Nu har det gått drygt 2 veckor utan att jag skrivit nåt här på bloggen... Igen...
Jag skrev ju i förra blogginlägget att de senaste veckorna varit lite stressiga och så har det tyvärr fortsatt. Inte för att jag egentligen har så himla mycket att göra, men i relation till den lilla orken jag har och min helt sjuka dygnsrytm så blir även få inbokade saker lätt för mycket för mig och min utbrända hjärna.
Två saker är "heliga" av det jag just nu har inbokat och/eller vill hinna med:
1. Hantverk- och återbrukscaféet här i Nyhyttan.
Vi är ett gäng som träffas i IOGT's lokal Logen på torsdagskvällarna för att handarbeta, fika och bara träffas. Logen har nästan blivit mitt "andra hem" och jag har till och med fått egen nyckel så jag kan åka dit tidigare för att förbereda fikat. (Jag är den av oss som bor närmast.)
2. Kurs i Sorgbearbetning.
Jag håller på att hjälpa en kompis med Sorgbearbetning som jag ju är certifierad kursledare i. Vi träffas en gång i veckan - oftast på onsdagarna, och då är vi ute i mitt älskade Da House förstås. Där är det en trygg och ombonad miljö så som det behöver vara när man gör Sorgbearbetning och där får vi vara helt ifred som ju också är en förutsättning för att kursdeltagare(n) ska känna sig trygg(a)!
De här två sakerna ruckar jag inte på! Det är båda åtagande jag har och det håller jag hårt i. Det ger mig dessutom mer energi än vad det tar!
Men sen har vi ju annat som jag vill göra, bl.a. åka in till kompisen Katta som har ny lokal i stan där hon har Drop In Healing på måndagskvällarna. Förut när hon var i sin gamla lokal så brukade jag ibland hjälpa till att ge healing (jag är ju även certifierad Andlig Healer och Reikihealer), men de gånger jag varit i nya lokalen så har jag bara suttit i väntrummet och fikat och pratat med Katta och de som kommer för att få Healing. Ofta stannar jag en stund efteråt också så Katta och jag får sitta och prata lite. Detta är ett mycket trevligt inslag i min vardag, men att ta sig hemifrån och ända in till stan tar tyvärr ganska mycket energi av mig så det är långt ifrån varje måndag jag tar mig för att åka in.
Och det är just det som oftast får stryka på foten av allt jag skulle vilja orka/borde göra: att träffa kompisar. Och att städa och ta hand om mitt hem... Nån gång i somras köpte jag t.ex. hem massa blomjord för att i stort sett alla mina krukväxter behöver planteras om, men det har inte blivit gjort - det heller... Jag måste hela tiden lägga min energi på det mest akuta och sen brukar jag inte orka nåt mer... Suck... När jag pressar mig att göra mer än jag egentligen orkar så börjar jag efter ett tag att blöda näsblod, och sen förra blogginlägget har jag just haft en ny episod av näsblod, vilket helt suger ur all energi! När jag störtblöder så där så blir jag alldeles darrig, matt och snurrig i huvudet och det brukar hålla i sig i flera dagar efter att jag slutat blöda... Dubbel-suck... Men den här episoden höll bara i sig i 4 dagar som tur var.
Nåt som både tar och ger energi på samma gång är mina tomater...
Men alltså: de mognar ju alla på en gång känns det som! Jag hinner och orkar inte ta hand om alltihop! Och de på bilden är bara hälften av de jag har - den mest mogna hälften.
Jag vill så gärna göra tomatpaj och koka egen tomatsås och frysa in för att ha att ta fram i vinter, men när ska jag orka? Som det är nu så äter vi massor av tomater varje dag; i sallader och på mackor/riskakor och ibland åker de bara rätt ner i munnen! Men om jag inte får drastiskt mer energi så kommer massor av tomater att gå till spillo! Och det vore ju tråkigt efter allt jobb jag har lagt ner!
Och gå till spillo förresten... Tomaterna inte bara mognar; det ruttnar och möglar en hel del också:
Så det är inte bara Käre Sonen och jag som får massa tomatnäring i oss - komposten får sin beskärda del också (Käre Maken äter inte tomater)! Men det är väl tur att vi har kompost, för att slänga dem i soporna hade känts ännu värre! Nu blir de iallafall till ny jord!
Ja, det här är livet på en pinne för en utbränd förtidspensionär på landet. När ska det bli bättre? Kommer det ens nånsin att bli bättre? Det är frågan... Men jag
HAR en plan som håller på att ta form i mitt huvud... Men mer om den i ett annat blogginlägg en annan dag! Nu ska jag bara ta det lugnt resten av dagen för jag vaknade med lite feber och ont i halsen, och jag har INTE tid att vara sjuk!
Anneli.
