Så; KAN man få i sig för mycket näring (enligt mig)?
Ja och nej. Protein kan man få i sig för mycket av! Men när proteinet man äter kommer från vegetabiliska källor som nötter, frön och grönsaker så kan man inte äta såna mängder att det skulle bli FÖR mycket! Man orkar helt enkelt inte tugga i sig så mycket! Animaliskt protein där emot går det ganska lätt att överäta.
Men annan näring då? Nja... alltså, rent teoretiskt kan man äta för mycket vitaminer, mineraler, spårämnen o s v, men det är verkligen bara teoretiskt! Maten innehåller inte så mycket näring att vi skulle orka äta så mycket att vi får i oss för mycket! Om vi inte möjligtvis äter väldigt mycket av EN sak, t ex morötter. Rent teoretiskt; om ens huvudsakliga föda bestod av bara morötter så skulle man nog kunna överdosera t ex A-vitamin, men vem 17 lever på huvudsakligen morötter??? Inte ens harar och kaniner gör det!
Nä, jag tror att det är väldigt svårt att få i sig för mycket näring! Så länge man äter (och dricker) varierat är risken obefintlig!
Ok. Det var om man äter MAT det. Men om man tar tillskott i form av tabletter, kapslar, flytande näring eller pulver?
Nä, det är väldigt svårt att överdosera där med! Självklart ska man inte ta mer än rekommenderat, och helst bör man ta naturliga tillskott (till skillnad från kemiskt framställda), men de rekommenderade doserna är över lag ganska snålt tilltagna många gånger, så risken för överdosering är mycket liten! Och faktum är att INGEN har någonsin dött av näringstillskott, medan folk dör dagligen av vanliga allopatiska (skolmedicinska) mediciner!
En annan sak som gör det svårt att överdosera näring är att det kostar rätt mycket - speciellt när man väljer ekologisk, naturlig näring! Majoriteten av människor har helt enkelt inte råd att överdosera!
Men varför skriver jag om det här just idag? Jo förstås för att jag håller på med min juicefasta (4:de dagen idag och det går som på räls!) och för att idag kom mina näringspulver som jag beställde!
Här kan man prata om att maximera sitt näringsintag! 😎
När man pratar om att fasta så menar man oftast att man bara dricker som enda näringsintag. Vanligast är olika frukt- och/eller grönsaksjuicer, vatten och örtté. (Kaffe och svart té är big no no under en fasta!)
Så det jag gör är kanske mer en "fuskfasta" på sätt och vis, eftersom jag tillåter mig att äta/mixa och dricka vattenmelon och även har tagit 1 msk hela linfrön + 1 tsk chiafrön blötlagt i kokosvatten varje dag (för att hålla igång tarmarna). Speciellt chiafrön är ju egentligen mat, men 1 tsk är inte speciellt mycket..! 😛
Anledningarna till att jag fastar på det sätt jag gör är följande:
1. Maximera mitt näringsintag för att på så sätt ge min kropp förutsättningar till att kunna självläka.
2. Ge hela mitt matsmältningssystem (mage och tarmar) lite "semester" från mer svårsmält föda jag annars äter.
3. Komma igång mer med Raw Food. ALLT jag dricker nu är helt Raw (föutom té...)!
4. Bli piggare/få mer energi!
5. Gå ner i vikt. Men det är verkligen inte första prioritet! Andra gånger som jag fastat i mitt liv (fastade första gången när jag var 18 år, i 16 dagar den gången) så gick jag upp i vikt när jag började äta mat igen, och mer än vad jag hade gått ner under fastan, så jag hoppas inte för mycket på just viktnedgång... Men kanske, kanske om jag blir piggare, kroppen lyckas läka vad det nu är som gör att jag har så förbålt ont i mina fötter och knän och jag väger mindre, att jag orkar röra på mig och på så sätt undvika att börja gå upp i vikt igen efter fastan. Time will tell!
Från och med idag har jag börjat ta av Moringan och den gröna burken med näringspulver, utrört i kokosvatten. Det smakade helt Ok, och jag kommer att ta av det 1 eller 2 gånger per dag.
FY FARAO VA SPÄNNANDE DET HÄR ÄR! Jag önskade nästan att jag kunde åka fram några månader i tiden för att se hur jag mår då..! Men eftersom jag inte äger nån DeLorean och inte heller känner nån som gör, så får jag vackert vänta och se tiden an! Men spännande (och hoppfullt) är det!
Anneli.
PS. Klicka HÄR om du vill veta mer om alla fördelar med Moringa! DS.
