimtar i tillvaron iallafall! Den ena ljusglimten är att Hantverk- och Återbrukscirkeln startade igen i torsdags efter sommaruppehållet! Jag stickade ju rutor som ska monteras ihop till en barnfilt (Klicka HÄR så kommer du till ett blogginlägg där jag bl.a. visade de rutor som var färdiga då). Under sommaren har jag bara stickat kanske 3 - 4 varv så jag är långt ifrån färdig! Och frågan är när jag blir färdig med den stickningen för på torsdag denna vecka kommer Målarcirkeln att köra samtidigt som Hantverk- och Återbrukscirkeln - samma tid, samma plats - så jag kommer antagligen att sticka ibland och måla ibland!

Nåt annat som är en ljusglimt är nåt som Käre Maken filmade idag: 

https://www.youtube.com/shorts/EgqfAFF6Jow

Att ha egna kantareller på tomten är inte bara en ljusglimt - det är ren och skär lyx! 😋 Fast... de ska ju rensas också förstås... inte världens roligaste jobb men trots allt sååå värt det! 😊

Ja, då är det väl bara för mig att pallra mig ut i köket för att rensa kantareller då! DET ska jag väl orka iallafall! Och särskilt så kommer jag att orka äta upp dem sen när de är stekta! Mums! Det är faktiskt inte ett enda dugg synd om mig! 😉😊

Anneli.