Visar inlägg med etikett tomt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tomt. Visa alla inlägg

lördag 28 augusti 2021

En ny era i mitt liv!

Nu börjar en ny era i mitt liv: yngsta barnet flyttade hemifrån idag! Så nu är det bara Käre Maken, katterna och jag kvar i huset! Det känns konstigt!

I de 39 år, 5 månader och 1 dag som jag har varit mamma så är idag första dagen utan något hemmavarande barn! Från fem till noll! Jag kan liksom inte riktigt greppa det... 
Det är ju inte som att jag inte visste att denna dag skulle komma! Jag menar; Käre Sonen blev ju 22 år i juni och har ju länge pratat om att han vill flytta till Stockholm så han bor närmare sina syskon. Och idag var dagen det hände! 
Storebror Martin körde upp med en skåpbil som stuvades full med möbler och kartonger och nu är de på väg till Stockholm as I write som de säger på utrikiska. 
Men innan de åkte plockade de lite plommon som precis har mognat: 

Sen fick de öppna bakdörrarna på bilen så jag fick ta ett foto där man ser hur fullt det är: 
Ja... och så tuffade de iväg... och jag kunde naturligtvis inte låta bli att filma det! 
Och hur mår jag mitt i allt det här? Ja... jag har inte riktigt hunnit känna efter än, men... det är liksom både sorgligt och skönt på samma gång tror jag. Jag kommer ju sakna grabben så in i vassen! Men samtidigt så har Käre Maken och jag planer som vi kan börja realisera nu. 
De flesta planerna handlar om att renovera huset, vilket blir lättare nu med mindre möbler och prylar som "dräller" omkring. Och det är en person mindre att ta hänsyn till och anpassa sig efter... Men tomt... det blir det!

Det är ju så i alla grupper av människor att man har en viss dynamik och när nån tillkommer eller försvinner från gruppen så förändras dynamiken. Jag tror ju inte att det kommer bli nån drastisk förändring nu men jag känner redan av att nåt är annorlunda! Det känns som att ett stort hål eller utrymme har bildats som inte var här förut! Svårt att förklara... 

Men allt är som det ska! Det är bara att hänga med i svängarna så gott man kan! Livet är ju i ständig förändring och ingenting är för evigt detsamma! Nu går vi mot nya mål Maken och jag! Det kommer bli bra! 

Anneli.

PS. Det har hänt några gånger att några av mina bloggläsare inte kunnat se nån video när jag har lagt ut en sån i ett blogginlägg, så för säkerhets skull lägger jag länken till videon i det här blogginlägget HÄR: DS.

måndag 11 maj 2020

En dag i taget, en sak i taget.

Efter att svärfar dog i lördags har allt känts väldigt konstigt. Overkligt på nåt vis...
Det är ju inte som att jag inte förstår vad som hänt, men... ändå förstår man inte... VILL kanske inte förstå? Du som varit med om nåt liknande förstår säkert vad jag menar.

I lördags, efter att de från Begravningsbyrån hade hämtat svärfar, började jag plocka undan lite och tog några foton i rummet där svärfar just blivit utburen med fötterna först:
Tomt... Nyss låg han här och nu är han borta... 
Sen låste jag och gick in till stora huset. Jag orkade inte uppbåda nån energi till att vara kvar längre.

Igår orkade jag inte heller gå in till Da House... Jag visste att jag borde hämta några grejer i kylskåpet, fortsätta plocka ihop svärfars saker och ställa fram det som Palliativa Teamet ska komma och hämta, men... det liksom gick bara inte... Men IDAG äntligen tog jag mig samman och gick in och började.
Det kändes jättekonstigt att t ex slänga svärfars tandborste, diska det sista glaset han druckit ur och slänga den sista yoghurten som jag hade gjort till honom men som aldrig blev uppäten... Men nu kan iallafall Palliativa Teamet komma, för nu har jag plockat ihop allting som de ska ta med sig!

Imorgon ska vi till Begravningsbyrån och prata begravning. Sen ska en dödsannons skrivas och skickas in till tidningen. Det är samtal som ska ringas och massor av annat som ska roddas... Jag känner mig ganska dränerad på energi, men allting måste ju göras! Jag försöker tänka: "en dag i taget, en sak i taget" och att det inte bara är jag som ska fixa allting! Men jag vill ju underlätta så mycket som möjligt för Käre Maken och för Kära Svärmor..!
Men det ordnar sig... Det gör det alltid! På nåt vis...

Anneli.